Spark, spark på liten, död häst

Kära blogg. Kära läsare. Kära livet. 

Jag har lärt mig att dricka kaffe med havremjölk. Det tog ganska exakt tio år, efter att jag testade kaffe med annat alternativ än spenmjölk första gången. Jag skulle dock ej säga att försöken varit särskilt ihärdiga. Men ändå. Det satt långt inne att byta kaffemjölk. Och med denna rafflande nyhet sparkar jag igång den här bloggen lite försiktigt igen. Skål!

Continue Reading

Tankar om att vara vegetarian

Mirijam ska bli vegetarian! Och jag var på väg att skriva en jättelång kommentar till henne som svar på frågan ”hur tänker du”, men jag skriver ett inlägg här istället. Förlåt Mirijam. Jag vet att du vill ha fler kommentarer.

Jag har inte ätit kött på 15 år med några få undantag. Jag äter i huvudsak vegetariskt, med en hel del veganska inslag. Mitt mål är minst en vegansk måltid om dagen, och det brukar funka ganska bra. Jag försöker tänka att det inte går att göra allt och försöker att inte döma mig själv allt får hårt om jag råkar äta ost som innehåller löpe eller en Polly-godis som innehåller gelatin. På det stora hela är jag ändå djurfri i det mesta jag gör.

Jag tänker ofta att det vore bra om fler tänkte över sin köttkonsumtion. Tidigare har jag haft kolleger som absolut inte har kunnat tänka sig att äta på ett ställe med enbart vegetariska alternativ en endaste jävla gång i månaden, trots att de ätit kött på frukostmackan och kommer äta kött när de kommer hem. Så fruktansvärt tröttsamt. DOCK: att t.ex. tvinga folk genom skuldbeläggande att ändra matvanor är inget jag tror på (då krävs det ju att alla i grund och botten delar syn på djurs värde, och så är det inte, de flesta skiter faktiskt i djur, som inte är deras husdjur och klimatkunskapen är fortfarande pinsamt låg, dessutom tror ju många att klimathotet är en konspiration såatteee….). När folk på Facebook delar artiklar om köttindustrin och lägger till ”hur fan kan ni äta det här” eller ”jag vill bara veta hur ni tänker, ni som stödjer det här” eller något annat moraliserande så undrar jag vad det egentligen leder till. Vem vill läsa det där reportaget som inte redan håller med från början då? Min gissning är: ingen. Däremot tycker jag att köttfri måndag är ett jättebra initiativ. Ännu hellre hade jag sett köttfylld lördag. Det vill säga: kött en dag i veckan och vegetariskt alla andra dagar.

Jag blir trött när folk inte fattar att matval till viss del är en klassfråga. Precis som med eko behöver du kunskap, tillgång, tid och ofta pengar för att fixa att bli vegetarian eller vegan. Är helt för konsumentmakt, men tycker även att många lägger för mycket ansvar på individen, när det är politiker som borde ta det ansvaret. Köttskatt t.ex. – hell yeah! Att skälla på kollega som äter kött tre gånger om dagen, hur idiotiskt man än må tycka att det är – hell no. Det enda som händer är att någon blir skuldbelagd, men knappast att personen slutar äta kött. Däremot är jag helt för att skälla på kolleger och annat löst pack som själva inleder med att kritisera andras köttfria matval.

berl

Jag blir trött på new born vegetarians och vegans som från att ha varit köttätare ena dagen går över till ett ”HALLÅ, VET NI VAD KÖTT ÄR GJORT AV”-dömande över en natt. Särskilt när de tidigare har ifrågasatt folk som försöker leva djurfritt. ”Men hur kan du ha mjölk i kaffet om du nu är djurvän – alltså jag äter ju själv kött, men alltså DU kallar dig ju vegetarian” = sak jag hört en miljard gånger. Ersätt för all del mjölk med ost eller annan valfri djurprodukt.

Karnivorer som tycker att ”kött är gott” och inte gör något för att minska sin konsumtion, kommer att alltid ha åsikter om allt jag inte gör för djur. T.ex. att jag inte är vegan. Att jag äter ost ibland. Att jag råkar äta en Polly. För som precis med allt annat finns det någon regel som säger att den som inte gör ett skit, är fri från synd. Jag håller inte med. Men jag håller inte heller med den delen av vegansamhället som tror att bara för att du inte titulerar dig vegan, så betyder det att du älskar att bada i komjölk och smörja dig med ister varje morgon. Min mejerikonsumtion är begränsad, men eftersom att jag fortfarande konsumerar mejeriprodukter och dessutom inte har hundra procent koll på varifrån limmet i mina skor kommer, kan jag inte kalla mig vegan. Vilket jag för övrigt inte har något intresse av att göra för tillfället.

Jag hatar folk som romantiserar bacon och vill göra bacon till någon jäkla folkrörelse. Jag hatar folk som tror att de är charmiga när de citerar Homer Simpsons och frågar varför djur är gjorda av kött, om det inte är meningen att vi ska äta dem. Jag hatar ansvarslöst dravel. Men jag fattar att det inte är så jäkla lätt för alla att skita i extrapriset på bacon när de är på väg hem från jobbet, aströtta och oinspirerade. Eller att ersätta baconet som smaktillsatts i en annan rätt om de inte från början har kunskap om hur det ska göras. Det är lätt att tro att det är omöjligt. Bacon är ju lite speciellt och man får vara beredd på att kompromissa. Och vill min inte kompromissa, så önskar jag att bra bacon vore mer lättillgängligt och billigt, än plågat bacon.

Jag älskar att laga djurfria recept, men får noll inspiration av hashtags som t.ex. ”vad veganer äter” på Instagram. Dessutom får jag nervryckningar i ögonvrån av folk som kallar ägg för foster (LÄS PÅ).  Däremot tycker jag att äggindustrin är vidrig och det beklämmer mig att inte ens eko-ägg är att bra alternativ. Det enda bra ägg-alternativet som finns, förutom att inte äta ägg, är egentligen att åka ut till en kontrollerad gård som producerar ägg småskaligt. Inte en möjlighet för så många. Detta kanske fler hade vetat, om inte de som sprider länkar om detta ofta inleder med känsloargument och hat (dock förstår jag att man blir känslomässig och hatisk av äggindustrin, även om jag inte tror på det som argumentationsteknik för att få folk att sluta med ägg).

Hur som helst. Över lag tycker jag att för många lägger sig i på fel sätt vad folk äter och dessutom tycker jag att politiker gör alldeles för lite. Köttnormen är stark och jag kommer alltid ha tusen gånger mer förståelse för dem som står utanför den och blir förbannade, än för dem som är inne i den och medvetet driver på. Med detta sagt: det är svårt att ställa sig utanför en norm. Jag förstår att många inte fixar ett helvegetariskt/-veganskt liv som det ser ut idag. Hur många alternativ vi än må ha.

Hur får man fler att tänka över sin köttkonsumtion? Jag är helt för alla reportage som ger en bild av verkligheten, om de delas utan moraliserande. Men jag tror att t.ex. Lisa Bjärbo med boken Mera vego och har omvänt fler. På samma sätt tror jag att bilder på mat, utan moraliserande undertexter, inspirerar fler att våga. Många djurprodukter kan lätt bytas ut mot djurfritt, utan att smaken förändras nämnvärt. Testa t.ex. att göra smulpaj på mjölkfritt smör istället – eller brunsås med sojagrädde. Tänk om vi kunde få spridning på sådant? Avslutningsvis så tror jag att verkligheten är så fånig att fler köttätare hade vågat fler vegetariska eller veganska rätter om de inte outades som just vegetariska eller veganska. Eller tror – jag vet att det är så.

Hur som helst så tänker jag så här – sluta moralisera. Oavsett vilken sida du står på. Försök att lyssna på fakta. Oavsett vilken sida du står på. Inse att du inte vet så himla mycket om andras situationer egentligen. Oavsett vilken sida du står på. Och framförallt – försöker du äta djurfritt och en karnivor hånar dig: slå hen. Hårt.

Continue Reading

Måste det vara djur i allt?

Jag jobbar på en rätt stor arbetsplats. En myndighet som ligger nära Stockholms tredje mest välbesökta t-banestation, har någon sagt. Det är himla mycket folk i rörelse där i alla fall och det brukar utnyttjas av företag som ska lansera nya varor. Och det kan ju vara okej ibland. Fast sådär jättekul var det ju inte att testa en munskölj med apelsin, det kan jag inte påstå. Känslan av att äta apelsin direkt efter att jag har borstat tänderna är liksom inget jag vill uppnå, men det är instant feeling så fort jag bara tittar åt den där flaskan. Dessutom är den utan alkohol så jag kan inte ens bli full på den. Skoja! Däremot är den värdelös mot munblåsor just eftersom att den saknar alkoholen.

Anyhoodles. Idag delade Knorr ut någon gräddsås och gräddsås är ju som vi alla vet något som går alldeles utmärkt att göra på grönsaksbuljong. Va? Visste ni inte? Nej men då är ni inte ensamma för Knorr visste inte heller det. De har nämligen mulat ner extrakt av nötkött i den där sabla såsen. Förmodligen för att de hatar vegetarianer och miljön och djur. Det är det enda vettiga jag kan komma på faktiskt. Hade jag inte misstänkt att de som delade ut såsen är underbetalda och helt oskyldiga till det nermulade nötköttet, hade jag vänt mig om och slängt burken på dem. Men nu gjorde jag inte det, utan jag lade den i väskan. Alex får väl äta den eller något, för det känns ju hemskt att slänga mat trots allt.

I don't wanna be a nugget

Vet ni vilka mer som hatar vegetarianer, miljön och djur förresten? Vardagsmaten.se. Eftersom att vi matplanerar tänkte jag att de ju vore himla fiffigt att få lite inspiration till det och visst, Vardagsmaten har en vegetarisk dag i veckan. Men jag äter vegetariskt sju dagar i veckan och tycker att det är skittrist att äta samma rätt de sju dagarna i följd. Finns det något alternativ där det går att kryssa i ”endast vegetariskt”? Självklart inte. Jag säger ju att de hatar vegetarianer, miljön och djur.

Men seriöst. Hur svårt ska det vara? Visst. Folk vill äta sina köttbitar och tycka att de är lite charmigt att de är baconlövers och jag hatar dem inte för det. Men. Saker som faktiskt går att göra vegetariska behöver väl ändå inte få dött djur i sig? Är det någon som ens tvivlar lite på vad köttindustrin gör mot världen? Är det då så svårt att i alla fall försöka dra ner på överflödet och, kanske, få fler köpare till sina varor(eftersom att allt ändå handlar om världens äckligaste ord: tillväxt)? Ja. Tydligen skitsvårt. Och därför tänker jag härmed bojkotta både Knorr och Vardagsmaten.se. HA!

Continue Reading

Nej, jag åker inte till Västerås idag

Charlotta skriver om att de har åkt förbi Veggoköket sådär som folk i Västeråstrakten kan göra eftersom att det ligger där någonstans. Eftersom att jag är en varm och medkännande person reagerar jag så klart på detta med ett sting av avundsjuka. Varför finns inte en vegetarisk chark i Stockholm? Eller gör det det? Detta ska ju faktiskt föreställa en huvudstad, så det känns som en liten sak att begära. Ja ja, vi har Goodstore – men för någon som bott i Malmö och haft tillgång till Astrid och Aporna så känns det lite… meeeh. Jag vill ha något mer.

Så nu måste jag bråka med mig själv och mitt köpsug, för det enda jag vill är att ta en tur till Västerås bara för att få shoppa loss bland vegetariska charkuterier (som jag egentligen inte har någon aning om) MEN DET SKA JAG INTE. För vi har köpstopp på överflöd och frysen sprängs snart av sojakorvar och quornfärs och bönor. Dessutom – ta bilen femton mil (eller vad det nu är?) bara för att köpa något jag är sugen på? Nej. Jag som härjade igår om att vi måste sluta med all plast här hemma på grund av alla gifter som omger hela produktionen och, i viss mån, produkterna ska väl knappast spy avgaser hela vägen upp till Västmanland (nej jag kan inte geografi, ja jag googlade). Så jag sitter här och är avundsjuk istället. Nej. Jag springer en runda och är avundsjuk istället. Ja. Så får det bli.

Continue Reading