Huvudvärken och ett poddtips

Nämen vet ni vad som hände den här veckan då? Jag fick massiv huvudvärk igen. Den här gången bestämde jag mig för att trots allt höra av mig till vårdcentralen. Först via 1177.se med självbokning, men den visade inga tider. Istället hänvisades jag till något system där man mejlar och beställer tid. Fast på beställningen fick jag svaret att mitt ärende var ett sådant man ringer för mellan 8 och 17 varje vardag. Så jag ringde direkt eftersom att klockan var tre, men blev då hänvisad till att höra av mig dagen efter klockan 7.45, för det är då man beställer en tid. Ja tänk om det hade stått på hemsidan? Tack Svenonius för allt du satsat på i Stockholmsvården. Flådiga byggnader och allt vad det är. Vem behöver ens veta hur man bokar en tid? Blir det tillräckligt akut kanske man har turen att hamna i världens trettonde dyraste byggnad istället!!

Hur som helst. Jag ringde igår och kom till en sjuksköterska som lite halvsurt konstaterade att huvudvärk hade jag ju faktiskt redan sökt för 2015. Eh… ja? Fick lyckligtvis en tid ändå efter viss påtryckning. Detta lilla förspel gjorde mig allt annat än hoppfull inför mötet med läkaren och när jag såg att läkaren dessutom var man försvann den sista lilla gnistan av hopp att bli lyssnad på alls. Förlåt alla män, men jag har faktiskt aldrig blivit tagen på allvar av en manlig läkare. Förrän igår.

Det visade sig att läkaren var extremt mån om att jag skulle få hjälp när jag berättade om mitt huvud. Är det är detta som är vård efter fyrtio så säger jag ÄNTLIGEN. Jag har ju som sagt redan sökt en gång innan för samma problem, och då konstaterade läkaren bara att jag behövde träna mer och att receptfria smärtstillande visst skulle hjälpa, oavsett om jag hävdade motsatsen. Nu fick jag istället remiss till neurolog för misstänkt dubbeldiagnos – spänningshuvudvärk om samkör med migrän. Remiss till röntgen för att utesluta skador på nackmuskulaturen. Tre nya mediciner. En magisk som jag tar i förebyggande syfte och som tydligen hjälper mot huvudvärk, trötthet och ångest. En lite starkare smärtstillande med färre biverkningar än Voltaren. Och en svindyr migränmedicin. Ett paket med arton doser kostade över 1300. Jag är väldigt tacksam över att jag är anställd i statens tjänst och därför får tillbaka för egenutgiften vid receptbelagd medicin.

SÅ jävla skönt. Inte att jag ska poppa tabletter som om jag vore på ett beachparty med nittonåringar i Båstad, utan att jag blev tagen på allvar och får en riktig utredning. Också skönt att om detta vore farlig huvudvärk så hade jag redan varit död. Obs – inte läkarens ord. Han sade ”så hade det uppstått värre komplikationer vid det här laget”. Men vi vet ju vad han menade med det. (På frågor om jag har bettskena, tränar nackmusklerna, mediterar, gör yoga, springer, har regelbundna sovtider och styrketränar är svaret på samtliga: ja. Jag har haft huvudvärken från och till sedan jag var 16 och testat i princip allt utom botox. Som faktiskt ska hjälpa.)

Det var det om det. Nu får ni ett poddtips! I podden Hot & Bothered har Vanessa Zoltan tillsammans med sin BFF Julia Argy en specialsäsong där de går igenom alla Twilight-böckerna. Ett kapitel per avsnitt. Inklusive coachning till karaktärerna och Stephanie Meyer. Jag har helt slutat lyssna på ljudböcker och kör bara den här nu när jag får tid, för få saker får mig att fnissa så mycket just nu som Twilight in Quarantine. Har du inte läst böckerna? Inte jag heller! Jag har sett några av filmerna under rödvinsfylla för många år sedan, och minns enbart fragment (före barn obviously) – men det spelar ingen som helst roll. Jag hänger med ändå. Varje avsnitt inleds tyvärr med två minuters reklam för någon skrivgrej som Julia kör, men skit i det. Spola fram och njuuuuut! Och berätta för mig sedan vad du tyckte!

Okej? Puss å hej!

Continue Reading

Ny podd ute!

Eller ja – en helt ny podd är det ju inte, men ett avsnitt av En förbannad podd! På senaste har vi kört igång med liveinspelningar via Instagram, vilket är himla trevligt. Dels för att det alltid är lite raffel att vara i livesändning, men också för att lyssnarkommentarer trillar in medan vi spelar in. Häng på nästa gång om ni har lust! Det blir väl om cirka en eller två veckor, och vi brukar annonsera dem ungefär en dag innan vi spelar in för det är den framförhållningen vi har. Avsnittet på instagram är tillgängligt i 24 timmar, och avsnittet i lur hamnar som vanligt i vårt arkiv hos Acast och är lyssningsbart i alla rimliga poddappar tills internet inte finns mer. En gång råkade vi kalla detta lajv och ja, det ledde till missförstånd kopplat till en helt annan typ av av lajvverksamhet. Då kände jag mig lite gammal, men för att förtydliga: vi klär alltså inte ut oss i alvöron och slåss med svärd eller låtsas att vi spelar in från fjortonhundratalet.

Vi pratar om vad vi läst sedan sist (bland annat Kitty och Pesten), vad vi är förbannade på (vindspel och skammande) och så lite om Årets bok. Vi har inget uttalat samarbete med dem i år, men vi har så klart ändå åsikter om tolvan. Vi skulle ha varit med i en tidning som de ger ut, men det var ungefär samtidigt som jag sjukskrevs så det föll bort.

Utöver det har jag återhämtat mig från ett hysteriskt intensivt huvudvärksanfall, jag har funderat alldeles för mycket över vad jag vill med livet och så har jag lagt på tok för mycket pengar på tulpaner – men fortfarande inte i närheten av så mycket pengar som jag lade på öl i min ungdom.

Continue Reading

Ett år senare

Det här kanske ni redan visste, men jag hade faktiskt ingen aning förrän jag satte de två bilderna nedan bredvid varandra, att jag var frikyrklig förra året! Tänk vad man hinner glömma va? Nu har vi i alla fall funnits i snart ett år, i en förbannad poddform. Fy fan vad kul det är, även om jag som vanligt får ångest av att tiden går så sabla fort. Rätt Avigt är också jättekul, men det är sådan stor skillnad på att vara med ibland i en podd med fem, och att vara med varenda gång i en podd med två.

På det här året har vi i alla fall spelat in 27 avsnitt (från och med måndag), pratat om nära nog tvåhundra böcker (om inte fler) och blivit ambassadörer för Augustpriset. Jag själv har under det här året hunnit föda ett barn och (i och med det?) fått en så hängande ögonlock att jag inte längre kan använda eyeliner. Det är ju faktiskt inte bara kul att åldras. Däremot är det sjukt kul att göra saker ihop med superproffset Katta. Hoppas jag får göra det i minst tio år till, om inte ända fram till och förbi pensionen (som kommer vilken dag som helst nu, med tanke på hur fort tiden går).

img_5861 14632744_10154026095967607_273378261_o

Continue Reading

Titta jag pratar!

Helgen som gick poddade jag både i En förbannad podd och Rätt avigt. Både avsnittet ligger ute, så den hugade kan klicka på respektive bild för att komma vidare till lyssning. I sidopanelen här kan ni gå direkt in och gilla båda sidorna på Facebook om ni vill. Och i iTunes kan ni ge oss massa fina omdömen! Om ni vill. Om ni inte vill så behöver ni inte ge oss någonting.

En förbannad podd om Lollo av Linna Johansson, Mr Ripley och julkalendrar och andra tidsfördriv:

 

 

Rätt avigt med Anna Dandelion som gäst – om stickning, garnfärgning och annat livsviktigt den här gången:

 

Continue Reading

Den förbannade podden fortsätter!

Igår vaknade jag fyra på grund av hostande barn, gick upp vid sex, åkte till bilverkstan kvart över sju, åkte vidare till jobbet efter inlämnad bil, jobbade, åkte till bilverkstaden när jag var färdig och efter det! Då rattade jag hem till Katta där vi bänkade oss i sovrummet med julmust och mikrofon. Ett helt avsnitt fick vi ihop. Om Lotta Lundgren, kokböcker, Twin Peaks och andra tidsfördriv. Klicka på bilden så hittar ni! Och vill ni skriva en liten recension i iTunes blir vi så glada, så glada!

Continue Reading

En förbannad podd – snart i en iTunes nära dig!

Nämen vet ni vad som hände? Katta och jag startade en podd! Om böcker och andra tidsfördriv i våra liv. Som tv-serier och irritationsmoment och chips. Men mest om böcker. Det tar ett tag innan iTunes är med på noterna hära, men om ni vill kan ni lyssna via hemsidan på vårt första avsnitt. Och om ni tycker om det får ni gärna säga det, men om ni inte gillar det får ni vara tysta för annars blir vi ledsna. Faktiskt.

en förbannad podd

Continue Reading

Lyssnar jag inte på P3 dokumentär längre?

Jo men visst gör jag väl det! Senast ett avsnitt om en brand på Sankt Sigfrids (rättspsykiatriska) Sjukhus, där unga kvinnor med självskadebeteende av okänd anledning var intagna tillsammans med bland annat en annan ung kvinna som var pyroman. Natten när det brann var det ingen ordinarie personal på plats, bara timvikarier som inte hade koll på att den här unga kvinnan var pyroman. De hade inte heller koll på riktigt vad som skulle göras vid brand, och brandlarmet hade lite för sen utlösning i och med att det fanns pyromaner bland de intagna. Man ville inte ha kostsamma utryckningar i onödan. Det slutade med att två personer dog, två unga kvinnor. Igen dömdes. Ingen var ansvarig. Ingen av dem som ställdes till svars för bristande arbetsmiljö och bristande planering, inga av de högt uppsatta cheferna som bara hade delegerat och delegerat utan att följa upp, hade gjort något fel visade det sig.

Efter den dokumentären lyssnade jag på programmet om Nätpiraterna och Pirate Bay och hur domarna föll i ett jävigt och ministerstyrt mål, där man utan problem hittade ansvarig personer. Och jag fick åter igen den sjuka insikten i hur stor skillnad det är i värdet om du är en psykiskt nedbruten kvinna jämfört med en satans, jävla skivbolagsdirektörer i den här världen.

Usch.

Continue Reading

Sedan sist

Hej. Det här har jag gjort sedan sist.

Jag har läst:

  • Tusen blogginlägg och artiklar om gluten känns det som, men framförallt det här om vad som påstås och vad man vet. En snabb sammanfattning: gluten är inte farligt för den som inte är allergisk eller överkänslig. Däremot är det ju många som tjänar en hel del på glutenskräck – producenterna av svindyra alternativa mjöler till exempel (fast det framgår väl inte riktigt av inlägget).
  • Det här inlägget om sockerberoende (en term jag själv är ytterst tveksam till, och det är författaren till inlägget med).
  • Halva Lilla Smycket av Patrick Modiano. Ganska tråkig, men jag kanske orkar ta mig igenom den ändå.
  • Popmorsa om 2007. Jag har aldrig följt henne, men just det här inlägget om hur hon har vuxit som person känns rätt befriande, eller vad man ska säga.
  • Köpstoppsbloggen.
  • Så himla mycket bra som jag hade tänkt länka till, men som jag inte hittar nu eller som jag har glömt bort.

Jag har tittat på:

  • En halv säsong av WPC 56 – en BBC-serie om den första kvinnliga polisen som anställs på en polisstation i en brittisk stad 1956. Mycket bra!
  • Nästan en säsong av Suits – amerikansk juristserie med sköna snubbar, som jag av oklar anledning har fastnat för.
  • En och en halv säsong av Ink Master. Har inget att säga till mitt försvar, har däremot slutat titta.
  • Filmatiseringen av Cirkeln, på bio. Oväntat bra. Jättebra faktiskt!

Jag har bloggat/poddat:

  • i Move it mama här om att ha diastas trots allt och att det suger, och här om att börja träna igen trots motgång, och här om att vara nytatuerad och inte träna.
  • i Rätt avigt här om garntatueringar (fast det hade jag nog gjort senast jag skrev också tror jag), och här i ett valentinspecial, och här om strumpor. Bland annat.

Och så har jag tatuerat mig:

Och köpt garn: 

  Och haft två hela ensamhelger med Isak när Alex jobbade. Här rastar vi cykeln för första gången sedan snön smälte:

Och stickat en strumpa, nästan färdig – sedan ångrade jag mig och är nu på väg att sticka en hatt istället:

Och fikat med Isak minst två gånger i veckan: IMG_5011.JPG

Och så har jag tränat, träffat fantastiska människor, hängt med familjen, gått på kalas med Isak, jobbat, haft utvecklingssamtal, fått spontan löneförhöjning, packat ihop en IKEA-kasse med kläder till en bytesdag i helgen, haft sömnbrist, vabbat och ja. Det hinner hända sjukt mycket på tre veckor tydligen. Framförallt har jag åkt till och från jobbet väldigt många gånger och under den tiden har jag hunnit lyssna på det här, bland annat:

  • P3 dokumentär om Orienteringsdöden (medan jag lagade mat hemma i och för sig – så bra att jag brände och översaltade allt som stod på spisen).
  • P3 dokumentär om Salemmordet. Den var bra, men jag saknade en större och mer kritisk analys av mördarhopen. Hade avsnittet hetat Salemmarchen, hade jag inte saknat den analysen lika mycket.
  • P3 dokumentär om Dioxinfisken i Östersjön. Har aldrig varit så glad över att inte äta fisk. Upprörande om när ekonomiska och politiska intressen går före människors, djurs och miljöns hälsa. Dokumentären fick pris häromåret.
  • P3 dokumentär om Alexandramannen. Känner sådana oerhörda sympatier för de unga tjejer som utsattes för honom och som var tvungna att gå igenom två jävla rättegångar, för att Alexandrmannens försvarare överklagade den första domen.Kan inte minnas sist jag hatade manssamhället så mycket som efter den här dokumentären. Måste varit efter att jag lyssnade på den här dokumentären:
  • P3 dokumentär om Hagamannen. Polisen? Polisen. Tänk att de hade kunnat fånga honom så mycket tidigare.
  • P3 dokumentär om Vipeholmsexperimentet. Kallas för det största människoexperimentet i Sverige och är bakgrunden till att vi fick ”lördagsgodis”. Inte för så himla länge sedan ändå. Läskig grej.
  • P3 dokumentär om Ny Demokrati. Rätt intressant dokumentär om Ny demokratis uppgång och fall. Helt outhärdligt att lyssna på Bert Karlsson så mycket dock. Och den där satans låten de hade? ”Häng med, häng med” – ville skjuta mig säkert tre gånger under den här dokumentären – men det var väldigt fint att få höra min gamla medarbetare Olle Stenholm, sätta dit Bert i en intervju. Eller sätta dit och sätta dit, han ställde helt rimliga frågor som Bert tydligen är sur över än idag. Och som oförklarligt ökade stödet för Ny Demokrati.
  • P3 dokumentär om Baseballigan. Jaja, det finns snälla poliser – men den här dokumentären (som inte bara behandlar en våldsam grupp inom polisen i början av åttiotalet) visar ändå på att det är så mycket som är fel inom hela organisationen.
  • P3 dokumentär om Foldvågskatastrofen. Bra om hur katastrofen drabbade västerlänningar (men väldigt lite om de drabbade länderna) och hur illa politikerna skötte allt härifrån.
  • P3 dokumentär om Arlandarånet. Lite tråkig dokumentär om ett, ja, rån.
  • P3 dokumentär om Lindomefallet. När människor mördar, skyller på varandra och går fria…
  • P3 dokumentär om, näää bara skoja, P1 dokumentär om Föräldade svenskar – rashygien och sterilisering. Sjukt. Sjukt. Men väldigt intressant.
  • Mat och Marginaler om Gluten och laktos. Jag måste erkänna att jag lite har gått på alla som härjat om att gluten är farligt för ALLA och att ALLA mår bra av att dra ner på det. Lyssnade på det här avsnittet (med ganska dåligt ljud) och insåg att jag inte är så motståndskraftig mot trenddieter som jag tror. Kommer att fortsätta att äta gluten utan att skämmas.
  • Språket i P1 – alla avsnitt som gått i februari. Älskar Språket. Massor.
  • Plånboken i P1

Imorgon ska jag och Alex gå i familjerådgivning. Jag hoppas det blir bra. Jag tror att vi är överens, vi vet bara inte hur vi ska prata om det – men det kanske vi lär oss?

Hej då!

Continue Reading

Långhelg – en recension

I fredags var det planeringsdag på förskolan (eller föris, som en del säger), så jag tog ut en föräldradag och hängde med Isak. Vi gick ut hårt med ett besök i min före detta hatgalleria, numera älskgalleria: Liljeholmsgallerian. I Älvsjö går det nämligen inte att köpa Soyatoo spraysojagrädde och jag kan inte leva utan att ha minst två burkar i lager, dessutom var jag tvungen att besöka Systemet, köpa en gå bort-present och göra något på Claes Ohlson som jag glömde. Ja ni hör ju själv – Liljeholmsgallerian har allt. Till och med en Stadsmission! Isak var peppad och hade shoppingväskan moderiktigt hängande i armvecket.

Eftersom att gallerian befinner sig hyfsat nära Annan, Daniel och Judit tog vi en rövare, som pappa skulle ha sagt, och körde hem till dem på vägen tillbaka. Laddade med delicatobollar, veckans bulle från Gateau och alldeles för många dåliga ordvitsar. Efter fika blev det park och i denna park fanns rinnande vatten! Helt fantastiskt, tyckte både jag och Isak. Dock höll jag mig från impulsen att nakenbada i rännan och lämnade över till Isak som klädsamt plaskade lite vid kranen (om klädsamt betyder ”ta något i besittning och bara låta andra barn leka med det på nåder”):

Sedan åkte vi hem, Alex tog över och jag drog in till stan igen för att få tag på en vajer till min stickning, fondla lite garn och boka frisörtid. Vad sällan jag ”går på stan” nuförtiden, kände jag och ville genast konsumera massor bara för att. Det gjorde jag inte. Jag köpte det jag behövde, sedan åkte jag hem med huvudet högt. Inte helt oväntat avslutades kvällen med två avsnitt av Damages, koftstickning och bubbel. Levde farligt och stannade uppe ända till klockan 23.03. Som tack för det, vaknade Isak halv sex dagen efter – tillika veckans mest fullbokade dag.

Lördag började då alltså med att Isak ilsket väste ”nu räcker det” klockan halv sex på morgonen, och det kan jag säga att där hade han helt fel. Det räckte sannerligen inte, med de få timmar sömn jag lyckats fånga den natten. Alex gick tålmodigt upp med barnet, medan jag låg kvar och knöt nävarna i sängen. Strax innan åtta gav jag upp och gjorde mig reda att ”möta dagen”, som det heter. Det gick hyfsat, trots allt. Efter frukost tog vi bilen till pendeln, där Alex klev på och åkte till jobbet. Jag och Isak åkte vidare fyrtio minuter ut i skogen för avlämning hos barnvakten, tillika Isaks faster. Detta skulle gå snabbt, eftersom att jag skulle hem och hinna städa/sova/fixa innan poddinspelning. Men det gick så klart inte snabbt, för dels blev Isak skrämd av en hund och då hade jag inte hjärta att vända på klacken och dra. Dels, när jag väl drog, så ballade min GPS ut i bilen och jag hamnade i Tullinge och Västerhaninge och på motorväg innan jag kom hem. En omväg på en timma – tack för det, Google maps.

Jag kom hem och torkade av spisen i vredesmod, medan jag tänkte på hur synd det var om mig. Sedan bestämde jag mig för att skita i städningen och sova istället. Så det gjorde jag! Och när jag vaknade körde jag in till stan, fickparkerade som en gudinna och medverkade i ett avsnitt av Rätt avigt (kommer upp under dagen). Pratade i en sjukt fräsig mikrofon:

IMG_1166.JPG

Efter podden hämtade jag Isak, som blev så kränkt att han sprang iväg skrikandes med armarna över huvudet in i ett stall. Han sprattlade som en fisk på min axel när jag bar ut honom och avslutade med att slå mig, inte bara på kinden utan även mitt på glasögonen så att de skavde in lite skönt i näsbenet. Funderade en stund på om jag inte skulle byta ut Isak mot Kiwi, som hoppade in frivilligt i bilen, men sansade mig och log milt mot mitt barn istället. Vi hade trots allt stor publik av en massa nyfikna människor och man vill ju vara EN BRA MAMMA TIHI FNISS *magsår*.

Sedan åkte vi inte vilse, tack och lov för vi hade en tid att passa. Vi kom hem samtidigt som gästerna, som vi bjudit in för att få hjälp att sätta upp hyllor. Detta visste de så klart om innan, de visste också om att vi skulle testa Bun Meat Bun i Farsta, så efter en snabb överläggning gjorde vi en härlig könsuppdelning. Kvinnorna tog barnet och införskaffade mat, männen öppnade varsin alkoholfri öl och började sätta upp hyllor. Jag är inte jättestolt, men jag hade blodsockerfall. Så. Kvällen avslutades med att hyllorna kom upp (yay!!), men det får ni bild på en annan gång.

Idag vaknade vi till valdagen. Isak tog sovmorgon till klockan sex, vilket ju var snällt eftersom att jag levde farligt igår med och var uppe ända till klockan elva. Alex åkte till jobbet vid nio och efter det grät Isak efter att få åka bil. Jag hade ju kommit på vad vi skulle göra på Claes Ohlson, så vi åkte dit. Shoppingväskan moderiktigt på svaj:

I torsdags var jag på utrymingsledarutbildning på jobbet. Den inleddes med att vi fick se en autentisk inspelning från en klubbspelning där det börjar brinna och allt till slut slutar med att över hundra personer dör (the Station night club fire). Fruktansvärt obehagligt, men säkert nödvändigt att se. Jag insåg till exempel att vi har alldeles för dåligt brandskydd hemma. En brandfilt och ett brandalarm, men det täcker egentligen bara halva lägenheten. Med filmen i alldeles för färskt minne, köpte jag två burkar med brandsläckningspulver och filurade lite på en portabel brandstege, men kände att det skulle vara att passera någon slags gräns för neuros så jag lät bli den (kommer eventuellt ångra detta om det börjar brinna).

När vi körde hem såg vi att folk stod utanför sina hus och sålde saker här i området. Förbannat! Villaföreningens garageförsäljning, givetvis helt oannonserad och dessutom på en dag då jag inte hade tagit ut pengar. Som av en slump hade jag dock hundrafemtio kronor på fickan och för dessa fick jag, till Isak, tre par långärmade tröjor, två kortärmade, ett Helly Hansen-regnställ och två leksaker. Allt helt nödvändigt. Även leksakerna eftersom att de lät mig fondla alla kläder som låg framme, tills jag hittade rätt utan att Isak blev otålig.

IMG_1186.JPG

Sådärja! Dagen avslutas med val, en löprunda och en böngryta. Imorgon vaknar vi upp till en ny regering och ett stort gäng feminister i riksdagen. Eller hur?

 

Continue Reading