Tänker om

Detta vill jag, utöver familj, jobb och vänner: läsa, sticka, lägga lite tid på sociala medier, gulla med mina växter, träna. Ibland vill jag skriva lite. Ganska ofta vill jag skriva lite. Men vet ni vad jag inte vill? Jag vill faktiskt inte skriva så mycket om mig själv och min familj egentligen.

Jag tänkte först göra om bloggen till ett palats för samhällsreflektioner och mina intressen, men blev alldeles matt bara av att sätta mig vid datorn och logga in. Orkar inte allt detta att man ska göra sig själv till sitt eget personliga varumärke, och den känslan är så stark i så många av mina flöden just nu att jag knappt vet vad jag vill själv. Vi får se var detta slutar. Det börjar i alla fall med att jag har gjort en fjärdedel av inläggen i bloggen privata. Jag har även plockat bort fler följare från min låsta instagram. Min öppna instagram får ni gärna följa om ni vill: KarinSofiaMargareta. Finns även på Twitter, men mest i form av betraktare pga är inte så intresserad av att göra min röst hörd där just nu: Soflex.

Det är så mycket man ska orka här i livet. Dumt att lägga energi på det som ger en känsla av bakfylleångest då ju!

Continue Reading

Skamlös spridning av mig själv

Att få prata om böcker och skriva om skönhet – och dessutom att få göra båda grejerna med sin BFF: det är nog fan den bästa kombon hittills. För min del blev det ju aldrig något frilansande liv som skribent, utan en fast tjänst inom staten. Nu älskar jag förvisso denna tjänst och jag har aldrig velat frilansa, men jag vill fortfarande hänge mig åt mina intressen. Det vill säga att skriva, att läsa, att podda och från och med ganska nyligen: att smörja in ansiktet med dyra krämer. Med detta sagt så har jag skrivit ett nytt inlägg på Bjooti idag och igår släpptes vårt första mini-avsnitt av En förbannad podd.  Den här gången om sommarläsning!

Ibland känner jag mig lite tjatig med vår podd. Men vet ni vad? Dels så älskar jag den, och dels så gör vi gör allting själv. Poddar, klipper, redigerar, sprider och står i. Mycket helt utan annan ersättning än uppskattning. Så all uppskattning vi får, betyder så klart väldigt mycket. Vill du stödja podd eller blogg eller både och? Följ oss i ditt favoritforum (både blogg och podd finns på instagram till exempel)! Dela våra inlägg och avsnitt, berätta för era vänner som gillar böcker, skönhet eller bara bra snack att vi finns (om jag får säga det själv, så är vi ju himla bra på just bra snack). Vill ni dessutom ge podden bra betyg i iTunes så ökar möjligheten att vi når ut till fler. Ett hjärta på det: <3

 

Continue Reading

Lite nya, gamla inlägg

När jag blev gravid med Karl startade jag upp en blogg där jag kunde skriva om allt jag inte skrev om när jag var gravid med Isak. När jag var gravid med Isak skrev jag nämligen ingenting alls nästan, och i efterhand är jag rätt ledsen över det. Särskilt eftersom att anledningen till att jag inte skrev, var för att jag oroade mig för att det skulle vara tråkigt för andra att läsa. Ursäkta men: buuuu! Inte det att jag inte uppskattar er som läser här, men någon måtta på självuppoffringen får det väl ändå vara när det är MIN blogg?

Jaja. Det blev bara tio inlägg i den där gravidbloggen innan jag kom in i något som kändes som en säker period och började skriva här istället – om än inte så utförligt som i hemliga bloggen. Och nu har jag importerat alla tio inlägg hit. Vill någon läsa topprafflande inlägg om min gravidångest där i början så är det alltså bara att gå in under taggen gravid och kolla inläggen som skrevs i juni och juli.

Continue Reading

Mina tankar med bloggen

Ogillar ju egentligen inlägg om att blogga. Men här kommer ett ändå, för jag är trots allt himla bra på det här med sten i glashus.

Eftersom att jag gillar att hålla mitt skrivande igång och även gillar att ha någon form av dagboksfunktion i mitt liv, har jag – som ni märker – kickat igång min blogg lite blygsamt igen. Det är så himla kul att se att det trillar in strax över hundra unika besökare här per dag nu. Vilket är ungefär så jag vill hålla det. Med andra ord: jag siktar inte på någon bloggkarriär. Det är helt enkelt bara det att åren när jag har skrivit sällan känns lite tommare så här i efterhand och så vill jag faktiskt inte ha det. Dessutom har jag jättedåligt minne, så det som inte dokumenteras glöms oftast bort. (Kommer minnet ens tillbaka för övrigt, eller försvann det med fostervattnet vid den andra förlossningen?)

Nu tänker jag mig att detta blir en plats där jag 1) håller mitt skrivande igång 2) delar med mig av några delar av mitt familjeliv men även 3) skriver om böcker och om läsning, som en förlängning av podden. Utan att för den sakens skull göra anspråk på att göra om till bokblogg. Det finns SÅ många bra bokbloggar redan. En dag ska jag lista några av dem.

Med risk för att jag får revidera detta i och med att det är valår och jag som vanligt är brinnande röd, så kommer jag inte skriva mycket om politik. Dels har jag redan gjort det och blivit bränd av klimatet både bland dem som ska föreställa mina egna och de andra. Dels känner jag inte att jag tillför något som inte andra redan gör bättre. Och dels har jag för stunden lite gett upp. Vad spelar det ens för roll om jag skriver något? Men som sagt. Det kan ändras under året.

Ja och så tänker jag att skrivandet håller igång min hjärna som på ett mycket obehagligt sätt har börjat sucka franskt och bara lägga av i tid och otid.

Nåväl. Det är söndag, jag har inte börjat jobba efter juluppehållet än och det här inlägget är tidsinställt. Med andra ord: det är lätt att vara kaxig. Satsar ändå på att få in två inlägg per vecka. Okej? Då kör vi på det.

Finns det något ni vill att jag ska skriva om? Lämna en kommentar eller skicka ett mejl till soflex at gmail.com i sådana fall.

En bild från min svägerskas bröllop i somras får illustrera mina känslor inför detta.

 

Continue Reading

Sista inlägget om webbhotellbytet

Ja jävlar. Vilken pärs hörrni? Men nu. NU tror jag banne mig att jag är över på andra sidan, två veckor försvann på vägen men bilderna är i behåll. Några inlägg är klippochklistrade och några är borta för alltid. Jag har fortfarande en hel del att bygga upp, som blogglänklistan och kategorier och sådant där annat, men alltså jag läser Vassa föremål av Gillian Flynn just nu så det får faktiskt vänta. Jag har redan lagt en arbetsdag i tid på den här bloggen idag, inklusive en timmes supportsamtal till GoDaddy som tydligen har fått pris för sin support? Jo tjenare. Pris för att fara med osanning möjligen. Mindre än tio minuter skulle jag få vänta på svensk support, efter en halvtimma kopplades jag upp till en engelsk variant som inte kunde hjälpa mig alls. Tacka vet jag Sandra på one.com som till slut ledde mig rätt.

Skål!

23402ad5375d46df16ccf07b040dea3f

Continue Reading

Snart blir det mörkt här en stund igen

Både på sidan och i sinnet. Försöker lösa flytten av webbhotell, så att även mina bilder kommer över hit, och det är tydligen jättekrångligt och jag måste göra en massa saker jag inte alls förstår. Jag gissar att det har skitit sig och att jag får köra på här utan mina bilder, men vi får se. Jag försvinner en stund och testar.

Påminn mig om att i fortsättningen 1) stick to my plans 2) inte lita på support 3) aldrig mer byta webbhotell. MERCY!

Eventuellt är det här det mest onödiga jag har skrivit eftersom att det troligen inte kommer att gå att läsa.

Continue Reading

Bloggförvirrad

Det finns ett uttryck inom amning – ”tuttförvirrad”. Det är vad de riktigt hardcore amningsförespråkarna använder när napp och nappflaska kommer på tal. Om du ens viftar med en napp framför ett barn som ammas, så kan barnet bli tuttförvirrat och vägra amma i all evighet och herregud vad dåligt det är FÖR DITT BARN KOMMER ATT FÅ ANKNYTNINGSPROBLEM, BLI KRIMINELLT OCH ALLERGISKT. Ja. Jag ger väl inte så mycket för den där tuttförvirringen. Nya rön säger att napp och nappflaska när amningen kommit igång är helt okej, och själv sitter jag här med en 18 dagar gammal bebis som inte har blivit det minsta ”tuttförvirrad” av att få flaska av farsan ibland och att sova med napp när andan faller på. Jag tänker att det där är individuellt och att hardcore amningsförespråkare (likväl som hardcore hatar av amning på offentlig plats) är folk jag inte riktigt orkar lyssna på.

Amning är ju ett ämne jag skulle kunna ägna en hel blogg åt, men det kommer jag inte att göra. Kanske ett mer utförligt inlägg längre fram om varför jag hatar amning (eller mer ”auran” som omger den – jag ammar ju själv, vilket var ett helt okomplicerat beslut utan större värdering från min sida). Anyhoodles. Nu tänkte jag egentligen skriva om bloggförvirring, som inte alls har med tuttförvirring att göra över huvud taget.

Som ganska många nog märkte lade jag upp ett inlägg i förrgår om att aldrig få en dotter, som jag sedan tog bort. Saken är att jag fick ett plötsligt infall av att inte orka vara så himla personlig eller privat eller vad man nu ska kalla det. Även om jag tycker att det är en viktig diskussion om att man kan känna sorg över barnet man aldrig fick, samtidigt som att man inte känner någon som helst sorg över barnen man fick. Jag vet faktiskt inte om jag vill att alla ska veta vad jag tycker. Det här med att skriva en blogg som har mellan hundra och tvåhundra läsare när det väl kommer ett inlägg… ni får bra koll på mig, men vilka är ni egentligen? Jag lägger i alla fall upp det inlägget igen, fast med lösenord och så får jag se vad jag gör med det sedan.

Över huvud taget känner jag viss förvirring kring den här bloggen. Jag vet inte vad jag vill riktigt. En gång i tiden ville jag skriva massa politiska inlägg för att förändra världen – sedan började jag engagera mig politiskt på nätet och nu känner jag att det sista jag vill är att göra mig själv angripningsbar genom att skriva saker som folk medvetet kommer misstolka. För det är lite där jag ser den politiska debatten nu. Medvetna misstolkningar och en jävla massa identitetspolitik och jag avskyr båda delarna med lika stor passion. Hej då politiskt aktiva nätliv!

Sedan har jag varit med om en del, ganska jobbiga saker. Ibland tänker jag att det är bra att skriva om det. För min och för andras skull. Samtidigt tänker jag att det inte är så himla kul att vara så öppen jämt. Jag blev till exempel mobbad under flera år. Läser ni som mobbade mig här? Dra åt helvete i sådana fall. Jag vill inte att ni ska ta del av mitt liv. Lika lite som jag vill att personen som snackade skit om mig när jag var i samma rum som henne för att hon blandade ihop personer, ska få ta del av något jag är med om.

Jag vet inte. Det fortsätter säkert som innan. Jag klämmer ur mig fyra inlägg i månaden och spenderar tiden där emellan med att ha ångest över att jag inte skriver något ”betydande för mänskligheten”. Ja. Så får det bli!

 

Continue Reading

Sådant skulle jag aldrig blogga om…

Hanna undrar vad jag aldrig skulle blogga om. Det är ganska mycket faktiskt. En del saker pga ängslighet andra saker pga moral.

Jag är ganska ointresserad av att skriva sådant som hänger ut Alex för mycket. Förutom om jag är skitsur. Då är jag jättesugen på att hänga ut honom och diktar ihop långa inlägg i huvudet om hur taskig han är och hur synd det är om mig. Sedan publicerar jag dem aldrig, för jag är aldrig tillräckligt sur för att tycka att det är okej mot honom att bara ge min syn på en situation i ett forum jag äger.

Sex tycker jag själv är vansinnigt tråkigt att läsa om och att prata om och även att skiva om. Jag har i många år fått höra att jag är pryd som inte vill prata sexdetaljer med folk, eller gå in på mitt sexliv över huvud taget men alltså… varför skulle jag det? Vad är det för sjukt intresse folk har, som vill veta hur jag humpar runt? Skärp er. Dessutom skulle det återigen bli så att jag hänger ut någon i ett forum jag äger. Så nej.

Och så finns det mycket jag vill skriva, men inte vågar för den feministiska debatten är en sjukt trång korridor på nätet just nu. Helt förbjudet att göra fel. Alla måsta ha akademisk kunskap i allt, på en gång. Säga förlåt för sina misstag räcker inte, folk ska ändå förstå att de är ovärdiga i fan fem år efter. Finns det någon förståelse för att även feminister kommer från olika förutsättningar när det gäller kunskap och bildning? Hell no! Ogillar väldigt mycket internetfeminism just nu. Det började med Twitter och sedan sket sig allt.

Ja och så skulle jag väl ändå aldrig blogga ingående om mitt jobb, för intimt om Isak eller någon annan i min familj, förskolan och de som jobbar där/har sina barn där eller de som ÄR barn där för den delen.

Mycket jag inte skriver om handlar mest om ängslighet faktiskt. Jag hatar att missuppfattas och är sjukt rädd att såra någon genom ett ogenomtänkt inlägg. Och så är det mycket jag inte skriver om för att jag tänker att det är tråkigt att läsa. Tänk vad bra den här bloggen hade kunnat bli om jag någon gång lärde mig att skita lite mer i vad andra tycker? Jaja. Den dagen kommer också. Nu ska jag däremot sova. God natt va!

Continue Reading

Stånkar upp ur askan

Jag brukar känna att det tar emot att erkänna dåliga perioder. Dels vill jag inte bli uppfattad som någon som söker uppmärksamhet genom påhittat eller överdrivet lidande, dels vill jag inte bli uppfattad som galen, dels vill jag inte att alla ska veta allt om hur jag mår jämt och dels ja… jag tar väl inte mig själv på allvar sådär extremt mycket alla gånger. Men nu skrev jag ju i alla fall en liten rad om det här och jag vill bara säga tack för att ni tog mig på allvar och tog er tid att kommentera och inte tyckte att jag överdrev. Jag har förnyat bloggen, jag har bestämt mig för att skita i att försöka rädda världen med den och återgå till att ha den som hobby och så har jag fixat med open-ID-inställningarna så att ni förhoppningsvis ska kunna kommentera igen.

Ett gulligt djur – varsågod:

Continue Reading