Lucka nej

Förlåt. Jag orkar inte hålla igång en julkalender varje dag. Förstår inte hur jag tänkte när jag entusiastiskt gav mig in i detta projekt – det är ju för fan december. När har december någonsin lämnat tid över till genomtänkta blogginlägg? I mitt fall: för väldigt länge sedan, men inte nu. Jag vill inte skriva under hjärtklappning för att jag måste, så jag tänker inte heller göra det. Men det var ju kul så länge det varade? I hela fem dagar. Önskerubrikerna som är kvar kommer ändå och eftersom att jag ändå inte vill ge upp helt, tänker jag hoppa på A photo a day imorgon. Kanske blir det inlägg till bilderna, eller så blir det inte det. Jag vet inte. Jag kan däremot lova er att det definitivt inte blir några stylade, stora bilder i vitt sken i alla fall. De är för mycket carpe diem och shabby chic och jag är alldeles för bitter för det. Så, run along! Ses imorgon.

Continue Reading

Lucka 5: andra önskerubriken – drömyrke

5

Så här är det. Jag har bara läst strökurser på universitet och aldrig fått till en examen. Det ger mig ibland komplex, vilket är fånigt för jag gillar det jag gör just nu och jag har trots allt tagit mig hit genom mycket slit och många tråkiga arbetsuppgifter. Dessutom tycker jag att den akademiska hetsen i Sverige kan bli rätt fjompig.

Hur som helst. Jag är utbildningsadministratör och personalredogörare på en myndighet. Jag gillar kontor. Jag gillar att styra upp saker. Jag gillar att vara en stor del till att mycket funkar. Det som däremot inte är jättekul med att arbeta administrativt är att oavsett vad du gör inom administration så kommer somliga (oftast män), så länge du är kvinna, att se dig som en sekreterare och tro att det är din uppgift och hemliga dröm att städa undan deras skit. För min del är ändå det mesta bra och att det finns saker att gnälla över är ju lite av en bonus för en närking. Det som är jobbigt med yrket har inte så mycket med min specifika arbetsplats att göra, utan snarare med själva rollen.  Dock har ju inte detta varit min största dröm hela livet, utan mer något jag har glidit in på och trivts med. Och när någon kommer och frågar mig menande varför det inte har gjorts något åt alla matlådor som folk har glömt kvar på diskbänken i köket, ja då önskar jag ju lite att jag gjorde något annat så klart.

360_39043458487_1001_n
Jag på ett kontor för länge sedan. Saknar mitt svarta hår.

Min mest seriösa och långlivade dröm är att en dag bli språkkonsult. Tyvärr känner jag varken att jag har energi, tid eller ekonomi till att plugga det här just nu. Dessutom är chansen att bli en av de tjugo som kommer in på utbildningen var tredje år eller hur det ser ut nu för tiden, ganska liten. Men ja. Det finns ju en ärlig förhoppning om att det är detta  jag sadlar om till en dag.

Min mindre seriösa dröm är att utbilda mig till marinbiolog, bosätta mig på Hawaii och forska på vithajar. Det hade varit himla trevlig faktiskt. Hajar liksom. Havets härskare I tell you!

Sedan finns ju alltid den där önskan om att jag orkade mer politiskt och kanske jobbade med något som var av lite större medmänskligt eller miljömässigt värde än att utbilda civilingenjörer och ta hand om professorer. Jag vill hinna hjälpa till på kvinnojourer, jag vill vara en större del av Naturskyddsföreningen. Men jag tänker att det är något som kommer när barnet blivit äldre och min lön har blivit högre så att jag kan deltida.

Om jag ska välja en bloggare som jag skulle vilja vara rent karriärmässigt så är det helt klart Annika som skriver i Colombialiv. Eller Sanna som skriver i Cinderalley. Delvis på grund av vad de gör, men också för att de verkar vara personer som helt ärligt och fullt ut följer sina hjärtan utan att fega. Läser ni inte deras bloggar så tycker jag att ni ska börja med det.

Jahapp. Då ska jag hitta en bild till som matchar det hära inlägget dårå. Va? En haj säger ni? Don’t mind if I do!

 

Det här var en önskerubrik från någon som vill vara anonym.

Continue Reading

Lucka 4: andra tipset – Support your locals

4m4Vet ni vad jag älskar? Lokal verksamhet. Här i Älvsjö brukar det några gånger per år hållas en långlördag under parollen ”Support yoIur locals”. Den dagen kör de lokala egenföretagarna med lite olika erbjudanden och har öppet extra länge. Ett litet bageri som kanske gör världens godaste kardemummabullar (och då gillar jag egentligen inte kardemummabullar), en deli (som i och för sig lade ner i somras), en garnbutik, en inredningsbutik, en trädgårdsbutik och några andra ställen. Alltså jag älskar verkligen det här – vilket man inte kan tro för jag har liksom aldrig lyckats komma ut någon av lördagarna hittills (men jag har faktiskt tänkt på det väldigt mycket). Hur som helst. Själva grejen med att stödja sin lokala tycker jag som sagt är fantastisk och därför älskar jag så klart Karins julutmaning som handlar om just detta.  Skippa köphysterin i storvaruhusen och leta upp småhandlarna i dina kvarter i stället. Tänk återvinn och gå på loppisar. Tänk förnya och förvandla något du har hemma (detta gäller dock inte mig för jag är så dålig på pyssel att barn gråter redan innan de ser vad jag har gjort). Så väldigt bra på alla sätt och vis den här utmaningen. Kommer köra stenhårt på den i de fall jag köper julklappar (sorry brorsan, det blir ingen Paul MacCartney-skiva i år). Är ni med?

Continue Reading

Lucka 3: första rubriken från den givna listan – min bästa vän

3m3”Berätta om din bästa vän”. Jag har börjat göra det säkert femton gånger nu, men saken är att jag har inte bara en bästa vän – jag har massor. Jag inser det nu när jag ska skriva det här, att jag har en bild av mig själv som ensam som är helt åt helvete för, och tillåt mig svära franskt nu: mon dieu så många fina, bra och kloka vänner jag har och jag kan för mitt liv inte välja ut en av dem som är bäst. Däremot kan jag välja ut två som är lite extra speciella och det är mina bröder. Johan som föddes tio år innan mig och Thomas som kom sex år efter Johan, tillika fyra år innan min födelse. Utan dem hade jag inte varit jag. De har varit mina största idoler under hela min uppväxt och de är mina största idoler nu och jag hatar att vi bor på tre olika platser i landet, för tiden räcker aldrig till när vi ses.

Jag saknar dem. Så ofta.

Nu när fler och fler börja outa sin lättnad över att de slipper spendera julen med sina egna och sina lånade familjer, så känner jag själv en oro över att det inte kommer klaffa så att vi kan åka ner till Skåne över jul när båda mina bröder och jag för en gångs skull är lediga alla tre. Alltså det hänger på bilen, så sjukt är det. Jag har på grund av miljö och moral inte velat köpa bil någonsin – men nu vill jag det. Och det handlar kanske inte till hundra procent om att få träffa mina bröder, men i alla fall till hälften. De är mina bästa vänner. For life!
148267_480583502028_3544653_n

Continue Reading

Lucka två: första önskerubriken – brev till mitt fjortonåriga jag

2m2 Hej mitt fjortonåriga jag. Jag vet att livet inte är så lätt och just därför önskar jag verkligen att du kunde fatta lite tidigare att feminism är så himla bra, för det hade gett dig så mycket. Särskilt nu. Jag vet att du har lite koll på läget, men du tror fortfarande att Kurt Cobain är homosexuell eftersom att han är man och feminist och även om du inte lägger någon värdering i det, så är det faktiskt ett jättekonstigt likhetstecken att dra. Hur tänker du där egentligen? Det är något jag så här tjugoen år senare faktiskt inte kan förstå.

Hej mitt fjortonåriga jag. Du tror fortfarande att du kommer få barn när du är ”en arton, tjugo eller så” – men jag kan tala om för dig att det dröjer ända till du är trettiotre och nej, det är inte för ingen ville ha dig tidigare. Du kommer helt enkelt inte vilja förrän du träffar någon som är LÅNGHÅRIG OCH TATUERAD OCH LYSSNAR PÅ HÅRDROCK *iiiiiih* (och med vilja menar jag ”bli oplanerat gravid efter tre år tillsammans”). Han klipper håret sedan, men du tycker om honom ändå för det kommer faktiskt en tid där du skiter i vilket när det kommer till längden på håret, tro det eller ej.  Men du. Du hade kanske kunnat passa på att resa lite mer när tid fanns?Apropå barn alltså. Jag vet att du är helt ointresserad av att ge dig iväg nu, men du kan väl tänka över det i alla fall. Ditt trettiofemåriga jag är väldigt sugen på att ha minnen från Japan nämligen.

Hej mitt fjortonåriga jag. Den där fjuniga killen som precis var på Grönland hela sjuan och som har börjat i åtta E nu? Han som är typ lika snygg som Sebastian Bach? Honom blir du ihop med. Två gånger. Första gången går det inte så bra, men andra gången håller det flera år. Du kommer att få din första kyss av honom i september. Till Patience av Guns n’ Roses. Det är ett av mina finaste minnen så sjukt bra jobbat där måste jag säga! Smooth!

Hej mitt fjortonåriga jag. Jag vet att det är svårt att tycka om sig själv när det känns som om hela skolan skriker hora efter en – men vet du, de här människorna som skriker efter dig, de kommer att spela så liten roll i resten av ditt liv. Du kommer att gå ut högstadiet och gymnasiet och sedan kommer du se någon av dem högst en gång om året när du hälsar på dina föräldrar och tar en sväng till Center Syd. För vet du? Ingen av dem lyckas flytta från Löddeköpinge och det känns helt okej att vara lite skadeglad över det, hur omoget det än må vara i vuxen ålder. Apropå Center Syd förresten, jag vet att du älskar att hänga gäng där men jag vill bara påpeka att just det där köpcenterhängandet är ett ganska bra ställe att ta tid ifrån som du kan lägga på feminismen istället. Göra lite kvalitetstid av allt liksom. Just saying!

48274_1183711540
Jag och bror anno 1992. Ja. Beverly Hills 90210 var stort det året.

Jag ska gå och lägga mig nu. Ja, sjukt tidigt jag vet – men kroppen funkar liksom inte på samma sätt vid trettiofem som vid fjorton (eller är det det den gör? Är inte du väldigt trött av dig?). Speaking of, med risk för att låta som din morsa (vilket jag mycket väl hade kunnat vara vid den här åldern vill jag tillägga), rör lite  mer på dig. Jag vet att du hatar skolgympa, men alltså seriöst du kommer ångra dig så mycket sedan. Vi har gjort ett dåligt jobb med att bygga upp ryggen du och jag och det straffar sig vid graviditeten. Och så måste du faktiskt inte börja röka nu och om du ändå inte kan låta blir så kan du väl för fasen lägga av lite tidigare än vid tjugoåtta? Tänk så många fina minnen du hade kunnat skapa åt mig i Japan om det inte vore för att du slösade så mycket pengar på cigg!

Jo. Det finns sak till jag måste säga. Du längtar så mycket efter att andra ska tycka om dig att du glömmer bort att tycka om dig själv. Det är synd för du är en himla bra person. Jag vet att det är svårt att inte jämföra sig med de andra tjejerna, särskilt när alla snubbar gör en grej av det hela tiden, men vet du, du behöver ingen jävla snubbe för att du ska förstå att du är bra som du är. Du kommer att förstå det själv om lite för många år, jag önskar att du kunde förstå det redan nu. Lär dig att krama dig själv. Och krama Josefine med. Massor. Du kommer att sakna henne så himla mycket en dag.

Kram!

Ditt trettiofemåriga jag

Ps. Du kommer fortfarande lyssna på Guns n’ Roses när du är trettiofem, men du kommer ha ett mycket mer komplicerat förhållande till Axl Rose.

Ps igen. SLÄNG INTE SKID ROW-TRÖJAN FÖR I HELVETE!

 

Det här var en önskerubrik från Jenny. Säg till om du också har en på lager.

Continue Reading

Lucka ett i julkalendern: första tipset – andras julkalendrar

1m1 Eftersom att jag för första gången i historien fuskade i år och slängde upp en julstjärna redan veckan innan advent, har jag känt mig hopplöst före samt inne i fel vecka när folk ba ”första advent är häääär” idag. Känns ju lite som den andra i det här hemmet om en säger. Därför känns det även som att jag är jättesen med att dra igång julkalendern (som egentligen inte skiljer sig så mycket från principen ”ett inlägg om dagen i 24 dagar”) fast jag är i precis rätt tid. Anyhoodles. Ett tips, en önskerubrik, en rubrik från Annikas kalender förra året, to infinity and the 24th. Det är så det blir.

Eftersom att det är den stora julkalenderstartardagen idag har jag sonderat terrängen bland nätets alla julkalendrar och hittat två som är extra bra. I det ena fallet behövde jag bara sondera till höger i bloggen faktiskt och gå in i länklistan, för där låg minsann Total Eclipse och glimmade med sin kalender. Ett julquiz! En fråga om dagen i tjugofyra dagar. Inga svar avslöjas förrän dopparedagen (kanske världens äckligaste namn på julafton). Den som är mest bäst får ett pris. Eftersom att jag är jättedålig på att lista ut saker funderar jag på att hota Amandas garn när vi ses på söndag för att få ur henne några ledtrådar så att jag kan vinna. Amanda är alltså en av skribenterna i bloggen och inte bara en helt random person. Ibland stickar vi saker i grupp.

Julkalendertips nummer två: Nilmas Bokhylla. En tävling och en vinst om dagen fram till jul. Den som vinner, vinner inte bara ära och eventuell berömmelse utan även en bok eller något annat bokrelaterat.

Tips jag själv vill ha: fler julkalendrar samt en instruktion på hur jag får bort den svarta ramen kring bilder, utan att för den sakens skull sabba placeringen. En av de stora anledningarna till att jag lämnade Blogspot var bildpubliceringen. Efter flera försök att få till bilderna i det här inlägget, känns det som om tiden har dragits tillbaka och jag har blivit ett offer i skräckfilmen ”Blogspot hela veckan”. Rädda mig. Samt: glad första advent!

total1 nilmas1

Continue Reading