Hösten 2017 – så här är planen

Även om jag enligt uppgift blir väldigt trött av att jobba och ha börn och viss sömbrist och även några hobbyer (minns inte vem det var, men någon på internet lärde mig att det inte heter ”hobbies” – jättekonstigt), och vid trötthet har väldigt nära till gnäll, så finns det några små guldkorn jag ser fram emot under hösten. Jag tänkte presentera dem i höstlistan som jag lade upp förra året och hade tänkt lägga upp inför varje säsong, men inte gjorde eftersom att jag… jobbar och är trött. I år har jag vågat mig på att byta ut några rubriker, så att jag inte verkar så himla förutsägbar. Anyhoodles:

Mina planer för hösten:

Shovels and Rope på Bryggaresalen i januari i år!

Förutom att överleva, vilket jag verkligen planerar att göra, så är min första plan för hösten att se Shovels and Rope på Bryggerisalen. HALLELUJAH! Okej, det spelar i slutet av augusti och augusti är egentligen en sommarmånad, men det skiter jag i. Shovels and Rope inleder hösten. HALLELUJAH!

Jag har kommit in på litteraturvetenskap. Eventuellt planerar jag att plugga det, eftersom att det känns som en bra idé när jag är så här trött och redan känner att jag inte hinner med…

Den tionde september lämnar jag min familj och åker till Cambridge i fem dagar för att gå en jobbkurs i kommunikation. Ser så himla mycket fram emot detta. Tänk att få gå på kurs fem timmar om dagen och sedan stänga in sig med böcker och vägra umgås med folk resten av dygnets timmar? Mvh Socialt Geni Since 1978

Efter Cambridge åker jag på Bokmässan med min vän Sara. Tror jag. Vi har pratat om alternativet att ta oss till Bokmassan som ETC anordnar utan nassar, men vi vet inte hur det blir än. Å ena sidan: bu för att stödja en mässa som tar in rövhål. Å andra sidan: jag som har priviliegiet att inte känna mig personligt hotad av nassar borde kanske gå dit och vara en av de positiva krafterna så att inte rövhålen tar över? Vi får se. Diskussion pågår. I alla händelser blir det vandrarhem i Göteborg en helg! Hurra!

Jag och Katta precis innan podden fyllde ett!

I oktober antar jag att vi kommer åka till Karlskoga en del och hjälpa mina föräldrar att installera sig i nya huset. I oktober kommer jag även att ÄNTLIGEN få se The Jesus and Mary Chain. Hallelujah igen! Och så  kommer jag och Katta fira att En förbannad podd fyller två år.

I november fyller JAG år och ja jag fyller trettionio men ser ändå fram emot min födelsedag med samma iver som om jag skulle ha fyllt tolv.

I december är det vinter så det skriver jag om en annan gång.

Det här hoppas jag ska hända:

Förra hösten var vi augustambassadörer. Så himla fint om vi får/orkar/klarar av att vara det i år igen – även om jag den här gången mest troligt skulle tacka nej till att prata inför 400 personer plus tv-kameror. Eller skulle jag det?

Jag hoppas att Alex ska få ett jobb och att vi ska hitta en lägenhet vi får plats i.

Jag hoppas att jag slutar få dåligt samvete av att tacka nej när jag inte orkar och jag hoppas att folk slutar försöka övertala mig när jag redan har sagt nej (men håller inte andan, som det heter).

Jag hoppas att jag får sittplats på de två konserterna jag ska på, för jag är ärligt talat för gammal för att stå upp för länge.

Jag hoppas att hösten blir bättre än våren. Våren var bara slit. Minns knappt något av den.

Presskväll för Augustpriset förra hösten.

Bästa höststället:

Med risk för att låta som en hippie, men jag är så enormt trött i själen så den här hösten blir bästa stället i soffan med en bok. På andra plats kommer naturen. Också det ett hippiesvar, men naturen är ta mig fan finast på hösten. Dessutom är naturen bäst på att underhålla barnen. Det spelar inte så stor roll var i den man befinner sig, så länge det inte regnar. Och regnar det kan man med fördel gå till det första bästa stället: soffan. Och väl där kan man ju be till sina eventuella gudar att även barnen vill läsa…

Vad ser du mest och minst fram emot:

Mest: Cambridge

Minst: att operera bort mina visdomständer i överkäken. Men hur tråkigt det än känns, så blir det nog ännu tråkigare att låta den ena tanden krossa tanden som ligger bredvid.

Det här lyssnar jag :

Shovels and Rope och the Jesus and Mary Chain är ju givet va!

Det här läser jag:

Down under av Johan Ehn,  Martha av Doris Lessing, De oroliga av Linn Ullman och så kanske något av Per Anders Fogelström. Plus någon gripande och lagom rafflande ungdomsroman. Hoppas jag.

Det här tittar jag på:

Nya säsongen av Preacher och kanske, kanske de sista avsnitten av Twin Peaks. Ärligt talat så surnade jag på underrepresentationen av rimliga kvinnor och har inte sett något sedan avsnitt tio.

Hur kommer du att göra dig illa?

Paper cuts. Livsfarligt med kontorsjobb oavsett säsong.

Vad vill du verkligen hinna med?

Att sticka en kofta som jag själv kan använda.

Karl i full ullmundering stickad av mig.

Vad tror du egentligen att du kommer göra?

Pula in stickningen i arga skåpet och svära över ytterligare ett misslyckats projekt, för att sedan återgå till att sura på soffan och tänka på hur dålig jag är. Och när jag inte är arg över stickningen ligger jag väl halvt döende i någon barnförkylning som kidsen dragit hem från förskolan.

Vem kommer du vara mest med?

Mina kolleger. Det är väl dessvärre så livet ser ut för övertidsarbetare. Tur att jag har så bra kolleger med andra ord.

Vad kommer du äta?

Med risk för att låta som att ålderdomshemmet är en kvart bort, men jag är inne i ett svårt sug efter kokt blomkål med smält smör. Så gissningsvis ganska mycket av det.

Vad kommer du dricka?

Kaffe. Det enda rimliga i dessa tider.

Vad kommer du att ha på dig?

Loppisfynd.

Kjol som jag köpte för 49 kronor kilot på en loppis i somras.

Vad kommer göra den här hösten extra bra?

Det räcker med att det är höst för att det ska bli extra bra, men den kommer att bli extra, extra bra för att jag kommer att ta hand om mig själv och inte lägga en massa dåligt samvete på att jag tackar nej till saker jag inte orkar. Och för att jag kommer slippa ha en tand som försöker krossa en annan. Och för att jag får åka till Cambridge.

Hur kommer du minnas din höst?

Svårt att sia om vad någon med så dåligt minne som jag kommer att minnas i slutändan.

Continue Reading

Nästa lektion till mitt barn: tiga är guld och platina

Ja ni vet ju hur det här säkert. Från cirka tjugofem och framåt ökar det omotiverade intresset från omvärlden. När ska du få barn EJENTLIEN och tänk nu på vad du missar och jag vet inget om ditt liv, men jag tänker ändå tala om för dig att du kommer ångra dig jämt och för resten av dina dagar om du inte gör mina val. Precis som att barn är något alla bara vill och kan välja att få, sådär i en krystning. Och när åldern närmar sig trettio ökar skaran intresserade och frågorna blir allt mera ingående och det är ju faktiskt sjukt att tänka lite närmre på. Fattar folk att de egentligen frågor om ens sexvanor?

En dag stod jag i alla fall där och var gravid, vid trettiotre års ålder, fast jag inte trodde att jag kunde bli det, och inte ens hade försökt, för jag visste ju inte om vi ville, och då, långt innan det första barnet ens kommit ut och magen knappt börjat puta litegrann, då började frågan om nummer två komma.

Nu fyller barnet tre i mars och det är så mycket att det förmodligen bryter mot någon konvention, för alla barn förtjänar faktiskt minst ett syskon i jättenära ålder nuförtiden. Allt annat är egoistiskt. Syskon med mer än två år mellan sig hatar förmodligen varandra och ensambarn blir knarkare så småningom (och så lär de sig aldrig att dela med sig, så de kommer inte knarka lite heller).

Sanningen är att vi kanske vill ha fler barn, eller så vill vi kanske inte det. Jag kanske kan få fler barn, eller så kan jag kanske inte det. Jag vill i alla händelser slå alla som frågar, tänker eller ens andas något om syskon åt mitt håll just nu.

Hur som helst. Nu ska ni få veta något roligt.

En närstående är gravid och Isak har lärt sig att säga ”mamma har en bebis i magen”.

Tänk så kul det kommer att bli när han säger det inför någon av alla dem som tycker att NU ÄR DET VÄL ÄNDÅ PÅ TIDEN.

Ja sannerligen. Det kommer bli en lång vår i år.

Ridå.

Continue Reading

Hon sade ”good times ahead” – vad som hände sedan, kommer att få er alla att häpna

Jag fick spänningshuvudvärk. Would you believe it? Ja you would. Ja igen. Ja jag vet, otroligt tjatigt inslag i mitt liv. Trots hyfsat fungerande vardag, fantastiskt jobb, nackhuvudkudde och bettskena fortsätter den att komma. Jag tror faktiskt att jag måste sluta läsa folks politiska åsikter på internet. Det måste vara där det ligger. Känner ändå inte att jag hör hemma i något fält här just nu. Folk är så sabla kategoriska.

Samma sak gäller inlägg från ”vettiga” föräldrar. Tillåt mig ta ett exempel: just nu gillas ett inlägg på facebook som någon har skrivit om att föräldrar är ”bajsnödiga” (inte mitt ordval). Även om det är ett inlägg fullt av vettigt (det handlar om att ta ansvar för sina barn, det får man ju ändå ta på sig som förälder), så är det också ett inlägg med följande skittråkiga upprepning, som händer överallt i inlägg om uppfostran nu:  skribenten speglar sig i andra föräldrars misslyckanden och använder dem för att kokettera om sin egen förträfflighet (tvi). Och folk uppskattar det. Kanske för att det även ger dem själva en chans att spegla sig i andra föräldrars misslyckanden. Jag vet inte. Jag vet bara att jag blir otroligt störd och irriterad av den attityden. Jag tycker absolut att uppfostran ska diskuteras, men inte för att någon har behov av att framhäva sig själv. Så för mitt huvuds skull ska jag nu sluta läsa politiska inlägg och inlägg om barnuppfostran. I alla fall om det gillas på facebook. Borde jag även avsluta facebook? Nej. Låt oss inte förhasta oss nu.

Hursomhelst. Förutom att jag fick spänningshuvudvärken den här helgen, så sket jag i att åka till Garnbollen och bestämde mig för att ta till vara på det garn jag har. Däremot åkte jag till Myrorna och köpte en trasmatta för 45 kronor, som nu döljer vårt skitiga köksgolv. Tips till alla: köp era trasmattor second hand. Det kostar nästan inget alls. Skickpoddandet idag blev av och finns här imorgon eller så. Under kvällen åkte vi dessutom på planerad och gemytlig cocktail och den gick över förväntan, även om bilden av hur Isak klåfingrade sönder något dyrt och oersättligt hela tiden spelades upp för mitt inre. Helt i onödan, eftersom att det inte hände.

Jag och Isak körde hem vid sju. Väl hemma hade jag tänkt mig följande scenario: Isak somnar oproblematiskt vid halv åtta, jag får sticka, ringa min bror som fyller år och se ett avsnitt av någon serie innan sängdags. Väl hemma hände dock istället följande: jag märkte att jag hade bytt väska tidigare på dagen. Ergo: inga husnycklar. Fick åka tillbaka till Alex, hämta nycklarna, köra hem och komma innanför dörren styvt hugget tio i åtta. Ursäkta för TMI nu, men fem i åtta bestämde sig Isak för att han skulle skita. I fyrtio minuter. FYRTIO minuter, under vilka jag inte ens fick befinna mig i vardagsrummet, som tydligen var det enda stället där han kunde tänka sig att sitta på pottan. Min stickning låg i andra sidan av rummet, dit jag inte kunde ta mig. Förbannat. Halv nio var han lite svettig, men nöjd och lättad och sådär sprallig som en nyskiten hund blir. Ytterligare tjugo minuter senare låg han i sängen, och somnade oproblematiskt. Sedan ringde jag min bror och nu sitter jag här och gnäller i ett blogginlägg. Ingen stickning. Dock en selfie i trappuppgången, när jag hade hämtat nycklarna. God natt!
IMG_4155.JPG

Continue Reading

Mot nya tider

Sista natten som trettiofemåring. Isaks första natt i eget rum. Alex sover på soffan och jag har 140 centimeter säng för mig själv. Livet som trettiosexåring kommer att börja alldeles strålande, det är ett som är säkert.

IMG_2493.JPG

PS: Alex har städat byrån. En sak mindre att reta sig på om jag vaknar i natt!

PS igen: döm om min förvåning, när jag slutade reta mig på alla saker på listan igår, efter att jag publicerat inlägget! Spenderade ytterligare två vakentimmar med att reta mig på annat efter det, men ändå. Glad för det lilla!

Continue Reading

En lista på irritationsmoment

Ja. Den som lider av sömnbrist ska ju tydligen skriva en lista på allt som stör, för att sortera bort det och kunna sova bättre. Så här får ni en lista på saker som håller mig vaken just nu och så hoppas vi att jag somnar efter den:

1. Byrån i sovrummet. Vi kom halvvägs i att fixa till här inne, men nu är det kaos och fult och jag vill aldrig bjuda hem någon igen.
2. Hallen. Jag städade dig i lördags, men nu är du redan en samlingsplats för skräp och leksaker och reklamblad och sommargrejer som inte flyttar på sig själv och du gör att jag aldrig vill bjuda hem någon igen.
3. Gamla bordet som varit skrivbord och som nu har stått mitt i vardagsrummet i två veckor: varför står du där och ger mig ångest? Vet inte vad jag ska göra med dig, men du är i vägen och jag orkar inte bära dig och jag vill aldrig bjuda hem någon igen så länge du finns. Se så – spring iväg och bli ved nu.
4. Köket. Trångt, äckligt, värdelöst och fullt av ytor som blir avlastning för saker som inte ens ska finnas där. Typ verktyg och mynt. Fast de ligger i alla fall på golvet och inte diskbänken. Jag vill helst bara spränga bort köket och leva på hämtmat resten av mitt liv. Och nej, jag vill inte bjuda hem någon så länge som det finns. Köket – avgå!
5. Toaletten. Jag hatar dig! Du är för liten och hur jag än organiserar blir det kaos. Och jag vill aldrig bjuda hit någon igen som måste uträtta behov, för du stinker i alla betydelser.
6. Flyttkartongerna som stått ihopvikta mot vägen i vardagsrummet i över en månad: jag hatar er! Jag har verkligen försökt få bort er, men inte lyckats – för trots att ni är fula döljer ni ändå sladdar och en trasig hylla. Och jag har ingen aning om vad jag ska höra åt de sakerna…
7. Hyllan i hallen, du skulle ju dit flyttkartongerna står?!
8. Malmbyrån i garderoben – du skulle ju dit hyllan i hallen står?
9. Hyllorna i vardagsrummet, vad är det här? Organisera er!
10. Isaks rum – du kan stå där och skämmas.
11. Och förrådet. Om inte du vore så fullt hade jag kunnat fixa de andra sakerna, eller hur?
12. Hyllan under sängen som inte blivit ihopsatt på över ett år – tro inte att du kommer undan! Gör något med ditt liv!
13. Och alla ni andra saker som är i vägen – det är en tidsfråga innan jag bränner er! Vänta bara tills jag har tid och har sovit en hel natt.

Jahapp. Nu är jag ju cirka dubbelt så irriterad som innan. Det känns som att alla de här sakerna står och hoppar på mitt bröst. Kanske tuppar av i vredesmod snart? Vi kan ju hoppas.

54 kvm av lidande. Det är vad den här lägenheten är. Ni får nog vänta ett tag på de stajlade pastellbilderna med femtiotalsgefhül härifrån. Bah.

Bonusirritation: att jag måste hinna byta däck och besiktiga bilen jättesnart.

Continue Reading

Livsfarligt med flygande yoga tydligen

Jag avled inte, men jag vaknade i tisdags med en huvudvärk som var den värsta jag någonsin upplevt. Trodde jag. Sedan vaknade jag i onsdags och då åkte jag in till akuten, för då upplevde jag sannerligen mitt livs värsta huvudvärk. Hamnade på neurologen. Gick igenom en hel radda prover och fick i alla fall veta att det inte finns några blödningar eller tumörer eller inflammationer i min hjärna och DET, det är väldigt skönt. Däremot finns det fortfarande inflammationer i min nacke på grund av, ja, en ganska rövig vår skulle jag tippa på. Så det som orsakade vad jag trodde var en nära döden-upplevelse, var spänningshuvudvärk in absurdum. Det låter kanske som trams, men I kid you not: det var fruktansvärt smärtsamt och skrämmande. Och det har inte släppt helt och hållet. Gick till en svindyr naprapat idag som behandlade mig i tio minuter innan hon skickade hem mig med en återbesökstid imorgon och ett extra tjockt lager linement i nacken.

Så. Nej det var så klart inte yogan i måndags, det är nog snarare bristen på yoga som har hjälpt till. Och jag har inte försvunnit, jag har mest legat i fosterställning och kollat på Damages och älskat Alex som har tagit hand om spillran jag varit och Isak, som har tröstat mig genom att ”pussablåsa” och prutta mig på huvudet. Alltså prutta med munnen. Ja och så har jag så klart varit evigt tacksam över att jag har de vänner jag har och över att jag har bytt jobb. Sedan har jag känt att nej, det här är inte jag längre. Nu får jag släppa saker och gå vidare och bli mig själv igen. Typ gladbitter och fylld av dåliga ordvitsar. Det är faktiskt inte okej att låta den sidan bara gå i ide sådär!

Så nu gör jag det. Nu tar jag och vänder den här skutan till kröpp. På återseende osv.huv

Tio minuter efter yogan på Sveavägen vs två dagar efter yogan på neurologakuten i Huddinge. Hurra livet?

Continue Reading

Långhelg – en recension

I fredags var det planeringsdag på förskolan (eller föris, som en del säger), så jag tog ut en föräldradag och hängde med Isak. Vi gick ut hårt med ett besök i min före detta hatgalleria, numera älskgalleria: Liljeholmsgallerian. I Älvsjö går det nämligen inte att köpa Soyatoo spraysojagrädde och jag kan inte leva utan att ha minst två burkar i lager, dessutom var jag tvungen att besöka Systemet, köpa en gå bort-present och göra något på Claes Ohlson som jag glömde. Ja ni hör ju själv – Liljeholmsgallerian har allt. Till och med en Stadsmission! Isak var peppad och hade shoppingväskan moderiktigt hängande i armvecket:

IMG_1146.JPG

Eftersom att gallerian befinner sig hyfsat nära Annan, Daniel och Judit tog vi en rövare, som pappa skulle ha sagt, och körde hem till dem på vägen tillbaka. Laddade med delicatobollar, veckans bulle från Gateau och alldeles för många dåliga ordvitsar. Efter fika blev det park och i denna park fanns rinnande vatten! Helt fantastiskt, tyckte både jag och Isak. Dock höll jag mig från impulsen att nakenbada i rännan och lämnade över till Isak som klädsamt plaskade lite vid kranen (om klädsamt betyder ”ta något i besittning och bara låta andra barn leka med det på nåder”):

IMG_1154.JPG

Sedan åkte vi hem, Alex tog över och jag drog in till stan igen för att få tag på en vajer till min stickning, fondla lite garn och boka frisörtid. Vad sällan jag ”går på stan” nuförtiden, kände jag och ville genast konsumera massor bara för att. Det gjorde jag inte. Jag köpte det jag behövde, sedan åkte jag hem med huvudet högt. Inte helt oväntat avslutades kvällen med två avsnitt av Damages, koftstickning och bubbel. Levde farligt och stannade uppe ända till klockan 23.03. Som tack för det, vaknade Isak halv sex dagen efter – tillika veckans mest fullbokade dag.

Lördag började då alltså med att Isak ilsket väste ”nu räcker det” klockan halv sex på morgonen, och det kan jag säga att där hade han helt fel. Det räckte sannerligen inte, med de få timmar sömn jag lyckats fånga den natten. Alex gick tålmodigt upp med barnet, medan jag låg kvar och knöt nävarna i sängen. Strax innan åtta gav jag upp och gjorde mig reda att ”möta dagen”, som det heter. Det gick hyfsat, trots allt. Efter frukost tog vi bilen till pendeln, där Alex klev på och åkte till jobbet. Jag och Isak åkte vidare fyrtio minuter ut i skogen för avlämning hos barnvakten, tillika Isaks faster. Detta skulle gå snabbt, eftersom att jag skulle hem och hinna städa/sova/fixa innan poddinspelning. Men det gick så klart inte snabbt, för dels blev Isak skrämd av en hund och då hade jag inte hjärta att vända på klacken och dra. Dels, när jag väl drog, så ballade min GPS ut i bilen och jag hamnade i Tullinge och Västerhaninge och på motorväg innan jag kom hem. En omväg på en timma – tack för det, Google maps.

Jag kom hem och torkade av spisen i vredesmod, medan jag tänkte på hur synd det var om mig. Sedan bestämde jag mig för att skita i städningen och sova istället. Så det gjorde jag! Och när jag vaknade körde jag in till stan, fickparkerade som en gudinna och medverkade i ett avsnitt av Rätt avigt (kommer upp under dagen). Pratade i en sjukt fräsig mikrofon:

IMG_1166.JPG

Efter podden hämtade jag Isak, som blev så kränkt att han sprang iväg skrikandes med armarna över huvudet in i ett stall. Han sprattlade som en fisk på min axel när jag bar ut honom och avslutade med att slå mig, inte bara på kinden utan även mitt på glasögonen så att de skavde in lite skönt i näsbenet. Funderade en stund på om jag inte skulle byta ut Isak mot Kiwi, som hoppade in frivilligt i bilen, men sansade mig och log milt mot mitt barn istället. Vi hade trots allt stor publik av en massa nyfikna människor och man vill ju vara EN BRA MAMMA TIHI FNISS *magsår*.

IMG_1175.JPG

Sedan åkte vi inte vilse, tack och lov för vi hade en tid att passa. Vi kom hem samtidigt som gästerna, som vi bjudit in för att få hjälp att sätta upp hyllor. Detta visste de så klart om innan, de visste också om att vi skulle testa Bun Meat Bun i Farsta, så efter en snabb överläggning gjorde vi en härlig könsuppdelning. Kvinnorna tog barnet och införskaffade mat, männen öppnade varsin alkoholfri öl och började sätta upp hyllor. Jag är inte jättestolt, men jag hade blodsockerfall. Så. Kvällen avslutades med att hyllorna kom upp (yay!!), men det får ni bild på en annan gång.

Idag vaknade vi till valdagen. Isak tog sovmorgon till klockan sex, vilket ju var snällt eftersom att jag levde farligt igår med och var uppe ända till klockan elva. Alex åkte till jobbet vid nio och efter det grät Isak efter att få åka bil. Jag hade ju kommit på vad vi skulle göra på Claes Ohlson, så vi åkte dit. Shoppingväskan moderiktigt på svaj:

IMG_1180.JPG

I torsdags var jag på utrymingsledarutbildning på jobbet. Den inleddes med att vi fick se en autentisk inspelning från en klubbspelning där det börjar brinna och allt till slut slutar med att över hundra personer dör (the Station night club fire). Fruktansvärt obehagligt, men säkert nödvändigt att se. Jag insåg till exempel att vi har alldeles för dåligt brandskydd hemma. En brandfilt och ett brandalarm, men det täcker egentligen bara halva lägenheten. Med filmen i alldeles för färskt minne, köpte jag två burkar med brandsläckningspulver och filurade lite på en portabel brandstege, men kände att det skulle vara att passera någon slags gräns för neuros så jag lät bli den (kommer eventuellt ångra detta om det börjar brinna).

När vi körde hem såg vi att folk stod utanför sina hus och sålde saker här i området. Förbannat! Villaföreningens garageförsäljning, givetvis helt oannonserad och dessutom på en dag då jag inte hade tagit ut pengar. Som av en slump hade jag dock hundrafemtio kronor på fickan och för dessa fick jag, till Isak, tre par långärmade tröjor, två kortärmade, ett Helly Hansen-regnställ och två leksaker. Allt helt nödvändigt. Även leksakerna eftersom att de lät mig fondla alla kläder som låg framme, tills jag hittade rätt utan att Isak blev otålig.

IMG_1186.JPG

Sådärja! Dagen avslutas med val, en löprunda och en böngryta. Imorgon vaknar vi upp till en ny regering och ett stort gäng feminister i riksdagen. Eller hur?

 

Continue Reading

På landet!

Igår kom vi hit. Promenad i solnedgången, middag utomhus, ankor, katter, hundar, sjö och helt plötsligt kändes det som att hela inflammationen i nackmusklerna, som läkaren konstaterade innan vi åkte, lade sig och försvann. Isak har gått ut hårt och sov ända till kvart över sju (!!!!!!!!!) imorse. Han som helst hade gått ut och cyklat fem på morgonen om han bara fått upp oss hemma i stan. Så ja – den här veckan börjar bra!

20140715-080531-29131944.jpg

Continue Reading

Ett recept och en allmän uppdatering

Vill ni ha ett asbra recept på veganbiffar? Ja det vill ni bestämmer jag, för vi gjorde dem ikväll och de var friggin ÅSM. Här: The sojabiffar.

För övrigt finns det som vanligt så himla mycket jag vill hinna med utöver familjeliv (inte sidan då) och jobb. Joggingrundor, bloggar, vänner, virka, måla om en byrå och ja, jag skulle även vilja hinna lära mig spela kontrabas. Framförallt skulle jag vilja ha råd att köpa en, men det har jag inte. Aldrig får man vara riktigt glad… Hur som helst. Det jag tänkte komma till var att jag går ner i arbetstid nu. Igen. Fast på riktigt den här gången. Jag insåg att det här med att ”gå ner i arbetstid” även kräver ”plocka bort arbetsuppgifter” och det gjorde jag aldrig förra gången, men nu gör jag det. Och förutom att plocka bort arbetsuppgifter så plockar jag in yoga i mitt liv. Det gjorde jag i och för sig redan i höstas, men då var det bara i form av en app. Nu ska jag gå en kurs också. JÄTTEBILLIG KURS. Mycket billigare än en kontrabas. Tack och lov och god natt.

Continue Reading