Tillbaka till gruvan 

Imorgon börjar jag jobba heltid. Sista dagen av föräldraledighet var idag, sedan är det slut på mina dagar. Jag är så kluven till det här. Nu förväntas jag ge bort större delen av min tid till en arbetsplats där jag inte har jättemycket att säga till om (staten är ju bra, men inte så himla flexibel alla gånger). Det ska jag göra fram till pension och dessutom är det JAG och inte min arbetsgivare som ska vara tacksam över att jag ger bort mig själv. Så skevt. 

Samtidigt är jag ett rutindjur och jag älskar verkligen att jobba. Jag är usel på att vara föräldraledig, eller långledig över huvud taget. Jag får helt enkelt inte till rutiner. Dagarna flyter ihop. Jag aktiverar mig och barnen för lite och jag tyngs av alla jävla borden. Jag borde gå ut mer. Jag borde träna när Karl sover. Jag borde städa. Ja ni vet. 

När jag jobbar och bara har helgerna blir de för dyrbara för att slöa bort, så då gör jag saker. Passar på. Jag är mycket bättre på att vara ledig när jag jobbar med andra ord. Men när jag jobbar är jag borta från familjen elva timmar om dagen. Ofta mer eftersom att SL stjäl rätt mycket tid med sina förseningar. Det är fan vansinne. Det är till och med röva. (Och här betackar jag mig tips om att gå ner i arbetstid, för det funkar helt enkelt inte nu)
Jag vet att jag kommer att komma in i det igen, men fan. Sex timmars arbetsdag. Det vore så mycket trevligare än att tvingas vänja sig vid att missa hälften av sina ungars uppväxt. Hör ni det ni där borta i regeringen?

Continue Reading

Karriärlistan från en som inte jobbar med media  

Elsa Billgren skrev en karriärlista som ganska många fyller i nu och jag vill ju inte vara sämre jag.

Vad ville du bli när du var liten?

Först lekte jag och drömde om att jobba på kontor, sedan ville jag bli advokat för att jag gillade L.A. Law och de hade så snygga kläder. Och vet ni vad? Nu jobbar jag på kontor i sjukt snygga kläder! Någon gång närde jag även en dröm om att bli sångerska, eftersom att jag tyckte att Axl Rose var så cool (så detta måste alltså varit innan 1991, eftersom att det bara har gått utför efter det)

Gänget i L.A Law. Stilförebilder.


Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Jag hade ingen tro på mig själv som tonåring. Jag blev mobbad på högstadiet och gick på lektioner som hölls av lärare som inte var något stöd. Alls. Men jag hoppades att jag skulle få jobba med skrivande. 

Gick du någon nishad gymnasielinje?

Nej.  

Vad hade du för betyg?

Betyg i enlighet med någon som saknar tro på sig själv på högstadiet. En blandning av lågt och högt på gymnasiet. VG på det mesta jag slutförde på universitetet. 

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?

MVG i svenska och historia bland annat, IG i gympa och bild (bytte skola mitt i ett läsår och hamnade i ofas). Om vi pratar gymnasiet. 

Utbildade du dig efter gymnasiet?

Jo. Ville bli språkkonsult, men läste strökurser i svenska, filosofi och genusvetenskap och en utbildning till projektledare på universitet. Har även gått en hel del småkurser i jobbet. 

Vilket var ditt allra första jobb?

Sommaren mellan åttan och nian fick utsatta ungdomar sommarjobb via kommunen. Det var mitt första betalda sommarjobb. Jag hamnade på ett dagis där personalen hatade mig eftersom att de trodde att jag var ligist. Fast jag var ju där för att halva skolan hade mobbat mig. Hepp?

Vad har du mer haft för yrken?

Receptionist, diskare, korrekturläsare, biträde i skivbutik i massa år, personlig assistent, telefonförsäljare en kort period och säkert tio olika typer av administrativa tjänster. 

När hamnade du i den banan du är i idag?

Detta tänker jag på ofta. Hade jag inte haft förmånen att min pappa jobbade på ett ställe där jag fick vikariera som receptionist och konferensvärdinna som tonåring, hade jag inte fått jobbet jag hatade som säljassistent på en städfirma vilket i sin tur gav mig jobbet som kurssekreterare på Poppius journalistskola, som ledde till min första anställning som utbildningsadministratör på KTH och som tog mig vidare till tjänsten jag har idag och som jag älskar intensivt. Som administrativ samordnare för en avdelning.

Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?

Ingen aning. Har varit på den här vägen länge för att slumpen föll sig så, men hade jag inte velat göra det jag gör hade jag, så att säga, svängt av någon annanstans.

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?

Att vara effektiv, att vara noggrann, att lyssna på bra musik och att komma med usla skämt. Utanför jobbet är det bara skämten  och musiken som består. 

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?

Jag behöver ha exakt rätt arbetsmängd, vilket är att ha lite för mycket att göra hela tiden. Får jag mer än så blir jag stressad och panisk, får jag mindre än så gör jag ingenting alls förrän jag har så många högar att det börjar brännas i röva igen.

Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb?

1) Hjälpte student att vinna över CSN när de felaktigt dragit in hans bidrag. 

2) Hjälpte timanställd att få ut en ob-ersättning som dåvarande arbetsgivaren vägrade betala ut. Drog in facket, HR-chefen, bråkade och stod i. 

3) Fick igenom en ändring på en central blankett. Gissar att bara ni som jobbar statligt förstår storheten i detta. 

Och tusen saker till. Jag är väldigt bra på det jag gör på mitt jobb. Det är i princip det enda stället där jag både har självförtroende och självkänsla samtidigt. 

Vad går ditt jobb ut på mest?

Allt från enklare personaladministrariva ärenden till direktupphandling till projektplanering till hemsideadministrarion till studentservice och kursadministration till att berätta samma sak en miljard gånger, på en miljard olika sätt för att folk ska förstå att de myndighetsutövar. Plus diarieföring. Och så är jag utrymningsledare samt fackligt ombud. Vad jag gör mest, beror på vilken dag i veckan, vilken period av året du frågar. 

Ibland tar jag även bilder med självutlösaren.


Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?

Språkkonsult. Bokförläggare. Något av det, om jag inte kan förändra världen. 

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Jag vet att jag är usel som försäljare. Hatar sälj. 

Vad gör du om fem år?

Mer projektledning, mer ekonomi, mindre hantering av andras utlägg. Hoppas jag. 

Vad gör du när du är 60 år?

Driver ett litet, lagom framgångsrikt bokförlag med Katta. Vi poddar vid sidan om, har kettlebells på kontoret och dricker cava på lunchen. Eventuellt har jag lärt mig att gå i högklackat utan att få ont i fötterna. 

Vad skulle det stå på ditt visitkort om du fick drömma?

Är inte visitkort lite passé?

Continue Reading

Räddar livet på mig själv

Först råddar vi med föräldraledigheten fram till augusti 2017 eller så och SEDAN går jag ner på 80% på obestämd tid. Och ja, det känns faktiskt som att rädda livet på mig själv. 

Jag håller inte med om att det är kärnfamiljen som sliter ut en alla gånger, även om den gör ett rätt bra jobb ibland. Mitt problem är fyrtiotimmarsveckan. Jag vill ha sex, jag vill ha sex, jag vill ha sex timmars arbetsdag! Och nu får jag nästan det. Om två år. Det känns just nu som mitt livs bästa beslut. Jag får inte ihop min heltid, med all pendlingstid och förskolans öppettider, samtidigt som jag ska vara delaktig i familjen. 
Alex har fått ta så sjukt mycket hämtningar och lämningar i jämförelse. Jag har fått offra så sjukt mycket genom att vara den enda med fast inkomst. Aldrig att mina stressbesvär hade varit så stora om jag hade kunnat gå ner på deltid tidigare. Framtiden känns så himla mycket mer rättvis för oss båda. 

Och när vi har två löner ska jag banne mig lyxa till det och köpa en hamburgerpress. Jag vet. Helt vansinnigt att planera in sådan lyx så långt i förväg. Men i en framtid där vi båda har jobb, ska vi väl för bövelen få vara lite medelklassiga och ha jämna bönbiffar en gång för alla? 

Continue Reading

Ett välkommet farväl

IMG_2669.JPG

Idag avtackades jag på min gamla arbetsplats. Det var osentimentalt, jag fick tårta, jag fick cider, jag fick några fina tal. Ett halvår efter att jag slutade eller så.

Ibland är det bästa man kan göra mot sig själv att orka bryta upp och leta efter något nytt. Jag gjorde ingen drastisk förändring egentligen, är fortfarande kvar inom samma organisation, men jag såg en möjlighet och jag tog den och det var helt avgörande för att jag skulle få ett bättre liv på flera plan.

Jag tänker inte gå in i något new age-pladder och prata om meningen med saker – för sådant tror jag inte på. Men jag är väldigt glad att jag inte följde min första fega instinkt, att inte söka jobbet jag har nu, i våras. För det är ta mig fan det bästa jobb jag någonsin haft!

Continue Reading

Tänker inte skriva om mitt jobb, men…

… älskar att jobba på ett ställe där bygget av en window farm, är en del av den dagliga verksamheten på kontoret. Nu verkar i och för sig inte basilikan till vänster vara lika entusiastisk, men livet är ju alltid lite svårare för den som blivit uppdriven snabbt i en fabrik.

IMG_1377.JPG

Continue Reading

Level up!

Observera att jag precis har stigit minst två nivåer i mitt administratörsskap när jag numera har ett EGET, brandsäkert arkivskåp för hängmappar! Eller ja, eget som i att det tillhör min tjänst – jag får ju inte ta med det härifrån om jag går (och det skulle jag nog inte orka heller för den delen, för det är typ gjutet i solitt järn och betong och något annat väldigt stabilt).

Alltså om inte detta är ett tecken på att jag är proffsadministratör, då vet jag faktiskt inte vad som är det. Är så lycklig över mitt skåp att jag helt har glömt vad jag var arg över för en kvart sedan. Glädjens tid hörrni!

IMG_0889.JPG

Vem är det som står kvar? Arkivetskåpet står när de andra faller!

Continue Reading

Igår sade jag upp mig

Sedan dess har jag gråtit. Det är som att göra slut med 120 personer efter fem år och just nu överskuggar det lite det faktum att jag faktiskt är på väg mot något annat jag hellre vill. Fast ja, jag kanske inte kommer sakna varenda en lika mycket om jag ska vara ärlig. I vilket fall som helst, är det jobbigt det där, när saker inte är antingen eller utan både och. Vad är det för fel på svart eller vitt egentligen?

Jaja. Imorgon vaknar jag förhoppningsvis upp och känner mig så awesome som jag är som gör det här, men idag får jag nog låtsas som att jag har pollenallergi igen.

Continue Reading

Tur att det inte blev jag

Jag sökte en chefstjänst och jag fick den inte, men vet ni vad? Det känns bara så himla skönt. Jag har liksom gått och nosat på den där tjänsten i flera år, men när den väl blev sökbar så kändes det ändå inte helt rätt. Det var något som skavde. Vet inte exakt vad. Kanske att jag vet att alla mina relationer på arbetsplatsen hade ändrats om jag blivit mina kollegers chef. Kanske att jag såg bitarna av personalansvaret som jag vet inte är fixbara och som jag vet kommer att gå ut över mitt privatliv. Kanske att jag redan jobbar övertid och har svårt att hinna med som det är. Hur ska jag hinna jobba ännu mer och samtidigt få tid över till familjen, träningen och kanske framförallt: Supernatural säsong åtta och nio?  När jag sedan träffade personen som var min sista konkurrent igår och hon gav ett alldeles fantastiskt intryck så kändes det helt definitivt som att jag inte ens skulle tacka ja till tjänsten om hon så tackade nej.

Nu har jag dock lite ångest över att jag pladdrade på om alla fördelar att slippa personalansvar över ett visst område här, när jag väl fick beskedet om att tjänsten gick till den andra personen. Så typiskt mig. Varför är jag så pladdrig? Men ja. Om inte annat blev det väl ännu mera tydligt att jag inte var rätt person efter det.

Hur som helst. Win, trots allt. Skönt att beslutet är taget.

Continue Reading

Lucka 5: andra önskerubriken – drömyrke

5

Så här är det. Jag har bara läst strökurser på universitet och aldrig fått till en examen. Det ger mig ibland komplex, vilket är fånigt för jag gillar det jag gör just nu och jag har trots allt tagit mig hit genom mycket slit och många tråkiga arbetsuppgifter. Dessutom tycker jag att den akademiska hetsen i Sverige kan bli rätt fjompig.

Hur som helst. Jag är utbildningsadministratör och personalredogörare på en myndighet. Jag gillar kontor. Jag gillar att styra upp saker. Jag gillar att vara en stor del till att mycket funkar. Det som däremot inte är jättekul med att arbeta administrativt är att oavsett vad du gör inom administration så kommer somliga (oftast män), så länge du är kvinna, att se dig som en sekreterare och tro att det är din uppgift och hemliga dröm att städa undan deras skit. För min del är ändå det mesta bra och att det finns saker att gnälla över är ju lite av en bonus för en närking. Det som är jobbigt med yrket har inte så mycket med min specifika arbetsplats att göra, utan snarare med själva rollen.  Dock har ju inte detta varit min största dröm hela livet, utan mer något jag har glidit in på och trivts med. Och när någon kommer och frågar mig menande varför det inte har gjorts något åt alla matlådor som folk har glömt kvar på diskbänken i köket, ja då önskar jag ju lite att jag gjorde något annat så klart.

360_39043458487_1001_n
Jag på ett kontor för länge sedan. Saknar mitt svarta hår.

Min mest seriösa och långlivade dröm är att en dag bli språkkonsult. Tyvärr känner jag varken att jag har energi, tid eller ekonomi till att plugga det här just nu. Dessutom är chansen att bli en av de tjugo som kommer in på utbildningen var tredje år eller hur det ser ut nu för tiden, ganska liten. Men ja. Det finns ju en ärlig förhoppning om att det är detta  jag sadlar om till en dag.

Min mindre seriösa dröm är att utbilda mig till marinbiolog, bosätta mig på Hawaii och forska på vithajar. Det hade varit himla trevlig faktiskt. Hajar liksom. Havets härskare I tell you!

Sedan finns ju alltid den där önskan om att jag orkade mer politiskt och kanske jobbade med något som var av lite större medmänskligt eller miljömässigt värde än att utbilda civilingenjörer och ta hand om professorer. Jag vill hinna hjälpa till på kvinnojourer, jag vill vara en större del av Naturskyddsföreningen. Men jag tänker att det är något som kommer när barnet blivit äldre och min lön har blivit högre så att jag kan deltida.

Om jag ska välja en bloggare som jag skulle vilja vara rent karriärmässigt så är det helt klart Annika som skriver i Colombialiv. Eller Sanna som skriver i Cinderalley. Delvis på grund av vad de gör, men också för att de verkar vara personer som helt ärligt och fullt ut följer sina hjärtan utan att fega. Läser ni inte deras bloggar så tycker jag att ni ska börja med det.

Jahapp. Då ska jag hitta en bild till som matchar det hära inlägget dårå. Va? En haj säger ni? Don’t mind if I do!

 

Det här var en önskerubrik från någon som vill vara anonym.

Continue Reading