Världen brinner på grund av oss

Jag har varit intresserad/engagerad i #klimat sedan jag var doktorand i meteorologi ca 1990, dvs innan jag började jobba heltid på SVT.

Det är sällan jag drabbas av ”klimatångest”/oro. Men jag gör det nu… när jag ser prognoserna för Portugal och Spanien till helgen. ->

— Par Holmgren (@ParHolmgren) July 31, 2018

På riktigt. Avboka era jävla charters, ta bort köttet, åk kollektivt så mycket ni kan och lägg av med överkonsumtionen. Prognosen för Portugal är femtio grader i helgen. Här hemma brinner skogarna upp. Människor och djur dör för våra lyxvanor. Vilken fruktansvärd ångest detta är.

Vi kan inte lita på att något av de politiska partier som har chans att få makt efter valet vågar gå emot den välbärgade köttmassan genom regleringar och skatter för privatpersoner. Och en ensam person kan inte göra allt själv. Men de flesta av oss kan göra något, och det är fan dags att göra det nu.

Detta är vad jag gör från och med idag:

– tar upp konsumtionsbegränsningen igen. Jag får bara ersätta det som går sönder eller tar slut.

– börjar matplanera igen. Efter närhetsprincip och säsong.

– matrester äts upp och flyttar inte längre in i kylen för att vi är sugna på något annat.

– skärper mig med sopsorteringen.

– djupandas i en påse och försöker att inte tänka på vad jag har gjort mot mina barn genom att föda dem in i den här världen.

Continue Reading

Spilld nostalgi och barnkläder

Efter mitt äldsta barn som till och med grät när hans första par kalsonger gav upp efter tre års användande, är jag världens mest nostalgiska person. Att rensa ut barnkläder är t.ex. något av det jobbigaste jag vet och därför lämnar jag antingen över det på Alex, eller så gör jag det så sällan som möjligt. Nu innan sommaren kom vi till en punkt då ingen egentligen hade gjort något på ett halvår. Ett halvår i ett hem där båda barnen växer ungefär en cm i månaden är ganska lång tid. Karl hade t.ex. vuxit ur storlek 80. Det hade han i och för sig gjort ett halvår tidigare också, men bara så pass att det var lite tight och lite kort. Med god vilja gick det faktiskt att använda flera av de där plaggen ett bra tag efter att han vuxit ifrån 80 centimeter. Så var inte fallet nu.

Eftersom att jag lägger så mycket pengar på skönhetsprodukter nu har vi inte haft råd att köpa nya kläder till barnen. SKOJA. Eftersom att vi aldrig är beredda på att sommaren kommer hade vi inte uppdaterat barnens garderober. Men det var det jag hade tänkt göra när jag påbörjade halvårsutrensningen. Dock gjorde jag något helt annat efter att tårögt ha kramat mig igenom Karls sista bodys. Jag tog fram saxen och klippte av grenen. Och ärmarna. Sedan tog jag hans för korta byxor och klippte av till shorts. Visst sved det lite i hjärtat att klippa i de första plaggen, men de allra flesta har ju gått igenom två barn. Många fler än så eftersom att de var andrahands-fynd från början. Med andra ord har de haft hål och fläckar och noppror och de hade ändå sorterats ut och slängts om jag skänkt dem till bättre behövande.

I helgen gav jag mig på en av mina favoritpyjamasar som jag köpte till Isak på en symässa 2013. Den har Bockarna Bruse-tema och ser ut som något från min egen barndom. Dels på grund av mönstret, men också på grund av den dåliga kvaliteten på tyget. Den är nopprig och muddarna har krympt mer än det övriga tyget, så redan när den passade satt den rätt illa. Dålig kvalitet spelar hur som helst ingen roll. Både jag och barnen har älskat den. Och nu kan vi fortsätta göra det. Från att ha varit en illasittande pyjamas har den nu fått nytt liv som en trekvartsärmströja. Hade jag varit mer pysslig hade jag fållat kanterna, men nu är jag inte det. Däremot är jag ganska nöjd. Mina nya skills med saxen har gett Karl sex nya t-shirtar med varierande längd på ärmarna och tre par shorts. Helt utan onödiga utlägg och nostalgitårar! HURRA!

Detta kanske alla ni med barn som har passerat body-stadiet har gjort i alla år, men om inte är mina bästa tips att: klipp så nära bensömmarna som möjligt, vik plagget dubbelt och klipp jack i där sidorna möts, så har du ett mått att gå efter om du klipper på frihand (jag gör det, för jag är lat, och det har blivit bra ändå). Välj längd på ärmen beroende på hur tight tyget är eller om det sitter en ful fläck någonstans (samma med brallor) eller skit i att klippa av om det inte behövs. Även här viker jag plagget på mitten och klipper jack i båda ärmarna när de ligger jämnt, för att få rätt längd. Fålla om du orkar (jag gör inte det). Slipp köpa nytt! Lägg pengarna du sparar på hudvård. SKOJA. Gör vad du vill för dem, jag bryr mig faktiskt inte.

Någon som sitter inne på andra gyllene tips?

Continue Reading

Om konsumtionens vara och icke-vara

Det är lite knäppt det här, att när jag inte hinner skriva på ett tag så känns det som om jag måste skriva något så oerhört genomtänkt för att ens få lov att existera i sociala medier. Vilket leder till att jag får prestationsångest och inte skriver alls, fast det enda sättet att mota bort känslan är att pladdra på. Jaja, jag tänkte hänga på Peppe skriva lite om konsumtion idag.

Under 2013 började jag leva ett konsumtionsbegränsat liv. Jag gjorde först misstaget att kalla mitt liv konsumtionsfritt, men folk var snälla nog att påpeka både en och två gånger att jag ju faktiskt köpte mat och andra varor som täcker familjens basbehov så nej. Helt fritt från konsumtion levde jag så klart inte. Däremot bestämde vi att vi hade allt vi behövde i form av prylar och kläder och skröfs just då och att vi enbart skulle köpa nytt om något gick sönder. Och gick något sönder kollade vi i första hand efter second hand-varor. Isaks hela garderob var vid den här tiden ärvda och loppade plagg. I princip är det så för båda barnen nu med, men eftersom att det är extremt tidskrävande att hitta specifika saker second hand många gånger köper jag mer nytt till dem nu.

När jag kom ut som konsumtionsbegränsad fick jag ungefär samma typ av reaktioner från folk som jag får när jag säger att jag är vegetarian. Några var tvungna att ifrågasätta precis allt jag gjorde. Till och med folk i min omgivning, som jag tänker vet bättre, kände ett behov att pika om jag till exempel köpte ett par nya byxor till Isak. Då fick jag snällt förklara att många av Isaks byxor var trasiga och vi inte hittat något second hand just då. Det var med andra ord som vanligt. Gör du minsta ansats att göra aktiva val, så måste du vara hundra procent konsekvent. Medan de som skiter i vilket kan leva på precis som vanligt, och dessutom ta sig rätten att pika andra för att de inte gör tillräckligt. GUD vad jag är trött på folk, känner jag nu.

Hur som helst. Några var tvungna att sucka åt vilket tomt liv jag levde utan konsumtion. ”Ingen anklever och champagne? Åh, vad fruktansvärt!”. En del kände sig påhoppade och som att jag ansåg dem vara sämre människor och tyckte att allt var så krystat och PK nuförtiden. Ska man inte ens få handla grejer nu längre? Och ytterligare några var tvungna att förlöjliga mig rätt ut. Här kan det vara på sin plats att säga att jag på inget sätt försökte predika min lära på andra. Jag är och har alltid varit relativt ointresserad att få folk att göra mina val.

Jaja. Jag bytte jobb under den här tiden, och detta är en av anledningarna till att jag älskar min arbetsplats. När vi pratade om konsumtionsbegränsning blev folk nyfikna. Eller så visade det sig att de levde efter samma deviser själv. Eller så sket de i vilket utan att komma med pikar.

Nu lever jag inte alls under samma kontroll av konsumtion som jag gjorde innan. Dels tar det, som sagt, mycket tid. Dels har jag lite gett upp. Vad spelar det för jävla roll vad vi gör ens? <— var så god för peppig tanke. Däremot har jag fått med mig en hel del av de här åren. Jag köper, i princip, bara begagnade kläder och prylar till familjen. Jag går aldrig på Ikeas eller Lindex eller annan valfri storkedjas konsumtionshetsande releaser av samarbeten och femtiotaliga designer längre. Jag ifrågasätter mycket mer innan jag köper något och jag ser till att skänka mycket, mycket mer av det vi inte behöver.

Det finns ju några frågor som uppstår kring konsumtionsbegränsning och som jag ofta funderar på. Den första är för mig vilken klassfråga det är. Det är lätt att slå sig för bröstet och ba ”mmmm gör det här för männnchooor och miljööö”, när man redan har shoppat sig blå i flera år innan och har för mycket av allt. Det är också lätt att prata om närproducerat, ej massproducerat, ekologiskt and what not när du har kapital att köpa det. Jag kan lätt undvika att köpa saker second hand för att jag upplever att jackan Isak behöver är för könad. Då går jag hellre till Lindex och köper nytt. Det är en lyx jag kan unna mig eftersom att vi har två heltidsinkomster. Vilket för mig vidare in i tankar om hur en könsneutral garderob till ett barn också ofta handlar om klass.

Även second hand-marknaden behöver sig en tankeställare av många olika anledningar. Den ska ju t.ex. inte finnas där bara för att vi ska kunna slänga in våra hetsköpta nya grejer och stilla våra samveten med att vi recyclar.

Hursomhelst. Jag tänker att med konsumtion är det ändå ungefär som med veganliv och allt annat. Vi får göra så gott vi kan, men det är värt att ibland ifrågasätta sina mönster och försöka hitta mer hållbara sätt att leva.

 

Continue Reading

Hej från Nordvärmland

Hänger i Branäs. Dagarna flyter på liksom. Vaknar, läser, stickar, går ut och rullar i snön med barnen. Kvartar på soffan efter lunch, tänder en brasa, mölar chips, åker en tur upp på berget. Fnissar åt Lilla Berlin (alltså hur är det ens möjligt att vara så rolig som Ellen Ekman är HELA tiden?). Isak är besatt av att köra omkring på sparken och Karl vill bara vare ute bland all ”nööö”. Ja ni fattar. Vi lever livet, så att säga.

Det hade gärna fått vara så här jämt, men det kommer det så klart inte vara. Istället är de här dagarna ett sista djupt andetag innan mars fortsätter med en utställning jag inte alls kan sätta ihop men ändå ska ansvara för och en rapport jag inte alls kan sätta ihop men ändå ska vara redaktör för. Försöker att inte sabba de här dagarna med att oroa mig för mycket, men det är svårt. Det är det ju. Någon sade till mig en gång att oro är en helt värdelös känsla som inte leder till något annat än att du mår dåligt. Det är inte helt sant. Oro leder mig ofta in på Tradera vilket i slutändan ofta leder mig till en massa nya, begagnade kläder. Ja jag vet, jag har ett problem. Men jag har även möjlighet att misslyckas med rapporter och utställningar i en grön blus med öppen rygg som jag knep för 37 spänn:

Continue Reading

Klimatavtalsångest och det jag själv gör

Få har väl missat att Trump gick ur klimatavtalet före sommaren. Eventuellt är det en gammal nyhet att dra upp nu, men det är ju tyvärr fortfarande aktuellt. Dessutom råkade vi börja prata om det på jobbet idag.

När Trump vann valet blev jag uppgiven och sorgsen, men när USA gick ur Parisavtalet blev jag verkligen livrädd. Alla apokalypsfilmer jag sett om en miljöförstörd framtid passerade i revy, med mina barn som huvudkaraktärer (ja, jag vet – oerhört familjecentrerat av mig). Nu lugnade mina kolleger mig med att det är ett par års uppsägningstid på det där avtalet, så senast 2020 (tror jag det var) kan amerikanerna gå ur. Och flera delstater har ju angett att de tänker fortsätta följa avtalet ändå. Förhoppningsvis finns det en liten, liten strimma hopp här. Har vi tur sitter inte ens Trump kvar när det blir aktuellt, och är han borta kanske någon mindre korkad person stoppar utträdet.

Den här diskussionen om avtalet mynnade ut i en diskussion om den svåra balansen mellan eget ansvar och samhällets ansvar. Att å ena sidan är allt ett stort system där individen har väldigt lite att säga till om. Regler måste skärpas. Miljöhot elimineras. Det måste komma mer uppifrån. Å andra sidan sitter vi på en oerhört privilegierad plats i det där systemet och man kan inte bara bortse från det medan man lutar sig tillbaka och väntar på ”samhället”. Å tredje sidan – en person kan inte göra allt. Men å fjärde sidan: alla kan göra något.

Jag tycker att jag gör rätt mycket bra faktiskt, när det kommer till klimatsmarthet. Men som många andra kan jag givetvis bli bättre. När jag gör klimatkalkylatorn för att se hur många jordklot jag lever upp stannar det på 2.8. Genomsnittssvensken landar på 4.2, men jag har ingen anledning att slå mig själv för mycket för bröstet. Vi har bil. Den är svår att bortprioritera just nu, men lik förbannat står den där på parkeringen utanför. Och även om vi inte kör mer än tusen mil per år, blir det så klart en del latresor bara för att den finns. Andra saker jag kan bli bättre på är:

  • återvinning – alldeles för mycket åker ner i lådor i källaren, fast det borde lämnas in till närmaste Stadsmission
  • sopsortering – vill inte ens gå in på hur mycket bättre jag kan bli där
  • elförbrukning – förstår inte hur något som nöttes in i mig under alla år hemma, bara har kunnat sippra bort de tre senaste åren? Det vill säga: att alltid släcka lampan när jag lämnar rummet och att inte låta elapparater stå i stand by-läge.
  • vattenförbrukning – är bäst på att låta kranen bara stå och rinna när jag lagar mat. Och dessutom badar jag fortfarande badkar ibland. Dock oftast med barnen, så då kanske det inte är riktigt lika slösigt som lyxbad i ensamhet?
  • resthantering – så himla dålig på att ta tillvara på rester. Dels har vi inte så mycket plats i frysen och dels är jag… dålig på att ta tillvara på rester.

Samtidigt så:

  • köper jag i princip enbart second hand till mig och barnen. Enda nya plaggen jag köper är underkläder, med undantag för två reafynd på Lindex i somras och några panikinköp i samma butik när jag inte hittade sommarkläder till Karl samma vecka som värmen slog till. För att sedan försvinna – men det visste vi ju inte då.
  • äter jag veganskt minst två gånger om dagen och har fått bort 99% av min mjölkkonsumtion. Är dock sämst på att sluta med ost, gräddfil och ägg.
  • äter jag grönsaker efter säsong och massor av linser och bönor.
  • bor jag litet i en hyresrätt. Storleken är inte självvald i och för sig, men hyresrätt är. Även om jag kunnat hade jag inte velat bo i bostadsrätt och hade jag ändå hamnat där hade jag inte tvångsrenoverat.
  • har jag flugit två gånger på fem år. Om två veckor flyger jag en tredje gång. Till Cambridge. HURRA JAG SKA ÅKA TILL CAMBRIDGE!

Har ni något ni är bra respektive mindre bra på när det kommer till ett så kallat hållbart liv?

Continue Reading

Förbereder för en fattigare höst

Kokar bönor, planerar klädförsäljning och pekar om den här lilla bloggen till en gratis wordpress-sida istället för att ha den på webbhotell för 1500 kronor per år. Känns ju som ett rätt dyrt projekt när jag inte har hela min själ i det. Jag köper inte så himla mycket grejer till mig själv, och köper jag något är det i regel på loppis, men jag tänker att jag kanske borde skita i att gå på garnmässan den här hösten – för tydligen kan jag inte låta bli att köpa fem kilo garn som jag inte stickar upp, när jag går dit. På grund av ett intensivt odlingsintresse hos Alex är vi nu också självförsörjande vad gäller chili. Så himla synd att jag har den mest skandinaviska mun denna värld har skådat och börjar svettas bara av att titta på chili, men vi behöver ju i alla fall inte lägga några pengar på Alex konsumtion på ett tag. Kommande projekt är att gå igenom kyl, frys och skafferi och mixtra ihop rätter av det vi har. Jo. Och så ska jag göra ett jävligt snyggt excelark över vår ekonomi. Jag vet att många har haft sådana i tusen år, men vi har varit lite mer familjen som kör på och tänker att den andra har någon slags känsla för det som det borde finnas en känsla för och sedan förenas vi i ångest mot månadens slut. Nu tänker jag att vi kan inleda varje månad med den ångesten genom att fylla i ett kalkylblad istället. Bra va?
Vad har ni för oumbärliga spartips att dela med er av?

20140315-071209.jpg Alex chili och förra senhösten, eller om det var i vintras. Livet flyter ihop.

Continue Reading

Jag inser att jag har det rätt bra ändå

Det här är ju pinsamt att erkänna, men det har på riktigt tagit mig två månader att beställa en ny mobil. Bara att komma på om jag ville fortsätta med iPhone eller gå tillbaka till Android var ett berg av beslut, nästan omöjligt, att bestiga. Efter det, när jag insåg att jag inte orkar krångla över till ett nytt operativsystem, kom beslutet om jag skulle ha en iPhone 6 eller 6S eller SE och när jag kom fram till SE tog det ta mig fan en kvart att bestämma hur mycket internminne jag skulle ha. FÖR HELVETE SOFIA! Går det att anställa någon som kan ta fåniga beslut ut en? Mon dieu. Ja, jag har det nog rätt bra om det här på riktigt kan vara ett problem i min vardag (eller så är det ett tecken på en allvarligare störning). Nästa vecka får jag i alla fall en ny telefon, och jag hoppas att min gamla håller till dess för den lever sannerligen på övertid.

Nu när det svåra beslutet är taget ska jag och Karl fortsätta att lyssna på Olle Ljungström, fina fina Olle. Jag blev så ledsen över att han inte fick finnas mer, att alla kommer dö och att tid inte går att få tillbaka. Trots att så många människor redan dött, har jag så svårt att inse att alla inte ska få finnas för evigt. Kanske borde jag gå i terapi igen. För att mobiltelefoner är ett problem och för att döden är en ständig ångest. Mest troligt.

olle

Continue Reading

This was halloween!

Halloween kom och gick. Isak ville vara ”bara haj” när förskolan hade maskeraddag i torsdags, men nu fick han bli en skeletthaj istället – ingen av oss hann hitta en hajdräkt, än mindre sy en, när han kom på detta samma morgon som maskeraden. Hajfenan gjorde Isaks kompis Pontus i våras (ofta refererad till ”min Pontus, med fint skägg”), pyjamasen behövde han i vilket fall som helst så den köpte Alex någonstans. Senare under dagen sminkades han om till en skelettkatt på egen begäran.

Själv fikade jag med en kompis på kvällen och fastnade sedan i SL:s påvra utbud av bussar vilket gjorde att jag inte var hemma förrän halv elva. Och då kunde jag inte låta bli att läsa några sidor i Tio lektioner om matlagning av Lotta Lundgren och sedan, ja, sedan blev det som vanligt. Jag somnade snabbt, vaknade tre och somnade inte om. Kompade ut hela fredagen eftersom att det bara var halvdag ändå, försökte sova ut och inte stressa över att jag inte städade så att mitt hem ser lika fläckfritt ut som era när ni redovisar dem på internet. Det gick sådär. Fattar inte om ni är övermänniskor eller bara fuskar med vinklar.

Hursomhelst. Jag älskar halloween. En icke-kristen högtid där döden får en plats. Dessutom kommer den lägligt i tiden när hösten känns evighetslång och sommaren bara är ett bleknande minne, den är snygg och så är den fylld av gamla fräsiga skräckfilmer från åttiotalet. Inte för att jag tittade på någon av dem det här året, men bara vetskapen om att de sänds på tv gör mig lycklig. Halloween får ju ofta kritik för att vara ytterligare en högtid som manar till köphets och folk som i vanliga fall inte bryr sig så mycket om konsumtionsfaror, skriver upprörda krönikor om hur fruktansvärt det är att vi förväntas konsumera ännu mer. Jag vet inte. Jag känner mig ärligt talat mer oroad över vardagskonsumtionen som pågår under hela året oavsett högtid, än vad jag känner mig över en helg i oktober.

isak

Continue Reading

Hur det går med konsumtionen?

Asbra! Är helt hooked på Tradera, Stadsmissionen i Liljeholmen och garage sales. Köper massor, men i princip bara secon hand. Hade en dipp i april/maj när jag hamnade på HM:s hemsida i jakt på strumpbyxor och råkade klicka hem tio plagg till eftersom att jag trodde att jag behövde dem, när jag såg dem. Men i övrigt så är jag jäkligt begagnad. Och Isak med! Nedan kan ni till exempel beskåda en Zara-topp som kostade 49 inkl frakt på Tradera. Ur bild: manchesterbyxor för 75% rabatt på Stadsmissionen. Dvs 20 spänn. Och så Isak då, som joggar omkring i sin PoP-pyjamas för 52 kronor inkl frakt. Älskar ta mig fan second hand. Bästa miljövalet, bästa priserna och som bonus har någon annan sugit i sig gifterna som alla kläder behandlas med innan försäljning. Win på alla plan!

   

 

Continue Reading

Hur det går med shoppingen?

Jo tack bra! Jag insåg att jag plötsligt har rensat ut på tok för mycket kläder. Bytt, skänkt, slängt. Sommaren närmar sig och jag har inte riktigt garderob för det och det tar ju ta mig fan sjukt mycket tid att leta upp en hållbar garderob från noll. Och när den nuvarande garderoben redan får en svettas känns det lite stressigt. Kollade runt på blocket och tradera, men orkade inte och hann inte lägga den tiden det krävdes där. Folk skäms inte för att sätta priser, på det sättet jag tycker att de bör göra. Försökte hitta någon butik som säljer ekologiskt, hållbart och snyggt på nätet. Till avbetalning, för ekonomin att betala allt en månad finns inte och det känns så jäkla onödigt fraktmässigt att småbeställa. Det blir ju dyrare och sämre för miljön och jabedijabedijabedi. Jag lyckades inte.

Så här slutade det. Jag beställda kläder från HM. Jamen så jag gjorde det. För tretusen, men det var i dubbla uppsättningar, för jag vet ju inte vilken storlek jag har och HM är ju inte till för vuxna, så hälften får väl sorteras bort bara på grund av olämplig kjollängd eller noll bröstutrymme.

Ja och sedan när jag hade gjort beställningen och allt var färdigt och signerat, så kom jag på att vi har förvaringslådor under sängen och vet ni vad? Jag hittade jättemycket kläder där! De kläderna som hade försvunnit så mystiskt under vintern. Som jag hade lagt dit när jag omorganiserade min garderob.

Jo men man är skärpt. Och pigg.

Förbereder mig för en retur till HM då.

Bild från i höstas när jag stod framför ett slott och var en, på så många sätt, mer hållbar person.
Bild från i höstas när jag stod framför ett slott och var en, på så många sätt, mer hållbar person.
Continue Reading