Klädbytardagen

För så länge sedan att jag inte ens orkar söka i hennes blogg, lade Mirijam upp ett inlägg om en klädbytardag som hon och hennes vänner har som tradition. Svag som jag är för återvinning, byten och icke-konsumtion (och fika och bra umgänge) reagerade jag som varje vettig människa skulle ha gjort. Jag blev avundsjuk. Sedan pratade jag med Katta om något helt annat och sedan kläckte någon av oss idén om att göra en Mirijam och ha en klädbytardag själv. Detta var för snart ett år sedan. Vi planerade in en ganska så snabbt, men samma dag som den skulle hållas folk blev sjuka och någon ställde in och allt sket sig och efter en tid skänkte jag det jag hade tänkt byta till Stadsmissionen och ja, vi trodde väl inte riktigt att det skulle bli någon klädbytardag alls efter det. Men tji fick vi! För plötsligt styrde Katta och jag upp en igen ändå och idag hände den! Hurra!

Vi var väl en åtta vuxna och ett gäng ungar som sågs i en samfällighetslokal i Skogås över enorma mängder fika, lagom starkt kaffe och högar av kläder och prylar som inte använts på alldeles för länge. Jag hade till och med lyckats övertala mig själv till att ta med de där grejerna som jag knappt unnar andra, för att jag egentligen vill ha dem även fast jag aldrig använder dem. Kände mig oerhört givmild som gjorde det, faktiskt. Och så hamnade sodastreamern som jag vann för ett år sedan hos någon som förhoppningsvis använder den mer, och den nästan orörda bärabarnryggsäcken hos Nova som letat efter en sådan länge och jag fick en ny vårjacka och en klänning och träningsbyxor och Isak fick en huvtröja han inte ville ha och ja. Bra byten blev det och ingen av oss behövde köpa någonting mer än lite fika. Up yours kapitalismen!

Det blev en hel del över. En svart sopsäck, fyra ICA-kassar och två papperskassar fulla med kläder. Jag erbjöd mig att ta allt till Stadsmissionen, eftersom att mängden grejer jag hade med mig från början ändå hade tvingat mig att vara bilburen idag. Men så hade någon koll på ett asylboende i Farsta och det var inte särskilt svårt för oss att inse att det var dit vi skulle skänka allt. Så jag tog bilen dit istället.

Alla borde faktiskt ha bytardagar och alla borde skänka det som var tänkt att bytas bort, men som av olika anledningar inte blev det, till bättre behövande. Jag blir galen av alla grejer som vi bara har, utan att de används. Nu kan jag vara lite mindre galen över det. Ett tag.

Continue Reading

Ny kjol – DIY utan att sy

Det är sommarsommar ute. Värmeböja deluxe vill säga, och jag har inte riktigt några kläder som funkar märker jag. Funkar ens några kläder när det är så här varmt egentligen? Förmodligen inte, men det blir ju inte bättre av att kläderna i garderoben är i fel storlek. Och with köpstopp and all, kan jag ju inte riktigt gå ut och köpa nya kläder heller. Och sy utan talang? Njae. Vi spar det humöret till hösten. Däremot är jag en jävel på att knyta, så idag knöt jag mig en ny kjol av en gammal gravidtröja jag aldrig använt. Sedan åkte jag hem till Katta (som mest finns här, tillsammans med Nova, nu) och fikade. Jag kände mig himla fräsig och fyndig jag, och om Katta anade att det var en gammal tröja på mina höfter, hade hon i alla fall vänligheten att inte säga något om det!

Kasade alltså ner tröjan till en bra höjd och knöt ihop ärmarna framme på magen med en dubbelknut. Och vet ni vad? Jag kommer göra det säkert femton gånger till den här veckan, för just den här kjolen värmer INGENTING. Som ett Adam- och Eva-löv, fast lite lite snyggare. Återvunnet, återbrukat, icke uppvärmt och helt utan krav på vidare talanger. Det enda som krävs är en tröja i lagom längd och med lagom stor ringning (annars får man klippa till den själv). Varsågod för tips!

20140723-141829-51509617.jpg

20140723-141829-51509398.jpg

Continue Reading

Sex månader, och lite till, av konsumtionsbegränsning

Gick det ett halvår precis? Ja tydligen. Och vi köpte ingenting. Nästan. Jag var bäst på att inte köpa något. Har minsann sett mystiska avier från posten på saker som Alex beställt – men så är det väl kanske jag som är mest driven i den här typen av frågor här hemma också. Här kommer en kort sammanfattning av halvåret som gick (utifrån mig då):

Köp:

  • Två böcker. Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson (utläst och asbra) och Nära hem av Alice Munro (pågående). Första boken köpte jag när jag fick tre ofrivilliga timmar att slå ihjäl mitt i stan, andra boken köpte jag på impuls för att jag inte kunde hindra mig. Försvarar mig med att författare ändå ska stödjas och att litteraturen är tryckt på återvunnet papper. Blundar för de andra böckerna som står olästa i bokhyllan.
  • En skrivbok med muminmamman på, som jag absolut var tvungen att köpa för att jag behövde något att skriva i. Sedan skrev jag aldrig i den. Vet inte var den är nu ens. Kan inte försvara detta köp alls.
  • Två garnnystan. Det ena när jag insåg att jag glömt stickning och dator inför en långhelg i Branäs. Det andra när det första inte räckte till strumporna det var ämnat för. Försvarstal? Det blev ju i alla fall något jag behöver av det här. Ja köpte ju då stickor till garnet också. Så klart.
  • Ett trepack trosor. Helt nödvändigt pga brist på trosor i min storlek här hemma.
  • Fem djupa tallrikar från Rörstrands för en tjuga på en loppis. Också helt nödvändigt efter att två av fyra djupa tallrikar dog kraschdöden.
  • Ett par nya glasögon. Uppenbart helt nödvändigt eftersom att mina gamla gick sönder.
  • Ett par nya springskor när de gamla hade gjort sitt. Offrar inte mina knän för konsumtionsstopp.
  • Resa till Amsterdam, som bestämdes redan i höstas.
  • Ett par nya strumpbyxor, inhandlade i panik på Pressbyrån när paret jag hade på mig gick sönder lagom till en anställningsintervju.
  • Toalettring och två kepsar till Isak. I övrigt har vi fått allt han har behövt undantaget mat och blöjor.
  • En virknål. Fast den köpte jag egentligen inte, utan jag smög ner den i brorsans korg på Ica Maxi – så ejentlien var det ju hans köp det dära.

20140718-124552-45952516.jpg

Insikter:

  • Det krävs ett visst mått av privilegier för att kunna ha ett konsumtionsbegränsat år. (Och jag skulle ju vilja säga att vi som har de privilegierna har ett visst ansvar att i alla fall konsumera smart)
  • Det krävs även ett visst mått av privilegier för att handla hållbart, när det man vill ha inte finns begagnat. Eko är nästan alltid dyrare t.ex.
  • Det är rätt obehagligt att inse hur drillad man är att lägga tid på att konsumera och hur svårt det är att låta blir när man har tråkigt.
  • Det är skitsvårt att gå in i sommarsäsongen utan att frestas till att tro att man behöver en jävla massa nya klänningar. Och med man menar jag mig själv.
  • Det är rätt befriande att inte köpa saker och att inte sukta efter saker (bortsett från sommarklänningarna då).
  • Det är en jobbig insikt att inse hur bortskämd man är i att kunna välja bort mat man inte är sugen på, eller i att köpa nya grejer man inte behöver bara för att man vill/inte känner för att ha på sig något av det man äger. Med man menar jag återigen mig själv.
  • Det är rätt skönt att sluta med ytligheter som att inte kunna ha samma plagg mer än en gång en vecka och verkligen använda saker tills de blir smutsiga (ja, detta är ett beteende jag har haft).
  • Det är väldigt tråkigt att vara skitdålig på att sy, så att gamla kläder som inte passar längre bara blir liggande.

Kommande halvår ska jag blir bättre på:

  • Ta tillvara på mat. Är verkligen usel på detta.
  • Bli bättre på att skänka eller byta bort det jag inte behöver. Har fortfarande inte lärt mig släppa ”tänk om den dagen kommer då jag saknar det här”-tänket.

Så. Hade velat skriva mer inspirerande om detta, men har en läkartid för att kolla upp vad som egentligen händer i mitt onda huvud, så jag hinner inte. Hej då!

Continue Reading

Köpfria mars?

Sånär som på en virknål jag fick för mig att jag ABSOLUT behövde för att virka en robot jag absolut inte kunde virka så gick väl mars okej. Alltså jag är rätt kass på det här med mat. Visst visst, matplanering och mathem och hitan och ditan, men faktum är att jag nog måste börja porta mig själv helt från alla matbutiker snart. Jag blir helt enkelt för trimmad så fort jag ser extrapriser. Även om jag inte köper godis i samma utsträckning som innan, så tror jag ju himla lätt att jag verkligen behöver köpa all broccoli som finns bara för att den är på extrapris. Och nu när det är vår måste jag så klart köpa tulpaner hela tiden eftersom att jag även är tant. Nu är väl tulpaner i och för sig en ganska legitim grej att köpa, men jag kan ju inte riktigt köpa bara tulpaner när jag går in på fashionabla Coop. Nej. Jag måste så klart också köpa den där förbannade broccolin. Eller något annat som får ligga i kylen och bli gammalt.

Med våren har även ett intensivt sug att köpa klänningar infunnit sig. Så nu måste jag hitta ett symönster för dummies och i sann återbrukaranda skapa några fräsiga kreationer av våra avlagda lakan. I övrigt: fortfarande helt okej liv det här med att inte köpa något överdrivet onödigt. Minus broccolin då, men jag har alltid de godaste intentioner när jag köper den!

20140331-213749.jpg

Continue Reading

Rapport från konsumtionsfria februari

Det går ju faktiskt himla bra det här konsumtionsstoppet måste jag säga! Jag har inte köpt en enda pryl på två månader. Minus två appar, men den enda handlade om min hälsa (yoga) och den andra, ja den handlade ju också om min hälsa egentligen för det var en pusselapp till Isak så att han kunde tänka sig att sitta kvar i sängen lite längre än till kvart över fem en morgon.

Tack vare köpstopp, matplanering och löneförhöjning hade jag ett par tusenlappar över (galet!!) att ge till CSN i slutet av månaden. Det hände cirka noll med min skuld efter att jag hade gjort det så att eh… hurra för att vi fortfarande har tolv år kvar tillsammans CSN!

Det bästa med allt det här är att jag snart är helt fri från känslan att min livskvalité är beroende av vad jag köper. Och att även om vårt hem är fullt av prylar som tar tid att hålla reda på och ger mig ångest, så vet jag att vi i alla fall inte kommer få in några fler. Och att jag nu har sett en så pass stor skillnad i vår ekonomi att det känns helt okej att gå ner i arbetstid och lön trots att en av oss lever på studielån och ströjobb. Mindre prylar = mer tid för familjen alltså. Rimlig kompromiss.

537825_574056085975879_1773634274_n

En sak kommer dock att köpas snart. Nya springskor. Det finns inte att jag sliter ut mina knän på en kompromiss där.

Anyhoodles – har ni några fantastiska återvinningstips? Hit me i sådana fall!

Continue Reading

Nej, jag åker inte till Västerås idag

Charlotta skriver om att de har åkt förbi Veggoköket sådär som folk i Västeråstrakten kan göra eftersom att det ligger där någonstans. Eftersom att jag är en varm och medkännande person reagerar jag så klart på detta med ett sting av avundsjuka. Varför finns inte en vegetarisk chark i Stockholm? Eller gör det det? Detta ska ju faktiskt föreställa en huvudstad, så det känns som en liten sak att begära. Ja ja, vi har Goodstore – men för någon som bott i Malmö och haft tillgång till Astrid och Aporna så känns det lite… meeeh. Jag vill ha något mer.

Så nu måste jag bråka med mig själv och mitt köpsug, för det enda jag vill är att ta en tur till Västerås bara för att få shoppa loss bland vegetariska charkuterier (som jag egentligen inte har någon aning om) MEN DET SKA JAG INTE. För vi har köpstopp på överflöd och frysen sprängs snart av sojakorvar och quornfärs och bönor. Dessutom – ta bilen femton mil (eller vad det nu är?) bara för att köpa något jag är sugen på? Nej. Jag som härjade igår om att vi måste sluta med all plast här hemma på grund av alla gifter som omger hela produktionen och, i viss mån, produkterna ska väl knappast spy avgaser hela vägen upp till Västmanland (nej jag kan inte geografi, ja jag googlade). Så jag sitter här och är avundsjuk istället. Nej. Jag springer en runda och är avundsjuk istället. Ja. Så får det bli.

Continue Reading

Hej från ickekonsumenten i Värmland!

På taket till jordkällaren finns 3G!!! Annars är det rätt dåligt med täckning här. Men snö finns i alla fall. Och ett barn som är lite tveksam till om snön ska ätas eller inte.

I övrigt har jag lagt två timmar på att få ner fel stickbeskrivning och ytterligare två och en halv för att få ner rätt. Kändes ett tag väldigt svårt att hålla sig konsumtionsbegränsad och inte förpesta norra Värmlands skogar med en biltur bara för att köpa en virknål. Jag hade liksom både garn, mönster och en plan för en sådan – men jag var stark! Jag körde på konceptet fler svordomar och starkare kaffe istället och nu har jag mitt mönster. Så nu jävlar ska jag sticka yogasockar tills garnet tar slut. För det är lite för kallt att stå här på jordkällaren och surfa, faktiskt. Hepp!

20140103-141939.jpg

Continue Reading