Avdelningen var besvärlig, tag plats och så vidare

Detta gjorde jag i kollektivtrafiken häromdagen:

  • jag flyttade inte på mitt ben när en man bildligt och bokstavligt klev över mig för att komma före in i tunnelbanevagnen. Han snubblade till och såg kränkt ut. Det hade han kunnat slippa om han 1) hade sett sig för och 2) inte trängt sig från början.
  • jag föste undan en viktigt klädd kvinna som trodde att hon bara kunde trippa förbi mig in i pendeltågsvagnen, trots att det var mycket tydligt vilka av oss som stod i kö där. Detta resulterade i att jag rättvist kom före henne och dessutom knep den sista sittplatsen. Hon fick stå. HA!
  • jag vresade hela vägen hem med bussen från pendeltåget, när mannen som satte sig bredvid mig gjorde samma sak. Tyvärr är det så självklart för vissa män att ta upp ett och ett halvt säte med sina särade ben att han inte ens reagerade över att han mötte motstånd. Plus: hur jobbigt är det att sitta med särade ben för den ovane? SJUKT jobbigt. Men ändå. Fuck off vresare.

I vilket fall som helst. Ja. Jag har pms och mitt tålamod med folk som beter sig illa är generellt på en låg nivå, men jag ska fanimig fortsätta med det här även när den värsta pms:en lämnar kroppen. För USCH vad jag är trött på att hela. tiden. behöva. backa. flytta mig. gå ut sidan. gömmas i skuggor. ”Ursäkta” räcker inte.

Continue Reading

Tatueringsdag nummer två!

Jag borde ju vara jätteglad tycker jag, men alltså… kom utvilad till tatueraren säger de. Det är bra säger de. Det blir mindre jobbigt för dig då säger de. Ja. Men jag kanske inte sov i natt då?

Jag fick massa nyheter igår, varav två höll mig vaken och grubblande större delen av den tiden jag borde ha sovit. Kanske somnade vid halv fem? Halv sex tyckte Isak att han hade sovit färdigt och även om Alex gick upp med det helt orimligt pigga barnet (kan han verkligen ha kommit från mig, när han älskar morgnar så?), så somnade väl inte jag direkt om där. Halv sju muttrade jag upp ur sängen, klädde mig i fula vida brallor pga kommande tatuering (färgläggning av låret alltså) och gick direkt ut till bussen, utan att passera frukost. Bussen var sen. Det var för kallt för fula vida brallor. Jag kände mig kränkt.

Pendeltåget gick i tid, men tunnelbanan… ja den gick ju inte alls på grund av en trasig tågvagn. Alltså SL  – ni kanske ska lägga ner det här med att göra plankare till det största problemet i trafiken och lägga pengarna på nya tåg? Som går i tid? Så att folk vill betala för att resa? Jag vet inte. Känns så himla mycket mer rimligt, tycker jag. Jallefalle så ångrade jag ju bittert här att jag inte köpt kaffe redan på Älvsjö station eller i alla fall i stressgången på T-centralen. Nu var det liksom för tjockt med folk i alla riktningar för att jag skulle fixa att springa upp och ner för de stillastående rulltrapporna. Nej men jag köper kaffe på jobbområdet, tänkte jag. Sedan kom tåget och jag vann striden om ett säte över en ettrig tant som trängde sig på med armbågarna utåt när dörrarna öppnades. Hur jag såg ut innan striden fullbordades? Så här, komplett med fladdrande hår i tågvinden:tumblr_mwj3ziLkzL1ra8x1ao2_r1_250

När jag väl kom fram var det för lång kö till det goda kaffet. Chansade på ett ställe jag inte gått till innan. Fick äckligt kaffe. Tänker aldrig mer gå dit. Möjligen för att ge dem samma blick som ovan, men absolut inte för att köpa kaffe.

Nu sitter jag här och är sur. Jävla morgon. Har bryggt mitt eget förbannade kaffe och lyssnar jättehögt på Dexy’s midnight runners i ett försök att hitta, inte glädjen kanske, men i alla fall försöka fly från den största irritationen. Det låter vänta på sig. Det är något med saxofoner som liksom triggar ilska och det är fullt med saxofoner här. Bör överväga att byta musik, inser jag.

Men ikväll har jag i alla fall ett sjukt mycket snyggare lår.

Continue Reading

Typiskt bra barn

Cirka femårigt barn tillhörande ett sällskap som sitter bredvid två kvinnor som pratar ingående om sina kroppar (alltså fötter, vätskor och annat som endast bör diskuteras med utbildad personal i låsta rum), suckar högt, himlar med ögonen, vänder sig mot kvinnorna och säger:

”Alltså kan inte ni bara prata grekiska eller något så att man inte förstår vad ni säger, jag orkar faktiskt inte lyssna mer”

Hot damn high five på den! Ville adoptera ungen där och då, men det hade ju inte gått så jag har bestämt mig för att adoptera uttrycket istället. Vad är det för obehagliga människor som sitter på ett smockat pendeltåg och pratar om hur kroppsvätskor luktar?

Continue Reading