På varsin sida av skalan

Sak jag HATAR med att ha uppfostrats till kvinna: ansvarstagandet. Jag är SÅ trött på att känna att jag måste ta ansvar för saker som egentligen ligger på andra. Det är som att jag tagit ett gift som tar över all rimlig insikt om att lämpa över saker dit de hör hemma.

Dock finns det en sak jag hatar ännu mer. Män som uppfostrats till att ducka för ansvar. Och allra, allra mest hatar jag män, som efter två månader av duckande svarar på min irritation med ”ta det luuuugnt. Det är inget att stressa upp sig för. Stress, Sofia, det är en dålig känsla”. JAHA? MENAR DU?? Ja det kanske är lätt att resonera så för den som inte tar något som helst ansvar. Tyvärr tillhör jag gruppen på andra sidan av den skalan.

Är det så jävla KONSTIGT att kvinnor bränner ut sig fortare än män?

Ps. Detta har inget med min relation att göra. Skulle aldrig stå ut i en relation med någon där bristen på ansvarstagande är en så utpräglad del av karaktären.

Continue Reading

En typ av man jag inte klarar av

Projektet ”aktivera tvååring i sju veckor” har precis tagit sin början. Idag var det ju inte så himla roligt väder, så jag tänkte att vi skulle åka en tur till leklandet på Heron City för att tvinga energin ur kroppen på Isak. Nu visade det sig att lekplatsen som finns precis vid parkeringen där räckte alldeles utmärkt, precis som fontänen inomhus, rulltrapporna och att åka vagn och peka på matvaror inne på Willys. Så vi skippade leklandet och hängde där istället. Med än känsla av nöjd begav vi oss två timmar senare ut till bilen för att åka hem.

227

De bygger om på parkeringen vid Heron City, så det är lite knöligt att ta sig ut. En enfilig väg leder både ut och in och eftersom att det är ett hinder på sidan av vägen som leder ut, är det också de som ska köra ut från parkeringen som får lämna företräde för dem som ska in. Det är en typisk sådan princip som funkar om folk inte är idioter. Men nu är ju folk det.

Jag stod och väntade på att få köra ut från parkeringen när en man (ja MAN) kör in och absolut ska ta av till vänster. Där jag står. Han kan komma till parkeringarna han vill åt genom att köra rakt fram femtio meter och välja att ta till vänster där istället, men det gör han inte. Nej nej, det skulle ju betyda att han följer någon annans regler och inte bara sin egen vilja. Han gestikulerar argt med armarna och jag förstår på hans läppar att han säger ”men flytta på dig för fan”. Fram kan jag inte köra för han står ju dels i vägen och dels är fler bilar på väg in. Han kan (och bör)  köra fram, men det gör han som sagt inte. Han fortsätter vifta argt, himla med ögonen och sucka.

Jag backar i alla fall. Säkert tjugo meter innan han är nöjd och bränner förbi, utan att tacka. Långfingret jag räckte efter honom kändes ju som en klen tröst.

Gud vad jag hatar den här typen av män, som bufflar fram på ett eller annat sätt och tror att allt i världen finns till för dem. Är det inte fri tillgång till alla ytor överallt, så blir de upprörda på gränsen till hjärtinfarkt. Hatar verkligen sidan hos mig själv att backa också. Ja man ska välja sin strider och nej han hade aldrig lärt sig, men för mitt egenvärdes skull hade det varit fan så mycket mer tillfredsställande att bita ifrån. Dessutom lär sig inte folk mer, för att ingen protesterar.

Nästa gång det här händer ska jag banne mig ta numret på registreringsskylten, så att jag i alla fall kan skriva ett argt brev i efterhand. OCH HÖR SEDAN!

Continue Reading