Hej från ickekonsumenten i Värmland!

På taket till jordkällaren finns 3G!!! Annars är det rätt dåligt med täckning här. Men snö finns i alla fall. Och ett barn som är lite tveksam till om snön ska ätas eller inte.

I övrigt har jag lagt två timmar på att få ner fel stickbeskrivning och ytterligare två och en halv för att få ner rätt. Kändes ett tag väldigt svårt att hålla sig konsumtionsbegränsad och inte förpesta norra Värmlands skogar med en biltur bara för att köpa en virknål. Jag hade liksom både garn, mönster och en plan för en sådan – men jag var stark! Jag körde på konceptet fler svordomar och starkare kaffe istället och nu har jag mitt mönster. Så nu jävlar ska jag sticka yogasockar tills garnet tar slut. För det är lite för kallt att stå här på jordkällaren och surfa, faktiskt. Hepp!

20140103-141939.jpg

Continue Reading

I’ve been looking for freedom!

Men hörrni? Jag har ju glömt att säga en sak! Imorgon ska jag, Julia, Amanda och Annan träffas klockan tio på förmiddagen för att köra igång en hel dag av random acts of kindness. Vår random act kommer att vara att sticka så att fingrarna värker ända fram till klockan elva på kvällen, eller längre, och sedan skänka allt till Hjälpstickan. Fattar ni inte alls vad jag pratar om? Lugn. bara lugn – det finns en facebook-sida här där ni kan läsa mer om det. Förutom att sticka kommer vi att äta scones med portvinsmarmelad och lägga upp ett foto i timmen på Instagram. På frågan om vilken hashtag som var bäst svarade Julia precis: #efit #e4k #knitting #charity #myhandshurt #fuckthis – så ni kan ju med fördel söka på det i den ordningen imorgon om ni vill se hur det går.

Och vet ni vad mer? Jag glömde skriva om en blogg jag har skrivit i i mitt förra inlägg. Jag och Andrea var ju ekopoliser under en alldeles för kort period av våra liv för några år sedan och skrev bland annat om att rädda ålar och använda ekologiska duschprodukter.  Och vet ni vad ännu mer? Andrea hörde av sig till mig häromdagen och erbjöd sig att deala två kassar garn som någon slängt i hennes soprum till mig. Och vet ni hur mycket garn det var? HUR mycket som helst. Tittar bara på bilden! Nu ska delar av allt detta bli en mössa och kanske en halsduk till någon som saknar värme och hem i vinter. <3 Andrea för det!

IMG_4638[1]

 

Titeln på det här inlägget? Never mind. Är så peppad just nu att till och med jag själv börjar tycka att jag är obehaglig.

Continue Reading

Lördag och strumpstickning vol. 2

Eftersom att jag tydligen aldrig lär mig hur uttråkad jag blir av machoaction föreslog jag att vi skulle se Pacific Rim ikväll. Om vi säger så här: jag har sett den nu så att ni slipper – ni kan tacka mig sedan. Eller jag såg ju inte hela eftersom att en svår uttråkning slog till när jag insåg att det bara fanns en kvinna med och att hon var tvungen att kompensera sina slagsmålsskills med en skör personlighet. Samt: väldigt trött på att se film som helt och hållet spelats in framför blåskärm (eller grönskärm eller vad nu datan kräver för skärm för att göra om allt till effekter). Så för att inte flimmer och irritation skulle utlösa ett epileptiskt anfall tog jag upp strumpstickningen igen. För den gör ju inte mig irriterad… Hur som helst – hittade gammalt fint garn i gömmorna och ett mönster som går att följa – så nu kanske Isak kan få sina raggsockar trots allt. Skulle ju vara himla skönt faktiskt – så att han slipper bli en sådan där barfotahippie.

20131019-221508.jpg

Continue Reading

Argast i Älvsjö

Så arg på min stickning nu att jag vill lägga garnet på hyllan FÖR ALLTID. Har i tre veckors tid försökt få ihop ett par raggsockar till Isak i ett garn som är mycket tjockare än det garn som finns i alla satans beskrivningar till barnstrumpor, men det går inte. Nu ger jag upp. Jag orkar inte vara positivt inställd till min egen bristande förmåga när det kommer till att freestyla ihop ett par strumpor med färre maskor än mönstret anger. Däremot orkar jag vara arg. Så arg att jag förmodligen kommer ligga och hytta med näven i sömnen. Och Isak – ja han får väl ha köpta raggsockor den här vintern då och efter det finns bara en väg att gå, det vet ju alla. Rakt ner i hippieträsket. Allt på grund av att jag inte kan sticka ett par raggsockar i naturgarn så att mitt barn istället tvingas bära en industrivariant som inte andas och som kommer att få honom att vilja gå barfota för resten av livet. Inkörsporten till rökelse och ”California dreamin'” på gitarr – jag har precis öppnat den. Ursäkta, men nu tänker jag ägna resten av min vakentid till att tycka synd om mig själv. God natt.

20130928-093310.jpg

Continue Reading