Helgen som gick och ett seriöst dokumentärtips

En helg har passerat och den var lite mer aktiv än vad som är sunt för mig nu tror jag. Inte det att jag gjorde så mycket grejer i sig, utan snarare att jag fick tider att passa, socialt ansvar och den här härliga pockande känslan av att jag ”måste faktiskt hjälpa till” när jag träffar någon utanför hemmet, som verkar vara alla kvinnors förbannelse. Hade varit cirka hundra procent mindre utmattad om jag levde mer som en man.

Hemma har det varit röj och syskonbråk och stök. Inte heller optimalt, men helt oundvikligt med barn. Jag har ändå läst en del (läste bland annat ut Jackie av Anne Swärd – så bra!). Lyckades plantera om balkongblommor tillsammans med Isak, och har putsat familjesilvret. Jag har även unnat mig tre lugna kvällar framför tv:n, där jag bland annat tittade på:

John Wick del 1 och 2 på ViaPlay – Keanu Reaves springer omkring som en proffsmördare i page och dödar folk på löpande band. Helt osannolikt val av skådespelare för en sådan roll. Sjukt många klichéer, inte alltid fantastiskt skådespel och ganska ofta haltar berättelsen, men jag kan faktiskt knappt bärga mig i väntan på del tre. Det var något som var så otroligt rafflande med de här filmerna. Älskar ju pang pang och action! När det var som mest spännande var jag tvungen att hänge ge mig helt åt min stickning, eftersom att det ökade pulspåslaget blev för stort för min fragila kropp att hantera. Läste förresten att Keanu är född i Beirut och blir nu akut sugen på libanesisk meze så fort jag tänker på honom.

Thelma & Louise – En klassiker blir till/Catching Sight of Thelma & Louise på SVT Play. På riktigt hörrni: se den här. SÅ bra. Jag skrattade och grät och blev så jävla förbannad om vartannat. Den verkar inte finnas hos några av de större streamingtjänsterna, men jag måste verkligen se om filmen nu i vuxen ålder. Jag tror inte att jag har sett den sedan jag var en lite naiv fjortonåring nämligen. Och då har jag ett obekvämt minne av att jag försökte vinna poäng hos snubbar genom att såga den. Ja. Mitt feministiska uppvaknande kom så att säga några år senare – men även när det kom var min självkänsla för klen för att jag skulle klara av att helt stå emot viljan att vara killar till lags.

Utöver detta stickade jag vidare på gubbvästen till Alex samt försökte mig på att virka en sjal, fast just virkning alltid gjort mig djupt kränkt i sin omöjlighet. Vad gjorde ni?

Continue Reading

Tre saker jag tittar på i april

Det bästa med att titta på tv är att det går att kombinera med så många andra intressen. Som chips och stickning! Detta tittar jag på just nu:

Främlingslegionen – svensk dokumentär från 1990, finns på SVT Play och kan ses i hela världen. Jag och Isak har sett halva här hemma i Älvsjö och vi älskar den (fantastiskt att ha ett barn i dokumentärålder!). Handlar om unga, uttråkade män som under åttiotalet flyr Sverige för att joina militär elit och gå med i Främlingslegionen. Fick tipset från Andrea. Om du besöker hennes sida får du ännu fler tips på dokumentärer att corontän-titta på. Bland annat en om hur Thelma and Louise gjordes!

The Good Fight – spinoff på The Good Wife (som även den är ett tips om du inte redan sett, men se till att köpa kleenex till säsong fem). En av mina stora tv-favoriter genom tiderna – Diane Lockhart – blir av med alla sina besparingar efter ett stort bedrägeri och ansluter sig till en ny advokatfirma . Lag, ordning, politik och powerkvinnor. Lite trams ibland, men mest toppraffel. Du behöver inte ha sett The Good Wife för att hoppa på the Good Fight, men många gamla favoriter dyker upp så det är ganska kul att ha grundat med den. Finns bland annat på Amazone Prime och Viaplay.

RuPaul’s DragRace säsong 12 – som ni vet älskar jag RuPaul och dragracen. Så pass att jag såg om alla säsonger för två år sedan. Drama, queens, dramaqueens och sjukt bra modevisningar. Vad finns INTE att älska? Säsong tolv hade jag tänkt spara tills det närmade sig Werq the World Tour på Circus i början av juni, men showen har blivit pandemiflyttad till augusti och så länge orkar jag inte vänta. Den som inte gillar alternativa källor här i Sverige kan se fram till säsong 11 på Netflix.

Varsågod! Har ni något ni vill tipsa mig om? Kommentarfältet är ert!

Continue Reading

Planen vs verkligheten

Detta skrev jag på facebook när jag packade inför en vecka i Karlskoga. Eller. Snarare när jag tänkte på att packa, för jag har under de senaste åren gått från att vara en listmänniska som ser till att allt är packat och avprickat senast kvällen innan avresa, till att fylla en väska med ovikta kläder någon timma innan avfärd. Bland annat för att slippa dras in i någon himla projektledarroll för familjen. Men ja. Fattas något känner jag så klart att det är hundra procent mitt fel om det inte var uttalat Alex grej att ta med. Jag lyckas bara halvvägs – eller 75% – med andra ord, men jag stressar i alla fall mindre innan.

Hur som helst. I fredags hade jag som synes höga ambitioner för min semesterläsning den här veckan. Sedan kom RuPaul’s Drag Race och påminde mig om sin existens, så nu tittar jag på det de få stunder av ensamhet som livet erbjuder. Är halvvägs in i Missne & Robin, men fler böcker än den kommer jag nog inte läsa ut.

Jaja. You win some, you lose some osv. Jag var i alla fall medveten om att jag satte ribban för högt i år med.

Continue Reading

Du är faktiskt inte alls vad du äter

Det finns ju cirka en miljard saker att påpeka om det gamla äckliga tv-programmet Du är vad du äter. Inte minst för att det är så otroligt skammande. Jag såg inte många avsnitt när det gick med Anna Skipper, men i avsnittet jag såg förstod jag att hon verkligen tycker illa om (vad hon anser är) dålig mat. Så illa att hon sabbade ett helt bord fyllt med mat genom att hälla sås över det.

För mig är det så sjukt. I en värld där människor fortfarande svälter och fler än vi vill tänka på lever på under existensminimum, så kör TV3 ett program där någon överbetald människa skammar folk och sabbar mat. Kan inte ens börja kommentera alla fel i det. Jag trodde att programmet dog ut innan tvåtusentio, men tydligen har det varit tillbaka sedan 2016 – fast den här gången med Annika Sjöö. Sjöö är, precis som Skipper, livrädd för allt som är vitt i mat. Fast hon verkar föredra att sabba det som är dåligt med lightläsk istället för sås.

Hur som helst. Jag hade förträngt programmet fram till idag när den här filmen började rulla omkring i mitt flöde. En för mig okänd snubbe kör en totalsågning, bland annat genom att belysa en del av de faktafel som far runt i programmet. Han är lite väl skön och kör på billiga poänger ibland, men tar upp en och annan vettig grej. Titta vettja! På klippet alltså, inte själva showen.

 

Continue Reading

TV-serier att se om

I juni ville jag ha önskerubriker och det fick jag ju! Men jag började må illa och blev trött rätt kort efter och inspon att sätta sig ner och skriva något var ju sådär. Men nu! Nu mår jag minsann inte så illa längre. Trött är jag förvisso, men det är väl ett naturtillstånd antar jag. Hanna ville i alla fall att jag skulle skriva om tv-serier att se om. Jag är lite med serier som jag är med böcker: once in a lifetime. Förutom när det kommer till Twin Peaks, som jag har sett elva gånger tror jag (och ja, i vuxen ålder tycker jag också att det spårar ur för mycket på slutet, även om jag som trettonåring blev så arg att jag började böla om någon sade så). Och Brideshead revisited såg jag faktiskt två gånger. Jo och så har jag ju sett repriser av Beverly Hills och Pantertanter när det har gått på tv. Sedan vet jag inte om jag sett om någon serie? Vad jag kan minnas i alla fall, mitt minne är ju sådär ärligt talat.

Jag tittar helt otroligt mycket på tv-serier faktiskt, så jag känner inte att jag hinner se om några även om de är fenomenala. Skulle jag ändå välja några att se om så skulle det ju så klart vara de serier jag tycker allra mest om och som har slutat sändas. Och Twin Peaks. I alla fall till avsnitt fjorton. Övriga serier är:

  1. Damages – Glenn Close som stenhård, ond advokat.
  2. The Wire – poliser som jagar dealers. Mycket bättre än det låter på min beskrivning.
  3. The killing – engelska versionen. Tog lite tid att komma in i, men sedan kände jag mig tom i flera månader när den var slut.
  4. Deadwood – vilda västern, konserverad frukt och whisky.
  5. Rome – romarrikets uppgång och fall.
  6. Brideshead Revisited – Jeremy Irons. No need to say more.

Serier jag ÄLSKADE och sedan bara tvärtröttnade på efter några säsonger och som jag definitivt inte kommer att se om är i alla fall Sons of Anarchy och Dexter. Kan så här i efterhand inte ens förstå att jag blev deppig varje gång jag insåg att det var flera månader kvar till nästa säsong. Och True Detective kommer jag inte ens börja se, men det vet ni ju redan.

Kanske att jag skulle kunna tänka mig att se om första säsongerna av Supernatural också.

Detta inlägg är skrivet med reservation för att jag har glömt minst tio serier, men det får väl bli ett annat, framtida inlägg om dem. Har ni tips? Shoot! Jag letar alltid efter nya serier. I övrigt är jag himla beredd på nästa säsong av the Fall, Sense8 och Jonathan Strange & Mr Norrell. De kan faktiskt inte komma fort nog.

 

Continue Reading

Nu är det du och jag Buffy!

För att lyckas fylla tomrummet som sista avsnittet på säsong nio av Supernatural lämnade efter sig, när jag såg färdigt det häromdagen, har jag bestämt mig för att ta itu med Buffy en gång för all. Alltså jag har aldrig tyckt illa om Buffy. Jag följde serien i två säsonger när den kom, men sedan föll jag ur. Missade väl att en ny säsong var i gång, och förr i tiden var det inte så himla lätt att åtgärda en sådan miss. När jag försökte komma in i serien igen vara alla deprimerade och jag fattade inte riktigt varför, så jag gav upp. Men nu, NU, är det fan på tiden att jag tar igen det jag har missat. Buffy – från och med idag och sju säsonger framåt är det du och jag! Vad som kommer hända efter det vågar jag inte tänka på, men förhoppningsvis ska väl säsong tio av Supernatural vara ute då, så att jag får hänga med bröderna Winchester igen!

Continue Reading