Summering konsumtionfria 2014 del 1: Varför.

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om hur det gick att vara konsumtionsbegränsad, men det blir så himla långt – så nu får ni flera inlägg istället. Jag ska försöka att inte skriva romaner eller låta nyreligiös och dömande mot alla som inte ”funnit ljuset”, men jag kan inte lova något. Anyhoodles: idag skriver jag om varför.

För Alex var beslutet inte så svårt, snarare tvunget. Han pluggar på övertid och får inte medel från CSN. Då går det inte att köpa hur mycket som helst.

Jag har inte fantastiskt mycket pengar, men jag har en stabil inkomst och jag har dessutom köpt mycket skit. Det har varit billigt, det har varit avbetalningar från Ellos, det har varit realisation, det har varit för pengar jag borde ha sparat till framtiden. Inte varje dag, men alldeles för ofta ändå. Jag kunde, och kan fortfarande, se röda prislappar på saker jag har kunnat leva utan ett helt liv och plötsligt tror jag att jag måste ”passa på”. Nu eller aldrig! Jag har varit lättköpt. Jag har trillat i de flesta fällor som sätts ut för att få folk att konsumera. En tillfällig kollektion med femtiotalsgehfül eller gotiskt svårmod? You bet att jag har varit där och tallat. Men jag har samtidigt blivit galen av alla saker. Av alla kläder som måste ligga framme, för att de inte får plats i garderoben. Av all skit som måste städas undan. Av allt som vi har fått ställa ner, huller om buller, i vårt förråd så att vi har GLÖMT att vi har det och köpt nytt. Av allt vi äger, men inte behöver – som andra behöver. Jag orkar inte ens tänka på det, för vi har så mycket kvar.

Hela sabla samhället är byggt på idén om tillväxt på bekostnad av vad som helst och jag hatar att vara ägd i den strukturen. Jag har inte en ekonomi som tillåter att varje köpval jag gör är ett bra val, när jag köper så mycket som jag gjorde innan. Och jag har inte tiden att leta upp det jag vill ha på second hand. Dessutom, är det ju väldigt mycket jag har velat ha för att det har marknadsförts rätt och inte för att jag har behövt det.

Det har blivit mycket massproducerad skit (det mesta som är tillgängligt, är ju det nu för tiden). Billigt är ofta billigt för att någon annan får betala för det. Miljön eller arbetaren eller båda. Någonstans brister det. På många plan brister det. Tänk bara på att så många företag har flyttat sin produktion till länder med sämre arbetsvillkor och billigare arbetskraft, att när något kostar vad det ”ska” kosta, känns det dyrt.”Närproducerat” har blivit en lyxvara somliga av oss kan unna sig ibland, när det borde vara det första valet jämt. Jag kräks (och köper närproducerat, försöker, i alla fall).

Jaja. Knutna nävar och så vidare: jag tröttnade. Jag är privilegierad nog att inte behöva konsumera. Jag behöver inte ha konsumtion som livsstil. Mitt värde ska inte mätas i vad jag äger. Konsumtion kostar. Pengar och tid och miljö. Så därför bestämde jag mig för att dra ner, som fan, och det var en sådan befrielse att jag måste återpublicera en bild för att beskriva det:

537825_574056085975879_1773634274_n

Men som med alla andra bättre val man försöker göra, kom så klart ganska många ruttna reaktioner från omvärlden. Och det tänker jag, att det skriver jag i ett helt eget inlägg.

Continue Reading

Tillfälligt stopp på konsumtionsstopp

Sak jag är jättedålig på: att inte köpa saker när jag är nere. Lite obehagligt faktiskt hur lätt jag övertalar mig själv till att jag behöver saker, bara för att jag i övrigt inte är på topp. I söndags var jag så övertygande att jag köpte ett deluxe-set med kolfiberstickor. Alltså jag skulle ändå ha köpt dem förr eller senare och det blev fånigt att vänta till i januari, bara för att konsumtionsgränsen går då. Men ja. Lite dålig känner jag mig ju ändå. På de här stickorna ska jag liksom sticka med garnet jag köpte, på grund av att det var garnrea i Midsommarkransen (garn, som jag absolut INTE skulle köpa i år, ehrm). Å andra sidan så skänkte jag bort tre kassar garn till hjälpprojekt i samband med att jag köpte reagarnet och precis innan jag köpte stickorna så hade vi skänkt en IKEA-kasse full med kläder till bättre behövande och jag känner på det hela taget att det kanske är lite mer så jag vill leva resten av året och livet? Inte helt på stopp, utan om något går in, måste något annat gå ut. Och när något annat går ut, så går det till bättre behövande. Och när något går in, så gör det i första hand det från småföretag, lokala producenter och andrahandsbutiker. Och så lever jag fortfarande efter devisen eff off HM, Ellos och alla andra köphetsande pissföretag.

Jaja, hur som helst så är det så här stickorna ser ut och det fattar ni ju själv, att det inte går att säga nej till något som blänker så fint när man har serotoninbrist? Nej just det.

nkp055-knit_pro_karbonz_

Continue Reading

Sex månader, och lite till, av konsumtionsbegränsning

Gick det ett halvår precis? Ja tydligen. Och vi köpte ingenting. Nästan. Jag var bäst på att inte köpa något. Har minsann sett mystiska avier från posten på saker som Alex beställt – men så är det väl kanske jag som är mest driven i den här typen av frågor här hemma också. Här kommer en kort sammanfattning av halvåret som gick (utifrån mig då):

Köp:

  • Två böcker. Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson (utläst och asbra) och Nära hem av Alice Munro (pågående). Första boken köpte jag när jag fick tre ofrivilliga timmar att slå ihjäl mitt i stan, andra boken köpte jag på impuls för att jag inte kunde hindra mig. Försvarar mig med att författare ändå ska stödjas och att litteraturen är tryckt på återvunnet papper. Blundar för de andra böckerna som står olästa i bokhyllan.
  • En skrivbok med muminmamman på, som jag absolut var tvungen att köpa för att jag behövde något att skriva i. Sedan skrev jag aldrig i den. Vet inte var den är nu ens. Kan inte försvara detta köp alls.
  • Två garnnystan. Det ena när jag insåg att jag glömt stickning och dator inför en långhelg i Branäs. Det andra när det första inte räckte till strumporna det var ämnat för. Försvarstal? Det blev ju i alla fall något jag behöver av det här. Ja köpte ju då stickor till garnet också. Så klart.
  • Ett trepack trosor. Helt nödvändigt pga brist på trosor i min storlek här hemma.
  • Fem djupa tallrikar från Rörstrands för en tjuga på en loppis. Också helt nödvändigt efter att två av fyra djupa tallrikar dog kraschdöden.
  • Ett par nya glasögon. Uppenbart helt nödvändigt eftersom att mina gamla gick sönder.
  • Ett par nya springskor när de gamla hade gjort sitt. Offrar inte mina knän för konsumtionsstopp.
  • Resa till Amsterdam, som bestämdes redan i höstas.
  • Ett par nya strumpbyxor, inhandlade i panik på Pressbyrån när paret jag hade på mig gick sönder lagom till en anställningsintervju.
  • Toalettring och två kepsar till Isak. I övrigt har vi fått allt han har behövt undantaget mat och blöjor.
  • En virknål. Fast den köpte jag egentligen inte, utan jag smög ner den i brorsans korg på Ica Maxi – så ejentlien var det ju hans köp det dära.

20140718-124552-45952516.jpg

Insikter:

  • Det krävs ett visst mått av privilegier för att kunna ha ett konsumtionsbegränsat år. (Och jag skulle ju vilja säga att vi som har de privilegierna har ett visst ansvar att i alla fall konsumera smart)
  • Det krävs även ett visst mått av privilegier för att handla hållbart, när det man vill ha inte finns begagnat. Eko är nästan alltid dyrare t.ex.
  • Det är rätt obehagligt att inse hur drillad man är att lägga tid på att konsumera och hur svårt det är att låta blir när man har tråkigt.
  • Det är skitsvårt att gå in i sommarsäsongen utan att frestas till att tro att man behöver en jävla massa nya klänningar. Och med man menar jag mig själv.
  • Det är rätt befriande att inte köpa saker och att inte sukta efter saker (bortsett från sommarklänningarna då).
  • Det är en jobbig insikt att inse hur bortskämd man är i att kunna välja bort mat man inte är sugen på, eller i att köpa nya grejer man inte behöver bara för att man vill/inte känner för att ha på sig något av det man äger. Med man menar jag återigen mig själv.
  • Det är rätt skönt att sluta med ytligheter som att inte kunna ha samma plagg mer än en gång en vecka och verkligen använda saker tills de blir smutsiga (ja, detta är ett beteende jag har haft).
  • Det är väldigt tråkigt att vara skitdålig på att sy, så att gamla kläder som inte passar längre bara blir liggande.

Kommande halvår ska jag blir bättre på:

  • Ta tillvara på mat. Är verkligen usel på detta.
  • Bli bättre på att skänka eller byta bort det jag inte behöver. Har fortfarande inte lärt mig släppa ”tänk om den dagen kommer då jag saknar det här”-tänket.

Så. Hade velat skriva mer inspirerande om detta, men har en läkartid för att kolla upp vad som egentligen händer i mitt onda huvud, så jag hinner inte. Hej då!

Continue Reading

Köpfria mars?

Sånär som på en virknål jag fick för mig att jag ABSOLUT behövde för att virka en robot jag absolut inte kunde virka så gick väl mars okej. Alltså jag är rätt kass på det här med mat. Visst visst, matplanering och mathem och hitan och ditan, men faktum är att jag nog måste börja porta mig själv helt från alla matbutiker snart. Jag blir helt enkelt för trimmad så fort jag ser extrapriser. Även om jag inte köper godis i samma utsträckning som innan, så tror jag ju himla lätt att jag verkligen behöver köpa all broccoli som finns bara för att den är på extrapris. Och nu när det är vår måste jag så klart köpa tulpaner hela tiden eftersom att jag även är tant. Nu är väl tulpaner i och för sig en ganska legitim grej att köpa, men jag kan ju inte riktigt köpa bara tulpaner när jag går in på fashionabla Coop. Nej. Jag måste så klart också köpa den där förbannade broccolin. Eller något annat som får ligga i kylen och bli gammalt.

Med våren har även ett intensivt sug att köpa klänningar infunnit sig. Så nu måste jag hitta ett symönster för dummies och i sann återbrukaranda skapa några fräsiga kreationer av våra avlagda lakan. I övrigt: fortfarande helt okej liv det här med att inte köpa något överdrivet onödigt. Minus broccolin då, men jag har alltid de godaste intentioner när jag köper den!

20140331-213749.jpg

Continue Reading

Rapport från konsumtionsfria februari

Det går ju faktiskt himla bra det här konsumtionsstoppet måste jag säga! Jag har inte köpt en enda pryl på två månader. Minus två appar, men den enda handlade om min hälsa (yoga) och den andra, ja den handlade ju också om min hälsa egentligen för det var en pusselapp till Isak så att han kunde tänka sig att sitta kvar i sängen lite längre än till kvart över fem en morgon.

Tack vare köpstopp, matplanering och löneförhöjning hade jag ett par tusenlappar över (galet!!) att ge till CSN i slutet av månaden. Det hände cirka noll med min skuld efter att jag hade gjort det så att eh… hurra för att vi fortfarande har tolv år kvar tillsammans CSN!

Det bästa med allt det här är att jag snart är helt fri från känslan att min livskvalité är beroende av vad jag köper. Och att även om vårt hem är fullt av prylar som tar tid att hålla reda på och ger mig ångest, så vet jag att vi i alla fall inte kommer få in några fler. Och att jag nu har sett en så pass stor skillnad i vår ekonomi att det känns helt okej att gå ner i arbetstid och lön trots att en av oss lever på studielån och ströjobb. Mindre prylar = mer tid för familjen alltså. Rimlig kompromiss.

537825_574056085975879_1773634274_n

En sak kommer dock att köpas snart. Nya springskor. Det finns inte att jag sliter ut mina knän på en kompromiss där.

Anyhoodles – har ni några fantastiska återvinningstips? Hit me i sådana fall!

Continue Reading

Nej, jag åker inte till Västerås idag

Charlotta skriver om att de har åkt förbi Veggoköket sådär som folk i Västeråstrakten kan göra eftersom att det ligger där någonstans. Eftersom att jag är en varm och medkännande person reagerar jag så klart på detta med ett sting av avundsjuka. Varför finns inte en vegetarisk chark i Stockholm? Eller gör det det? Detta ska ju faktiskt föreställa en huvudstad, så det känns som en liten sak att begära. Ja ja, vi har Goodstore – men för någon som bott i Malmö och haft tillgång till Astrid och Aporna så känns det lite… meeeh. Jag vill ha något mer.

Så nu måste jag bråka med mig själv och mitt köpsug, för det enda jag vill är att ta en tur till Västerås bara för att få shoppa loss bland vegetariska charkuterier (som jag egentligen inte har någon aning om) MEN DET SKA JAG INTE. För vi har köpstopp på överflöd och frysen sprängs snart av sojakorvar och quornfärs och bönor. Dessutom – ta bilen femton mil (eller vad det nu är?) bara för att köpa något jag är sugen på? Nej. Jag som härjade igår om att vi måste sluta med all plast här hemma på grund av alla gifter som omger hela produktionen och, i viss mån, produkterna ska väl knappast spy avgaser hela vägen upp till Västmanland (nej jag kan inte geografi, ja jag googlade). Så jag sitter här och är avundsjuk istället. Nej. Jag springer en runda och är avundsjuk istället. Ja. Så får det bli.

Continue Reading

Konsumtionsfria 2014, nu är vi igång

Första månaden utan konsumtion är över! Eller ja, helt konsumtionslös har den ju inte varit. Vi måste ju fortfarande äta t.ex. Och tjänster som frisör och terapi och liknande ingår inte i dealen. Inte fika på stan heller. Vi gör inte de grejerna så ofta att de känns som problem och eftersom att det här initiativet handlar mer ett spara på miljö (och tålamod) än att spara pengar så… ingen ko på isen, eller hur nu det där jättefula uttrycket är. Hur som helst. Har gjort en egen sida om konsumtionsfria 2014, där jag kommer uppdatera månad för månad.

Största bonusen med köpstoppet hittills är i alla fall lugnet som infunnit sig. Jag har alltid trott att jag mår bra av att belöna mig själv med massa prylar jag inte behöver, men det har visst inte varit så. Jag har blivit ganska stressad av att shoppa faktiskt. Nu slipper jag lägga tid på att tråna och leta efter saker och så slipper jag ångest när jag överhandlat. PLUS att jag inte slösar en massa pengar på att ”passa på” att köpa skit jag bara tror jag kommer använda. Har så många högklackade skor jag inte kan gå i att hälften vore för många.

Samt: så himla skönt att inte vara en del av köphysterin och bara säga fuck off till det här sabla ”tillväxt”-tänket som bara står i vägen för mänskliga rättigheter och minskade utsläpp och gudarna vet allt.

Någon annan som kör på samma sätt?

Continue Reading

Hur det går med konsumtionsstoppet?

Ganska bra, tackar som frågar, minus det faktum att jag lade en timma på att matplanera efter alla extrapriser i lördags och sedan kom ut till en bil som inte startade när vi väl skulle åka och handla allt det där planerade. Vi kan kalla det för ett antiklimax. Jag har genom insikt fått lägga till några saker på första listan över hur våra konsumtionsbefriade liv ska se ut för övrigt. Tänkte att jag skulle skriva till det och sedan lägga in alltihop som en egen sida här sedan, men jag hindras just nu av två saker:
1) Överenergisk tjugotvåmånaders som tydligen vill leva sitt liv på mig. Roterandes. Helst med en armbåge i mitt lår och en tå intryckt under min haka.
2) Tröttman efter att ha försökt korrigera sömnproblem med preparat som egentligen är allergimedicin med bieffekt (kändes liksom inte bra med stilnoct hemma med överenergisk unge som når allt). Trist bara att den där bieffekten är dygnet runt-trötthet. Vad är pest och vad är kolera här: trött jämt pga tre till fem timmars sömn per natt eller trött jämt pga preparat?

Bonusinformation: kolera ska vara lite bättre än pest, så länge du har tillgång till rent vatten.
Bonusbild: Jag som trött.

20140113-200810.jpg

Continue Reading

Vintertips

Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om mina tuttar och vad som hände med dem när jag gick upp respektive ner arton kilo, men jag ångrade mig. Det hade blivit ett för sorgligt inlägg. Jag tänker att jag tipsar om Fredrik Lindströms vinterprat i P1 istället.

Vi hade sådan tur att vi befann oss precis så pass i Småland att vår bil kunde ta in P1 under längre tid än tio minuter när programmet sändes igår (radion är lite godtycklig i sin mottagning har det visat sig). Hade vi inte gjort det hade jag förmodligen vänt bilen för att få lyssna klart. Å vad Fritte är bra! Om det hade funnits minsta tvivel i mig angående konsumtionsstoppet nästa år, så hade de sannerligen dött efter detta program. Gör er själva en tjänst och lyssna på karln. Fattar inte hur en människa kan ta ämnet ekonomi som religion och göra det till något så bra och roligt. Heja Fredrik.

Vinter i P1 med Fredrik Lindström 

Continue Reading