Olika sidor jag har

Satt precis och ängslade mig över vad folk tycker, vilket fick mig att komma ihåg den där listan som jag har delat upp på flera inlägg. Att ängsla sig är definitivt en av mina dåliga sidor (även om jag är himla bra på att göra det); här kommer lite andra sidor:

7. Vad är din sämsta sida?

Att bara välja en sida som är dålig är nästan omöjligt – här skulle jag vilja skriva en hel lista. Dock finns det ju en sak som sammanfattar både viljan att skriva en lista och många av de här dåliga sidorna tillsammans: jag är så oerhört självkritisk. Jag är otroligt sällan nöjd med något jag gör. Allt kan alltid göras bättre. Jag kan alltid anstränga mig lite mer. Jag borde alltid ha tänkte lite mer. När jag pratar om böcker i podden har jag alltid glömt att nämna något. Jag borde vara mer ordningssam. Jag borde himla mycket faktiskt. Kanske borde jag mest av allt sluta att vara så enormt självkritisk och istället relaxa lite i vetskapen om att jag är good enough? Ja det vore trevligt, men jag håller inte andan här va.

Nu är jag en ganska lat människa – hade jag inte varit lat, hade jag varit utbränd. Så många av de här sakerna jag känner att jag misslyckas med, orkar jag helt enkelt inte ta itu med. Jag sitter istället och mår dåligt över dem, eller så försöker jag förtränga dem genom att läsa en bok.

8. Vad är din bästa sida?

Jag är lojal mot mina vänner. Om vi bestämmer att vi ska ses, så reserverar jag den tiden för dig. Då kommer inte något av mina barn följa med såvida det inte blir kris, eller min sambo. Jag kommer dessutom tacka nej till i princip allt annat som dyker upp och inte flytta runt dig i kalendern hur som helst. Här skriver jag i princip, eftersom att jag 1998 tackade nej till en fribiljett till Radiohead på grund av att en person, som ganska snabbt visade sig vara ett as, ville dricka öl efter jobbet och jag hade sagt ja till detta innan biljetten dök up. Detta har jag ångrat i alla år.

Du kommer i alla fall aldrig höra mig säga, ”Jaha, jo vi skulle ju ses imorgon, men nu insåg jag att detta är den enda lediga kvällen jag och Alex har tillsammans hela veckan så vi får skjuta på det”.  För då måste vi skjuta på det i en månad, eftersom att det är så folks liv ser ut.

Ibland måste man så klart ställa in av olika anledningar – det kan vara ”mycket nu”, någon blir sjuk, något glömdes. Jag är öppen för att vara snäll mot sig själv. Jag är inte öppen för ”åh men jag vet att vi skulle ses då, men nu ska jag och min partner gå på bio den dagen istället” . Detta är vad jag hör då: Åh, hade vi bestämt något Fia? Ja jag vet, systerskapet ÄR viktigt och mothers before brothers och allt det där, men det är ju något vi bara skriver i våra facebookuppdateringar? Och sedan sitter jag där och har liksom tackat nej till saker för att jag tog tiden vi bestämt på allvar. Bu!

Jag tänker ofta på det här. Det är en egenskap jag själv värdesätter hos andra och därför reagerar jag säkert lite hårdare på det än många gör. Jag ser inte en film med Alex som du och jag har sagt att vi ska se tillsammans. Jag testar inte en restaurang med någon annan än dig om vi har sagt att vi ska gå dit först. Jag tar helt enkelt väldigt seriöst på vad vi har bestämt.

Jag sprider inte heller det du sagt i förtroende.

9. Vilken sida av sängen sover du på?

Den som är längst bort från barnsängen…

Continue Reading

I had the time of my life!

För ett tag sedan frågade Kattis vad jag hade för planer den 29 april. Vet ni vad som är himla trevligt nu, jämför med när jag bodde i t.ex. Malmö? Att jag kan svara ärligt på frågan och säga att jag inte har några planer, om jag inte har det. Förr i tiden tolkades nämligen alldeles för ofta svaret ”inga planer” som att jag automatiskt var tillgänglig till att utföra tjänster åt andra. Typ flyttar, hundpassningar, städningar och allt möjligt annat relativt jobbigt som folk inte ville göra själv. Svarade jag ”inga planer” svarade jag också ”ja” till att lägga min tid i andras händer. Trots att ”inga planer” kan vara en plan i sig. Ja. Jag blir fortfarande väldigt sur när jag tänker på en del människor som passerat mitt snart fyrtioåriga liv, och så lär det nog fortsätta ett par år till. Men nu skulle det inte handla om folk som gör mig sur här. Nu ska det handla om en av dem som gör mig väldigt glad.

Så. Jag svarade ärligt att jag inte hade några planer den 29 april och i och med det fick jag en fantastisk plan! Kattis hade nämligen kastat sig över bokningen av två biljetter till en Dirty Dancing quote and sing along på Bio Rio så fort de släpptes! Och den första hon tänkte på att ta med var mig! Alltså! HUR fin vän är inte den som gör så? Går inte ens att beskriva.

Igår var det den 29 april och jag firade detta med extra mycket smink och en klänning i Dirty Dancing-anda som jag alltför sällan får anledning att använda. Dessvärre ej på bild i sin helhet, eftersom att jag aldrig kommer ihåg att ägna mig åt ootd-bilder. Efter en förpärla hos mig med bubbel och banoffee (paket till Kattis eftersom att jag fortfarande inte gett henne födelsedagspresenterna hon skulle ha fått i december) gav vi oss av till Hornstull och Bio Rio och hade ta mig fan the time of our lives. Dirty Dancing var precis lika bra som den är varje gång jag ser den, om inte ännu lite bättre eftersom att vi nu kunde sjunga med ohämmat i alla låtar och även skrika ut våra bästa repliker i en biosalong. Hemma gör jag ju detta varje gång jag ser filmen.

Publiken var lite seg. Jag gissar att det är mer drag i detta en lördag eller söndag. Men vem fan bryr sig. Dirty Dancing är en film med så många lager. Feminism, klassproblematik, nya traditioner som krockar med gamla och mitt i allt detta: Patrick Swayze, Jennifer Grey och Cynthia Rohdes i tidernas bästa casting. Och soundtracket! Och miljöerna! Och Lisa! Vad finns det att inte älska med den här filmen? Obs: kommer ni på något får ni inte svara. Jag är inte öppen för analys i det här fallet.

Allt som allt: den 29 april var en väldigt bra dag att inte ha några planer på.

Slumpmässigt matchade överdelar.
Continue Reading

Ett år senare

Det här kanske ni redan visste, men jag hade faktiskt ingen aning förrän jag satte de två bilderna nedan bredvid varandra, att jag var frikyrklig förra året! Tänk vad man hinner glömma va? Nu har vi i alla fall funnits i snart ett år, i en förbannad poddform. Fy fan vad kul det är, även om jag som vanligt får ångest av att tiden går så sabla fort. Rätt Avigt är också jättekul, men det är sådan stor skillnad på att vara med ibland i en podd med fem, och att vara med varenda gång i en podd med två.

På det här året har vi i alla fall spelat in 27 avsnitt (från och med måndag), pratat om nära nog tvåhundra böcker (om inte fler) och blivit ambassadörer för Augustpriset. Jag själv har under det här året hunnit föda ett barn och (i och med det?) fått en så hängande ögonlock att jag inte längre kan använda eyeliner. Det är ju faktiskt inte bara kul att åldras. Däremot är det sjukt kul att göra saker ihop med superproffset Katta. Hoppas jag får göra det i minst tio år till, om inte ända fram till och förbi pensionen (som kommer vilken dag som helst nu, med tanke på hur fort tiden går).

img_5861 14632744_10154026095967607_273378261_o

Continue Reading

27 grader i skuggan

Min väderapp har hotat med 27 grader i skuggan idag hela veckan. Jag hatar värme och blir noll procent impad av folk som reser till den, så när Katta hörde av sig igår och erbjöd mig en resa till söderort med plaskdamm till barnen och skugga till mig var det inte särskilt svårt att vråla ja. Och fan om inte den här dagen var det bästa jag har tackat ja till det här året. Bara det att jag fick chips så fort jag kom innanför dörren var ju en välsignelse i sig. Sedan fortsatte det med iskaffe, kakor, barn som höll sams (!!!), lunch, middag, ett palettblad och hemgång vid åtta efter ett smärre sammanbrott hos Isak.

Nu sitter jag här nyduschad. Jag har slutat lukta surt. Jag  har en slinkig jumpsuit. Jag målar naglarna med guldlack och dricker rosé och ja, jag kanske påminner om en lyxhustru i pensionsåldern, men fan vad bra jag mår. Jag älskar banne mig att åldras.

Alltså ja, självkänslan är fortfarande svajig, men valen jag gör är ta mig fan stabila.

Det var bara det jag ville säga. Ja till livet, helt enkelt.

Kanske att rosévinet slog till lite väl snabbt i den här värmen…

*hick*

Jag och iskaffet. Living life.
Continue Reading

I lördags startade en rätt avig historia

När Julia skrev att Amanda hetsade henne att starta en stickpodd i vår interna lilla pysselgrupp på Facebook ,tänkte jag att det var en typisk sådan idé som är skitbra och som inte blir något. Ack vad jag bedrog mig! Det tog inte ens en månad innan podden var ett faktum. I lördags träffades Amanda, Annan, Caroline, Julia och jag hos Julia över arraksmuffins, noblesse och en… eh… rysk saffranskaka? Något ryskt som hade fått jäsa väldigt länge i alla fall, som var väldigt gott men som jag aldrig någonsin kommer att försöka mig på att uttala. Skit samma. Vi träffades och fikade och när vi hade tuggat ur och flyttat noblesseasken på behörigt avstånd, testade vi Julias podd-mick. Sedan skrevs ett stycke historia skulle jag vilja säga, men jag är ju för all del partisk. Efter lite fixande och trixande av Julia (med inspelning och uppladdning) och Annan (med logga) så är det nu då ÄNTLIGEN dags att komma ut ur garnskåpet och göra podden offentlig.

Vill ni lyssna på oss? Klart ni vill! Alla som inte vill lyssna på oss gillar George Bush. Klicka på bilden så kommer ni rätt. Jag är den som låter som en blandning mellan en gäll och störig person och Refaat El-Sayed.

Ja och en stickpodd är ju då helt enkelt en podcast där någon, i detta fallet vi, pratar om stickning och garn och annat livsviktigt. Och en podcast är som radio, fast inte live. Come! Join us!

Continue Reading

Västerås!

Har ju inte hunnit uppdatera om Västerås! Och snart bär det av till Köpenhamn, så här får ni en räseruppdatering med några bilder:

Vi åkte förra lördagen då som sagt. Jag mötte dagen med ett plågat ansiktsuttryck, som jag alltid gör, innan jag gick upp och kollade på Isak och Sabbat som showade lite i vardagsrummet.

20140429-203334.jpg

Efter min veganska frukost (grahamsgrynsgröt med sojamjölk och hallon ), hasade jag ut till den stekheta och kamremsbytta bilen som ibland kallas för Bruno. Konstaterade att laddaren till cigarettuttaget inte funkade i enlighet med ”aldrig får man vara riktigt glad”-principen, innan jag körde iväg och hämtade upp världens bästa Nina för att åka på världens bästa roadtrip till Västerås.

Älskar verkligen att åka bil med vänner. Det tar väl knappt en och en halv timma till Västerås från oss, men det kändes inte längre än en kvart den här gången.

Vi visste ju vad vi ville göra först, så efter att ha lokaliserat Veggoköket körde vi direkt in i parkeringshuset till gallerian Igor eller Igrun eller Idor eller vad den nu hette, för att gå på nyöppnade Voltaire. Blev lite besvikna över att de inte var helvegetariska som vi fått för oss, utan ganska så djuriga, men vi förlät dem efter vegansalladen. Rostade hasselnötter, avokado, inlagda morötter, grön ärtpesto, hummus och gudarna vet allt vad göttigt de hade lagt på. Drack cirka en klunk morotsjuice med ingefära, chili och äppeljuice till, innan jag kom på att jag ju är alldeles för klen för chili – särskilt när jag har afteblåsor – så juicen fick fortsätta sitt liv som prydnad innan den vaskades. Jaja, livet och så vidare. Så här såg det ut i alla fall:

20140429-203349.jpg20140429-203405.jpg

 

 

 

 

Jag är inte den som är den när det kommer till pastellfärgade bakverk, så jag unnade mig en randig dammsugare till kaffet. Nina drack konstig, men ganska god, kaffecolaläsk, men fick tyvärr ingen blåbärsboll eftersom att den rullade iväg på golvet. Och så kom Ninas kompis Daniel och berättade om en massa loppisfynd han gjort, innan han visade oss vägen till Myrorna där jag köpte en jacka. Jag har krympt ifrån alla vårjackor jag har och konstaterade att det nog faktiskt är en grej jag verkligen behöver. Hittade en manchesterjacka för 185 kronor. 85 kronor för jackan och 100 kronor för det exklusiva märket ”Sand” fick jag veta. Har ingen aning om vad Sand är för märkte, men min första reaktion när jag såg det var att jag ville sätta en tuff hårdrockspatch över det, så ”exklusivt” betyder inte nödvändigtvist snyggt. Så mycket kan vi konstatera.

Efter Myrorna fick vi en ofrivillig sightseeing av Västerås med Bruno, innan vi hamnade på Frejahöjden och Veggoköket där vi shoppade loss. Jag hade tänkt fota allt jag köpte, men glömde visst bort det och köket tog jag inte heller någon bild på – däremot gick vi förbi en vykortsvy när vi fortfarande var inne i stan och svag som jag är för gamla hus och vatten, tog jag ett foto av den i alla fall:

20140429-203416.jpg

Nina har skrivit en längre recension med bilder från Veggoköket som ni hittar här! Efter veganshoppingen bar det av hemåt igen. Vi körde ungefär en, ja jag vet inte jag, en bit innan vi hamnade utanför Enköping där vi fikade på chips, kaffe och vegansk beef jerky i nästan en timma. Till naturen posör som jag är, passade jag även på att föreviga mig själv innan vi åkte den sista biten hem:
20140429-203437.jpg

 

Så! Den fantastiska resan tog slut alldeles för fort som vanligt, men snart bär det av igen. Mot Köpenhamn, medicinskt museum, Astrid och Apornas nyöppnade restaurang, besök i gamla vattentankar under jorden och inte att förglömma: hotellfrukost!

Continue Reading

Om Date-reklam och vänner

På nittiotalet gick en reklam för Date-parfym på tv4. Ett gäng glada tjejer sprallade omkring i underkläder och gjorde tokiga miner innan de sjönk ner under vattnet i badkaret och så trängdes de framför en spegel med mascaror i händerna, för att mot slutet av reklamen åka iväg på en vespa i solnedgången. Allt till tonerna av I’m so excited med Pointer Sisters (eller om det var en cover). Flirtade de lite med snubbar där på vespan också? Jag tror faktiskt det.

Jag var väl typ fjorton när den reklamen kom. SOM jag ville vara med i det där gänget, eller i alla fall få ha ett eget gäng att toka och sminka mig i grupp med. Faktiskt drömde jag om detta så mycket att jag inte alls märkte att jag fanns mitt i ett gäng. Ett gäng som träffades och kollade på Reality Bites och Singles och snodde två deciliter billig martini, från någons förälder, som vi trodde att vi blev fulla på fast vi var fem som delade på det. Och så drack vi te och körde anden i glaset och lyssnade på Bon Jovi-ballader och ja, höll på med en massa saker som jag definitivt, oavsett vad jag fick för mig, uppskattade mer än att trängas framför en spegel till popmusik. Det tänkte jag inte på. Jag tänkte bara på Date-gänget. Lovligt byte för reklam som jag var på den tiden (ja jag använde Date-parfym dagligdags också).

Jag är lite sådär fortfarande i perioder (möjligen relaterade till PMS). Tror att jag är så himla ensam och utan vänner. Att alla har sitt gäng som de hänger och har så himla kul med och att alla har känt varandra jämt utom jag, för jag har flyttat så himla mycket (alternativt: för jag är så himla udda). Mon dieu. Det där stämmer ju inte alls. Jag har förvisso flyttat mycket, men jag har även väldigt många fina och bra vänner som jag hinner träffa: alldeles för sällan. Så himla mycket tid jag lägger på att känna trams ärligt talat. Bortskämda jag. Allt är Date-reklamens fel.

dateJag var team Felicia. Vilket team var du?

 

Continue Reading