Tillbaka till vardagen

Klockan ringde sex. Gick upp. Fixade kaffe. Kramade familjen. Åkte till jobbet.

Jobbade.

Jobbade nästan inte över. Kom hem klockan sex. Åt. Vek lite kläder. Lade Karl. Sorterade tvätt. Ägnade tre minuter åt en pågående livskris (den vanliga om att jag inte vet vad jag vill bli när jag blir stor med en touch av ”jag är ändå för lågutbildad för att ha råd att drömma, lika bra att lägga ner”).

Livskriser tar på krafterna. Somnade på soffan. Nu är klockan tio över nio och det brusar i hela huvudet. Jag kommer inte orka träna. Jag kommer kanske orka läsa.

Vad fort det går att glömma hur jobbigt det är att jobba?

Nu är det bara resten av hösten kvar.

*pepp*

En annan tid, ett annat liv, när jag hade semester.
Continue Reading

Ändrad framtidsplan

I våras hände något magiskt. Jag sökte till högskolan i tid. I TID!!! Direkt efter att sista ansökningsdag hade gått ut, hittade jag dock en distanskurs i museipedagogik och efter att ha varit på en visning på Etnografiska tidigare, insåg jag att fan: jag vill ju jobba på museum. Både med pedagogisk utformning av verksamheten, men även med att att förteckna och arkivera föremål.

När antagningsbeskedet kom och det visade sig att jag hade kommit in på en distanskurs i litteraturvetenskap, omprioriterade jag därför mina val. Jag tackade i och för sig ja till littveten, men jag gjorde en sen ansökan till museipedagogiken som första val.

Ja och där skulle ju historien ha kunnat sluta om det inte vore för att jag läste på mer om museipedagoger och intendenter efter att jag prioriterat om, och insåg att jag fortfarande saknar en högskoleexamen. Och som vanligt verkar en högskoleexamen vara en förutsättning för att kunna få jobb.

I det här fallet förstår jag det, när det handlar om ämnesspecifika kunskaper. Ofta tycker jag däremot att högskoleexamen bara är ett sätt att sortera bort folk från ansökningsprocessen och inte alls något som egentligen behövs för att tjänsten ska kunna utföras. SÄRSKILT när det kommer till de olika administrativa yrkena inom högskola (som är den verkligheten jag lever i). Så länge du inte är chef vågar jag mig på att säga att det mesta du jobbar med där är sådant du ändå måste lära dig på plats. Det är så enormt mycket som handlar om myndighetsförordningar och nya regelverk. Och ironiskt nog, så kommer chefer in utan chefsutbildning medan handläggare och administratörer ofta har krav på en sabla examen. En chef ska i och för sig ofta ha en högskoleexamen (i vad som helst) eller motsvarande, men det är just det här motsvarande som verkar vara väldigt öppet för tolkning.

"Stor vikt vid personliga egenskaper" är för övrigt en myt. Tyvärr.

I vilket fall. Vi får se vad som händer. Jag läser nog pedagogiken i vilket fall som helst. Litteraturvetenskap i alla ära, men jag tror inte att jag fixar att läsa klassiker på tid vid sidan av heltidsjobb och två ungar.

Continue Reading

Tillbaka till gruvan 

Imorgon börjar jag jobba heltid. Sista dagen av föräldraledighet var idag, sedan är det slut på mina dagar. Jag är så kluven till det här. Nu förväntas jag ge bort större delen av min tid till en arbetsplats där jag inte har jättemycket att säga till om (staten är ju bra, men inte så himla flexibel alla gånger). Det ska jag göra fram till pension och dessutom är det JAG och inte min arbetsgivare som ska vara tacksam över att jag ger bort mig själv. Så skevt. 

Samtidigt är jag ett rutindjur och jag älskar verkligen att jobba. Jag är usel på att vara föräldraledig, eller långledig över huvud taget. Jag får helt enkelt inte till rutiner. Dagarna flyter ihop. Jag aktiverar mig och barnen för lite och jag tyngs av alla jävla borden. Jag borde gå ut mer. Jag borde träna när Karl sover. Jag borde städa. Ja ni vet. 

När jag jobbar och bara har helgerna blir de för dyrbara för att slöa bort, så då gör jag saker. Passar på. Jag är mycket bättre på att vara ledig när jag jobbar med andra ord. Men när jag jobbar är jag borta från familjen elva timmar om dagen. Ofta mer eftersom att SL stjäl rätt mycket tid med sina förseningar. Det är fan vansinne. Det är till och med röva. (Och här betackar jag mig tips om att gå ner i arbetstid, för det funkar helt enkelt inte nu)
Jag vet att jag kommer att komma in i det igen, men fan. Sex timmars arbetsdag. Det vore så mycket trevligare än att tvingas vänja sig vid att missa hälften av sina ungars uppväxt. Hör ni det ni där borta i regeringen?

Continue Reading

Karriärlistan från en som inte jobbar med media  

Elsa Billgren skrev en karriärlista som ganska många fyller i nu och jag vill ju inte vara sämre jag.

Vad ville du bli när du var liten?

Först lekte jag och drömde om att jobba på kontor, sedan ville jag bli advokat för att jag gillade L.A. Law och de hade så snygga kläder. Och vet ni vad? Nu jobbar jag på kontor i sjukt snygga kläder! Någon gång närde jag även en dröm om att bli sångerska, eftersom att jag tyckte att Axl Rose var så cool (så detta måste alltså varit innan 1991, eftersom att det bara har gått utför efter det)

Gänget i L.A Law. Stilförebilder.


Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Jag hade ingen tro på mig själv som tonåring. Jag blev mobbad på högstadiet och gick på lektioner som hölls av lärare som inte var något stöd. Alls. Men jag hoppades att jag skulle få jobba med skrivande. 

Gick du någon nishad gymnasielinje?

Nej.  

Vad hade du för betyg?

Betyg i enlighet med någon som saknar tro på sig själv på högstadiet. En blandning av lågt och högt på gymnasiet. VG på det mesta jag slutförde på universitetet. 

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?

MVG i svenska och historia bland annat, IG i gympa och bild (bytte skola mitt i ett läsår och hamnade i ofas). Om vi pratar gymnasiet. 

Utbildade du dig efter gymnasiet?

Jo. Ville bli språkkonsult, men läste strökurser i svenska, filosofi och genusvetenskap och en utbildning till projektledare på universitet. Har även gått en hel del småkurser i jobbet. 

Vilket var ditt allra första jobb?

Sommaren mellan åttan och nian fick utsatta ungdomar sommarjobb via kommunen. Det var mitt första betalda sommarjobb. Jag hamnade på ett dagis där personalen hatade mig eftersom att de trodde att jag var ligist. Fast jag var ju där för att halva skolan hade mobbat mig. Hepp?

Vad har du mer haft för yrken?

Receptionist, diskare, korrekturläsare, biträde i skivbutik i massa år, personlig assistent, telefonförsäljare en kort period och säkert tio olika typer av administrativa tjänster. 

När hamnade du i den banan du är i idag?

Detta tänker jag på ofta. Hade jag inte haft förmånen att min pappa jobbade på ett ställe där jag fick vikariera som receptionist och konferensvärdinna som tonåring, hade jag inte fått jobbet jag hatade som säljassistent på en städfirma vilket i sin tur gav mig jobbet som kurssekreterare på Poppius journalistskola, som ledde till min första anställning som utbildningsadministratör på KTH och som tog mig vidare till tjänsten jag har idag och som jag älskar intensivt. Som administrativ samordnare för en avdelning.

Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?

Ingen aning. Har varit på den här vägen länge för att slumpen föll sig så, men hade jag inte velat göra det jag gör hade jag, så att säga, svängt av någon annanstans.

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?

Att vara effektiv, att vara noggrann, att lyssna på bra musik och att komma med usla skämt. Utanför jobbet är det bara skämten  och musiken som består. 

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?

Jag behöver ha exakt rätt arbetsmängd, vilket är att ha lite för mycket att göra hela tiden. Får jag mer än så blir jag stressad och panisk, får jag mindre än så gör jag ingenting alls förrän jag har så många högar att det börjar brännas i röva igen.

Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb?

1) Hjälpte student att vinna över CSN när de felaktigt dragit in hans bidrag. 

2) Hjälpte timanställd att få ut en ob-ersättning som dåvarande arbetsgivaren vägrade betala ut. Drog in facket, HR-chefen, bråkade och stod i. 

3) Fick igenom en ändring på en central blankett. Gissar att bara ni som jobbar statligt förstår storheten i detta. 

Och tusen saker till. Jag är väldigt bra på det jag gör på mitt jobb. Det är i princip det enda stället där jag både har självförtroende och självkänsla samtidigt. 

Vad går ditt jobb ut på mest?

Allt från enklare personaladministrariva ärenden till direktupphandling till projektplanering till hemsideadministrarion till studentservice och kursadministration till att berätta samma sak en miljard gånger, på en miljard olika sätt för att folk ska förstå att de myndighetsutövar. Plus diarieföring. Och så är jag utrymningsledare samt fackligt ombud. Vad jag gör mest, beror på vilken dag i veckan, vilken period av året du frågar. 

Ibland tar jag även bilder med självutlösaren.


Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?

Språkkonsult. Bokförläggare. Något av det, om jag inte kan förändra världen. 

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Jag vet att jag är usel som försäljare. Hatar sälj. 

Vad gör du om fem år?

Mer projektledning, mer ekonomi, mindre hantering av andras utlägg. Hoppas jag. 

Vad gör du när du är 60 år?

Driver ett litet, lagom framgångsrikt bokförlag med Katta. Vi poddar vid sidan om, har kettlebells på kontoret och dricker cava på lunchen. Eventuellt har jag lärt mig att gå i högklackat utan att få ont i fötterna. 

Vad skulle det stå på ditt visitkort om du fick drömma?

Är inte visitkort lite passé?

Continue Reading

Räddar livet på mig själv

Först råddar vi med föräldraledigheten fram till augusti 2017 eller så och SEDAN går jag ner på 80% på obestämd tid. Och ja, det känns faktiskt som att rädda livet på mig själv. 

Jag håller inte med om att det är kärnfamiljen som sliter ut en alla gånger, även om den gör ett rätt bra jobb ibland. Mitt problem är fyrtiotimmarsveckan. Jag vill ha sex, jag vill ha sex, jag vill ha sex timmars arbetsdag! Och nu får jag nästan det. Om två år. Det känns just nu som mitt livs bästa beslut. Jag får inte ihop min heltid, med all pendlingstid och förskolans öppettider, samtidigt som jag ska vara delaktig i familjen. 
Alex har fått ta så sjukt mycket hämtningar och lämningar i jämförelse. Jag har fått offra så sjukt mycket genom att vara den enda med fast inkomst. Aldrig att mina stressbesvär hade varit så stora om jag hade kunnat gå ner på deltid tidigare. Framtiden känns så himla mycket mer rättvis för oss båda. 

Och när vi har två löner ska jag banne mig lyxa till det och köpa en hamburgerpress. Jag vet. Helt vansinnigt att planera in sådan lyx så långt i förväg. Men i en framtid där vi båda har jobb, ska vi väl för bövelen få vara lite medelklassiga och ha jämna bönbiffar en gång för alla? 

Continue Reading

Ett välkommet farväl

IMG_2669.JPG

Idag avtackades jag på min gamla arbetsplats. Det var osentimentalt, jag fick tårta, jag fick cider, jag fick några fina tal. Ett halvår efter att jag slutade eller så.

Ibland är det bästa man kan göra mot sig själv att orka bryta upp och leta efter något nytt. Jag gjorde ingen drastisk förändring egentligen, är fortfarande kvar inom samma organisation, men jag såg en möjlighet och jag tog den och det var helt avgörande för att jag skulle få ett bättre liv på flera plan.

Jag tänker inte gå in i något new age-pladder och prata om meningen med saker – för sådant tror jag inte på. Men jag är väldigt glad att jag inte följde min första fega instinkt, att inte söka jobbet jag har nu, i våras. För det är ta mig fan det bästa jobb jag någonsin haft!

Continue Reading

Tänker inte skriva om mitt jobb, men…

… älskar att jobba på ett ställe där bygget av en window farm, är en del av den dagliga verksamheten på kontoret. Nu verkar i och för sig inte basilikan till vänster vara lika entusiastisk, men livet är ju alltid lite svårare för den som blivit uppdriven snabbt i en fabrik.

IMG_1377.JPG

Continue Reading

Level up!

Observera att jag precis har stigit minst två nivåer i mitt administratörsskap när jag numera har ett EGET, brandsäkert arkivskåp för hängmappar! Eller ja, eget som i att det tillhör min tjänst – jag får ju inte ta med det härifrån om jag går (och det skulle jag nog inte orka heller för den delen, för det är typ gjutet i solitt järn och betong och något annat väldigt stabilt).

Alltså om inte detta är ett tecken på att jag är proffsadministratör, då vet jag faktiskt inte vad som är det. Är så lycklig över mitt skåp att jag helt har glömt vad jag var arg över för en kvart sedan. Glädjens tid hörrni!

IMG_0889.JPG

Vem är det som står kvar? Arkivetskåpet står när de andra faller!

Continue Reading

Igår sade jag upp mig

Sedan dess har jag gråtit. Det är som att göra slut med 120 personer efter fem år och just nu överskuggar det lite det faktum att jag faktiskt är på väg mot något annat jag hellre vill. Fast ja, jag kanske inte kommer sakna varenda en lika mycket om jag ska vara ärlig. I vilket fall som helst, är det jobbigt det där, när saker inte är antingen eller utan både och. Vad är det för fel på svart eller vitt egentligen?

Jaja. Imorgon vaknar jag förhoppningsvis upp och känner mig så awesome som jag är som gör det här, men idag får jag nog låtsas som att jag har pollenallergi igen.

Continue Reading