Innan och i Cambridge

Sedan sist har det väl inte hänt sådär jättemycket egentligen mer än att min höstplan redan har skitit sig på två punkter. Jag gick inte på Shovels and Rope eftersom att livet var för jobbigt just då, och så insåg jag att litteraturvetenskapen jag kom in på var på heltid. Så jag hoppade av den. Lyssnade ändå färdigt på Aprilhäxan av Majgull Axelsson, som var en del av kurslitteraturen. Ja jävlar vilken bra bok – men det kommer jag inte prata om här utan det kommer jag prata om i podden.

Efter littvetens avslut påbörjade jag museipedagogiken, som jag faktiskt kom in på till slut. Sedan sökte jag om skräck i kultur och litteratur-kursen som var den kurs som gjorde att jag över huvud taget sökte in på högskolan den här gången. Fast som jag ändå prioriterade ner så att jag till slut blev struken från den eftersom att jag kom in på annat. Det skulle ju vara synd om man inte var ambivalent. Nu verkar jag inte komma in på den alls dock. Men lika bra är nog det. Livet försöker liksom hela tiden berätta för mig att jag inte fixar att plugga nu, så då kanske jag helt enkelt ska ta och lyssna på det. Museipedagogiken sket sig till exempel redan den här veckan, eftersom att jag inte fick tag på kurslitteraturen. Nästa inlämningsuppgift är imorgon och jag befinner mig i ett land långt från böcker skrivna om svensk pedagogik. Har inte en chans att fixa det och har inte ett liv som tillåter att jag måste jobba ännu mera dubbelt för att komma ikapp.

Anyhoodles. Cambridge har faktiskt blivit av! Lite oväntat kanske efter inledningen om allt som inte blivit av, men banne mig om jag inte är här och läser en intensivkurs i kommunikation nu. Trots att jag hela veckan innan har levt med obehagskänslor över att jag ska iväg. Nej, jag älskar inte att resa i praktiken. Inte heller är jag jätteintresserad av andra människors resor, men det kommer inte hindra mig från att berätta om vad jag upplevt här!

Eller ja. Upplevt och upplevt. Karl väckte oss halv sex i morse med ett högljutt lallande och tröttheten det skapat, tillsammans med luddet av en aktiv förkylning gör att jag inte är riktigt säker på vad som verkligen händer runt omkring mig. Men en sak vet jag och det är jag är det mest färggranna som finns i Cambridge just nu, tack vare min nystickade sjal som ni ser på bilden ovan. Bilden är tagen när jag fortfarande befinner mig i tron om att det var en bra idé att barnen skulle följa med på pendeltåget till Arlanda för att vinka av mig. Det VAR en jättebra idé ungefär halva resan. Sedan tror jag att Isak började inse att jag faktiskt skulle åka, vilket gjorde att han blev på ett svårt humör. Och när vi sedan sade hej då grät han stora tårar. Jag är inte världens bästa på avsked ens under tårlösa omständigheter, så det var verkligen outhärdligt jobbigt att åka den långa rulltrappan upp och se honom vinka sorgset mellan snyftningarna.

Tur att jag reser så sällan att jag stressen över att inte ha full kontroll på vart jag skulle, dödade sorgen efter att ha sagt hej då. När jag väl lyckats hitta till rätt disk blev jag dessutom lurad av människan som checkade in mitt bagage om att jag var där väldigt sent, med tanke på hur långt bort min gate låg. Klockan var kvart i tio och planet skulle lyfta kvart över elva och Arlanda är ju inte särskilt stort MEN VAD FAN VET JAG? Hon var helt allvarlig när hon sade att jag skulle behöva vänta i långa köer vid säkerhetskollen och sedan tvingas gå till andra sidan byggnaden och sedan ta buss på området för att komma rätt, så att taxfree – det var sannerligen inte att tänka på. Kaffe kunde jag också glömma. GÅ PÅ EN GÅNG, annars hinner du aldrig. Det stämde inte alls. Jag fick gå i exakt fyra minuter, och då ingick säkerhetskollen, sedan var jag framme. Oerhört provocerad av detta. Varför ljuger man ens för folk på en flygplats när flygrädsla är en av de vanligaste rädslorna som finns? Bli inte förvånad om jag skriver ett argt mejl om det här.

I övrigt finns inte så mycket att tillägga. Flygningen gick bra. Kursarna verkar snälla. Cambridge är fint. Och vädret är som man kan förvänta sig. Lite blåsigt, lite regnigt, väldigt molnigt. Perfekt med andra ord! Nu ska jag ta denna av indisk mat fyllda kropp, lägga mig i sängen och fortsätta läsa Down Under av Johan Ehn.

Här bor jag! Nästan. I en filial till det här, bor jag.
Continue Reading

Avdelningen var besvärlig, tag plats och så vidare

Detta gjorde jag i kollektivtrafiken häromdagen:

  • jag flyttade inte på mitt ben när en man bildligt och bokstavligt klev över mig för att komma före in i tunnelbanevagnen. Han snubblade till och såg kränkt ut. Det hade han kunnat slippa om han 1) hade sett sig för och 2) inte trängt sig från början.
  • jag föste undan en viktigt klädd kvinna som trodde att hon bara kunde trippa förbi mig in i pendeltågsvagnen, trots att det var mycket tydligt vilka av oss som stod i kö där. Detta resulterade i att jag rättvist kom före henne och dessutom knep den sista sittplatsen. Hon fick stå. HA!
  • jag vresade hela vägen hem med bussen från pendeltåget, när mannen som satte sig bredvid mig gjorde samma sak. Tyvärr är det så självklart för vissa män att ta upp ett och ett halvt säte med sina särade ben att han inte ens reagerade över att han mötte motstånd. Plus: hur jobbigt är det att sitta med särade ben för den ovane? SJUKT jobbigt. Men ändå. Fuck off vresare.

I vilket fall som helst. Ja. Jag har pms och mitt tålamod med folk som beter sig illa är generellt på en låg nivå, men jag ska fanimig fortsätta med det här även när den värsta pms:en lämnar kroppen. För USCH vad jag är trött på att hela. tiden. behöva. backa. flytta mig. gå ut sidan. gömmas i skuggor. ”Ursäkta” räcker inte.

 

Häng på! Det blir kul.

 

Continue Reading

Gävle

Ända sedan sovmorgonen fram till tio i sju imorse (!!!!!!) och fram till nu i sängen på hotellet, har den här dagen varit fullkomligt strålande. Okej, okej, Isaks sammanbrott på Joe Hill-muséet var kanske inte riktigt en ”strålande” upplevelse, men bortsett från det då. Höstsol, höstlöv, gamla stadsdelar, syndikalisthistoria, antikvariat, långfika med vänner, lunchdumplings och nordafrikanska middagsgrytor. Gävle alltså. Vem hade kunnat ana detta om dig, din luring! Bara det att jag var tvungen att rasta Isak när vi väntade på hämtmaten så att Alex fick ta hela samtalet med den obligatoriska gubbalkisen i baren själv, ger den här resan fem plus.

IMG_1642.JPG

Continue Reading

Fuck New York!

Imorgon är det vi som åker på minisemester till Gävle. Steampunkutställning, Joe Hill-museum och reanatt på Scandic. Isak, Alex och jag. Så sjukt bra idé att jag nästan blir avundsjuk på mig själv. Och Mirijam – du kan fethaja att det blir tomater på knäckemackan på söndag!

Hasta la vista!

Continue Reading

Snabbt om Amsterdam

Nu är jag hemma. Utan att vara en av dem som säger ”alltså så himla sjukt med Red Light District – kvinnorna står ju där som varor” – för vi gick inte ens dit. Jag fattar verkligen inte varför människor, tänkande människor, går dit över huvud taget. Men tydligen är det ett himla spännande fenomen att kvinnor säljs på öppen gata, för det går väldigt många guidade turer dit – både på dagen och kvällen – och i princip alla jag känner som har varit i Amsterdam, har något att berätta från området.

Hur som helst. Detta lärde jag mig under resan:

20140608-212126-76886469.jpg

Det är en miljard gånger mer värt att gå och titta på iron maiden på tortyrmuseum än att titta på tidernas tråkigaste tavla med solrosor på Van Gogh-museum. Jag hade kunnat älska det senare, om det inte hade varit så att hela stället enbart lever på att de har Van Goghs tavlor och inte gör minsta lilla ansträngning för att gå utanför den upplevelsen.

20140608-212125-76885618.jpg20140608-212126-76886864.jpg

Amstel smakar som vilken vattning pilsner som helst och är därför alldeles förträfflig att dricka i gassande solsken på torg. Samt: att matcha leopardmönster med zebra-dito kan aldrig gå fel.

20140608-212126-76886105.jpg20140608-212128-76888096.jpg

Amsterdam var precis så fantastiskt och vackert som jag alltid har misstänkt.

20140608-212129-76889919.jpg20140608-212127-76887663.jpg

Sverige ligger efter på toalettskylt-fronten (förutom för den som går på stadsteatern i Skärholmen för där finns ”han och hen”- och ”hon och hen”-skyltar.)

20140608-212130-76890358.jpg20140608-212129-76889476.jpg

Och så lärde jag mig att Arena Hotel på s-Gravesandestraat 51 var ett jäkligt bra ställe att bo på.

Hepp!

Continue Reading

Köpenhamntips!

Vi var ju i Köpenhamn för två veckor sedan, och eftersom att maj tydligen är årets hittills mest jobbiga månad (både på bra och dåliga sätt) har jag inte hunnit skriva något alls om det. Men här ska ni få er ett tips!

Eftersom att jag har gjort misstaget att åka till turistattraktioner flera gånger i Köpenhamn var jag inte så sugen på att göra det igen. Det finns ju roligare sätt att spendera en ledig dag än att behöva ha kroppskontakt i långa köer med okända människor. Så vi googlade upp några tips om alternativa Köpenhamn och hittade bland annat cisternerna i Søndermarken. Vem vill inte gå ner under jord och titta på ljusutställningar i betongvalv egentligen, undrar jag? Alla de som åker till Tivoli och Lousiana och Den blå planet exempelvis. Vinst, med andra ord.

2014-05-03 006
Plötsligt i parken: Moder Danmark står och håller sina danska små utvandrarbarn i famnen. Inlåst i en krypta. Typ.

Söndermarken är en, förmodar jag, skitdålig skiva med Lars Winnerbäck. Søndermarken däremot, är en stor park i stadsdelen Fredriksberg och bara den är värd ett besök. Om du inte känner för att gå ner under jord och bort från dagsljus alltså. Jag älskade personligen det råa klimatet när vi kom ner i valven, men det är helt klart utställningen som gör upplevelsen. Den här gången var det Andante av Christian Lemmerz, som pågår till någon gång i november och borde besökas av alla som ens kommit i närheten av att sniffa på en goth. Varsågod för tips!

Så. Vad ska jag besöka förutom tortyrmuseet när jag åker till Amsterdam om tre veckor?

2014-05-03 012

Continue Reading

Västerås!

Har ju inte hunnit uppdatera om Västerås! Och snart bär det av till Köpenhamn, så här får ni en räseruppdatering med några bilder:

Vi åkte förra lördagen då som sagt. Jag mötte dagen med ett plågat ansiktsuttryck, som jag alltid gör, innan jag gick upp och kollade på Isak och Sabbat som showade lite i vardagsrummet.

20140429-203334.jpg

Efter min veganska frukost (grahamsgrynsgröt med sojamjölk och hallon ), hasade jag ut till den stekheta och kamremsbytta bilen som ibland kallas för Bruno. Konstaterade att laddaren till cigarettuttaget inte funkade i enlighet med ”aldrig får man vara riktigt glad”-principen, innan jag körde iväg och hämtade upp världens bästa Nina för att åka på världens bästa roadtrip till Västerås.

Älskar verkligen att åka bil med vänner. Det tar väl knappt en och en halv timma till Västerås från oss, men det kändes inte längre än en kvart den här gången.

Vi visste ju vad vi ville göra först, så efter att ha lokaliserat Veggoköket körde vi direkt in i parkeringshuset till gallerian Igor eller Igrun eller Idor eller vad den nu hette, för att gå på nyöppnade Voltaire. Blev lite besvikna över att de inte var helvegetariska som vi fått för oss, utan ganska så djuriga, men vi förlät dem efter vegansalladen. Rostade hasselnötter, avokado, inlagda morötter, grön ärtpesto, hummus och gudarna vet allt vad göttigt de hade lagt på. Drack cirka en klunk morotsjuice med ingefära, chili och äppeljuice till, innan jag kom på att jag ju är alldeles för klen för chili – särskilt när jag har afteblåsor – så juicen fick fortsätta sitt liv som prydnad innan den vaskades. Jaja, livet och så vidare. Så här såg det ut i alla fall:

20140429-203349.jpg20140429-203405.jpg

 

 

 

 

Jag är inte den som är den när det kommer till pastellfärgade bakverk, så jag unnade mig en randig dammsugare till kaffet. Nina drack konstig, men ganska god, kaffecolaläsk, men fick tyvärr ingen blåbärsboll eftersom att den rullade iväg på golvet. Och så kom Ninas kompis Daniel och berättade om en massa loppisfynd han gjort, innan han visade oss vägen till Myrorna där jag köpte en jacka. Jag har krympt ifrån alla vårjackor jag har och konstaterade att det nog faktiskt är en grej jag verkligen behöver. Hittade en manchesterjacka för 185 kronor. 85 kronor för jackan och 100 kronor för det exklusiva märket ”Sand” fick jag veta. Har ingen aning om vad Sand är för märkte, men min första reaktion när jag såg det var att jag ville sätta en tuff hårdrockspatch över det, så ”exklusivt” betyder inte nödvändigtvist snyggt. Så mycket kan vi konstatera.

Efter Myrorna fick vi en ofrivillig sightseeing av Västerås med Bruno, innan vi hamnade på Frejahöjden och Veggoköket där vi shoppade loss. Jag hade tänkt fota allt jag köpte, men glömde visst bort det och köket tog jag inte heller någon bild på – däremot gick vi förbi en vykortsvy när vi fortfarande var inne i stan och svag som jag är för gamla hus och vatten, tog jag ett foto av den i alla fall:

20140429-203416.jpg

Nina har skrivit en längre recension med bilder från Veggoköket som ni hittar här! Efter veganshoppingen bar det av hemåt igen. Vi körde ungefär en, ja jag vet inte jag, en bit innan vi hamnade utanför Enköping där vi fikade på chips, kaffe och vegansk beef jerky i nästan en timma. Till naturen posör som jag är, passade jag även på att föreviga mig själv innan vi åkte den sista biten hem:
20140429-203437.jpg

 

Så! Den fantastiska resan tog slut alldeles för fort som vanligt, men snart bär det av igen. Mot Köpenhamn, medicinskt museum, Astrid och Apornas nyöppnade restaurang, besök i gamla vattentankar under jorden och inte att förglömma: hotellfrukost!

Continue Reading

I väntan på bättre tider

Detta har hänt: Idag har jag lyckats äta en skål gröt utan tillbehör, bulgur utan tillbehör och två mackor med lite smör. Alex och Isak fick tacos (det är ju trots allt fredag) och jag fick titta på, uppleva blodsockerfall och ha ont. Det kallas ”livet med afte”, och det kommer eventuellt att vara namnet på min framtida biografi (en tragedi i tre delar). Jag kan inte äta, jag kan inte sova, jag kan knappt prata. Det enda som är positivt är att den ena aften, den som sitter precis på tungspetsen, den gör så ont att jag inte märker av de andra två gigantiska kratrarna som sitter under läppen. GLAD FÖR DET LILLA HÖRRNI!

Eftersom att jag knappt kan äta kan jag inte heller motionera. Allt detta gör mig ganska så sur.

Detta kommer hända: imorgon åker jag och den bästa Ninan som finns, till Västerås och handlar på Veggoköket och äter på Lotta Voltaires sprojlans nyöppnade restaurang (och  nu har jag svultit sedan i tisdags så imorgon får det faktiskt räcka, jag ska äta på den där sabla restaurangen om det så innebär att jag måste ta knark och övernatta i Västerås)! Allt detta gör att jag trots afteutbrottet är ganska så glad ändå. Nina har förresten en fantastisk sida för alla som vill äta djurfritt.

Detta kommer också hända: nästa vecka åker vi ner till Skåne, demonstrerar på första maj i Malmö (som jag inte har gjort sedan 2005), åker över till Köpenhamn och utnyttjar en hotellnatt som vi har fått av mina föräldrar (som även barnvaktar) och i Köpenhamn kommer vi att äta på Astrid och apornas nyöppnade restaurang! Alltså detta vet inte Alex än, att vi ska äta där, men det fattar ju vem som helst att vi inte kan åka till Köpenhamn utan att ha gjort det. Surprise älskling!

Så. Nu ska jag sätta mig och sura i ett hörn av soffan igen. Puss hej (obs: jag smittar inte).

 

2014-04-12 025
Känslan min framtid förmedlar.

 

Continue Reading

Ett par gamla skor med rosetter

Precis när vi hade fått veta att vi väntade barn åkte vi till Dublin. Inte för att fira, utan för att vi hade planerat det sedan länge – till skillnad från graviditeten som var helt oplanerad och därför gav oss en hel del ångest. Så med risk för att komma med överflödig information: Dublin blev inte riktigt som planerat. Det blev inga turer ut i det irländska landskapet ity jag låg i fosterställning och växlade mellan att sova, ha ångest och att må illa större delen av resan. Och någon guiness blev det så klart inte heller – men det var ungefär det sista jag var sugen på då, så det spelade inte så stor roll på något annat sätt än att det blev så uppenbart att vi var på väg mot en gigantisk förändring. Däremot blev det en hel del rostat bröd med marmelad och det får man ju säga, att det var en himla tur att det var just det som var min gravidcraving när vi var på en britt-ö.

Vi hann med några saker. Vi besökte fängelset Kilmainham där världens bästa film har spelats in (In the name of the father, om du inte redan visste det) och fick samtidigt veta ungefär allt om påskupproret. Sedan åkte vi turistbuss (obs: inte som vikingar. Det var många som gjorde det, men inte vi.) och så såg vi Captain America på bio och jag blev inte helt oväntat sur över att de enda kvinnorna som var med, var det för att männen behövde något att hetsa upp sig till. Att jag aldrig lär mig, kan man tycka.

Jag köpte även ett par skor. Jag minns mycket väl när jag såg skorna och fick den där känslan av att jag skulle ångra mig ett helt liv om jag inte köpte dem. Visst var åttio euro ganska mycket pengar, men alltså allt jag hade sparat på att inte dricka öl då! Nå. Jag köpte dem och ganska snart fick jag lägga undan dem för de var ju knappast gjorda för att en gravid kvinna skulle kunna gå i dem om en säger. Och ja, det där med att jag skulle ångra mig ett helt liv… Häromveckan kom jag att tänka på skorna, men kunde för mitt liv inte minnas hur de såg ut. Jag kunde bara komma ihåg hur tvunget jag ville ha dem en gång i tiden. I helgen hittade jag dem när jag gick igenom förrådet och nu känner jag väl att jag kanske inte riktigt kan relatera till var själva ångrandet av att inte ha köpt dem skulle ligga. Rosetter? På mig? Jaja. Vi får kalla detta Lex Dublin och se beteendet som ytterligare en god anledning till vårt konsumtionsfria år (ursäkta, konsumtionsbegränsade år) – som jag för övrigt redan har börjat med i smyg. Det ska gudarna veta, fast jag inte tror på dem, att fler saker är det sista jag behöver. Och ett par obekväma skor med rosetter, det har jag nog aldrig behövt egentligen.

20131016-075329.jpg

Continue Reading