Nu träningsbloggar jag inte längre

Idag lade vi ner Move it Mama. Det var jag som förde det på tal häromdagen, att jag inte hinner träna, fan, jag vill nog inte ens träna nu. Eller jo, jag vill vara uppe i träningsnivån som gör att det blir roligt, men jag kommer ju aldrig dit känns det som. Nu känns det bara som röva och när motivationen och orken tryter till att träna, så finns det knappast något över till att skriva om det. Men aj vad sorgligt det kändes ändå, att trycka på ”publicera” på det sista inlägget. Tre och ett halvt fina år som träningsbloggare har det trots allt fått vara. Vi ville aldrig vara en ”kost- och träningsblogg”, vi ville aldrig gå med på att ”hälsa” kidnappades av rawfood- och viktminskningssekter. Vi ville få lyfta vår skrot, springa våra mil och samtidigt få äta våra chips. En motpol till alla andra tråkiga träningsbloggar. Jag tyckte ändå att vi lyckades rätt bra med det.

Kommer jag skriva om träning här nu? Tjaaaa, det får vi väl se. Till att börja med vore det väl trevligt om jag skrev här över huvud taget? Oftare än en gång i månaden alltså.

Continue Reading

Jag är gravid så jag får dubbelposta

(Skulle ha skrivit om Matt Damon, MAAATT DAAAMOON, men hamnade i gravidkoma, så ni får läsa om ungefär samma sak som jag skrev om på Move it Mama istället.)

Jaha, så i söndags knallade jag ut från lägenheten, full av förväntan inför mitt och Isaks första biobesök och möttes av detta:

Ja. Jag fick djupandas några gånger och blinka bort tårarna som brände bakom min ögonlock. Gillar inte att bli av med saker alls, men att bli av med saker under hormonpåverkan? Hu. Jag kan bara hoppas att det var någon som behövde cykeln och ingen fånig liga som tog den – men det är ju svårt att tro något annat när någon har haft med sig verktyg…

Så nej, jag är alldeles tydligt inte ägare av en Skeppshult sportcykel längre, däremot av ett däck och ett jäkligt bra cykellås som jag ska fästa i bakdäcket på nästa eventuella cykel (blir ju svårare att skruva loss cykeln från däcket som kedjan är fäst vid tänker jag). Det lär dock inte bli en sportcykel för tiotusen den här gången, eftersom att det utrymmet inte finns i ekonomin längre. Men kanske en begagnad damvariant för max tvåtusen? Och jag lägger nog ner planerna på att någonsin börja cykla till jobbet med den eventuella damcykeln såvida vi inte flyttar, för 1,4 mil på fel sadel med dåligt fräs vet jag inte om jag har någon lust med. Tvåtusen är i alla fall vad jag får tillbaka från försäkringsbolaget, och det är ju bättre än noll som jag hade väntat mig. Vad jag vill säga med detta? Har du ett bra lås till cykeln, som sitter på rätt ställe – så kanske du får behålla den.

Hur bion blev? En succé! Tre kortfilmer Alfons, popcorn och dricka och ett barn som satt som paralyserat i fyrtio minuter, förutom när han tittade sig runt i salongen och konstaterade att de svaga lamporna som ska hjälpa en hitta gången lättare, var till för mig och mina jättegamla ögon. “Du ser så dåligt mamma”. Ja. Det gör jag ju faktiskt.

img_1731.jpeg

 

Continue Reading

Helgen i färre bilder än ord

Det blev helg! Men innan det blev helg var det torsdag och i torsdags ringde jag företagshälsovården enligt logiken ”de kommer att ge mig bra hjälp, för det blir för dyrt om jag blir utbränd”. Bra va? Har ingen bild på det här, så ni får visualisera istället.

Efter torsdag kom fredag och på fredagar hämtar jag Isak. Precis när jag kom fram till förskolan insåg jag att jag även denna morgon hade skitit i att ta med husnycklar, eftersom att de hade trasslat in sig i reflexen som sitter på min alldeles för varma jacka. Man kan ju tänka att jag hade kunnat flytta den där reflexen till vårjackan, men jaja. Lite lätt att bli bortskämd där med att någon alltid är hemma när jag kommer hem tydligen. Ute var det regn/sol/blås/kallt/sol/regn så jag bestämde snabbt att jag och Isak skulle gå till Fru Marias bak. Ett fantastiskt bageri som dessutom har en lekhörna. Isak blev inte alls besviken, även fast han så klart helst ville till parken och känna regnet piska honom i ansiktet. När han började tjata om det på Fru Marias föreslog jag en bok. Han svarade med att hämta ett slott:

IMG_7043.JPG

Efter cirka en timma kom Alex och då gick vi hem. Vi åt något jag inte minns, pratade om saker jag inte minns och tittade sedan på första avsnittet av the Americans innan klockan var tio och jag snudd på dreglade av trötthet. Så vi gick och lade oss.

Lördag! Så här många gånger vaknade jag när dygnet hade slagit om till lördag: en gång mellan ett och två, en gång mellan tre och fyra, en gång mellan fem och halv sju. Halv sju somnade jag inte om, men då kom Isak in till oss. Alex bollade med honom ut i vardagsrummet och någon gång vid åtta somnade jag stenhårt. Nio över nio väcktes jag ur en dröm där jag var ihop med Måns Zelmerlöw och vi var på festival, en man stänkte kiss i mitt ansikte och Måns började gråta likadant som Isak när han fick en stöt av ett elstängsel. Efter det var vi plötsligt inne på ICA där Måns av okänd anledning klädde av sig till kalsongerna och ville kyssas för han, jag citerar, ”har glömt Amanda nu”. Jag vaknade med Cara Mia på repeat i huvudet. Kränkt och förvirrad och eventuellt lite skamsen. Om det är det här som händer när jag sover, är det ju faktiskt lika bra att jag låter bli…

Hur som helst. Lite stressigt blev det för vi skulle podda klockan elva och jag hade bestämt mig för att inte slentrianköra bil utan faktiskt ta buss. Bussen skulle gå 10.13 och jag sprang som en gasell hemifrån 10.06. Fjorton över var jag framme och tänkte att bussen säkert var missad. Ställde mig ändå fullt synlig vid busshållplatsen för att kolla upp nästa buss, när den första bussen till min glädje svängde runt hörnet. Men ni vet ju hur det är med glädje och hur omöjlig den är att upprätthålla i dagens samhälle. Den inte alls fullsatta bussjäveln kördes förbi mig av en chaufför som bara ryckte på axlarna istället för att stanna. Så himla bra för mina redan övergödda stressnivåer detta! Blixtsnabbt författade jag ett ilsket mejl till SL med obligatoriska frågan ”får det verkligen gå till så här?” (nej det får det inte, fick jag till svar lite senare). Hur som helst, jag hittade en alternativ väg och kom fram inte alls så särskilt sent, med kaffe från en kaffekedja dessutom. Vi spelade in ett avsnitt som snart dyker upp här och jag tog en selfie. Sedan vevade jag garn och åkte hem.

IMG_7055.JPG

När jag kom hem hade Alex städat det mesta och jag hade tänkt fortsätta där han slutade men var helt matt efter min utflykt och var tvungen att sova en timma på soffan först. Alex syster, som barnvaktade Isak, föreslog middag under kvällen men jag fick lite hjärtklappning bara av att tänka på att behöva socialisera mer den dagen och sade nej. Sedan föll det sig som så att Alex bror med flickvän kom över på impuls och vi köpte indiskt istället och mitt huvud var på väg att explodera, men jag överlevde ända tills de åkte hem. Efter det åt jag chokladtryfflar och stickade framför the Americans ända till klockan tolv. Känns som ett mirakel varje gång jag orkar vara uppe så länge. Håhåjaja. Så här mystokiga är vi i alla fall, att vi tänder ljus och slänger kuddar på golvet (inte ljusen) när vi ska äta indiskt:

IMG_7060.JPG

I natt sov jag så klart jättedåligt – dock utan att drömma om Måns. Alex tog i vanlig ordning upp Isak och jag muttrade i sängen fram till nio. Sedan tog jag beslutet att ta bilen till dagens planer istället för pendeln, för jag orkade helt enkelt inte stressa en gång till den här helgen. Halv tio körde jag hemifrån, hämtade upp Katta på vägen och när klockan var tio landade vi hos Märta för en träningsdejt. Mer om den kan ni läsa här, om ni vill.

IMG_7066-0.JPG

Efter träningen kom jag hem, bar några däck, åt korv och drack trefemmor. Sedan har jag ägnat resten av min tid åt att vara osocial och blogga. Nu är klockan nio och jag vill se ett avsnitt av the Americans innan jag ska sova, så ni får ta det här blogginlägget med de eventuell stavfel och meningbyggnadsfel jag inte upptäckt på vägen. Imorgon är det måndag och jag lär väl vara trött och tjurig i vanlig ordning eftersom att jag inte har sovit. Hej då!

Continue Reading

What a feeling!

Igår var det Blogger Boot Camp. Jag var där i år igen och idag har jag så mycket träningsvärk att jag går som en cowboy som har skitit på sig, men alltså – det var det ju ändå värt va. Jag fick dansa flashdance och göra tuffa åttiotalsmoves till ett pass som leddes av Oscar Jöback. Hade jag dött efter det hade det aldrig gått att pressa leendet från mitt ansikte, för banne mig om det inte var något av det bästa jag har gjort i mitt liv. I så många år har jag försökt verka svår och grubblande och inte alltför känslosam, men sanningen är att jag är jättesvag för alla tuffa beats med tillhörande poser från åttiotalet. Så svag att jag till och med blev tårögd och var tvungen att knyta en näve lite dramatiskt mot bröstet flera gånger under passet igår.

Varför började jag aldrig dansa i min ungdom egentligen? Ja just ja. Jag var ju full istället. Som en sann och svår tänkare…

2015-03-14 015

Continue Reading

Länk till lördagen

Igår var jag på ett Loppi-event på Sats med Isak. Det kan ni läsa om på Move it Mama. Om ni inte vill läsa om det, utom om något annat här, får ni vänta, ity jag har ägnat all ledig tid den här helgen åt att sticka på en tröja till Isak framför Ink Master säsong 4, och det finns inte så himla mycket att säga om det alls faktiskt. Dock: nästan ingen huvudvärk! Win! God natt!

Continue Reading

Koll på läget

Första delen av dagen ägnade jag varken åt bakfylla eller slösurfande på soffan, eller min familj – för den delen. Nej nej. Som den nyfödda motionär jag är ägnade jag mig åt att, kristligt tidigt, åka in till Hötorget med Katta och Märta för att träna crossfit. Det var, som kidsen säger, asball, trots att jag varken har armmuskler eller balans eller koll på läget – vilket bilden nedan illustrerar väldigt väl. Hur som helst, mer om detta i Move it mama framöver. Nu ska jag dricka ett glas vin och fundera över varför jag inte tränar mer, om jag nu ska tycka om det så himla mycket varje gång jag gör det.

10841995_10152540451467607_8262697343488021954_o

Continue Reading