Klädbytardagen

För så länge sedan att jag inte ens orkar söka i hennes blogg, lade Mirijam upp ett inlägg om en klädbytardag som hon och hennes vänner har som tradition. Svag som jag är för återvinning, byten och icke-konsumtion (och fika och bra umgänge) reagerade jag som varje vettig människa skulle ha gjort. Jag blev avundsjuk. Sedan pratade jag med Katta om något helt annat och sedan kläckte någon av oss idén om att göra en Mirijam och ha en klädbytardag själv. Detta var för snart ett år sedan. Vi planerade in en ganska så snabbt, men samma dag som den skulle hållas folk blev sjuka och någon ställde in och allt sket sig och efter en tid skänkte jag det jag hade tänkt byta till Stadsmissionen och ja, vi trodde väl inte riktigt att det skulle bli någon klädbytardag alls efter det. Men tji fick vi! För plötsligt styrde Katta och jag upp en igen ändå och idag hände den! Hurra!

Vi var väl en åtta vuxna och ett gäng ungar som sågs i en samfällighetslokal i Skogås över enorma mängder fika, lagom starkt kaffe och högar av kläder och prylar som inte använts på alldeles för länge. Jag hade till och med lyckats övertala mig själv till att ta med de där grejerna som jag knappt unnar andra, för att jag egentligen vill ha dem även fast jag aldrig använder dem. Kände mig oerhört givmild som gjorde det, faktiskt. Och så hamnade sodastreamern som jag vann för ett år sedan hos någon som förhoppningsvis använder den mer, och den nästan orörda bärabarnryggsäcken hos Nova som letat efter en sådan länge och jag fick en ny vårjacka och en klänning och träningsbyxor och Isak fick en huvtröja han inte ville ha och ja. Bra byten blev det och ingen av oss behövde köpa någonting mer än lite fika. Up yours kapitalismen!

Det blev en hel del över. En svart sopsäck, fyra ICA-kassar och två papperskassar fulla med kläder. Jag erbjöd mig att ta allt till Stadsmissionen, eftersom att mängden grejer jag hade med mig från början ändå hade tvingat mig att vara bilburen idag. Men så hade någon koll på ett asylboende i Farsta och det var inte särskilt svårt för oss att inse att det var dit vi skulle skänka allt. Så jag tog bilen dit istället.

Alla borde faktiskt ha bytardagar och alla borde skänka det som var tänkt att bytas bort, men som av olika anledningar inte blev det, till bättre behövande. Jag blir galen av alla grejer som vi bara har, utan att de används. Nu kan jag vara lite mindre galen över det. Ett tag.

Continue Reading

Gävle

Ända sedan sovmorgonen fram till tio i sju imorse (!!!!!!) och fram till nu i sängen på hotellet, har den här dagen varit fullkomligt strålande. Okej, okej, Isaks sammanbrott på Joe Hill-muséet var kanske inte riktigt en ”strålande” upplevelse, men bortsett från det då. Höstsol, höstlöv, gamla stadsdelar, syndikalisthistoria, antikvariat, långfika med vänner, lunchdumplings och nordafrikanska middagsgrytor. Gävle alltså. Vem hade kunnat ana detta om dig, din luring! Bara det att jag var tvungen att rasta Isak när vi väntade på hämtmaten så att Alex fick ta hela samtalet med den obligatoriska gubbalkisen i baren själv, ger den här resan fem plus.

IMG_1642.JPG

Continue Reading

Fuck New York!

Imorgon är det vi som åker på minisemester till Gävle. Steampunkutställning, Joe Hill-museum och reanatt på Scandic. Isak, Alex och jag. Så sjukt bra idé att jag nästan blir avundsjuk på mig själv. Och Mirijam – du kan fethaja att det blir tomater på knäckemackan på söndag!

Hasta la vista!

Continue Reading

Tänker inte skriva om mitt jobb, men…

… älskar att jobba på ett ställe där bygget av en window farm, är en del av den dagliga verksamheten på kontoret. Nu verkar i och för sig inte basilikan till vänster vara lika entusiastisk, men livet är ju alltid lite svårare för den som blivit uppdriven snabbt i en fabrik.

IMG_1377.JPG

Continue Reading

Level up!

Observera att jag precis har stigit minst två nivåer i mitt administratörsskap när jag numera har ett EGET, brandsäkert arkivskåp för hängmappar! Eller ja, eget som i att det tillhör min tjänst – jag får ju inte ta med det härifrån om jag går (och det skulle jag nog inte orka heller för den delen, för det är typ gjutet i solitt järn och betong och något annat väldigt stabilt).

Alltså om inte detta är ett tecken på att jag är proffsadministratör, då vet jag faktiskt inte vad som är det. Är så lycklig över mitt skåp att jag helt har glömt vad jag var arg över för en kvart sedan. Glädjens tid hörrni!

IMG_0889.JPG

Vem är det som står kvar? Arkivetskåpet står när de andra faller!

Continue Reading

Sol!

Osannolikt scenario för inte alls länge sedan: att jag vaknar helt utan bakfylla hos min bror i Örebro, blir genuint glad av solskenet och ger mig ut och springer en halvmil klockan nio. Nu är i och för sig det där ”springer” en sanning med modifikation, för tydligen är man inte i toppform precis efter en jätteförkylning och stillasittande i nästan två veckor men jag tog mig runt i alla fall. Flåsandes och med ett pinat ansiktsuttryck. Haltandes med kramp i sidan efter cirka femhundra meter. Skrämde i vanlig ordning en pensionär, men det var det värt!

20140328-113155.jpg

Samt ÅH vad jag älskar Örebro. Det har varit hemma ända sedan jag, min hockeyfrilla, hunden och familjen flyttade härifrån 1987.

Continue Reading

Jamen vad var det som hände de senaste dagarna egentligen?

Det här, faktiskt:

Först var det den nittonde. Då vabbade jag som sagt och så stickade jag på min tröja så mycket att den hann bli en tantväst. Firade detta med att ladda ner appen Gorillacam så att jag kunde fota mig själv (tips från Alexandra), missade dock att det tar två sekunders självutlösare och inte en för att jag ska hinna göra segertecken med högerhanden:

2014-02-19 005

Efter det var det den tjugonde och det var bara en helt vanlig jobbdag som jag inte minns någonting av mer än att jag var på ett mingel där jag skulle fnysa lite mysigt åt mitt eget skämt så som jag gärna gör, men lyckades glömma att jag var snuvig. I spare you the details on that one.

Sedan kom fredagen! Mirijam hälsade på hos Katta så jag åkte dit en sväng och konfererade lite med världens bästa bloggkolleger. Och det enda jag fotade var mitt barn? Ja. Tydligen. Men på bilden till vänster skymtar Katta i bakgrunden och på bilden till höger ser ni Mirijam lite suddigt i horisonten. Himla trevlig tillställning hur som helst.

2014-02-21 0042014-02-21 002

Tiden gick alldeles för fort som vanligt och plötsligt var det dags för mig att åka hem. Sedan hände lite ditten och datten innan barnet sov så att jag och Frallan kunde ägna oss åt vår nya bästa syssla: prosecco och House of cards, säsong ett. Alltså hur bra? Så bra att jag inte orkar gå tillbaka och redigera den här texten innan jag lägger ut den eftersom att jag måste hinna se minst ett avsnitt till ikväll.

2014-02-21 010

Hepp så var fredagen slut och sedan kom en lördag och den ägnade jag bland annat åt att slå löparrekord i snabbhet. Ja inte i världen då utan i mitt liv.2014-02-22 064Isak ägnade lördagen åt att äta på sitt eget speciella lilla vis. Naken på pottan. Alla sätt är bra osv.
2014-02-20 003

Men just ja! Innan jag sprang så kom Isaks faster med en ärvd dockvagn och ett förkläde till sitt hänförda brorsbarn. Detta var halv tio på förmiddagen och då hade vi redan duschat, städat (förgäves som vanligt) och ätit frukost alla tre. Vad man hinner med när en person tvungetvis ska vakna kvart i sex hörrni!

2014-02-22 005

Efter presentutdelningen  åkte vi till stan. Faster Emelie tittade på kök, Isak tittade på bussar och jag köpte jack fruit till nästa omgång av fooled pork. Skrev jag om min första omgång? Annars får jag nog ta och göra det någon dag. Vegansk grisrätt. Hur gott som helst faktiskt. Annat som är gott är brunchen på Marie Laveau, så den åt vi:

2014-02-22 013

Isak var förvånansvärt spexig för att vara inne på två timmars övertid. Annars brukar det inte vara så muntert om han inte får sova i tid, men nu förvandlades han mest till ett hungrigt litet fyllo:

2014-02-22 049

När vi kom hem hade Sabbat förvandlats till en påse katt:

2014-02-22 051På kvällen var det melodifestival, men vi pallade tji se omröstningen eftersom att vi var tvungna att fortsätta med House of cards för att orka fortsätta leva. Igår inledde vi dagen med utomhuspremiär för dockvagnen och dockan som Isak inte längre är svartsjuk på:

2014-02-23 010

Sedan avancerade vi raskt till Fru Marias bak där vi köpte årets första semla och årets första mini-cupcake. Jag firade detta strålande beslut med att fota allt genom en fixig app:20140223-172055.jpg

Efter semlan sov vi alla tre i en kvart eller två och efter det åkte jag hem till min vän och bokade en resa till Amsterdam i juni. AMSTERDAM! Vet ni hur länge jag har velat åka dit? Det ska jag tala om! Sedan jag var femton och fick reda på att det finns ett Led Zeppelin-café där. Eller finns och finns – det dök inte upp när jag googlade och det är ju några år sedan jag var femton så det kan för all del ha lagt ner vid det här laget. Men det finns ju en massa vatten att titta på om inte annat. Och om vattnet skulle torka ut så kommer vi ändå ha hotellfrukostar att käka. Åh vad jag älskar hotellfrulle!

Anyhoodles! Fantastiska dagar. Nu: House of cards.

Continue Reading

Typiskt bra barn

Cirka femårigt barn tillhörande ett sällskap som sitter bredvid två kvinnor som pratar ingående om sina kroppar (alltså fötter, vätskor och annat som endast bör diskuteras med utbildad personal i låsta rum), suckar högt, himlar med ögonen, vänder sig mot kvinnorna och säger:

”Alltså kan inte ni bara prata grekiska eller något så att man inte förstår vad ni säger, jag orkar faktiskt inte lyssna mer”

Hot damn high five på den! Ville adoptera ungen där och då, men det hade ju inte gått så jag har bestämt mig för att adoptera uttrycket istället. Vad är det för obehagliga människor som sitter på ett smockat pendeltåg och pratar om hur kroppsvätskor luktar?

Continue Reading

Glöm… eh… nycklarna

20140123-203937.jpg

Idag hade jag hämtdag. Himla tidigt var jag på förskolan, tidspessimist som jag är. Tror nämligen alltid att allt ligger minst en timma från mitt jobb, men förskolan ligger faktiskt bara fyrtio minuter bort om SL vill. Och de ville de idag och jag var alltså framme tjugo över tre och inte klockan fyra som var tanken.

Det är ju inte direkt så att pedagogerna blir ledsna av att man hämtar sitt barn tidigare, så jag klädde på Isak och tog med honom på en halvtimmes omväg hem, istället för att vänta med att hämta upp honom. Glada i hågen var vi hela tiden trots att någon inte sovit middag som hen skulle. Kanske för att vi hade så stora planer. Åh vilken fest det skulle få bli att komma hem och dricka varm choklad efter de här hurtigheterna.

Nu följer ju mitt liv något irriterande mönster där jag, tyvärr, är ytterst ansvarig för tillfället. Innan jul tappade jag telefonen så att skärmen sprack, efter jul tappade jag mitt busskort och idag – idag hade jag helt enkelt skitit i att ta med nycklarna hemifrån. Och Alex var givetvis på kvällskurs. Merde!

Dock. När man är så här sanslöst förvirrad är det ju rätt bra att ha uppstyrda vänner i närheten. Och det har vi. Passande nog vänner med ett barn som är åtta dagar yngre än Isak. Att glömma nyckeln blev därför ett stort win i en villa med kvällsmat och två barn som underhöll varandra (typ) med att bara vilja leka med samma sak precis hela tiden. Nästan så att jag funderar på att göra det här till en torsdagsrutin.

Continue Reading