Världen brinner på grund av oss

Jag har varit intresserad/engagerad i #klimat sedan jag var doktorand i meteorologi ca 1990, dvs innan jag började jobba heltid på SVT.

Det är sällan jag drabbas av ”klimatångest”/oro. Men jag gör det nu… när jag ser prognoserna för Portugal och Spanien till helgen. ->

— Par Holmgren (@ParHolmgren) July 31, 2018

På riktigt. Avboka era jävla charters, ta bort köttet, åk kollektivt så mycket ni kan och lägg av med överkonsumtionen. Prognosen för Portugal är femtio grader i helgen. Här hemma brinner skogarna upp. Människor och djur dör för våra lyxvanor. Vilken fruktansvärd ångest detta är.

Vi kan inte lita på att något av de politiska partier som har chans att få makt efter valet vågar gå emot den välbärgade köttmassan genom regleringar och skatter för privatpersoner. Och en ensam person kan inte göra allt själv. Men de flesta av oss kan göra något, och det är fan dags att göra det nu.

Detta är vad jag gör från och med idag:

– tar upp konsumtionsbegränsningen igen. Jag får bara ersätta det som går sönder eller tar slut.

– börjar matplanera igen. Efter närhetsprincip och säsong.

– matrester äts upp och flyttar inte längre in i kylen för att vi är sugna på något annat.

– skärper mig med sopsorteringen.

– djupandas i en påse och försöker att inte tänka på vad jag har gjort mot mina barn genom att föda dem in i den här världen.

Continue Reading

Om konsumtionens vara och icke-vara

Det är lite knäppt det här, att när jag inte hinner skriva på ett tag så känns det som om jag måste skriva något så oerhört genomtänkt för att ens få lov att existera i sociala medier. Vilket leder till att jag får prestationsångest och inte skriver alls, fast det enda sättet att mota bort känslan är att pladdra på. Jaja, jag tänkte hänga på Peppe skriva lite om konsumtion idag.

Under 2013 började jag leva ett konsumtionsbegränsat liv. Jag gjorde först misstaget att kalla mitt liv konsumtionsfritt, men folk var snälla nog att påpeka både en och två gånger att jag ju faktiskt köpte mat och andra varor som täcker familjens basbehov så nej. Helt fritt från konsumtion levde jag så klart inte. Däremot bestämde vi att vi hade allt vi behövde i form av prylar och kläder och skröfs just då och att vi enbart skulle köpa nytt om något gick sönder. Och gick något sönder kollade vi i första hand efter second hand-varor. Isaks hela garderob var vid den här tiden ärvda och loppade plagg. I princip är det så för båda barnen nu med, men eftersom att det är extremt tidskrävande att hitta specifika saker second hand många gånger köper jag mer nytt till dem nu.

När jag kom ut som konsumtionsbegränsad fick jag ungefär samma typ av reaktioner från folk som jag får när jag säger att jag är vegetarian. Några var tvungna att ifrågasätta precis allt jag gjorde. Till och med folk i min omgivning, som jag tänker vet bättre, kände ett behov att pika om jag till exempel köpte ett par nya byxor till Isak. Då fick jag snällt förklara att många av Isaks byxor var trasiga och vi inte hittat något second hand just då. Det var med andra ord som vanligt. Gör du minsta ansats att göra aktiva val, så måste du vara hundra procent konsekvent. Medan de som skiter i vilket kan leva på precis som vanligt, och dessutom ta sig rätten att pika andra för att de inte gör tillräckligt. GUD vad jag är trött på folk, känner jag nu.

Hur som helst. Några var tvungna att sucka åt vilket tomt liv jag levde utan konsumtion. ”Ingen anklever och champagne? Åh, vad fruktansvärt!”. En del kände sig påhoppade och som att jag ansåg dem vara sämre människor och tyckte att allt var så krystat och PK nuförtiden. Ska man inte ens få handla grejer nu längre? Och ytterligare några var tvungna att förlöjliga mig rätt ut. Här kan det vara på sin plats att säga att jag på inget sätt försökte predika min lära på andra. Jag är och har alltid varit relativt ointresserad att få folk att göra mina val.

Jaja. Jag bytte jobb under den här tiden, och detta är en av anledningarna till att jag älskar min arbetsplats. När vi pratade om konsumtionsbegränsning blev folk nyfikna. Eller så visade det sig att de levde efter samma deviser själv. Eller så sket de i vilket utan att komma med pikar.

Nu lever jag inte alls under samma kontroll av konsumtion som jag gjorde innan. Dels tar det, som sagt, mycket tid. Dels har jag lite gett upp. Vad spelar det för jävla roll vad vi gör ens? <— var så god för peppig tanke. Däremot har jag fått med mig en hel del av de här åren. Jag köper, i princip, bara begagnade kläder och prylar till familjen. Jag går aldrig på Ikeas eller Lindex eller annan valfri storkedjas konsumtionshetsande releaser av samarbeten och femtiotaliga designer längre. Jag ifrågasätter mycket mer innan jag köper något och jag ser till att skänka mycket, mycket mer av det vi inte behöver.

Det finns ju några frågor som uppstår kring konsumtionsbegränsning och som jag ofta funderar på. Den första är för mig vilken klassfråga det är. Det är lätt att slå sig för bröstet och ba ”mmmm gör det här för männnchooor och miljööö”, när man redan har shoppat sig blå i flera år innan och har för mycket av allt. Det är också lätt att prata om närproducerat, ej massproducerat, ekologiskt and what not när du har kapital att köpa det. Jag kan lätt undvika att köpa saker second hand för att jag upplever att jackan Isak behöver är för könad. Då går jag hellre till Lindex och köper nytt. Det är en lyx jag kan unna mig eftersom att vi har två heltidsinkomster. Vilket för mig vidare in i tankar om hur en könsneutral garderob till ett barn också ofta handlar om klass.

Även second hand-marknaden behöver sig en tankeställare av många olika anledningar. Den ska ju t.ex. inte finnas där bara för att vi ska kunna slänga in våra hetsköpta nya grejer och stilla våra samveten med att vi recyclar.

Hursomhelst. Jag tänker att med konsumtion är det ändå ungefär som med veganliv och allt annat. Vi får göra så gott vi kan, men det är värt att ibland ifrågasätta sina mönster och försöka hitta mer hållbara sätt att leva.

 

Continue Reading

Summering konsumtionfria 2014 del 1: Varför.

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om hur det gick att vara konsumtionsbegränsad, men det blir så himla långt – så nu får ni flera inlägg istället. Jag ska försöka att inte skriva romaner eller låta nyreligiös och dömande mot alla som inte ”funnit ljuset”, men jag kan inte lova något. Anyhoodles: idag skriver jag om varför.

För Alex var beslutet inte så svårt, snarare tvunget. Han pluggar på övertid och får inte medel från CSN. Då går det inte att köpa hur mycket som helst.

Jag har inte fantastiskt mycket pengar, men jag har en stabil inkomst och jag har dessutom köpt mycket skit. Det har varit billigt, det har varit avbetalningar från Ellos, det har varit realisation, det har varit för pengar jag borde ha sparat till framtiden. Inte varje dag, men alldeles för ofta ändå. Jag kunde, och kan fortfarande, se röda prislappar på saker jag har kunnat leva utan ett helt liv och plötsligt tror jag att jag måste ”passa på”. Nu eller aldrig! Jag har varit lättköpt. Jag har trillat i de flesta fällor som sätts ut för att få folk att konsumera. En tillfällig kollektion med femtiotalsgehfül eller gotiskt svårmod? You bet att jag har varit där och tallat. Men jag har samtidigt blivit galen av alla saker. Av alla kläder som måste ligga framme, för att de inte får plats i garderoben. Av all skit som måste städas undan. Av allt som vi har fått ställa ner, huller om buller, i vårt förråd så att vi har GLÖMT att vi har det och köpt nytt. Av allt vi äger, men inte behöver – som andra behöver. Jag orkar inte ens tänka på det, för vi har så mycket kvar.

Hela sabla samhället är byggt på idén om tillväxt på bekostnad av vad som helst och jag hatar att vara ägd i den strukturen. Jag har inte en ekonomi som tillåter att varje köpval jag gör är ett bra val, när jag köper så mycket som jag gjorde innan. Och jag har inte tiden att leta upp det jag vill ha på second hand. Dessutom, är det ju väldigt mycket jag har velat ha för att det har marknadsförts rätt och inte för att jag har behövt det.

Det har blivit mycket massproducerad skit (det mesta som är tillgängligt, är ju det nu för tiden). Billigt är ofta billigt för att någon annan får betala för det. Miljön eller arbetaren eller båda. Någonstans brister det. På många plan brister det. Tänk bara på att så många företag har flyttat sin produktion till länder med sämre arbetsvillkor och billigare arbetskraft, att när något kostar vad det ”ska” kosta, känns det dyrt.”Närproducerat” har blivit en lyxvara somliga av oss kan unna sig ibland, när det borde vara det första valet jämt. Jag kräks (och köper närproducerat, försöker, i alla fall).

Jaja. Knutna nävar och så vidare: jag tröttnade. Jag är privilegierad nog att inte behöva konsumera. Jag behöver inte ha konsumtion som livsstil. Mitt värde ska inte mätas i vad jag äger. Konsumtion kostar. Pengar och tid och miljö. Så därför bestämde jag mig för att dra ner, som fan, och det var en sådan befrielse att jag måste återpublicera en bild för att beskriva det:

537825_574056085975879_1773634274_n

Men som med alla andra bättre val man försöker göra, kom så klart ganska många ruttna reaktioner från omvärlden. Och det tänker jag, att det skriver jag i ett helt eget inlägg.

Continue Reading

Tillfälligt stopp på konsumtionsstopp

Sak jag är jättedålig på: att inte köpa saker när jag är nere. Lite obehagligt faktiskt hur lätt jag övertalar mig själv till att jag behöver saker, bara för att jag i övrigt inte är på topp. I söndags var jag så övertygande att jag köpte ett deluxe-set med kolfiberstickor. Alltså jag skulle ändå ha köpt dem förr eller senare och det blev fånigt att vänta till i januari, bara för att konsumtionsgränsen går då. Men ja. Lite dålig känner jag mig ju ändå. På de här stickorna ska jag liksom sticka med garnet jag köpte, på grund av att det var garnrea i Midsommarkransen (garn, som jag absolut INTE skulle köpa i år, ehrm). Å andra sidan så skänkte jag bort tre kassar garn till hjälpprojekt i samband med att jag köpte reagarnet och precis innan jag köpte stickorna så hade vi skänkt en IKEA-kasse full med kläder till bättre behövande och jag känner på det hela taget att det kanske är lite mer så jag vill leva resten av året och livet? Inte helt på stopp, utan om något går in, måste något annat gå ut. Och när något annat går ut, så går det till bättre behövande. Och när något går in, så gör det i första hand det från småföretag, lokala producenter och andrahandsbutiker. Och så lever jag fortfarande efter devisen eff off HM, Ellos och alla andra köphetsande pissföretag.

Jaja, hur som helst så är det så här stickorna ser ut och det fattar ni ju själv, att det inte går att säga nej till något som blänker så fint när man har serotoninbrist? Nej just det.

nkp055-knit_pro_karbonz_

Continue Reading

Dagens konsumtionsbegränsade outfit

Skor från i höstas, klänning från 2009, strumpbyxor som har legat längst in i lådan sedan 2007. De lös inte lika starkt där inne som de gör här ute vid busskuren ska sägas. Men vad vore en resa till jobbet utan möjligheten att blända sina medtrafikanter?
20140520-064554-24354327.jpg

Continue Reading

Köpfria mars?

Sånär som på en virknål jag fick för mig att jag ABSOLUT behövde för att virka en robot jag absolut inte kunde virka så gick väl mars okej. Alltså jag är rätt kass på det här med mat. Visst visst, matplanering och mathem och hitan och ditan, men faktum är att jag nog måste börja porta mig själv helt från alla matbutiker snart. Jag blir helt enkelt för trimmad så fort jag ser extrapriser. Även om jag inte köper godis i samma utsträckning som innan, så tror jag ju himla lätt att jag verkligen behöver köpa all broccoli som finns bara för att den är på extrapris. Och nu när det är vår måste jag så klart köpa tulpaner hela tiden eftersom att jag även är tant. Nu är väl tulpaner i och för sig en ganska legitim grej att köpa, men jag kan ju inte riktigt köpa bara tulpaner när jag går in på fashionabla Coop. Nej. Jag måste så klart också köpa den där förbannade broccolin. Eller något annat som får ligga i kylen och bli gammalt.

Med våren har även ett intensivt sug att köpa klänningar infunnit sig. Så nu måste jag hitta ett symönster för dummies och i sann återbrukaranda skapa några fräsiga kreationer av våra avlagda lakan. I övrigt: fortfarande helt okej liv det här med att inte köpa något överdrivet onödigt. Minus broccolin då, men jag har alltid de godaste intentioner när jag köper den!

20140331-213749.jpg

Continue Reading

Rapport från konsumtionsfria februari

Det går ju faktiskt himla bra det här konsumtionsstoppet måste jag säga! Jag har inte köpt en enda pryl på två månader. Minus två appar, men den enda handlade om min hälsa (yoga) och den andra, ja den handlade ju också om min hälsa egentligen för det var en pusselapp till Isak så att han kunde tänka sig att sitta kvar i sängen lite längre än till kvart över fem en morgon.

Tack vare köpstopp, matplanering och löneförhöjning hade jag ett par tusenlappar över (galet!!) att ge till CSN i slutet av månaden. Det hände cirka noll med min skuld efter att jag hade gjort det så att eh… hurra för att vi fortfarande har tolv år kvar tillsammans CSN!

Det bästa med allt det här är att jag snart är helt fri från känslan att min livskvalité är beroende av vad jag köper. Och att även om vårt hem är fullt av prylar som tar tid att hålla reda på och ger mig ångest, så vet jag att vi i alla fall inte kommer få in några fler. Och att jag nu har sett en så pass stor skillnad i vår ekonomi att det känns helt okej att gå ner i arbetstid och lön trots att en av oss lever på studielån och ströjobb. Mindre prylar = mer tid för familjen alltså. Rimlig kompromiss.

537825_574056085975879_1773634274_n

En sak kommer dock att köpas snart. Nya springskor. Det finns inte att jag sliter ut mina knän på en kompromiss där.

Anyhoodles – har ni några fantastiska återvinningstips? Hit me i sådana fall!

Continue Reading

Nej, jag åker inte till Västerås idag

Charlotta skriver om att de har åkt förbi Veggoköket sådär som folk i Västeråstrakten kan göra eftersom att det ligger där någonstans. Eftersom att jag är en varm och medkännande person reagerar jag så klart på detta med ett sting av avundsjuka. Varför finns inte en vegetarisk chark i Stockholm? Eller gör det det? Detta ska ju faktiskt föreställa en huvudstad, så det känns som en liten sak att begära. Ja ja, vi har Goodstore – men för någon som bott i Malmö och haft tillgång till Astrid och Aporna så känns det lite… meeeh. Jag vill ha något mer.

Så nu måste jag bråka med mig själv och mitt köpsug, för det enda jag vill är att ta en tur till Västerås bara för att få shoppa loss bland vegetariska charkuterier (som jag egentligen inte har någon aning om) MEN DET SKA JAG INTE. För vi har köpstopp på överflöd och frysen sprängs snart av sojakorvar och quornfärs och bönor. Dessutom – ta bilen femton mil (eller vad det nu är?) bara för att köpa något jag är sugen på? Nej. Jag som härjade igår om att vi måste sluta med all plast här hemma på grund av alla gifter som omger hela produktionen och, i viss mån, produkterna ska väl knappast spy avgaser hela vägen upp till Västmanland (nej jag kan inte geografi, ja jag googlade). Så jag sitter här och är avundsjuk istället. Nej. Jag springer en runda och är avundsjuk istället. Ja. Så får det bli.

Continue Reading

Konsumtionsfria 2014, nu är vi igång

Första månaden utan konsumtion är över! Eller ja, helt konsumtionslös har den ju inte varit. Vi måste ju fortfarande äta t.ex. Och tjänster som frisör och terapi och liknande ingår inte i dealen. Inte fika på stan heller. Vi gör inte de grejerna så ofta att de känns som problem och eftersom att det här initiativet handlar mer ett spara på miljö (och tålamod) än att spara pengar så… ingen ko på isen, eller hur nu det där jättefula uttrycket är. Hur som helst. Har gjort en egen sida om konsumtionsfria 2014, där jag kommer uppdatera månad för månad.

Största bonusen med köpstoppet hittills är i alla fall lugnet som infunnit sig. Jag har alltid trott att jag mår bra av att belöna mig själv med massa prylar jag inte behöver, men det har visst inte varit så. Jag har blivit ganska stressad av att shoppa faktiskt. Nu slipper jag lägga tid på att tråna och leta efter saker och så slipper jag ångest när jag överhandlat. PLUS att jag inte slösar en massa pengar på att ”passa på” att köpa skit jag bara tror jag kommer använda. Har så många högklackade skor jag inte kan gå i att hälften vore för många.

Samt: så himla skönt att inte vara en del av köphysterin och bara säga fuck off till det här sabla ”tillväxt”-tänket som bara står i vägen för mänskliga rättigheter och minskade utsläpp och gudarna vet allt.

Någon annan som kör på samma sätt?

Continue Reading

Hur det går med konsumtionsstoppet?

Ganska bra, tackar som frågar, minus det faktum att jag lade en timma på att matplanera efter alla extrapriser i lördags och sedan kom ut till en bil som inte startade när vi väl skulle åka och handla allt det där planerade. Vi kan kalla det för ett antiklimax. Jag har genom insikt fått lägga till några saker på första listan över hur våra konsumtionsbefriade liv ska se ut för övrigt. Tänkte att jag skulle skriva till det och sedan lägga in alltihop som en egen sida här sedan, men jag hindras just nu av två saker:
1) Överenergisk tjugotvåmånaders som tydligen vill leva sitt liv på mig. Roterandes. Helst med en armbåge i mitt lår och en tå intryckt under min haka.
2) Tröttman efter att ha försökt korrigera sömnproblem med preparat som egentligen är allergimedicin med bieffekt (kändes liksom inte bra med stilnoct hemma med överenergisk unge som når allt). Trist bara att den där bieffekten är dygnet runt-trötthet. Vad är pest och vad är kolera här: trött jämt pga tre till fem timmars sömn per natt eller trött jämt pga preparat?

Bonusinformation: kolera ska vara lite bättre än pest, så länge du har tillgång till rent vatten.
Bonusbild: Jag som trött.

20140113-200810.jpg

Continue Reading