Målen med 2018 – en uppföljning

Okej. Så som vanligt vid längre ledighet, när jag får andas ut och så vidare, så kommer jag på en miljard små lösningar som ska göra mitt liv SÅ mycket bättre. Ibland infaller den här lösningsorienterade perioden precis när ett nytt år börjar. I år gjorde den det, och jag skrev om detta här, för den som vill läsa hela inlägget. Vill du inte läsa hela inlägget, men ändå är nyfiken på hur det har gått hittills så får du reda på det nu:

  • Jag hade någon idé om att en app skulle logga mina vanor. Jag vet inte varför jag hade denna idé ity jag hatar appar som loggar vad jag gör och på något vis upplyser mig om vad jag missat. Så jag tog bort appen efter lite mer än en vecka. Däremot har jag fortsatt att träna regelbundet (dock bara en gång i veckan, eftersom att jag insett att det räcker som jag skrev igår). Och så läser jag en stund varje kväll. Check på den alltså!
  • ”Jag ska börja ta en kvart mitt på dagen till att stirra tomt framför mig och inte göra något alls också.” Citat mig själv i början av januari. Gulligt på något vis att jag ändå trodde på detta. För det har ju inte hänt en enda dag. Men skam den som ger sig…
  • ”fortsätta att ha söndagar oplanerade” Det har jag. Typ. Isak simmar på söndagar, så varannan söndag har jag något att förhålla mig till – men på det stora hela är det oplanerat.
  • ”att vi fortsätter planera månadsbudget inför varje löning” Detta har blivit en sådan vana att jag är lite chockad över att jag hade det som mål. Som om det inte vore helt självklart. Tänk vad fort det går att vänja sig vid två löner…
  • ”att jag har min mobilladdare i annat rum” Detta i ett försök att dum-skrolla mindre. Okej. Om jag har haft en stressig dag på jobbet från sju pga barnhämtning och barnens blodsockerfall har matchat mitt eget, eftersom att jag inte hann slänga i mig något i stressen från jobbet. Då skiter jag för fan i om det är dumt att ”skrolla bort” livet. Då tar jag ut min fulla rätt att inte orka ett skit. Men när det inte är en sådan dag, då brukar jag faktiskt inte använda mobilen fullt så mycket längre. Ofta för att den ligger på laddning i sovrummet.
  • ”kanske konsumtionsbegränsning igen” Njae på den. Mvh Fick precis hem en kartong med grejer från Tradera…
  • ”besöka alla Stockholms afternoon tea-serveringar med Katta” Ja men vi får väl ta det när barnen blir tonåringar antar jag. Inte en enda afternoon tea har vi lyckats pricka in i år.

Inte illa pinkat ändå. Ovanpå detta har jag fått in en hudvårdsrutin – något jag verkligen aldrig trodde skulle hända. Nu har det varit långhelg här igen och jag har kommit fram till några nya fantastiska lösningar till mitt liv:

  • ny planeringskalender till jobbet, där jag skriver in alla andras scheman så jag slipper hålla dem i huvudet – vilket jag per automatik gör, så fort någon sagt till mig vad de ska göra. Med konsekvensen att jag glömmer vad jag själv ska göra.
  • sticka framför tv-serier för att varva ner. Min bästa sommarkvällsyssla. Måste bara hitta tillbaka till min stick-mojo, efter att även mitt senaste alster blev något för andra att skratta åt, och mig själv att gråta till.
  • lägga fram veckans kläder på söndagen. Älskar hur jag lägger in något på listan som jag vet att jag aldrig någonsin kommer att lyckas med. Men om jag i alla fall kan få orken att lägga fram hela strumpbyxor alternativt matchande/hela strumpor till veckans outfits, så är det gott nog.
  • Våga sprida podden mer. Jag älskar En förbannad podd, men jag känner mig så oerhört tjatig när jag tar upp den, och drabbas alltid av känslan att ”vem är väl jag”. Men jag får helt enkelt bortse från det obekväma i att marknadsföra mig själv och köra hårt.

Sådärja. Ny utvärdering om några månader då. Har ni några lifehacks för att få ett mer fungerande liv/lugn/samvete/vad som helst – do tell!

Continue Reading

Om jobb och mål och vad jag gör och vad jag vill göra

Måndag och veckan inleds med stora grubblerier om framtiden. Jag har så otroligt svårt att komma fram till vad jag egentligen vill göra här i livet, så jag hakar på trenden bland bloggarna jag läser just nu och skriver lite om mina mål. Eller kanske snarare om vad jag önskar mig av framtiden.

Vad jag gör nu:

Egentligen trivs jag rätt bra där jag är arbetsmässigt. Jag är administrativ samordnare och forskningskommunikatör på en myndighet. Eftersom att jag älskar att få både administration och kommunikation att fungera, så är det ju en himla bra kombo. Det som dock är skittrist är att oavsett hur bra människor jag omger mig med, så är jag beroende av vår dysfunktionella, centrala administration. Dessutom kommer jag alltid, alltid, alltid  vara ”administratören”. Eftersom att det var det jag började som.

Jag en dag på jobbet innan jag bytte ut större delen av ”administration” mot ”kommunikation.

Den fungerande administratörens roll är ofta ganska uppskattad, eftersom att en fungerande administration inte märks. Ergo: folk slipper själva lägga tid på den. Däremot är administratören ofta någon som tas förgiven. När det stora besluten tas och stratergierna sätts, glöms administrationen bort. Och det kommer man liksom inte ifrån. De som inte själva är administratörer har inte valt sin bana för att engagera sig i administration.

Ja det är så klart helt befängt tycker jag, med ett så himla lågt engagemang. Från min sida ser jag ju precis hur lite de hade kunnat ägna sig åt sitt, om inte jag hade gjort mitt. Men det är som det är med den biten. Med andra ord kräver jag inte ett superengagemang, utan ett samarbete och att bli sedd. Och med ”bli sedd” menar jag inte ”bli sedd som någons passupp”.

Vad jag önskar mig:

Ja. Synen på administration är väl inget jag kan påverka mer än jag redan gör, genom att försöka synliggöra vad mitt arbete går ut på och, till viss del, klaga högljutt. Ibland tänker jag att jag kanske ska byta bana helt, men till vadå? Jag har arbetsuppgifter jag verkligen tycker om, och vet av erfarenhet att folk är så här prick överallt. Jag kommer inte ifrån det oavsett. Skulle jag byta arbetsplats skulle jag dessutom inte få ha kvar mina närmaste kolleger.

Jag vill verkligen inte försörja mig på egen firma av flera anledningar. En av dem är att jag har svårt att sluta jobba i tid som det är, men nu har jag i alla fall staten som (nåja) reglerar hur mycket jag får jobba innan det blir en facklig fråga. Den andra är att det inte alls är säkert att jag drar in så mycket pengar som vi behöver, innan Alex har en fast anställning. Den tredje är att jag redan har arbete som jag utför under eget ansvar och det är inte låsningen vid arbetsplatsen som är mitt problem. Det är tiden en full arbetsvecka tar, inklusive pendling. Som egenföretagare skulle jag ta igen tiden pendlingen tar, på att oroa mig på framtiden.

Jag igen. En helt annan dag på jobbet. För ett år sedan ungefär.

Däremot drömmer jag i mjugg om att gå ner till 80% och att ha en dag i veckan som jag ägnar mig åt podden, mindre textuppdrag och att styra upp interna kommunikationskanaler åt företag. Nu gör jag exempelvis om vår förskolas intranät. Dels för att jag är en del av vår kommunikationsgrupp, men även för att jag tycker att det är kul. Dock helt obetalt arbete.

Så jag antar att jag inte är så himla unik i mina önskningar för framtiden. Jag vill helt enkelt ha mer tid över till det jag tycker om att göra utanför arbetet. Ni kan med andra ord räkna med att jag även i år, på första maj, kommer att vråla ”Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag” över hela Stockholm. Och att jag sedan lutar mig tillbaka med mina funderingar och gör… ingenting. Utom att försöka hinna med allt jag vill samtidigt som jag har 50 timmars arbetsvecka. För jag kommer inte på hur jag ska ta mig ur det.

Continue Reading

Andra mål för 2018 och livet

Vid varje långledighet funderar jag över vad som inte funkar i mitt liv, och sedan försöker jag hitta saker som gör att jag kan få livet att funka. Och sedan misslyckas jag med dem. Med detta sagt, så råkar en massa funderingar sammanfalla med nyår den här gången och även om jag inte alls gillar principen av att införa förändring bara för att man helt plötsligt har en kalender som slutar på 8 istället för 7, så kanske det finns risk för att jag framstår som någon som ändå gör det. Tror på kraften i nyårslöften och så vidare. Det gör jag inte. Jag är helt övertygad om att jag kommer misslyckas! Okej? Okej. Jag tänker mig i alla fall det här framöver:

  • att jag ska använda en app som loggar mina vanor. Jag har redan börjat i och för sig. Det går att välja om det är en vana som ska in eller en som ska ut. Min vanor är att jag ska läsa minst en kvart varje kväll och att jag ska träna mina axlar minst två gånger i veckan så att jag slipper spänningshuvudvärk.
  • Just ja. Jag ska börja ta en kvart mitt på dagen till att stirra tomt framför mig och inte göra något alls också. Det bör jag väl börja logga i appen med…
  • att jag fortsätter att ha söndagar oplanerade. Det har varit skitsvårt. Det är mycket som ska in på söndagar som familjebesök och vänträffar och allt möjligt annat och det är inte jättepopulärt att bara säga nej. Dessutom känner jag fortfarande obehagskänslor om jag inte finns till för andra, överallt, hela tiden.
  • att vi fortsätter planera månadsbudget inför varje löning. Detta infördes i och med flytten, men jag har inte haft tid att skryta om min fantastiska excelkalkyl som räknar ut hur mycket var och en ska betala utefter inkomst tidigare. Så nu gör jag det. DEN ÄR FANTASTISK.
  • att jag har min mobilladdare i annat rum. Mina föräldrar har alla sina laddare i ett litet kontor som vi knappt vistas i, och det är absolut förbjudet att flytta på en laddare. Såvida man inte vill ha en sjukt irriterande uppläxning passande en trotsig tolvåring. Detta medför att mobilen så klart läggs i ett annat rum och sedan glöms den magiskt bort där under längre perioder. För helt plötsligt så börjar jag aktivt att läsa och blogga och göra massa andra saker som jag annars inte hinner pga all skit jag känner ett behov av att skrolla igenom på mobilen. Observera att jag inte alls tycker att mobilen är en osund sysselsättning i sig, det är bara jag som inte kan hålla det på en rimlig nivå.
  • kanske konsumtionsbegränsning igen. Jag kan inte bestämma mig. Köper sällan nytt, men jag överkompenserar med att köpa dubbelt så mycket begagnat och ärligt talat: vad ska jag göra med allt jag köper? Den ångest och tvekan jag känner inför denna begränsningsfundering är väl dessutom i sig ett tecken på att jag verkligen borde genomföra den.
  • besöka alla Stockholms afternoon tea-serveringar med Katta.

Ja det får väl räcka? Förutom bubblaren att börja blogga mer, men då måste några av de andra bitarna falla på plats. Annars fixar jag det inte. Cliffhanger: snart gör jag om outfitten på den här blöggen!

Continue Reading

Uppdaterar målen med 2017

Jag insåg i början av året att det fanns några saker jag saknar i mitt liv, så jag införde två mål: att besöka bibliotek oftare och att använda läppstift mer. Strax efter det kom jag in i en svår Tradera-period vilket gjorde att jag fick införa ett tredje mål: att gå mindre i helsvart. Jag råkar nämligen dras till färgglada second hand-plagg som en skata dras till guld, trots att jag egentligen helst vill ha på mig bara svart. Möjligen med inslag av grått.

Hur som helst. Nu har jag infört ett fjärde mål, för tydligen skapar knalliga läppstift och hysteriskt turkosa koftor ytterligare ett behov. Jag fattade i och för sig inte att behovet fanns där förrän det bildligt och bokstavligt slog mig. Häromveckan föll nämligen en palett ögonskuggor i huvudet på mig när jag öppnade ett skåp. Jag fick den av Julia för så länge sedan att jag glömt den. Den var bortglömd delvis på grund av att min gamla, halvkassa, primer från Make Up Store varit försvunnen. Utan primer räcker det liksom med att jag tittar på ögonskuggan för att den ska ätas upp av min slöa och lätt oljiga ögonlock. MEN! Eftersom att jag spontanshoppade en ny primer som är helt jävla fantastisk (från Milani) så har min slöa ögonlock äntligen mött sin överman/-kvinna/-hen/-gud.  Jag kan med andra ord använda ögonskugga dagtid i flera timmar och slipper gömma mig i dunkel när all skugga på vänsterögat försvunnit. Så. Tack vare en palett från ovan, och en ny primer, är mitt fjärde mål med 2017: mer färgglad ögonskugga åt folket. Dvs mig själv.

Med sminkögon mitt i ansiktet.
Continue Reading

Vet ni vad jag gjorde igår?

Sprang min första halvmil!! Glöm allt jag har sagt om att inte jaga kilometrar, ty jag har gjort det i smyg ändå.

Det har tagit benhinneinflammationer, järnbrist, ryggskott och eoner av tid men till slut sprang jag över mitt eget målsnöre till tonerna av Bonnie Tyler och Holding out for a hero (okej telefonen ville få detta till heroinist?). Fy. Fan. Vad jag är bra! Det var jobbigt och smärtsamt och alldeles alldeles underbart. Hurra för mig! Jag som inte ens kunde gå i rask takt till bussen utan att få håll innan jag blev gravid. Och nu! Gasellen i Älvsjö! Jojo.

20131006-184853.jpg

Continue Reading