web analytics

Tips på sommarläsning, hela året runt: Moxie av Jennfier Mathieu

Hälften av ungdomsboksläsarna är vuxna, läste jag någonstans alldeles nyligen. Vet inte om det stämmer, men jag är i alla fall en av de vuxna som läser ungdomsböcker oavsett hur många vi är. Jag älskar ta mig fan en välskriven ungdomsbok nästan mer än en bok som riktar sig till en mer vuxen publik (dock är det himla luddigt med de här ålderskategorierna på böcker – minst lika många unga läser ju ”vuxet” som tvärtom). En bok som jag läste ganska nyligen var Moxie av Jennifer Mathieu. Den här lilla rackaren recenserade jag förvisso i avsnitt 74 men jag tror att jag måste skriva om den här med.

Jag läste den egentligen av en slump när jag fick hem den som recensionsex och inte kunde släppa den – men jag funderar faktiskt på att beställa hem den på engelska och läsa om den. Moxie är nämligen en bok som lyckas få igång alla känslor hos mig. Boken fångar, med ett ganska enkelt språk, frustrationen i att växa upp i ett samhälle som tystar tjejer och lyfter pojkar, samtidigt som en lite introvert tjej får vara den som tar plats.

Just att introverta, eller blyga, tjejer (ja faktiskt killar med) får ta plats i litteratur som är åt det feministiska hållet vurmar jag verkligen för. Jag är så himla trött på trenden att tjejer tvångsmässigt ska visas som tuffa, platstagande och framåt både i litteratur och i sociala medier så till den grad att även riktigt rövigt beteende hyllas. Ja jag förstår varifrån det kommer. Jag fattar att man vill göra motstånd mot föreställningen att flickor i grunden är blyga och väna varelser genom att visa på motsatsen. Till viss del håller jag med om att det ska göras. Men när bara motsatsen visas osynliggörs den tysta, blyga tjejen IGEN. Jag är så trött på att samhället hela tiden ska gå mot att den som hörs mest vinner, oavsett om det är feminister eller bara folk som älskar mäns framfart i samhället som skriker. Fan lägg av. Lyft fram de blyga. Våga lämna plats åt dem som inte hörs. Slut bre er bara för att ni vågar! Så. Nu var det sagt. Åter till boken.

Moxie handlar om Vivian som fått nog av sexismen i hålan där hon bor. Men Vivian är inte tjejen som är van vid att ta plats, eller som ens vågar höras. Inspirerad av sin mammas forna Riot Grrrl-dagar skapar hon ett feministisk fanzine där hon uppmanar till kamp mot det sexistiska skitsamhället. Det är en bok som sjuder av kamp, och om du är som jag och verkligen uppskattar lite aktivism i vardagen – då vågar jag säga att du kommer tycka om boken. Jag skrattade, jag grät och jag ville stundom skrika i frustration när jag läste. Även om den tappar lite på slutet, och även om jag kanske hade önskat att författaren hade vågat ta sig lite mer språkliga utmaningar (kan dock vara översättargrej) så kan jag inte släppa boken. Alltså det sjuder fortfarande i mig av kamplust så fort jag tänker på den.

Har ni inte redan fixat bokhögen för sommaren: se till att skaffa den här. Har ni fixat bokhögen? Se till att lägga den här överst. Den är så värd att läsas! Jag hoppas verkligen att den bli obligatorisk litteratur för alla som går första året på gymnasiet. För att citera mig själv från blurben jag precis hittade hos Gilla böcker (blir så himla fnissig varje gång jag ser en sådan):

”Jag tyckte verkligen, verkligen, verkligen om den här boken … jag grät av kamplusta … jag älskade den!” Sofia, En förbannad podd

||||| 0 Gilla! |||||

2 kommentarer

    1. Verkligen! Så glad att jag bara skulle bläddra i den för att kolla läget på en gång, och inte lade den i TBR-högen där så många andra böcker hamnar och till slut glöms bort.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.