Ett välkommet farväl

IMG_2669.JPG

Idag avtackades jag på min gamla arbetsplats. Det var osentimentalt, jag fick tårta, jag fick cider, jag fick några fina tal. Ett halvår efter att jag slutade eller så.

Ibland är det bästa man kan göra mot sig själv att orka bryta upp och leta efter något nytt. Jag gjorde ingen drastisk förändring egentligen, är fortfarande kvar inom samma organisation, men jag såg en möjlighet och jag tog den och det var helt avgörande för att jag skulle få ett bättre liv på flera plan.

Jag tänker inte gå in i något new age-pladder och prata om meningen med saker – för sådant tror jag inte på. Men jag är väldigt glad att jag inte följde min första fega instinkt, att inte söka jobbet jag har nu, i våras. För det är ta mig fan det bästa jobb jag någonsin haft!

Continue Reading

Tänker inte skriva om mitt jobb, men…

… älskar att jobba på ett ställe där bygget av en window farm, är en del av den dagliga verksamheten på kontoret. Nu verkar i och för sig inte basilikan till vänster vara lika entusiastisk, men livet är ju alltid lite svårare för den som blivit uppdriven snabbt i en fabrik.

IMG_1377.JPG

Continue Reading

Level up!

Observera att jag precis har stigit minst två nivåer i mitt administratörsskap när jag numera har ett EGET, brandsäkert arkivskåp för hängmappar! Eller ja, eget som i att det tillhör min tjänst – jag får ju inte ta med det härifrån om jag går (och det skulle jag nog inte orka heller för den delen, för det är typ gjutet i solitt järn och betong och något annat väldigt stabilt).

Alltså om inte detta är ett tecken på att jag är proffsadministratör, då vet jag faktiskt inte vad som är det. Är så lycklig över mitt skåp att jag helt har glömt vad jag var arg över för en kvart sedan. Glädjens tid hörrni!

IMG_0889.JPG

Vem är det som står kvar? Arkivetskåpet står när de andra faller!

Continue Reading

Igår sade jag upp mig

Sedan dess har jag gråtit. Det är som att göra slut med 120 personer efter fem år och just nu överskuggar det lite det faktum att jag faktiskt är på väg mot något annat jag hellre vill. Fast ja, jag kanske inte kommer sakna varenda en lika mycket om jag ska vara ärlig. I vilket fall som helst, är det jobbigt det där, när saker inte är antingen eller utan både och. Vad är det för fel på svart eller vitt egentligen?

Jaja. Imorgon vaknar jag förhoppningsvis upp och känner mig så awesome som jag är som gör det här, men idag får jag nog låtsas som att jag har pollenallergi igen.

Continue Reading

Tack för inget, Skatteverket

*ringer Skatteverket*

– Välkommen till Skatteverket. Här beskriver du kort ditt ärende så blir du kopplad vidare. Beskriv nu ditt ärende.

– Fråga om skatt för utländsk medborgare.

– Ursäkta. Jag uppfattade inte riktigt. Kan du ge lite mer information?

– Ska utländsk medborgare som bor i Sverige betala skatt för utländska uppdrag?

– Vill du söka upp en person ur folkbokföringsregistret?

– NEJ.

– Okej! Dröj kvar, du kopplas vidare till folkbokföringen.

Men lägg AV. Varför finns det inte knappval längre? Jag är för gammal för det här.

Continue Reading

Lucka 5: andra önskerubriken – drömyrke

5

Så här är det. Jag har bara läst strökurser på universitet och aldrig fått till en examen. Det ger mig ibland komplex, vilket är fånigt för jag gillar det jag gör just nu och jag har trots allt tagit mig hit genom mycket slit och många tråkiga arbetsuppgifter. Dessutom tycker jag att den akademiska hetsen i Sverige kan bli rätt fjompig.

Hur som helst. Jag är utbildningsadministratör och personalredogörare på en myndighet. Jag gillar kontor. Jag gillar att styra upp saker. Jag gillar att vara en stor del till att mycket funkar. Det som däremot inte är jättekul med att arbeta administrativt är att oavsett vad du gör inom administration så kommer somliga (oftast män), så länge du är kvinna, att se dig som en sekreterare och tro att det är din uppgift och hemliga dröm att städa undan deras skit. För min del är ändå det mesta bra och att det finns saker att gnälla över är ju lite av en bonus för en närking. Det som är jobbigt med yrket har inte så mycket med min specifika arbetsplats att göra, utan snarare med själva rollen.  Dock har ju inte detta varit min största dröm hela livet, utan mer något jag har glidit in på och trivts med. Och när någon kommer och frågar mig menande varför det inte har gjorts något åt alla matlådor som folk har glömt kvar på diskbänken i köket, ja då önskar jag ju lite att jag gjorde något annat så klart.

360_39043458487_1001_n
Jag på ett kontor för länge sedan. Saknar mitt svarta hår.

Min mest seriösa och långlivade dröm är att en dag bli språkkonsult. Tyvärr känner jag varken att jag har energi, tid eller ekonomi till att plugga det här just nu. Dessutom är chansen att bli en av de tjugo som kommer in på utbildningen var tredje år eller hur det ser ut nu för tiden, ganska liten. Men ja. Det finns ju en ärlig förhoppning om att det är detta  jag sadlar om till en dag.

Min mindre seriösa dröm är att utbilda mig till marinbiolog, bosätta mig på Hawaii och forska på vithajar. Det hade varit himla trevlig faktiskt. Hajar liksom. Havets härskare I tell you!

Sedan finns ju alltid den där önskan om att jag orkade mer politiskt och kanske jobbade med något som var av lite större medmänskligt eller miljömässigt värde än att utbilda civilingenjörer och ta hand om professorer. Jag vill hinna hjälpa till på kvinnojourer, jag vill vara en större del av Naturskyddsföreningen. Men jag tänker att det är något som kommer när barnet blivit äldre och min lön har blivit högre så att jag kan deltida.

Om jag ska välja en bloggare som jag skulle vilja vara rent karriärmässigt så är det helt klart Annika som skriver i Colombialiv. Eller Sanna som skriver i Cinderalley. Delvis på grund av vad de gör, men också för att de verkar vara personer som helt ärligt och fullt ut följer sina hjärtan utan att fega. Läser ni inte deras bloggar så tycker jag att ni ska börja med det.

Jahapp. Då ska jag hitta en bild till som matchar det hära inlägget dårå. Va? En haj säger ni? Don’t mind if I do!

 

Det här var en önskerubrik från någon som vill vara anonym.

Continue Reading

Same procedure as last year

Varje år skickas en medarbetarundersökning ut på mitt jobb. Jag älskar den. Så fort jag får utskicket går jag in och fyller i den och skriver långa utförliga extrakommentarer i varje ledig ruta, sedan drömmer jag i hemlighet om att jag innehar rekordet i att fylla i undersökningen snabbast på vår myndighet. Alla är ju bra på något va, jag är sjukt snabb på medarbetarundersökningar.

Min chefchef brukar gå ut efter några dagar och uppmana oss att fylla i den där och då måste jag alltid gå in till honom och säga ”håhåhå jo jo, jag har redan fyllt i den där jag – det är så sällan någon är intresserad av mig så jag blir så himla glad när någon frågor något *tihiiiiitihiiii*” och så känner jag mig otroligt fyndig och rolig på riktigt.

Sedan går jag hem vid fem och inser att jag bara är ett skägg från att vakna som min far dagen efter och börja dra skämt som ”inte nog med att du är dålig, nu är du sjuk också” när folk har feber.

Varenda år. Jag borde skämmas, men tydligen biter inte skam på självgod humor. Märkte jag idag. *tihiiiiitihiiii*

 

Ps. Julkalender? Julkalender! Blandat tips, era önskerubriker och egna rubriker. Ja. Så får det bli.

Continue Reading

Vad är det som händer?

Idag sade min chef att hon rekommenderar mig att söka hennes tjänst och att hon har rekommenderat den nya prefekten att välja mig som hennes efterträdare. Det är smickrande och skrämmande på samma gång måste jag säga. Fast när jag känner efter är jag nog mer smickrad (dvs förblindad av högmod) än rädd, så jag kommer troligen att söka tjänsten (och sedan får vi helt enkelt se vilken typ av fall det blir efter det här högmodet).

Dock: inget säger att jag får tjänsten bara för att jag söker den. Inget säger att jag kommer ta den om jag får den. Däremot finns det mycket som talar för att vi kommer få en friggin awesome jul i våra fönster eftersom att jag precis har beställt hem den här (!!!!) från Lampgrossisten och det är något jag har mycket lättare att hantera än tanken på att jag eventuellt kommer att söka en chefs-tjänst:

Continue Reading

Tusen minuter av lidande

Teambuilding var det idag alltså. Föredrag på Oscarsteatern. Två timmar och en kvart med en psykolog, som i egenskap av en yrkesroll han lagt på hyllan först förklarade för oss att det finns skillnader mellan kvinnor och män ”och det finns det för att så är det bara”. Sedan drog han i äkta ”think inside the box”-anda lite billiga poänger på det. Helt utan djupare analys men däremot med en uppmaning om att vi inte skulle ”säga det utanför de här väggarna, för i Sverige får vi inte prata om skillnader”. Alla hummade muntert och medhållande utom jag och mina två jämnåriga kolleger som istället intog en muttrande hållning med armarna i kors och tveksam blick.

Sedan var det power point och laserpekare och i Afrika vet man inte vad mat är och i Östeuropa förstår man inte ordet ärlig och väldigt många ”hahaha, ja men visst håller ni meeeed?”. Och det gjorde ju tyvärr en hel del i lokalen. Helst hade jag velat ställa mig upp och kasta tre nävar okvädesord på karln och alla som uppmuntrade honom genom att skratta, men det gjorde jag inte. Jag fortsatte istället att lyssna på saker som att människor är rädda för höjder eftersom att vår inre grottmänniska vet sedan tidernas begynnelse att höjd är något vi ska akta oss för (eftersom att barn har en inbyggd känsla för höjder, ja just ja). Fart – det har däremot inte funnits lika länge som våra inre grottmänniskor så det har vi inte lärt oss konsekvenserna av. Allt detta pladder ackompanjerat av folk som företagsfnissade och nickade instämmande och ja, jag tänkte på mord och död och sedan på Bon Jovi för det kändes mycket mer givande än att lyssna på en generaliserande tölp. Har ni blivit erbjudna att gå på företagsevenemang på Osacrsteatern? Låt mig då få citera Waldo från Twin Peaks: don’t go there.

Efteråt gick vi i alla händelser till Wagamaga där en kollega utropade föredragshållaren till kung och vi andra intog muttrande hållning igen. Fram till det att maten kom in för OJ vilket ställe och OJ vilken mat! Gå dit! Förutom att det var asgott så kan man få te med blomma som inte smakar blomma, utan snarare hö. Även det asgott, om jag får säga vad jag tycker:

 

20131009-195759.jpg

 

 

Continue Reading