Spark, spark på liten, död häst

Kära blogg. Kära läsare. Kära livet. 

Jag har lärt mig att dricka kaffe med havremjölk. Det tog ganska exakt tio år, efter att jag testade kaffe med annat alternativ än spenmjölk första gången. Jag skulle dock ej säga att försöken varit särskilt ihärdiga. Men ändå. Det satt långt inne att byta kaffemjölk. Och med denna rafflande nyhet sparkar jag igång den här bloggen lite försiktigt igen. Skål!

Continue Reading

Lever livet

Jag är inte död. Jag är inte sjuk. Jag har ej heller lagt ner denna blogg. Jag har semester! Världens bästa semester faktiskt. Tio dagar varvat med utflykter och hemmahäng utanför Gnesta är redan avklarade och nu har vi begett oss ner till Skåne. En resa med ett stopp på Flygvapenmuseum i Linköping och övernattning på hotell i Jönköping. Vår första tanke, eller i alla fall min, var att resan ner till Skåne skulle brytas av med besök och övernattning på High Chaparral i Småland – men vet ni hur dyrt det är? Bara inträdet skulle kosta över tusen spänn för oss och vår budget låg betydligt lägre än så. Samma dilemma med Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Skitdyrt. Jag fattar att de bara vill ha dit övre medelklassfamiljer som lägger massor med pengar på saker när de är där, framför oss andra som snålar och tar med egen matsäck, men ändå. KOM IGEN. Det är inte ens lite roligt med de här prissättningarna.

Hur som helst. Det blev ju bra ändå, delvis på grund av min status som dotter till resande fader. Hotellnatten i Jönköping var en frinatt som han samlat poäng till. Men det blev ju också bra tack vare att museet är statligt. Det vill säga gratis. Och inte bara gratis, utan väldigt, väldigt värt ett besök. Förutom flygplan och krigshistoria finns en våning med olika experimentstationer som passar alla åldrar, en legohörna, trampflygplan för barn utomhus, en liten shop och en restaurang med vegetariskt utbud som bestod av en helt okej pastarätt. Det vi betalade mest i på resan var alltså svett, eftersom att luftkonditioneringen i bilen är för dyr att laga (minst sextusen, vilket är ungefär de trippla värdet av bilen).

Nu är vi i alla fall i Skåne sedan två dagar, och här har jag redan läst ut en bok (Syndaflodens år av Margaret Atwood), stickat en resår (på en barntröja) sett tre avsnitt av en serie (Stranger Things), tagit tusen kamper med ett barn (fyraåringen), besökt ett slott (Borgebys) och druckit, i runda slängar, en liter kallbryggt kaffe med havremjölk (tänk att det funkar så himla mycket bättre med växtmjölk när kaffet inte är varmt). Om en minut ska jag cirkla en bok och efter det ska jag spela in ett avsnitt av En förbannad podd. Hepp!

Continue Reading

Några datum värda att notera sedan pausen

Den 9 december

Samma dag som jag bestämde mig för att ta en paus hade jag varit på ett så kallat aurorasamtal, som erbjuds förlossningsrädda personer. Jag är inte jätteförlossningsrädd, men jag känner instinktivt att jag inte vill föda nära fem kilo barn på igångsättning igen och mina barnmorska (som är bra) tyckte att det bästa ändå var att jag gick och pratade med någon om detta. För att jag skulle slippa lägga energi på oro i onödan. Och ja, det hjälpte ju till viss del, för aurorabarnmorskan var en sådan idiot att jag lägger betydligt mer tid på att vara arg än att oroa mig över eventuell igångsättning nu.

Hennes enda mål med vårt samtal var att övertyga mig om att snitt är det sämsta som finns. Som övertalningsteknik använde hon samma tonfall som många har när de berömmer hundar och hänvisade hela tiden till min förra förlossning som fantastisk. Att jag själv inte var jättepeppad på att smärtstillande inte hade hjälpt, att det gjorde så ont att jag inte ens kunde flytta mig lite åt vänster när barnmorskan bad mig och att jag förlorade 2,4 liter blod och således inte kunde lyfta mitt barn själv på två dagar för att jag var för yr – ja det var ju bara MIN upplevelse av det. Förlossningen var objektivt sett fantastisk. Och där trodde jag att vi hade samtalet just på grund av MIN upplevelse av första förlossningen. Little did I know. Kände mig som världens mest bortskämda person, som hade råkat få lite ont under första förlossningen och nu ville föda helt smärtfritt.

I min journal fanns fullt av felaktigheter. Den mest irriterande var att jag svarade bra på lustgasen. Jag hatade lustgasen. HATADE. Den näst mest irriterande var att jag svarade bra på epiduralen som fick sättas om. Det kunde ändå denna sorgliga uppenbarelse till samtalsperson hålla med om, att det var lite konstigt att de hade skrivit att jag svarade bra på något som fick göras om. Så hon lovade att lägga till i min journal att jag behöver högre doser av smärtstillande, eftersom att hon trodde att det var det som var problemet. När jag sedan kom till min ordinarie barnmorska stod det inget alls om högre doser i min journal. Tack? Bästa barnmorskan kunde i alla fall lägga till det i efterhand. Dessutom fick jag tid för tillväxtultraljud i vecka 37, så att de då kan göra en bedömning om detta barn också blir gigantiskt. Vi får se vad som händer efter det. Förmodligen något fantastiskt för att jag är en sådan DUKTIG HUND.

Den 14 december

Efter flera nätter av dålig sömn, en triljard deadlines på jobbet och en julmiddag som jag arrangerade fick jag en blödning på kvällen. Prick fem över tio märkte jag den. Vårdguiden slussade mig vidare till Förlossningen i Huddinge och där tyckte de att jag skulle åka in på direkten. Inte för att det lät farligt, utan för att jag skulle slippa oroa mig. Några minuter senare lyckades jag beställa taxin till fel adress och fick jogga en halv kilometer. Det gick ändå bra. De var fantastiska på Förlossningen och undersökte mig länge och väl, innan de konstaterade att min moderkaka eventuellt ligger för långt ner och att jag borde gå ner i arbetstid för att jag jobbar på tok för mycket i förhållande till min sömnbrist och pågående graviditet. Jag har fått ett ultraljud den 14 januari för att kolla moderkakan. Samma dag ska jag på samtal för eventuell sjukskrivning på X antal procent. Bra med detta var att mina aversioner mot Huddinge som jag fick efter aurorasamtalet försvann helt, tack vare helt otroligt fin och bra personal på Förlossningen.

IMG_0905
Bild på frostiga blad som jag tog på vägen hem från julmiddagen – helt ovetande om att jag samtidigt blödde.

Den 18 december

Träffade min barnmorska och fick svar från glykosbelastningen jag gjorde tre veckor tidigare. Vet ni? Jag har inte graviditetsdiabetes. Inte alls. Jag har däremot en helt fantastisk förmåga att bryta ner socker! Vilket så klart måste betyda att det är extra bra för mig att äta massor av socker, om jag nu är så fiffig med att bryta ner det. Varför ha en sådan superkraft i onödan liksom?

Den 28 december

Lemmy dog. Det var inte så oväntat, men likväl mycket tråkigt. Så nej, jag fick aldrig se Motörhead.

 

Continue Reading

Söndagen den 26 april 2015

Vi hade barnvakt.

Jag sprang åtta kilometer.

Jag VANN.

Jag tittade på ett avsnitt av Mad Men och tre avsnitt av the Good Wife.

Jag beställde en prenumeration på Arbetaren. Bland annat tack vare den här krönikan.

Igår gjorde hittade jag på en burgare som såg ut så här.  
Den innehöll blan annat sötpotatis, bönor, ingefära, chili, vitlök och koriander. I ett bröd med limeyoghurt, tomater, babyspenat och inlagd rödlök. Ja ni förstår så klart varför Alex tände ljus till denna SYMFONI för smaklökarna. Samtidigt som jag gjorde burgaren lyssnade jag för övrigt på Everything dies med Type O Negative, så att ingen skulle få för sig att jag är en hippie. Staying true!

Nästa vecka blir det maj. Kändes som att det var 2014 nyss, men ändå ser året gammal ut i skrift på något vis. Som så många andra minnen.

Continue Reading

Good times ahead!

Jag försöker skriva ytterligare en årslista, men det går inget vidare. Blir avbruten hela tiden och klarar inte av att tänka så stort som i år, så nu tänker jag mindre och funderar på helgen som kommer istället. Ser fram emot att göra följande:

  1. Äta blue stilton-chips framför Supernatural och the Good Wife och kanske någon dålig actionfilm i kväll.
  2. Handla garn på Garnbollen till ett nytt projekt imorgon, eftersom att jag inte har tillräckligt med restgarn för att ha roligt.
  3. Först spela in ett avsnitt av Rätt Avigt och sedan gå på sjunde advents-cocktail, utan att Isak får utbrott på söndag.

Känner inte riktigt att jag har makten att påverka den sista punkten, men å andra sidan har jag en bil – så blir det överjävligt får Isak sitta i den medan vi vuxna super. SKOJA. Då kör jag hem med honom givetvis, då kör jag hem.

g

 

 

Continue Reading

Hur läget är?

Tja… förra veckan fick jag en hel kull afteblåsor, sedan fick jag ont i lederna, följt av några sömnlösa nätter och fler finnar på ryggen än vad du hittar på tonåringarna i en högstadieklass tillsammans.

Precis just nu är jag så arg att jag skulle vilja skrika ut en lunga. PMS kallar de det visst. Det kan hålla på en vecka till, eller så slutar det i morgon. Det är det som är så roligt med PCO-S. Det går liksom aldrig att vara helt säker.

Själv då?

Continue Reading

Lilla lägesrapporten

Vad hände? Jag knöt en kjol och sedan var jag färdig med mina livsmål och bloggen? Nej, inte riktigt, men jag reser ju bara omkring hela tiden och jag hatar mobilbloggande. Har en och en halv vecka kvar i Skåne, sedan kommer jag hem till nytt jobb (HURRA), i en frisyr jag absolut inte kan föna själv. All is good!

20140731-084720-31640303.jpg

Continue Reading