Huvudvärken och ett poddtips

Nämen vet ni vad som hände den här veckan då? Jag fick massiv huvudvärk igen. Den här gången bestämde jag mig för att trots allt höra av mig till vårdcentralen. Först via 1177.se med självbokning, men den visade inga tider. Istället hänvisades jag till något system där man mejlar och beställer tid. Fast på beställningen fick jag svaret att mitt ärende var ett sådant man ringer för mellan 8 och 17 varje vardag. Så jag ringde direkt eftersom att klockan var tre, men blev då hänvisad till att höra av mig dagen efter klockan 7.45, för det är då man beställer en tid. Ja tänk om det hade stått på hemsidan? Tack Svenonius för allt du satsat på i Stockholmsvården. Flådiga byggnader och allt vad det är. Vem behöver ens veta hur man bokar en tid? Blir det tillräckligt akut kanske man har turen att hamna i världens trettonde dyraste byggnad istället!!

Hur som helst. Jag ringde igår och kom till en sjuksköterska som lite halvsurt konstaterade att huvudvärk hade jag ju faktiskt redan sökt för 2015. Eh… ja? Fick lyckligtvis en tid ändå efter viss påtryckning. Detta lilla förspel gjorde mig allt annat än hoppfull inför mötet med läkaren och när jag såg att läkaren dessutom var man försvann den sista lilla gnistan av hopp att bli lyssnad på alls. Förlåt alla män, men jag har faktiskt aldrig blivit tagen på allvar av en manlig läkare. Förrän igår.

Det visade sig att läkaren var extremt mån om att jag skulle få hjälp när jag berättade om mitt huvud. Är det är detta som är vård efter fyrtio så säger jag ÄNTLIGEN. Jag har ju som sagt redan sökt en gång innan för samma problem, och då konstaterade läkaren bara att jag behövde träna mer och att receptfria smärtstillande visst skulle hjälpa, oavsett om jag hävdade motsatsen. Nu fick jag istället remiss till neurolog för misstänkt dubbeldiagnos – spänningshuvudvärk om samkör med migrän. Remiss till röntgen för att utesluta skador på nackmuskulaturen. Tre nya mediciner. En magisk som jag tar i förebyggande syfte och som tydligen hjälper mot huvudvärk, trötthet och ångest. En lite starkare smärtstillande med färre biverkningar än Voltaren. Och en svindyr migränmedicin. Ett paket med arton doser kostade över 1300. Jag är väldigt tacksam över att jag är anställd i statens tjänst och därför får tillbaka för egenutgiften vid receptbelagd medicin.

SÅ jävla skönt. Inte att jag ska poppa tabletter som om jag vore på ett beachparty med nittonåringar i Båstad, utan att jag blev tagen på allvar och får en riktig utredning. Också skönt att om detta vore farlig huvudvärk så hade jag redan varit död. Obs – inte läkarens ord. Han sade ”så hade det uppstått värre komplikationer vid det här laget”. Men vi vet ju vad han menade med det. (På frågor om jag har bettskena, tränar nackmusklerna, mediterar, gör yoga, springer, har regelbundna sovtider och styrketränar är svaret på samtliga: ja. Jag har haft huvudvärken från och till sedan jag var 16 och testat i princip allt utom botox. Som faktiskt ska hjälpa.)

Det var det om det. Nu får ni ett poddtips! I podden Hot & Bothered har Vanessa Zoltan tillsammans med sin BFF Julia Argy en specialsäsong där de går igenom alla Twilight-böckerna. Ett kapitel per avsnitt. Inklusive coachning till karaktärerna och Stephanie Meyer. Jag har helt slutat lyssna på ljudböcker och kör bara den här nu när jag får tid, för få saker får mig att fnissa så mycket just nu som Twilight in Quarantine. Har du inte läst böckerna? Inte jag heller! Jag har sett några av filmerna under rödvinsfylla för många år sedan, och minns enbart fragment (före barn obviously) – men det spelar ingen som helst roll. Jag hänger med ändå. Varje avsnitt inleds tyvärr med två minuters reklam för någon skrivgrej som Julia kör, men skit i det. Spola fram och njuuuuut! Och berätta för mig sedan vad du tyckte!

Okej? Puss å hej!

Continue Reading

Kulturrapport från mars och april

Här kommer lite best off kultur från mars och april!

Böcker: Jag har läst rätt mycket på sistone. Dessutom har vi precis gått in i ett samarbete med Bonniers bokklubbar och Årets bok, så mer lär det bli framöver. Är mycket mer peppad på årets tolva än förra årets. Det ska även bli kul att få brottas med lite fördomar och läsa Malou von Sivers (hoppas jag, om fördomarna stämmer kommer det ju inte bli så kul). Hur som helst. Av det jag läst närmst i tiden har jag fångats mest av de här tre böckerna (alla tre skulle jag till och med kunna tänka mig att läsa om):

Humlesäcken av Lina Brustad – om när Linas partner fick en hjärntumör och deras liv med den under sju år. Lina skriver bättre än någon jag läst på länge. Fan vad jag greps av den här boken.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld – om Sasha som går igenom sorgen efter mammans sjävlmord. Kudden var helt blöt efter denna. Läsvärd för alla åldrar, även om den riktar sig mot tolvåringar och åldrarna däromkring. Vi pratar om den i avsnitt 71!

Nej och åter nej av Nina Lykke – en av de nominerade till Årets bok. Tror inte att den här vinner eftersom att den tävlar mot Stanna hos mig av Ayobami Adebayo (vi pratar om den här), men det betyder inte att Nej och åter nej är sämre. Bara smalare, tror jag. I vilket fall: läs den! Handlar om en fru, en man och en älskarinna. Men också om ett manligt ego, invanda könsroller och att slå sig fri (med risk för att skriva en floskel)

Humlesäcken

Comedy Queen Nej och åter nej

 

 

 

 

 

Film och serier: Jag och Isak gick på bio och såg Sherlock Gnomes. Så nu behöver ni inte göra det, för den var faktiskt inte särskilt bra. Inte heller var Split någon vidare rulle. Däremot finns The Blue Planet II med svensk berättarröst på SVT Play nu! Den har vi tittat på massor. Jag har alltid älskat naturfilm, och tacksamt nog gör även Isak det.

Bildresultat för split

Musik: Alltså har ni hört den här låten? HAR NI HÖRT DEN? Så himla bra! Jag har en vag känsla av att den skulle kunna vara med i Grey’s Anatomy, eftersom att den sabla skitserien gärna förstör bra låtar av den här typen. Men jag tittar inte på Grey’s och kan därför inte vara säker.

Debatter: Svårt att undvika turerna i Svenska Akademin. Vi pratar om det i podden, här! På jobbet har vi diskuterat White Saviour Complex en del, så just nu letar jag artiklar om det. Här är en ganska bra kortfilm som förklara fenomenet och ger tips på hur det kan undvikas:

Bonusinfo: Den utvalda bilden till det här inlägget är den haj jag skickar till folk på jobbet när jag känner mig riktigt tacksam. Måste dock hitta en ny haj eftersom att en person inte förstod bilden (vadå? är hajen glad? som om det inte syns tydligt) och en annan tog det som en förolämpning och skickade en bild på en rabiessmittad hund tillbaka.

Continue Reading

Vad hände med vårdnadshavare?

På hallmattan den här veckan: reklam från Bamseklubben, reklam från gympaskola, reklam från idrottsläger som riktar sig mot unga. Ända sedan Isak kom har företag skickat direktreklam till oss. Eller rättare sagt till mig. Varenda reklamjävel som rör mina barn har även mitt namn på sig. Alex finns inte. Det är bara jag som finns finns i deras adressregister för utskick. Det spelar ingen roll om det är danskurser, gymnastik, prenumerationer eller något annat. Det är enbart jag som ska planera och styra upp vad det nu är de vill sälja, i egenskap av mamma. Så kan pappa kanske vara barnvakt någon gång, om han finns och är riktigt DUTTI. Utan att göra ett allt för långt utlägg om detta, men är det så himla konstigt att mammor känner sig manade att projektleda när det i tid och otid förväntas av dem? Nej.

När jag var liten minns jag tydligt post som var ställd till ”målsman för”. Nu kan ju målsman kännas förlegat, men för all del: vårdnadshavare. Är inte det ett perfekt ord? För vad vet Bamseklubben om sin kundkrets familjekonstellationer? Förmodligen väldigt lite. Ärligt talat. Eff Off Bamseklubben. Tänk om det råkar vara så att det är barnafadern som rår över prenumerationer hos oss? Så himla synd att ni aldrig har adresserat en enda försändelse till honom då.

Continue Reading

3 x utflykt i Skåne

I tisdags åkte vi en retrotur ner till Skåne. Retro som i: varm bil utan luftkonditionering plus saft i petflaska (sirapsflaska hade ju varit lite mer true, men vi hade ingen över den här gången tyvärr). Eftersom att Isak är ett barn med helt vansinnigt mycket energi till övers, blir det minst en utflykt om dagen. Här är några av ställena vi besökt hittills:

Tekniska och Sjöfartsmuseet plus Kommendanthuset

Egentligen skulle vi till Hyllie vattenpark som är gratis, men det där fina vädret som alla skåningar skrutit om i flödet de senaste veckorna var överspelat i onsdags. Femton grader och moln på förmiddagen tog oss till Tekniska & Sjöfartsmuseet istället. Det är svinbilligt inträde (60 kronor totalt för oss och då gäller inträdet även Malmöhus museum och slottet som ligger trehundra meter bort), men inte särskilt billig parkering så det jämnade ut sig. Luften är precis lika dålig som jag minns den där inne och jämfört med Tekniska museet i Stockholm är det ju rätt litet, MEN väl värt ett besök för alla ångmaskinsentusiaster (vi är minst tre i den här familjen). Dessutom har de gamla fina bilar, en ubåt som den som vågar kan gå in i (alltså inte Isak, eftersom att han inte litade på att den inte skulle åka iväg) och ett lekrum för barn upp till tio år. Bonus med det här besöket var alla utskällningar Alex gav dryga skolungdomar. Kan inte lova att ungdomarna är där varje dag dock.

Museet har inget eget kafé, men det finns ett i Kommendanthuset precis bredvid. Kaffet är dyrt (förväntar mig av någon anledning alltid Gran Canaria-priser anno 1997 när jag åker till Malmö), men de hade riktigt goda och prisvärda soppor kan jag tala om. Tyvärr envisas de med att göra sina egna chokladbollar, så det blev ingen delicatoboll för mig – men men. This to shall pass osv.

Här äter i alla fall hipsterbarnet Isak upp min surdegsmacka innan han ger sig på sina pannkakor med glass. Fem minuter senare hoppade en kråka och en mås upp på bordet och slogs om en pannkaksbit (måsen vann), vilket lämnade Isak imponerad, förvånad och lite kränkt. Men som tur var hann han bli mätt innan det:

 

Statarmuseet, Torups slottscafé och Torups bokskog

Utanför Bara ligger Statarmuseet. Bara är bara ångest för mig – en riktig håla som jag arbetade i alldeles för länge en gång i tiden – men Statarmuseet är fantastiskt. Så det besöker vi varje gång vi åker till Skåne för att vi 1) älskar museum, 2) älskar arbetarhistoria och 3) älskar att fika i naturnära miljö. Förr, det vill säga för mindre än ett år sedan, gick det att göra sina egna våfflor här – men nu är det ny regi och våfflorna är borta. Det gör inget för de har fortfarande grahamsmuffins med färskost och sylt och saltlakritskola som är så vansinnigt god att ja… att du vill tacka livet om du äter en. Dessutom har de ladugårdsdjur, föreläsningar, uteleksaker för kidsen och en helt och hållet rafflande liten butik. OCH jättegott kaffe som serveras i för små, skira koppar, så det är tur att påtåren är fri och oändlig.

På promenadavstånd, om man inte tar bilen, ligger först Torups slott med tillhörande kafé och en liten utställning om Torup, och sedan Torups bokskog med ytterligare ett kafé, en damm, en skogslekpark, slingor att springa, träd att titta på och myggor att ätas upp av. Det finns massa matsäcksplatser där, så den som är fixig kan ta med sig eget. Det var inte vi, så efter att vi fikat på Statarmuséet fikade vi på slottscaféet. De är inte toppen på vegetariskt utbud, men de gör en djurfri macka om du ber dem.

Gramhamsmuffins, kolor och utsikt mot ett dött träd.

 

Trollenäs slott och antikhandel

Traditionsenligt posörfoto framför slottet.

Trollenäs slott besöker vi också i princip varje gång vi åker till Skåne. Det ligger ut mot Eslöv och den som vill kan åka via Marieholm på vägen dit (lite beroende varifrån man kommer). Marieholm är inte ett jättelevande samhälle, men det ger en fin bilresa.

Hur som helst. Slottet får du inte gå in, men slottsträdgården är vansinnigt fin med en bäck, tillhörande damm och en massa broar. Dessutom har de ett kafé med Skånes nästan bästa fika, skulle jag våga påstå efter att ha fikat mig igenom i princip hela landskapet.  På ovanvåning finns en antikloppis med svindyra (men säkert prisvärda) antikmöbler och ett galleri med konst jag inte gillar. På promenadavstånd från slottet finns ytterligare en antikhandel med inte fullt så dyra grejer, där jag alltid vill handla.

I år såg vi bara änder vid vattnet, men tidigare år har jag sett mård! Och någon typ av fisk samt, i runda slängar, en miljard ekorrar. Älskar denna plats!

Frappé (som jag kallar det, men här hette det frappe tydligen) och veggomacka med marinerad kronärtskocka.

Nej, som synes räds vi inte de vita giften, gluten och socker, på våra turer inte. Och tur är väl det med tanke på vad det gör för livskvalitén.

Så. Det var det hele. Åk till de här ställena om ni besöker Skåne och tacka mig sedan.

 

Continue Reading

Nytt barn, nya skönhetsrutiner

Under ganska lång tid har jag inte orkat bry mig nämnvärt om skönhetsrutiner. Efter min page för två år sedan, som krävde alldeles för mycket föning och pyssel bara för att vissna så fort luftfuktigheten steg med en promille, kände jag att min tid är för dyrbar för sådant. MEN så kom barn nummer två! Och nu tänker jag att min skönhet är för värdefull för att inte lägga tid på. SKOJA! Jag tänker att jag tycker att det är ett trevligt och avkopplande pyssel och dessutom ett utmärkt tillfälle för så kallad ”egentid” att föra skönhetsrutiner. Så nu har jag infört följande i mitt liv:

  1. En gång i veckan kör jag långbad inklusive peeling, hårtvätt och kroppssmörj. Om andan faller på, vilket den gör ungefär en gång i kvartalet, kanske jag till och med rakar mig. Det ni! Vad jag använder mig av för produkter? Följande:
    • Efter många misslyckade schampoköp genom åren, har jag äntligen hittat ett märke som är 1) ekologiskt 2) kompatibelt med mitt förbannade hår och håller det rent längre än en kvart 3) har en snygg förpackning: extra gentle shampoo från Institute Karité. INK00104-Institut-Karite-milk-cream-dry-hair-shampoo_1024x1024
    • Jag har även hittat en peeling som är 1) icke djurtestad 2) kompatibel med min ganska känsliga hy 3) har en snygg förpackning: Buff your stuff body scrub från Dirty Works.224964132_88758f67-5439-4a5a-bcb6-1e09f0c4bf3b
    • Avslutningsvis har jag en ansiktskräm som skulle passa min hudtyp enligt apotekaren. Läste sedan på baksidan att den passar den ”mogna hyn”. Jaja. Blir ju fyrtio om två och ett halvt år så. Jallefall. Nu har jag en ansiktskräm som är 1) icke djurtestad 2) kompatibel med min känsliga hy 3) luktar ta mig fan himmel och 4) har en snygg förpackning: Anti-age advanced från Apoliva, med solskyddsfaktor 15. När jag smörjer mig med det här efter en peeling, blir min hy lenare än en nyförlöst bebiskind. Jag skojar inte ens.
  2. En gång i veckan orkar jag fixa med nagellack, eftersom att jag numera har hittat ett som håller minst sju dagar utan att tramsa och flagna. Det har varit lite turer kring dem, men om jag har lyckats fatta rätt så är de inte djurtestade (och säljer enligt dem själva inte i Kina där allt måste djurtestas). Hur som helst: Depend 7 days (tack till Katta som fick mig att upptäcka det)depend-7-day-var-2016_56bf7c449606ee562bac37e9

Ja. Det var det hele! Inget är jättedyrt i förhållande till ett hem som just nu livnär sig på en föräldrapenning. Apoliva köps på Apoteket och resten beställs från eleven.se, fraktfritt och sjukt snabbt och ja, det vore väldigt trevligt om Eleven ville sponsra mig (men än så länge gör de inte det). Andra saker jag sysslar med nu för tiden är läppstift. Och tyvärr, något som mest troligt är pollenallergi – så nu ska jag avsluta det här inlägget och ja, jag vet inte, sticka in huvudet i frysen eller något.

Continue Reading

Sedan sist

Hej. Det här har jag gjort sedan sist.

Jag har läst:

  • Tusen blogginlägg och artiklar om gluten känns det som, men framförallt det här om vad som påstås och vad man vet. En snabb sammanfattning: gluten är inte farligt för den som inte är allergisk eller överkänslig. Däremot är det ju många som tjänar en hel del på glutenskräck – producenterna av svindyra alternativa mjöler till exempel (fast det framgår väl inte riktigt av inlägget).
  • Det här inlägget om sockerberoende (en term jag själv är ytterst tveksam till, och det är författaren till inlägget med).
  • Halva Lilla Smycket av Patrick Modiano. Ganska tråkig, men jag kanske orkar ta mig igenom den ändå.
  • Popmorsa om 2007. Jag har aldrig följt henne, men just det här inlägget om hur hon har vuxit som person känns rätt befriande, eller vad man ska säga.
  • Köpstoppsbloggen.
  • Så himla mycket bra som jag hade tänkt länka till, men som jag inte hittar nu eller som jag har glömt bort.

Jag har tittat på:

  • En halv säsong av WPC 56 – en BBC-serie om den första kvinnliga polisen som anställs på en polisstation i en brittisk stad 1956. Mycket bra!
  • Nästan en säsong av Suits – amerikansk juristserie med sköna snubbar, som jag av oklar anledning har fastnat för.
  • En och en halv säsong av Ink Master. Har inget att säga till mitt försvar, har däremot slutat titta.
  • Filmatiseringen av Cirkeln, på bio. Oväntat bra. Jättebra faktiskt!

Jag har bloggat/poddat:

  • i Move it mama här om att ha diastas trots allt och att det suger, och här om att börja träna igen trots motgång, och här om att vara nytatuerad och inte träna.
  • i Rätt avigt här om garntatueringar (fast det hade jag nog gjort senast jag skrev också tror jag), och här i ett valentinspecial, och här om strumpor. Bland annat.

Och så har jag tatuerat mig:

Och köpt garn: 

  Och haft två hela ensamhelger med Isak när Alex jobbade. Här rastar vi cykeln för första gången sedan snön smälte:

Och stickat en strumpa, nästan färdig – sedan ångrade jag mig och är nu på väg att sticka en hatt istället:

Och fikat med Isak minst två gånger i veckan: IMG_5011.JPG

Och så har jag tränat, träffat fantastiska människor, hängt med familjen, gått på kalas med Isak, jobbat, haft utvecklingssamtal, fått spontan löneförhöjning, packat ihop en IKEA-kasse med kläder till en bytesdag i helgen, haft sömnbrist, vabbat och ja. Det hinner hända sjukt mycket på tre veckor tydligen. Framförallt har jag åkt till och från jobbet väldigt många gånger och under den tiden har jag hunnit lyssna på det här, bland annat:

  • P3 dokumentär om Orienteringsdöden (medan jag lagade mat hemma i och för sig – så bra att jag brände och översaltade allt som stod på spisen).
  • P3 dokumentär om Salemmordet. Den var bra, men jag saknade en större och mer kritisk analys av mördarhopen. Hade avsnittet hetat Salemmarchen, hade jag inte saknat den analysen lika mycket.
  • P3 dokumentär om Dioxinfisken i Östersjön. Har aldrig varit så glad över att inte äta fisk. Upprörande om när ekonomiska och politiska intressen går före människors, djurs och miljöns hälsa. Dokumentären fick pris häromåret.
  • P3 dokumentär om Alexandramannen. Känner sådana oerhörda sympatier för de unga tjejer som utsattes för honom och som var tvungna att gå igenom två jävla rättegångar, för att Alexandrmannens försvarare överklagade den första domen.Kan inte minnas sist jag hatade manssamhället så mycket som efter den här dokumentären. Måste varit efter att jag lyssnade på den här dokumentären:
  • P3 dokumentär om Hagamannen. Polisen? Polisen. Tänk att de hade kunnat fånga honom så mycket tidigare.
  • P3 dokumentär om Vipeholmsexperimentet. Kallas för det största människoexperimentet i Sverige och är bakgrunden till att vi fick ”lördagsgodis”. Inte för så himla länge sedan ändå. Läskig grej.
  • P3 dokumentär om Ny Demokrati. Rätt intressant dokumentär om Ny demokratis uppgång och fall. Helt outhärdligt att lyssna på Bert Karlsson så mycket dock. Och den där satans låten de hade? ”Häng med, häng med” – ville skjuta mig säkert tre gånger under den här dokumentären – men det var väldigt fint att få höra min gamla medarbetare Olle Stenholm, sätta dit Bert i en intervju. Eller sätta dit och sätta dit, han ställde helt rimliga frågor som Bert tydligen är sur över än idag. Och som oförklarligt ökade stödet för Ny Demokrati.
  • P3 dokumentär om Baseballigan. Jaja, det finns snälla poliser – men den här dokumentären (som inte bara behandlar en våldsam grupp inom polisen i början av åttiotalet) visar ändå på att det är så mycket som är fel inom hela organisationen.
  • P3 dokumentär om Foldvågskatastrofen. Bra om hur katastrofen drabbade västerlänningar (men väldigt lite om de drabbade länderna) och hur illa politikerna skötte allt härifrån.
  • P3 dokumentär om Arlandarånet. Lite tråkig dokumentär om ett, ja, rån.
  • P3 dokumentär om Lindomefallet. När människor mördar, skyller på varandra och går fria…
  • P3 dokumentär om, näää bara skoja, P1 dokumentär om Föräldade svenskar – rashygien och sterilisering. Sjukt. Sjukt. Men väldigt intressant.
  • Mat och Marginaler om Gluten och laktos. Jag måste erkänna att jag lite har gått på alla som härjat om att gluten är farligt för ALLA och att ALLA mår bra av att dra ner på det. Lyssnade på det här avsnittet (med ganska dåligt ljud) och insåg att jag inte är så motståndskraftig mot trenddieter som jag tror. Kommer att fortsätta att äta gluten utan att skämmas.
  • Språket i P1 – alla avsnitt som gått i februari. Älskar Språket. Massor.
  • Plånboken i P1

Imorgon ska jag och Alex gå i familjerådgivning. Jag hoppas det blir bra. Jag tror att vi är överens, vi vet bara inte hur vi ska prata om det – men det kanske vi lär oss?

Hej då!

Continue Reading

Ny kjol – DIY utan att sy

Det är sommarsommar ute. Värmeböja deluxe vill säga, och jag har inte riktigt några kläder som funkar märker jag. Funkar ens några kläder när det är så här varmt egentligen? Förmodligen inte, men det blir ju inte bättre av att kläderna i garderoben är i fel storlek. Och with köpstopp and all, kan jag ju inte riktigt gå ut och köpa nya kläder heller. Och sy utan talang? Njae. Vi spar det humöret till hösten. Däremot är jag en jävel på att knyta, så idag knöt jag mig en ny kjol av en gammal gravidtröja jag aldrig använt. Sedan åkte jag hem till Katta (som mest finns här, tillsammans med Nova, nu) och fikade. Jag kände mig himla fräsig och fyndig jag, och om Katta anade att det var en gammal tröja på mina höfter, hade hon i alla fall vänligheten att inte säga något om det!

Kasade alltså ner tröjan till en bra höjd och knöt ihop ärmarna framme på magen med en dubbelknut. Och vet ni vad? Jag kommer göra det säkert femton gånger till den här veckan, för just den här kjolen värmer INGENTING. Som ett Adam- och Eva-löv, fast lite lite snyggare. Återvunnet, återbrukat, icke uppvärmt och helt utan krav på vidare talanger. Det enda som krävs är en tröja i lagom längd och med lagom stor ringning (annars får man klippa till den själv). Varsågod för tips!

20140723-141829-51509398.jpg

Continue Reading

Köpenhamntips!

Vi var ju i Köpenhamn för två veckor sedan, och eftersom att maj tydligen är årets hittills mest jobbiga månad (både på bra och dåliga sätt) har jag inte hunnit skriva något alls om det. Men här ska ni få er ett tips!

Eftersom att jag har gjort misstaget att åka till turistattraktioner flera gånger i Köpenhamn var jag inte så sugen på att göra det igen. Det finns ju roligare sätt att spendera en ledig dag än att behöva ha kroppskontakt i långa köer med okända människor. Så vi googlade upp några tips om alternativa Köpenhamn och hittade bland annat cisternerna i Søndermarken. Vem vill inte gå ner under jord och titta på ljusutställningar i betongvalv egentligen, undrar jag? Alla de som åker till Tivoli och Lousiana och Den blå planet exempelvis. Vinst, med andra ord.

2014-05-03 006
Plötsligt i parken: Moder Danmark står och håller sina danska små utvandrarbarn i famnen. Inlåst i en krypta. Typ.

Söndermarken är en, förmodar jag, skitdålig skiva med Lars Winnerbäck. Søndermarken däremot, är en stor park i stadsdelen Fredriksberg och bara den är värd ett besök. Om du inte känner för att gå ner under jord och bort från dagsljus alltså. Jag älskade personligen det råa klimatet när vi kom ner i valven, men det är helt klart utställningen som gör upplevelsen. Den här gången var det Andante av Christian Lemmerz, som pågår till någon gång i november och borde besökas av alla som ens kommit i närheten av att sniffa på en goth. Varsågod för tips!

Så. Vad ska jag besöka förutom tortyrmuseet när jag åker till Amsterdam om tre veckor?

2014-05-03 012

Continue Reading

Världens mest slitna toppar…

…. sitter just nu på death row. Om ni vill ha ETT frisörtips i Stockholm så säger jag Örjan på House of Egoista. Jag gör i och för sig inget mer än toppklippning eftersom att mitt hår är värdelöst när det kommer till styling (det vill ju bara vara rakt överallt UTOM i pannan, där går det visst bra att ha en jättevirvel i vägen för alla luggdrömmar). Men hade jag gjort mer, hade jag gjort det hos Örjan. Om inte annat så för att få sitta i den här soffan. Var så god för tips.

20140211-165100.jpg

Continue Reading