TV-serier att se om

I juni ville jag ha önskerubriker och det fick jag ju! Men jag började må illa och blev trött rätt kort efter och inspon att sätta sig ner och skriva något var ju sådär. Men nu! Nu mår jag minsann inte så illa längre. Trött är jag förvisso, men det är väl ett naturtillstånd antar jag. Hanna ville i alla fall att jag skulle skriva om tv-serier att se om. Jag är lite med serier som jag är med böcker: once in a lifetime. Förutom när det kommer till Twin Peaks, som jag har sett elva gånger tror jag (och ja, i vuxen ålder tycker jag också att det spårar ur för mycket på slutet, även om jag som trettonåring blev så arg att jag började böla om någon sade så). Och Brideshead revisited såg jag faktiskt två gånger. Jo och så har jag ju sett repriser av Beverly Hills och Pantertanter när det har gått på tv. Sedan vet jag inte om jag sett om någon serie? Vad jag kan minnas i alla fall, mitt minne är ju sådär ärligt talat.

Jag tittar helt otroligt mycket på tv-serier faktiskt, så jag känner inte att jag hinner se om några även om de är fenomenala. Skulle jag ändå välja några att se om så skulle det ju så klart vara de serier jag tycker allra mest om och som har slutat sändas. Och Twin Peaks. I alla fall till avsnitt fjorton. Övriga serier är:

  1. Damages – Glenn Close som stenhård, ond advokat.
  2. The Wire – poliser som jagar dealers. Mycket bättre än det låter på min beskrivning.
  3. The killing – engelska versionen. Tog lite tid att komma in i, men sedan kände jag mig tom i flera månader när den var slut.
  4. Deadwood – vilda västern, konserverad frukt och whisky.
  5. Rome – romarrikets uppgång och fall.
  6. Brideshead Revisited – Jeremy Irons. No need to say more.

Serier jag ÄLSKADE och sedan bara tvärtröttnade på efter några säsonger och som jag definitivt inte kommer att se om är i alla fall Sons of Anarchy och Dexter. Kan så här i efterhand inte ens förstå att jag blev deppig varje gång jag insåg att det var flera månader kvar till nästa säsong. Och True Detective kommer jag inte ens börja se, men det vet ni ju redan.

Kanske att jag skulle kunna tänka mig att se om första säsongerna av Supernatural också.

Detta inlägg är skrivet med reservation för att jag har glömt minst tio serier, men det får väl bli ett annat, framtida inlägg om dem. Har ni tips? Shoot! Jag letar alltid efter nya serier. I övrigt är jag himla beredd på nästa säsong av the Fall, Sense8 och Jonathan Strange & Mr Norrell. De kan faktiskt inte komma fort nog.

 

Continue Reading

Sådant skulle jag aldrig blogga om…

Hanna undrar vad jag aldrig skulle blogga om. Det är ganska mycket faktiskt. En del saker pga ängslighet andra saker pga moral.

Jag är ganska ointresserad av att skriva sådant som hänger ut Alex för mycket. Förutom om jag är skitsur. Då är jag jättesugen på att hänga ut honom och diktar ihop långa inlägg i huvudet om hur taskig han är och hur synd det är om mig. Sedan publicerar jag dem aldrig, för jag är aldrig tillräckligt sur för att tycka att det är okej mot honom att bara ge min syn på en situation i ett forum jag äger.

Sex tycker jag själv är vansinnigt tråkigt att läsa om och att prata om och även att skiva om. Jag har i många år fått höra att jag är pryd som inte vill prata sexdetaljer med folk, eller gå in på mitt sexliv över huvud taget men alltså… varför skulle jag det? Vad är det för sjukt intresse folk har, som vill veta hur jag humpar runt? Skärp er. Dessutom skulle det återigen bli så att jag hänger ut någon i ett forum jag äger. Så nej.

Och så finns det mycket jag vill skriva, men inte vågar för den feministiska debatten är en sjukt trång korridor på nätet just nu. Helt förbjudet att göra fel. Alla måsta ha akademisk kunskap i allt, på en gång. Säga förlåt för sina misstag räcker inte, folk ska ändå förstå att de är ovärdiga i fan fem år efter. Finns det någon förståelse för att även feminister kommer från olika förutsättningar när det gäller kunskap och bildning? Hell no! Ogillar väldigt mycket internetfeminism just nu. Det började med Twitter och sedan sket sig allt.

Ja och så skulle jag väl ändå aldrig blogga ingående om mitt jobb, för intimt om Isak eller någon annan i min familj, förskolan och de som jobbar där/har sina barn där eller de som ÄR barn där för den delen.

Mycket jag inte skriver om handlar mest om ängslighet faktiskt. Jag hatar att missuppfattas och är sjukt rädd att såra någon genom ett ogenomtänkt inlägg. Och så är det mycket jag inte skriver om för att jag tänker att det är tråkigt att läsa. Tänk vad bra den här bloggen hade kunnat bli om jag någon gång lärde mig att skita lite mer i vad andra tycker? Jaja. Den dagen kommer också. Nu ska jag däremot sova. God natt va!

Continue Reading

Varsågod Katta – hur jag gör mina ÅSM sötpotatisburgare

Vi har testat en del matkassar under våren (fortfarande är Mathem bäst om någon undrar), vilket har resulterat i en hel del grejer i kylen som vi inte har använt pga att matkasseföretag ofta gillar  att ”toka till det” så fort receptet är vegetariskt. En dag hade jag massa livsbejakande ingredienser i kylen som mest stod och åldrades, däribland en stor jäkla sötpotatis som jag inte alls visste vad jag skulle göra av. Eftersom att jag inte är jätteförtjust i sötpotatiskonsistens (det är ju trots allt ingen riktigt potatis) så bestämde jag mig för att baka in den i en hamburgare tillsammans med en allt annat livsbejakande skröfs och GOSSE om det var en bra idé. Alltså jag gillar egentligen inte färsk koriander, men här funkar det.

Alla två gånger har jag gjort den här burgaren har jag skickat inte alls blygsamma skryt till Katta om hur mycket jag älskar mig själv som kom på det här. Nu ger jag alla er andra chansen att göra den hära och älska er själva också, för här kommer receptet (med reservation för att jag aldrig mäter min kryddning utan bara kör på tills det smakar bra):

Sötpotatisburgare med picklad rödlök och limeyoghurt:

ca 350 gram sötpotatis (gör nog inget om det är 500 gram)

en burk bönor (gjorde på limabönor första gången och svarta bönor andra gången)

Ett ägg (vet faktiskt inte om det behövs – testa utan så blir det veganskt!)

En röd chili eller chiliflakes efter smak

En solovitlök

Saften av en citron

En halv förpackning frusen koriander (kanske en halv dl?)

Minst en matsked riven ingefära

Mjöl, minst 1 dl (hade pankomjöl första gången, vetemjöl andra, märkte ingen skillnad)

Salt, peppar och lite soja

Rödlök

Olivolja

Börja med att skala och skiva sötpotatisen i centimetertjocka skivor. Pensla med olivolja, strö över lite salt och baka i ugn tills de är mjuka. Kanske tar en kvart på 200 grader eller så. Pickla rödlök  (en rödlök + saft från en citron eller lime + flingsalt i en påse i kyl i minst tjugo minuter) och rör ihop limeyoghurt (grekisk yoghurt + skal och saft av en lime + vitlök och salt efter behov).

När potatisen har svalnat lite så mixas den tillsammans med bönor, ägg, citron och kryddor i en matberedare. Chili efter behov, så att säga. Jag gillar att det blir lite eldigt, men inte mer än att det går att släcka med öl.

Så här dags är det ganska kletigt, så mjöl behövs. Jag häller på tills det får en bra konsistens, kanske en och en halv dl? En bra konsistens är rätt trög och fast, men inte för torr. Smaka av och passa på att krydda upp innan detta tas ur mixern, för det är svårt att röra ner kryddor när den är så seg. Nu kletar jag över allt i en annan bunke blandar med hackad rödlök. Sedan sköljer jag händerna med kallt vatten utan att torka dem och formar burgare som jag steker i grillpanna på hög värme med olja. Nytt vatten på händerna mellan varje burgare. Har du inte det så kommer smeten vara spridd över hela dina fingrar istället för i burgarform i pannan.

När burgarna är färdiga, efter några minuter på varje sida, kan ni ju för all del servera dem med den picklade rödlöken, limeyoghurten, en skiva ost, lyxtomater och babyspenat i burgarbröd av surdeg pga hipsterfeeling är rätt gött ibland. Att ha klyftpotatis till är överkurs, för jäklar vad mättande de här är. Och JÄKLAR vad goda. Åh nu älskar jag mig själv igen. Måste göra sådana här snart för jag fick banne mig inte nog i helgen! Ja och drick med trefemmor Falcon så klart. Eller Mikkellers alkoholfria Drinkin’ in the sun!

IMG_7501.JPG

Continue Reading

Världens bästa låt

Fifi ville veta mer om musik. Det är ju något jag ofta tänker att jag ska skriva om, men aldrig lyckas för att jag har alldeles för mycket att säga om det. Så jag får väl börja med att vara lite specifik här då och bara prata om VÄRLDENS bästa låt. Jag lovar – det är objektivt. Och vet ni vad som är så bra? Att världens bästa låt, finns på världens bästa skiva. Ja om ni inte redan har fattat det så pratar jag om Sweet Child O’ Mine med Guns n’ Roses, från Appetite for Destruction-skivan.

Varsågod, greppa efter närmsta halmstrå och snacka ner dagens Axl Rose bäst ni vill, men faktum är att han medverkade till att en av tidernas bästa skivor släpptes. Inte konstigt att det ledde vidare till prestationsångest, botox och rastaflätor och någon form av ögonbrynsförfall eller vad det nu är som har hänt där. Hur är det ens möjligt att tänka på detta stordåd utan att bli lite, lite galen? Jag personligen känner mig lite yr bara jag hör introt. Genom alla vänskaper, genom alla förhållanden, genom alla kraschar, i varje kärlek och i varje tid av mitt liv har den här den här låten följt mig. Tro mig, när jag säger att den även ska följa mig till min begravning.

Bubblare utan inbördes ordning:

Livin in Sin – Bon Jovi (ja, jag är en sucker för åttiotalsballader)

Islands in the stream – Dolly och vad han nu heter… Kenny!

Blue Hotel – Chris Isaak

I have forgiven Jesus – Morrisey

Gloria – Patti Smith

Sister – Antony and the Johnsons

Carmina Burana – Carl Orff

Ave Maria – Franz Schubert

Och ja, ganska många till faktiskt. My way med Frank Sinatra är ju till exempel mycket bättre än folk fattar och Shirley Bassey har gjort hur mycket bra som helst. Och Etta James! Och Motörhead är också svängiga och ja det är ju fan vad mycket det finns att välja på – men ingen, ingen, ingen låt har betytt så mycket för mig som Sweet Child O’ Mine.

Continue Reading

Vad jag hoppas ska hända 2014

Kan jag skriva ett sådant här inlägg utan att dra in alla önskningar om en feministisk värld utan krig för alla? Nästan inte. Jag inleder med att skriva att det är det jag hoppas på mest, och så går jag raskt över till att bli lite mer egocentrerad.

Nyår 06/07. Hade tidigare på dagen packat mig ur lägenheten som jag delat med ett rövhål i ett år. Firade med sprit. Fem timmar senare bröt jag foten.
Nyår 06/07. Hade tidigare under dagen packat mig ur lägenheten som jag delat med ett rövhål i ett år. Firade med sprit. Fem timmar senare bröt jag foten.

År 2013 har varit ett väldigt bra år för mig personligen och jag har ganska bra vibbar inför 2014 med, men eftersom att jag trots min ateism är lite vidskeplig (eller bara bitter om ni så vill) så känns det orimligt att det kan komma två bra år på följd (allra minst tre, för 2012 var också ett bra år, nu när jag tänker efter). Hur som haver, om vi bortser från min känsla av att det inte går att ha det för bra för länge så hoppas jag på det här nästa år:

En ny regering. Jag kommer att avsky sossarna med, men inte lika mycket som jag hatar alliansen och det de gör mot människor. Om vi inte får en ny regering nästa år så vet jag inte vad jag gör. Jag vill inte uppfostra ett barn in i det här.

Jag hoppas väldigt mycket på vårt konsumtionsfria år. Hela beslutet i sig känns som en befrielse, trots att det även innebär köpstopp på garn och muggar.

Jag hoppas att vi alla kommer fortsätta vara friska.

Jag hoppas att jag lär mig städa, eller i alla fall lär mig skita i att jag inte kan det.

Jag hoppas på att den här bloggen fortsätter att frodas i ungefär samma takt som nu och att Move it mama växer ännu mer och blir ännu större.

Jag hoppas att jag får sova.

Jag hoppas inte att jag blir gravid. För er som undrar – ni verkar vara en del nämligen.

Jag hoppas att jag lär mig att jag inte alls kommer ihåg allt, utan att jag är så gammal att jag måste använda mig av en kalender numera.

Nyårsafton 12/13. Mycket bra kväll.

Avslutningsvis, en lista från Erika kan berika

EN sak som jag ska lära mig att tycka om (en ingrediens, dryck, maträtt eller krydda).
Svar: jag skulle kunna skriva färsk koriander här, men det finns inte en cell i mig som vill tycka om det. Skulle även kunna skriva thaimat, men det är samma sak som koriander in my humble opinion. Nej, jag får lära mig att tycka om kokosmjölk. Känns bra och fiffigt ur ett veganskt perspektiv.

TVÅ resor jag vill göra.
Svar 1: San Francisco (tvivlar på att det kommer hända dock)
Svar 2: En vecka i Malmö som jag bara ägnar åt vänner.

TRE saker som jag vill göra/prova/uppleva/uppnå under 2014.
Svar 1: Springa en mil
Svar 2: Lära mig andas, alltså sådär så att jag liksom stressar av lite. Är så stressad över allt jämt.
Svar 3: En sak som jag gick på en intervju för innan jul *tihi*

10536_1177521673
Nyår 05/06. Svarthårig och posör på en toalett.

Jag skulle kunna skriva en motfråga här. Vad ni vill och så vidare. Men mitt register av att få svar tillbaka på det jag har frågat på sista tiden är väldigt magert. Så jag tänker ägna mig åt självömkan istället. Same procedure as last year.

Gott nytt år!

205500_10150215465073488_8023427_n
Nyårsafton 09/10. Jag och en old fashioned. Inga ben brutna. Däremot fick Alex ett hack i huvudet.

 

Detta var en önskerubrik från Jenny!

 

Continue Reading

All star luciatåg

Denna dagen tre liv. Började med att inte sova efter typ ett i natt, fortsatte med att tappa mobilen så att glaset sprack, sedan blev det bråk och efter det kom SL och gjorde sitt och så skar jag mig i fingret på trasiga mobilen och ja orkar jag ens berätta om all leda? Nej. Nu är jag hemma med stjärnor från OLW och det är det enda jag tänker fokusera på förutom att det är lucia och att jag har en önskerubrik att leverera.

Varje år vid lucia är det alltid något som dyker upp som får folk att drämma näven i fickan och konstatera att nu är det nog. Förre året var det en missuppfattning om att pepparkaksgubbar förbjöds i ett (ETT) lucia-tåg som tydligen gav en bild av hur PK-eliten tagit över hela Sverige. I år är det något tomteförbud vid sidan av traditionen att pojkar absolut inte ska bara luciasärk. All vrede med utgångspunkt i bögskräck och bevarande av traditioner. Låt mig säga som så här: när jag satte ihop mitt all star-luciatåg så sket jag i traditionerna. Fifi, I give you:

Lucia – Patti Smith. Utan tvekan. Jag tänker att jag byter ut tärnorna mot smådjävlar med glitter i håret och då finns det inget val än att samtliga döda medlemmar från Ramones återuppstår och joinar den enda levande så att de kan ta på sig den uppgiften. Nu ska det ju vara tolv tärnor enligt traditionen, men jag skiter som sagt i traditionerna så jag låter Ramones vara smådjävlar tillsammans med Nina Simone och the Supremes och så får det vara bra med det. Jag tänker att de kommer göra väldigt bra stämmor ihop. Stjärngossar? Chris Isaak givetvis, och Jon Bon Jovi måste såklart få stå och fladdra med brösthåret någonstans i tåget (inte en chans att han får vaxa på lucia). Peaches måste också vara med. Hon får vara tomte tillsammans med Iggy Pop. Inte för att jag gillar honom sådär överdrivet mycket, utan för att de samarbetar så bra. Pepparkaksgubbar? Nej. Jag vill ha lussekattsdonnor. Lady Gaga kan gott sluta gå i kött och ta på sig saffran istället och det kan hon göra tillsammans med Bette Midler. Fattas någon? Ja alltså Trent Reznor gör ju musiken så han får stå i bakgrunden. Och Axl Rose har tyvärr åldrats på det dåliga sättet så han kan ligga i rännstenen utanför och skämmas tillsammans med Marilyn Manson. Madonna? Gillar inte henne. Dessutom tycker jag att det räcker så här.

Om inte min dator var så sabla tyken hade ni fått en fantastiskt fin paintbild på allt det här, men nu får ni inte det. Det här var alltså en önskerubrik från Fifi!

Continue Reading

Lucka 5: andra önskerubriken – drömyrke

5

Så här är det. Jag har bara läst strökurser på universitet och aldrig fått till en examen. Det ger mig ibland komplex, vilket är fånigt för jag gillar det jag gör just nu och jag har trots allt tagit mig hit genom mycket slit och många tråkiga arbetsuppgifter. Dessutom tycker jag att den akademiska hetsen i Sverige kan bli rätt fjompig.

Hur som helst. Jag är utbildningsadministratör och personalredogörare på en myndighet. Jag gillar kontor. Jag gillar att styra upp saker. Jag gillar att vara en stor del till att mycket funkar. Det som däremot inte är jättekul med att arbeta administrativt är att oavsett vad du gör inom administration så kommer somliga (oftast män), så länge du är kvinna, att se dig som en sekreterare och tro att det är din uppgift och hemliga dröm att städa undan deras skit. För min del är ändå det mesta bra och att det finns saker att gnälla över är ju lite av en bonus för en närking. Det som är jobbigt med yrket har inte så mycket med min specifika arbetsplats att göra, utan snarare med själva rollen.  Dock har ju inte detta varit min största dröm hela livet, utan mer något jag har glidit in på och trivts med. Och när någon kommer och frågar mig menande varför det inte har gjorts något åt alla matlådor som folk har glömt kvar på diskbänken i köket, ja då önskar jag ju lite att jag gjorde något annat så klart.

360_39043458487_1001_n
Jag på ett kontor för länge sedan. Saknar mitt svarta hår.

Min mest seriösa och långlivade dröm är att en dag bli språkkonsult. Tyvärr känner jag varken att jag har energi, tid eller ekonomi till att plugga det här just nu. Dessutom är chansen att bli en av de tjugo som kommer in på utbildningen var tredje år eller hur det ser ut nu för tiden, ganska liten. Men ja. Det finns ju en ärlig förhoppning om att det är detta  jag sadlar om till en dag.

Min mindre seriösa dröm är att utbilda mig till marinbiolog, bosätta mig på Hawaii och forska på vithajar. Det hade varit himla trevlig faktiskt. Hajar liksom. Havets härskare I tell you!

Sedan finns ju alltid den där önskan om att jag orkade mer politiskt och kanske jobbade med något som var av lite större medmänskligt eller miljömässigt värde än att utbilda civilingenjörer och ta hand om professorer. Jag vill hinna hjälpa till på kvinnojourer, jag vill vara en större del av Naturskyddsföreningen. Men jag tänker att det är något som kommer när barnet blivit äldre och min lön har blivit högre så att jag kan deltida.

Om jag ska välja en bloggare som jag skulle vilja vara rent karriärmässigt så är det helt klart Annika som skriver i Colombialiv. Eller Sanna som skriver i Cinderalley. Delvis på grund av vad de gör, men också för att de verkar vara personer som helt ärligt och fullt ut följer sina hjärtan utan att fega. Läser ni inte deras bloggar så tycker jag att ni ska börja med det.

Jahapp. Då ska jag hitta en bild till som matchar det hära inlägget dårå. Va? En haj säger ni? Don’t mind if I do!

 

Det här var en önskerubrik från någon som vill vara anonym.

Continue Reading

Lucka två: första önskerubriken – brev till mitt fjortonåriga jag

2m2 Hej mitt fjortonåriga jag. Jag vet att livet inte är så lätt och just därför önskar jag verkligen att du kunde fatta lite tidigare att feminism är så himla bra, för det hade gett dig så mycket. Särskilt nu. Jag vet att du har lite koll på läget, men du tror fortfarande att Kurt Cobain är homosexuell eftersom att han är man och feminist och även om du inte lägger någon värdering i det, så är det faktiskt ett jättekonstigt likhetstecken att dra. Hur tänker du där egentligen? Det är något jag så här tjugoen år senare faktiskt inte kan förstå.

Hej mitt fjortonåriga jag. Du tror fortfarande att du kommer få barn när du är ”en arton, tjugo eller så” – men jag kan tala om för dig att det dröjer ända till du är trettiotre och nej, det är inte för ingen ville ha dig tidigare. Du kommer helt enkelt inte vilja förrän du träffar någon som är LÅNGHÅRIG OCH TATUERAD OCH LYSSNAR PÅ HÅRDROCK *iiiiiih* (och med vilja menar jag ”bli oplanerat gravid efter tre år tillsammans”). Han klipper håret sedan, men du tycker om honom ändå för det kommer faktiskt en tid där du skiter i vilket när det kommer till längden på håret, tro det eller ej.  Men du. Du hade kanske kunnat passa på att resa lite mer när tid fanns?Apropå barn alltså. Jag vet att du är helt ointresserad av att ge dig iväg nu, men du kan väl tänka över det i alla fall. Ditt trettiofemåriga jag är väldigt sugen på att ha minnen från Japan nämligen.

Hej mitt fjortonåriga jag. Den där fjuniga killen som precis var på Grönland hela sjuan och som har börjat i åtta E nu? Han som är typ lika snygg som Sebastian Bach? Honom blir du ihop med. Två gånger. Första gången går det inte så bra, men andra gången håller det flera år. Du kommer att få din första kyss av honom i september. Till Patience av Guns n’ Roses. Det är ett av mina finaste minnen så sjukt bra jobbat där måste jag säga! Smooth!

Hej mitt fjortonåriga jag. Jag vet att det är svårt att tycka om sig själv när det känns som om hela skolan skriker hora efter en – men vet du, de här människorna som skriker efter dig, de kommer att spela så liten roll i resten av ditt liv. Du kommer att gå ut högstadiet och gymnasiet och sedan kommer du se någon av dem högst en gång om året när du hälsar på dina föräldrar och tar en sväng till Center Syd. För vet du? Ingen av dem lyckas flytta från Löddeköpinge och det känns helt okej att vara lite skadeglad över det, hur omoget det än må vara i vuxen ålder. Apropå Center Syd förresten, jag vet att du älskar att hänga gäng där men jag vill bara påpeka att just det där köpcenterhängandet är ett ganska bra ställe att ta tid ifrån som du kan lägga på feminismen istället. Göra lite kvalitetstid av allt liksom. Just saying!

48274_1183711540
Jag och bror anno 1992. Ja. Beverly Hills 90210 var stort det året.

Jag ska gå och lägga mig nu. Ja, sjukt tidigt jag vet – men kroppen funkar liksom inte på samma sätt vid trettiofem som vid fjorton (eller är det det den gör? Är inte du väldigt trött av dig?). Speaking of, med risk för att låta som din morsa (vilket jag mycket väl hade kunnat vara vid den här åldern vill jag tillägga), rör lite  mer på dig. Jag vet att du hatar skolgympa, men alltså seriöst du kommer ångra dig så mycket sedan. Vi har gjort ett dåligt jobb med att bygga upp ryggen du och jag och det straffar sig vid graviditeten. Och så måste du faktiskt inte börja röka nu och om du ändå inte kan låta blir så kan du väl för fasen lägga av lite tidigare än vid tjugoåtta? Tänk så många fina minnen du hade kunnat skapa åt mig i Japan om det inte vore för att du slösade så mycket pengar på cigg!

Jo. Det finns sak till jag måste säga. Du längtar så mycket efter att andra ska tycka om dig att du glömmer bort att tycka om dig själv. Det är synd för du är en himla bra person. Jag vet att det är svårt att inte jämföra sig med de andra tjejerna, särskilt när alla snubbar gör en grej av det hela tiden, men vet du, du behöver ingen jävla snubbe för att du ska förstå att du är bra som du är. Du kommer att förstå det själv om lite för många år, jag önskar att du kunde förstå det redan nu. Lär dig att krama dig själv. Och krama Josefine med. Massor. Du kommer att sakna henne så himla mycket en dag.

Kram!

Ditt trettiofemåriga jag

Ps. Du kommer fortfarande lyssna på Guns n’ Roses när du är trettiofem, men du kommer ha ett mycket mer komplicerat förhållande till Axl Rose.

Ps igen. SLÄNG INTE SKID ROW-TRÖJAN FÖR I HELVETE!

 

Det här var en önskerubrik från Jenny. Säg till om du också har en på lager.

Continue Reading

Lucka ett i julkalendern: första tipset – andras julkalendrar

1m1 Eftersom att jag för första gången i historien fuskade i år och slängde upp en julstjärna redan veckan innan advent, har jag känt mig hopplöst före samt inne i fel vecka när folk ba ”första advent är häääär” idag. Känns ju lite som den andra i det här hemmet om en säger. Därför känns det även som att jag är jättesen med att dra igång julkalendern (som egentligen inte skiljer sig så mycket från principen ”ett inlägg om dagen i 24 dagar”) fast jag är i precis rätt tid. Anyhoodles. Ett tips, en önskerubrik, en rubrik från Annikas kalender förra året, to infinity and the 24th. Det är så det blir.

Eftersom att det är den stora julkalenderstartardagen idag har jag sonderat terrängen bland nätets alla julkalendrar och hittat två som är extra bra. I det ena fallet behövde jag bara sondera till höger i bloggen faktiskt och gå in i länklistan, för där låg minsann Total Eclipse och glimmade med sin kalender. Ett julquiz! En fråga om dagen i tjugofyra dagar. Inga svar avslöjas förrän dopparedagen (kanske världens äckligaste namn på julafton). Den som är mest bäst får ett pris. Eftersom att jag är jättedålig på att lista ut saker funderar jag på att hota Amandas garn när vi ses på söndag för att få ur henne några ledtrådar så att jag kan vinna. Amanda är alltså en av skribenterna i bloggen och inte bara en helt random person. Ibland stickar vi saker i grupp.

Julkalendertips nummer två: Nilmas Bokhylla. En tävling och en vinst om dagen fram till jul. Den som vinner, vinner inte bara ära och eventuell berömmelse utan även en bok eller något annat bokrelaterat.

Tips jag själv vill ha: fler julkalendrar samt en instruktion på hur jag får bort den svarta ramen kring bilder, utan att för den sakens skull sabba placeringen. En av de stora anledningarna till att jag lämnade Blogspot var bildpubliceringen. Efter flera försök att få till bilderna i det här inlägget, känns det som om tiden har dragits tillbaka och jag har blivit ett offer i skräckfilmen ”Blogspot hela veckan”. Rädda mig. Samt: glad första advent!

total1 nilmas1

Continue Reading