Förbereder för en fattigare höst

Kokar bönor, planerar klädförsäljning och pekar om den här lilla bloggen till en gratis wordpress-sida istället för att ha den på webbhotell för 1500 kronor per år. Känns ju som ett rätt dyrt projekt när jag inte har hela min själ i det. Jag köper inte så himla mycket grejer till mig själv, och köper jag något är det i regel på loppis, men jag tänker att jag kanske borde skita i att gå på garnmässan den här hösten – för tydligen kan jag inte låta bli att köpa fem kilo garn som jag inte stickar upp, när jag går dit. På grund av ett intensivt odlingsintresse hos Alex är vi nu också självförsörjande vad gäller chili. Så himla synd att jag har den mest skandinaviska mun denna värld har skådat och börjar svettas bara av att titta på chili, men vi behöver ju i alla fall inte lägga några pengar på Alex konsumtion på ett tag. Kommande projekt är att gå igenom kyl, frys och skafferi och mixtra ihop rätter av det vi har. Jo. Och så ska jag göra ett jävligt snyggt excelark över vår ekonomi. Jag vet att många har haft sådana i tusen år, men vi har varit lite mer familjen som kör på och tänker att den andra har någon slags känsla för det som det borde finnas en känsla för och sedan förenas vi i ångest mot månadens slut. Nu tänker jag att vi kan inleda varje månad med den ångesten genom att fylla i ett kalkylblad istället. Bra va?
Vad har ni för oumbärliga spartips att dela med er av?

20140315-071209.jpg Alex chili och förra senhösten, eller om det var i vintras. Livet flyter ihop.

Continue Reading

Jag inser att jag har det rätt bra ändå

Det här är ju pinsamt att erkänna, men det har på riktigt tagit mig två månader att beställa en ny mobil. Bara att komma på om jag ville fortsätta med iPhone eller gå tillbaka till Android var ett berg av beslut, nästan omöjligt, att bestiga. Efter det, när jag insåg att jag inte orkar krångla över till ett nytt operativsystem, kom beslutet om jag skulle ha en iPhone 6 eller 6S eller SE och när jag kom fram till SE tog det ta mig fan en kvart att bestämma hur mycket internminne jag skulle ha. FÖR HELVETE SOFIA! Går det att anställa någon som kan ta fåniga beslut ut en? Mon dieu. Ja, jag har det nog rätt bra om det här på riktigt kan vara ett problem i min vardag (eller så är det ett tecken på en allvarligare störning). Nästa vecka får jag i alla fall en ny telefon, och jag hoppas att min gamla håller till dess för den lever sannerligen på övertid.

Nu när det svåra beslutet är taget ska jag och Karl fortsätta att lyssna på Olle Ljungström, fina fina Olle. Jag blev så ledsen över att han inte fick finnas mer, att alla kommer dö och att tid inte går att få tillbaka. Trots att så många människor redan dött, har jag så svårt att inse att alla inte ska få finnas för evigt. Kanske borde jag gå i terapi igen. För att mobiltelefoner är ett problem och för att döden är en ständig ångest. Mest troligt.

olle

Continue Reading

This was halloween!

Halloween kom och gick. Isak ville vara ”bara haj” när förskolan hade maskeraddag i torsdags, men nu fick han bli en skeletthaj istället – ingen av oss hann hitta en hajdräkt, än mindre sy en, när han kom på detta samma morgon som maskeraden. Hajfenan gjorde Isaks kompis Pontus i våras (ofta refererad till ”min Pontus, med fint skägg”), pyjamasen behövde han i vilket fall som helst så den köpte Alex någonstans. Senare under dagen sminkades han om till en skelettkatt på egen begäran.

Själv fikade jag med en kompis på kvällen och fastnade sedan i SL:s påvra utbud av bussar vilket gjorde att jag inte var hemma förrän halv elva. Och då kunde jag inte låta bli att läsa några sidor i Tio lektioner om matlagning av Lotta Lundgren och sedan, ja, sedan blev det som vanligt. Jag somnade snabbt, vaknade tre och somnade inte om. Kompade ut hela fredagen eftersom att det bara var halvdag ändå, försökte sova ut och inte stressa över att jag inte städade så att mitt hem ser lika fläckfritt ut som era när ni redovisar dem på internet. Det gick sådär. Fattar inte om ni är övermänniskor eller bara fuskar med vinklar.

Hursomhelst. Jag älskar halloween. En icke-kristen högtid där döden får en plats. Dessutom kommer den lägligt i tiden när hösten känns evighetslång och sommaren bara är ett bleknande minne, den är snygg och så är den fylld av gamla fräsiga skräckfilmer från åttiotalet. Inte för att jag tittade på någon av dem det här året, men bara vetskapen om att de sänds på tv gör mig lycklig. Halloween får ju ofta kritik för att vara ytterligare en högtid som manar till köphets och folk som i vanliga fall inte bryr sig så mycket om konsumtionsfaror, skriver upprörda krönikor om hur fruktansvärt det är att vi förväntas konsumera ännu mer. Jag vet inte. Jag känner mig ärligt talat mer oroad över vardagskonsumtionen som pågår under hela året oavsett högtid, än vad jag känner mig över en helg i oktober.

isak

Continue Reading

Hur det går med konsumtionen?

Asbra! Är helt hooked på Tradera, Stadsmissionen i Liljeholmen och garage sales. Köper massor, men i princip bara secon hand. Hade en dipp i april/maj när jag hamnade på HM:s hemsida i jakt på strumpbyxor och råkade klicka hem tio plagg till eftersom att jag trodde att jag behövde dem, när jag såg dem. Men i övrigt så är jag jäkligt begagnad. Och Isak med! Nedan kan ni till exempel beskåda en Zara-topp som kostade 49 inkl frakt på Tradera. Ur bild: manchesterbyxor för 75% rabatt på Stadsmissionen. Dvs 20 spänn. Och så Isak då, som joggar omkring i sin PoP-pyjamas för 52 kronor inkl frakt. Älskar ta mig fan second hand. Bästa miljövalet, bästa priserna och som bonus har någon annan sugit i sig gifterna som alla kläder behandlas med innan försäljning. Win på alla plan!

   

 

Continue Reading

Hur det går med shoppingen?

Jo tack bra! Jag insåg att jag plötsligt har rensat ut på tok för mycket kläder. Bytt, skänkt, slängt. Sommaren närmar sig och jag har inte riktigt garderob för det och det tar ju ta mig fan sjukt mycket tid att leta upp en hållbar garderob från noll. Och när den nuvarande garderoben redan får en svettas känns det lite stressigt. Kollade runt på blocket och tradera, men orkade inte och hann inte lägga den tiden det krävdes där. Folk skäms inte för att sätta priser, på det sättet jag tycker att de bör göra. Försökte hitta någon butik som säljer ekologiskt, hållbart och snyggt på nätet. Till avbetalning, för ekonomin att betala allt en månad finns inte och det känns så jäkla onödigt fraktmässigt att småbeställa. Det blir ju dyrare och sämre för miljön och jabedijabedijabedi. Jag lyckades inte.

Så här slutade det. Jag beställda kläder från HM. Jamen så jag gjorde det. För tretusen, men det var i dubbla uppsättningar, för jag vet ju inte vilken storlek jag har och HM är ju inte till för vuxna, så hälften får väl sorteras bort bara på grund av olämplig kjollängd eller noll bröstutrymme.

Ja och sedan när jag hade gjort beställningen och allt var färdigt och signerat, så kom jag på att vi har förvaringslådor under sängen och vet ni vad? Jag hittade jättemycket kläder där! De kläderna som hade försvunnit så mystiskt under vintern. Som jag hade lagt dit när jag omorganiserade min garderob.

Jo men man är skärpt. Och pigg.

Förbereder mig för en retur till HM då.

Bild från i höstas när jag stod framför ett slott och var en, på så många sätt, mer hållbar person.
Bild från i höstas när jag stod framför ett slott och var en, på så många sätt, mer hållbar person.
Continue Reading

For me!

Hade tänkt skriva om människors reaktioner på förra årets beslut att dra ner på konsumtionen, men tji fick ni för det fanns visst ett nytt avsnitt av the Good wife ute. Och jag som trodde att det skulle dröja ända till den 11 mars? Lyckornas glädje, vilken fantastisk överraskning detta var! En annan lyckans glädje är att jag efter en lång, inre dialog till slut bestämde mig för att beställa det finaste halsband som gjorts sedan jag vet inte…. någon gjorde något åt någon väldigt kunglig person antar jag. De brukar ju få fina grejer. Hur som helst, jag beställde ÄNTLIGEN Ta plats-halsbandet av Karins konstgrepp:

Har velat ha det sedan det kom ut (säger man så om smycken), men har inte kunnat motivera det av någon jävligt märklig anledning. Jag menar titta på det då? Tänk om Karin hade hunnit sluta tillverka dem, innan jag fick ett? Ni hör ju orimligheten i det. Så. Nu har jag ett halsband jag kommer använda, nu behöver jag inga fler. Nu behöver jag bara sova. God natt!

Continue Reading

Summering konsumtionfria 2014 del 1: Varför.

Jag tänkte att jag skulle skriva ett inlägg om hur det gick att vara konsumtionsbegränsad, men det blir så himla långt – så nu får ni flera inlägg istället. Jag ska försöka att inte skriva romaner eller låta nyreligiös och dömande mot alla som inte ”funnit ljuset”, men jag kan inte lova något. Anyhoodles: idag skriver jag om varför.

För Alex var beslutet inte så svårt, snarare tvunget. Han pluggar på övertid och får inte medel från CSN. Då går det inte att köpa hur mycket som helst.

Jag har inte fantastiskt mycket pengar, men jag har en stabil inkomst och jag har dessutom köpt mycket skit. Det har varit billigt, det har varit avbetalningar från Ellos, det har varit realisation, det har varit för pengar jag borde ha sparat till framtiden. Inte varje dag, men alldeles för ofta ändå. Jag kunde, och kan fortfarande, se röda prislappar på saker jag har kunnat leva utan ett helt liv och plötsligt tror jag att jag måste ”passa på”. Nu eller aldrig! Jag har varit lättköpt. Jag har trillat i de flesta fällor som sätts ut för att få folk att konsumera. En tillfällig kollektion med femtiotalsgehfül eller gotiskt svårmod? You bet att jag har varit där och tallat. Men jag har samtidigt blivit galen av alla saker. Av alla kläder som måste ligga framme, för att de inte får plats i garderoben. Av all skit som måste städas undan. Av allt som vi har fått ställa ner, huller om buller, i vårt förråd så att vi har GLÖMT att vi har det och köpt nytt. Av allt vi äger, men inte behöver – som andra behöver. Jag orkar inte ens tänka på det, för vi har så mycket kvar.

Hela sabla samhället är byggt på idén om tillväxt på bekostnad av vad som helst och jag hatar att vara ägd i den strukturen. Jag har inte en ekonomi som tillåter att varje köpval jag gör är ett bra val, när jag köper så mycket som jag gjorde innan. Och jag har inte tiden att leta upp det jag vill ha på second hand. Dessutom, är det ju väldigt mycket jag har velat ha för att det har marknadsförts rätt och inte för att jag har behövt det.

Det har blivit mycket massproducerad skit (det mesta som är tillgängligt, är ju det nu för tiden). Billigt är ofta billigt för att någon annan får betala för det. Miljön eller arbetaren eller båda. Någonstans brister det. På många plan brister det. Tänk bara på att så många företag har flyttat sin produktion till länder med sämre arbetsvillkor och billigare arbetskraft, att när något kostar vad det ”ska” kosta, känns det dyrt.”Närproducerat” har blivit en lyxvara somliga av oss kan unna sig ibland, när det borde vara det första valet jämt. Jag kräks (och köper närproducerat, försöker, i alla fall).

Jaja. Knutna nävar och så vidare: jag tröttnade. Jag är privilegierad nog att inte behöva konsumera. Jag behöver inte ha konsumtion som livsstil. Mitt värde ska inte mätas i vad jag äger. Konsumtion kostar. Pengar och tid och miljö. Så därför bestämde jag mig för att dra ner, som fan, och det var en sådan befrielse att jag måste återpublicera en bild för att beskriva det:

537825_574056085975879_1773634274_n

Men som med alla andra bättre val man försöker göra, kom så klart ganska många ruttna reaktioner från omvärlden. Och det tänker jag, att det skriver jag i ett helt eget inlägg.

Continue Reading

Allt har tydligen ett pris – så även utslitna barnskor

Sjuttionio kronor plus frakt på femtiofem för ett par slitna gympadojor i storlek 26 från HM? Tradera, sluta rök på. De där skorna var inte ens värda det där i nyskick.

Någon som har stövlar och höstskor i storlek 26 till övers? Isaks båda par gav upp, med en fransk suck, häromdagen och jag är ju med i ”team återvinning” och slipper helst nyköp. Missförstå mig inte, 134 kronor inklusive frakt har jag inga problem att betala. För något som inte är nedslitet och som tillhör ett mer kvalitativt märke än HM, that is.

Continue Reading

Tillfälligt stopp på konsumtionsstopp

Sak jag är jättedålig på: att inte köpa saker när jag är nere. Lite obehagligt faktiskt hur lätt jag övertalar mig själv till att jag behöver saker, bara för att jag i övrigt inte är på topp. I söndags var jag så övertygande att jag köpte ett deluxe-set med kolfiberstickor. Alltså jag skulle ändå ha köpt dem förr eller senare och det blev fånigt att vänta till i januari, bara för att konsumtionsgränsen går då. Men ja. Lite dålig känner jag mig ju ändå. På de här stickorna ska jag liksom sticka med garnet jag köpte, på grund av att det var garnrea i Midsommarkransen (garn, som jag absolut INTE skulle köpa i år, ehrm). Å andra sidan så skänkte jag bort tre kassar garn till hjälpprojekt i samband med att jag köpte reagarnet och precis innan jag köpte stickorna så hade vi skänkt en IKEA-kasse full med kläder till bättre behövande och jag känner på det hela taget att det kanske är lite mer så jag vill leva resten av året och livet? Inte helt på stopp, utan om något går in, måste något annat gå ut. Och när något annat går ut, så går det till bättre behövande. Och när något går in, så gör det i första hand det från småföretag, lokala producenter och andrahandsbutiker. Och så lever jag fortfarande efter devisen eff off HM, Ellos och alla andra köphetsande pissföretag.

Jaja, hur som helst så är det så här stickorna ser ut och det fattar ni ju själv, att det inte går att säga nej till något som blänker så fint när man har serotoninbrist? Nej just det.

nkp055-knit_pro_karbonz_

Continue Reading

Sex månader, och lite till, av konsumtionsbegränsning

Gick det ett halvår precis? Ja tydligen. Och vi köpte ingenting. Nästan. Jag var bäst på att inte köpa något. Har minsann sett mystiska avier från posten på saker som Alex beställt – men så är det väl kanske jag som är mest driven i den här typen av frågor här hemma också. Här kommer en kort sammanfattning av halvåret som gick (utifrån mig då):

Köp:

  • Två böcker. Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson (utläst och asbra) och Nära hem av Alice Munro (pågående). Första boken köpte jag när jag fick tre ofrivilliga timmar att slå ihjäl mitt i stan, andra boken köpte jag på impuls för att jag inte kunde hindra mig. Försvarar mig med att författare ändå ska stödjas och att litteraturen är tryckt på återvunnet papper. Blundar för de andra böckerna som står olästa i bokhyllan.
  • En skrivbok med muminmamman på, som jag absolut var tvungen att köpa för att jag behövde något att skriva i. Sedan skrev jag aldrig i den. Vet inte var den är nu ens. Kan inte försvara detta köp alls.
  • Två garnnystan. Det ena när jag insåg att jag glömt stickning och dator inför en långhelg i Branäs. Det andra när det första inte räckte till strumporna det var ämnat för. Försvarstal? Det blev ju i alla fall något jag behöver av det här. Ja köpte ju då stickor till garnet också. Så klart.
  • Ett trepack trosor. Helt nödvändigt pga brist på trosor i min storlek här hemma.
  • Fem djupa tallrikar från Rörstrands för en tjuga på en loppis. Också helt nödvändigt efter att två av fyra djupa tallrikar dog kraschdöden.
  • Ett par nya glasögon. Uppenbart helt nödvändigt eftersom att mina gamla gick sönder.
  • Ett par nya springskor när de gamla hade gjort sitt. Offrar inte mina knän för konsumtionsstopp.
  • Resa till Amsterdam, som bestämdes redan i höstas.
  • Ett par nya strumpbyxor, inhandlade i panik på Pressbyrån när paret jag hade på mig gick sönder lagom till en anställningsintervju.
  • Toalettring och två kepsar till Isak. I övrigt har vi fått allt han har behövt undantaget mat och blöjor.
  • En virknål. Fast den köpte jag egentligen inte, utan jag smög ner den i brorsans korg på Ica Maxi – så ejentlien var det ju hans köp det dära.

20140718-124552-45952516.jpg

Insikter:

  • Det krävs ett visst mått av privilegier för att kunna ha ett konsumtionsbegränsat år. (Och jag skulle ju vilja säga att vi som har de privilegierna har ett visst ansvar att i alla fall konsumera smart)
  • Det krävs även ett visst mått av privilegier för att handla hållbart, när det man vill ha inte finns begagnat. Eko är nästan alltid dyrare t.ex.
  • Det är rätt obehagligt att inse hur drillad man är att lägga tid på att konsumera och hur svårt det är att låta blir när man har tråkigt.
  • Det är skitsvårt att gå in i sommarsäsongen utan att frestas till att tro att man behöver en jävla massa nya klänningar. Och med man menar jag mig själv.
  • Det är rätt befriande att inte köpa saker och att inte sukta efter saker (bortsett från sommarklänningarna då).
  • Det är en jobbig insikt att inse hur bortskämd man är i att kunna välja bort mat man inte är sugen på, eller i att köpa nya grejer man inte behöver bara för att man vill/inte känner för att ha på sig något av det man äger. Med man menar jag återigen mig själv.
  • Det är rätt skönt att sluta med ytligheter som att inte kunna ha samma plagg mer än en gång en vecka och verkligen använda saker tills de blir smutsiga (ja, detta är ett beteende jag har haft).
  • Det är väldigt tråkigt att vara skitdålig på att sy, så att gamla kläder som inte passar längre bara blir liggande.

Kommande halvår ska jag blir bättre på:

  • Ta tillvara på mat. Är verkligen usel på detta.
  • Bli bättre på att skänka eller byta bort det jag inte behöver. Har fortfarande inte lärt mig släppa ”tänk om den dagen kommer då jag saknar det här”-tänket.

Så. Hade velat skriva mer inspirerande om detta, men har en läkartid för att kolla upp vad som egentligen händer i mitt onda huvud, så jag hinner inte. Hej då!

Continue Reading