Om jobb och mål och vad jag gör och vad jag vill göra

Måndag och veckan inleds med stora grubblerier om framtiden. Jag har så otroligt svårt att komma fram till vad jag egentligen vill göra här i livet, så jag hakar på trenden bland bloggarna jag läser just nu och skriver lite om mina mål. Eller kanske snarare om vad jag önskar mig av framtiden.

Vad jag gör nu:

Egentligen trivs jag rätt bra där jag är arbetsmässigt. Jag är administrativ samordnare och forskningskommunikatör på en myndighet. Eftersom att jag älskar att få både administration och kommunikation att fungera, så är det ju en himla bra kombo. Det som dock är skittrist är att oavsett hur bra människor jag omger mig med, så är jag beroende av vår dysfunktionella, centrala administration. Dessutom kommer jag alltid, alltid, alltid  vara ”administratören”. Eftersom att det var det jag började som.

Jag en dag på jobbet innan jag bytte ut större delen av ”administration” mot ”kommunikation.

Den fungerande administratörens roll är ofta ganska uppskattad, eftersom att en fungerande administration inte märks. Ergo: folk slipper själva lägga tid på den. Däremot är administratören ofta någon som tas förgiven. När det stora besluten tas och stratergierna sätts, glöms administrationen bort. Och det kommer man liksom inte ifrån. De som inte själva är administratörer har inte valt sin bana för att engagera sig i administration.

Ja det är så klart helt befängt tycker jag, med ett så himla lågt engagemang. Från min sida ser jag ju precis hur lite de hade kunnat ägna sig åt sitt, om inte jag hade gjort mitt. Men det är som det är med den biten. Med andra ord kräver jag inte ett superengagemang, utan ett samarbete och att bli sedd. Och med ”bli sedd” menar jag inte ”bli sedd som någons passupp”.

Vad jag önskar mig:

Ja. Synen på administration är väl inget jag kan påverka mer än jag redan gör, genom att försöka synliggöra vad mitt arbete går ut på och, till viss del, klaga högljutt. Ibland tänker jag att jag kanske ska byta bana helt, men till vadå? Jag har arbetsuppgifter jag verkligen tycker om, och vet av erfarenhet att folk är så här prick överallt. Jag kommer inte ifrån det oavsett. Skulle jag byta arbetsplats skulle jag dessutom inte få ha kvar mina närmaste kolleger.

Jag vill verkligen inte försörja mig på egen firma av flera anledningar. En av dem är att jag har svårt att sluta jobba i tid som det är, men nu har jag i alla fall staten som (nåja) reglerar hur mycket jag får jobba innan det blir en facklig fråga. Den andra är att det inte alls är säkert att jag drar in så mycket pengar som vi behöver, innan Alex har en fast anställning. Den tredje är att jag redan har arbete som jag utför under eget ansvar och det är inte låsningen vid arbetsplatsen som är mitt problem. Det är tiden en full arbetsvecka tar, inklusive pendling. Som egenföretagare skulle jag ta igen tiden pendlingen tar, på att oroa mig på framtiden.

Jag igen. En helt annan dag på jobbet. För ett år sedan ungefär.

Däremot drömmer jag i mjugg om att gå ner till 80% och att ha en dag i veckan som jag ägnar mig åt podden, mindre textuppdrag och att styra upp interna kommunikationskanaler åt företag. Nu gör jag exempelvis om vår förskolas intranät. Dels för att jag är en del av vår kommunikationsgrupp, men även för att jag tycker att det är kul. Dock helt obetalt arbete.

Så jag antar att jag inte är så himla unik i mina önskningar för framtiden. Jag vill helt enkelt ha mer tid över till det jag tycker om att göra utanför arbetet. Ni kan med andra ord räkna med att jag även i år, på första maj, kommer att vråla ”Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag” över hela Stockholm. Och att jag sedan lutar mig tillbaka med mina funderingar och gör… ingenting. Utom att försöka hinna med allt jag vill samtidigt som jag har 50 timmars arbetsvecka. För jag kommer inte på hur jag ska ta mig ur det.

Continue Reading

Tillbaka till vardagen

Klockan ringde sex. Gick upp. Fixade kaffe. Kramade familjen. Åkte till jobbet.

Jobbade.

Jobbade nästan inte över. Kom hem klockan sex. Åt. Vek lite kläder. Lade Karl. Sorterade tvätt. Ägnade tre minuter åt en pågående livskris (den vanliga om att jag inte vet vad jag vill bli när jag blir stor med en touch av ”jag är ändå för lågutbildad för att ha råd att drömma, lika bra att lägga ner”).

Livskriser tar på krafterna. Somnade på soffan. Nu är klockan tio över nio och det brusar i hela huvudet. Jag kommer inte orka träna. Jag kommer kanske orka läsa.

Vad fort det går att glömma hur jobbigt det är att jobba?

Nu är det bara resten av hösten kvar.

*pepp*

En annan tid, ett annat liv, när jag hade semester.
Continue Reading

Ändrad framtidsplan

I våras hände något magiskt. Jag sökte till högskolan i tid. I TID!!! Direkt efter att sista ansökningsdag hade gått ut, hittade jag dock en distanskurs i museipedagogik och efter att ha varit på en visning på Etnografiska tidigare, insåg jag att fan: jag vill ju jobba på museum. Både med pedagogisk utformning av verksamheten, men även med att att förteckna och arkivera föremål.

När antagningsbeskedet kom och det visade sig att jag hade kommit in på en distanskurs i litteraturvetenskap, omprioriterade jag därför mina val. Jag tackade i och för sig ja till littveten, men jag gjorde en sen ansökan till museipedagogiken som första val.

Ja och där skulle ju historien ha kunnat sluta om det inte vore för att jag läste på mer om museipedagoger och intendenter efter att jag prioriterat om, och insåg att jag fortfarande saknar en högskoleexamen. Och som vanligt verkar en högskoleexamen vara en förutsättning för att kunna få jobb.

I det här fallet förstår jag det, när det handlar om ämnesspecifika kunskaper. Ofta tycker jag däremot att högskoleexamen bara är ett sätt att sortera bort folk från ansökningsprocessen och inte alls något som egentligen behövs för att tjänsten ska kunna utföras. SÄRSKILT när det kommer till de olika administrativa yrkena inom högskola (som är den verkligheten jag lever i). Så länge du inte är chef vågar jag mig på att säga att det mesta du jobbar med där är sådant du ändå måste lära dig på plats. Det är så enormt mycket som handlar om myndighetsförordningar och nya regelverk. Och ironiskt nog, så kommer chefer in utan chefsutbildning medan handläggare och administratörer ofta har krav på en sabla examen. En chef ska i och för sig ofta ha en högskoleexamen (i vad som helst) eller motsvarande, men det är just det här motsvarande som verkar vara väldigt öppet för tolkning.

"Stor vikt vid personliga egenskaper" är för övrigt en myt. Tyvärr.

I vilket fall. Vi får se vad som händer. Jag läser nog pedagogiken i vilket fall som helst. Litteraturvetenskap i alla ära, men jag tror inte att jag fixar att läsa klassiker på tid vid sidan av heltidsjobb och två ungar.

Continue Reading

Karriärlistan från en som inte jobbar med media  

Elsa Billgren skrev en karriärlista som ganska många fyller i nu och jag vill ju inte vara sämre jag.

Vad ville du bli när du var liten?

Först lekte jag och drömde om att jobba på kontor, sedan ville jag bli advokat för att jag gillade L.A. Law och de hade så snygga kläder. Och vet ni vad? Nu jobbar jag på kontor i sjukt snygga kläder! Någon gång närde jag även en dröm om att bli sångerska, eftersom att jag tyckte att Axl Rose var så cool (så detta måste alltså varit innan 1991, eftersom att det bara har gått utför efter det)

Gänget i L.A Law. Stilförebilder.


Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?

Jag hade ingen tro på mig själv som tonåring. Jag blev mobbad på högstadiet och gick på lektioner som hölls av lärare som inte var något stöd. Alls. Men jag hoppades att jag skulle få jobba med skrivande. 

Gick du någon nishad gymnasielinje?

Nej.  

Vad hade du för betyg?

Betyg i enlighet med någon som saknar tro på sig själv på högstadiet. En blandning av lågt och högt på gymnasiet. VG på det mesta jag slutförde på universitetet. 

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen?

MVG i svenska och historia bland annat, IG i gympa och bild (bytte skola mitt i ett läsår och hamnade i ofas). Om vi pratar gymnasiet. 

Utbildade du dig efter gymnasiet?

Jo. Ville bli språkkonsult, men läste strökurser i svenska, filosofi och genusvetenskap och en utbildning till projektledare på universitet. Har även gått en hel del småkurser i jobbet. 

Vilket var ditt allra första jobb?

Sommaren mellan åttan och nian fick utsatta ungdomar sommarjobb via kommunen. Det var mitt första betalda sommarjobb. Jag hamnade på ett dagis där personalen hatade mig eftersom att de trodde att jag var ligist. Fast jag var ju där för att halva skolan hade mobbat mig. Hepp?

Vad har du mer haft för yrken?

Receptionist, diskare, korrekturläsare, biträde i skivbutik i massa år, personlig assistent, telefonförsäljare en kort period och säkert tio olika typer av administrativa tjänster. 

När hamnade du i den banan du är i idag?

Detta tänker jag på ofta. Hade jag inte haft förmånen att min pappa jobbade på ett ställe där jag fick vikariera som receptionist och konferensvärdinna som tonåring, hade jag inte fått jobbet jag hatade som säljassistent på en städfirma vilket i sin tur gav mig jobbet som kurssekreterare på Poppius journalistskola, som ledde till min första anställning som utbildningsadministratör på KTH och som tog mig vidare till tjänsten jag har idag och som jag älskar intensivt. Som administrativ samordnare för en avdelning.

Vilken är stunden då du liksom visste att du är på rätt väg?

Ingen aning. Har varit på den här vägen länge för att slumpen föll sig så, men hade jag inte velat göra det jag gör hade jag, så att säga, svängt av någon annanstans.

Vad brukar du få höra att du är bra på i ditt jobb?

Att vara effektiv, att vara noggrann, att lyssna på bra musik och att komma med usla skämt. Utanför jobbet är det bara skämten  och musiken som består. 

Vilka är dina sämsta sidor på arbetet?

Jag behöver ha exakt rätt arbetsmängd, vilket är att ha lite för mycket att göra hela tiden. Får jag mer än så blir jag stressad och panisk, får jag mindre än så gör jag ingenting alls förrän jag har så många högar att det börjar brännas i röva igen.

Tre saker du är extra stolt över att du gjort i ditt jobb?

1) Hjälpte student att vinna över CSN när de felaktigt dragit in hans bidrag. 

2) Hjälpte timanställd att få ut en ob-ersättning som dåvarande arbetsgivaren vägrade betala ut. Drog in facket, HR-chefen, bråkade och stod i. 

3) Fick igenom en ändring på en central blankett. Gissar att bara ni som jobbar statligt förstår storheten i detta. 

Och tusen saker till. Jag är väldigt bra på det jag gör på mitt jobb. Det är i princip det enda stället där jag både har självförtroende och självkänsla samtidigt. 

Vad går ditt jobb ut på mest?

Allt från enklare personaladministrariva ärenden till direktupphandling till projektplanering till hemsideadministrarion till studentservice och kursadministration till att berätta samma sak en miljard gånger, på en miljard olika sätt för att folk ska förstå att de myndighetsutövar. Plus diarieföring. Och så är jag utrymningsledare samt fackligt ombud. Vad jag gör mest, beror på vilken dag i veckan, vilken period av året du frågar. 

Ibland tar jag även bilder med självutlösaren.


Vad skulle du vilja jobba med om du inte gjorde det du gör nu?

Språkkonsult. Bokförläggare. Något av det, om jag inte kan förändra världen. 

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?

Jag vet att jag är usel som försäljare. Hatar sälj. 

Vad gör du om fem år?

Mer projektledning, mer ekonomi, mindre hantering av andras utlägg. Hoppas jag. 

Vad gör du när du är 60 år?

Driver ett litet, lagom framgångsrikt bokförlag med Katta. Vi poddar vid sidan om, har kettlebells på kontoret och dricker cava på lunchen. Eventuellt har jag lärt mig att gå i högklackat utan att få ont i fötterna. 

Vad skulle det stå på ditt visitkort om du fick drömma?

Är inte visitkort lite passé?

Continue Reading

Ett välkommet farväl

IMG_2669.JPG

Idag avtackades jag på min gamla arbetsplats. Det var osentimentalt, jag fick tårta, jag fick cider, jag fick några fina tal. Ett halvår efter att jag slutade eller så.

Ibland är det bästa man kan göra mot sig själv att orka bryta upp och leta efter något nytt. Jag gjorde ingen drastisk förändring egentligen, är fortfarande kvar inom samma organisation, men jag såg en möjlighet och jag tog den och det var helt avgörande för att jag skulle få ett bättre liv på flera plan.

Jag tänker inte gå in i något new age-pladder och prata om meningen med saker – för sådant tror jag inte på. Men jag är väldigt glad att jag inte följde min första fega instinkt, att inte söka jobbet jag har nu, i våras. För det är ta mig fan det bästa jobb jag någonsin haft!

Continue Reading

Level up!

Observera att jag precis har stigit minst två nivåer i mitt administratörsskap när jag numera har ett EGET, brandsäkert arkivskåp för hängmappar! Eller ja, eget som i att det tillhör min tjänst – jag får ju inte ta med det härifrån om jag går (och det skulle jag nog inte orka heller för den delen, för det är typ gjutet i solitt järn och betong och något annat väldigt stabilt).

Alltså om inte detta är ett tecken på att jag är proffsadministratör, då vet jag faktiskt inte vad som är det. Är så lycklig över mitt skåp att jag helt har glömt vad jag var arg över för en kvart sedan. Glädjens tid hörrni!

IMG_0889.JPG

Vem är det som står kvar? Arkivetskåpet står när de andra faller!

Continue Reading

Tur att det inte blev jag

Jag sökte en chefstjänst och jag fick den inte, men vet ni vad? Det känns bara så himla skönt. Jag har liksom gått och nosat på den där tjänsten i flera år, men när den väl blev sökbar så kändes det ändå inte helt rätt. Det var något som skavde. Vet inte exakt vad. Kanske att jag vet att alla mina relationer på arbetsplatsen hade ändrats om jag blivit mina kollegers chef. Kanske att jag såg bitarna av personalansvaret som jag vet inte är fixbara och som jag vet kommer att gå ut över mitt privatliv. Kanske att jag redan jobbar övertid och har svårt att hinna med som det är. Hur ska jag hinna jobba ännu mer och samtidigt få tid över till familjen, träningen och kanske framförallt: Supernatural säsong åtta och nio?  När jag sedan träffade personen som var min sista konkurrent igår och hon gav ett alldeles fantastiskt intryck så kändes det helt definitivt som att jag inte ens skulle tacka ja till tjänsten om hon så tackade nej.

Nu har jag dock lite ångest över att jag pladdrade på om alla fördelar att slippa personalansvar över ett visst område här, när jag väl fick beskedet om att tjänsten gick till den andra personen. Så typiskt mig. Varför är jag så pladdrig? Men ja. Om inte annat blev det väl ännu mera tydligt att jag inte var rätt person efter det.

Hur som helst. Win, trots allt. Skönt att beslutet är taget.

Continue Reading

Lucka 5: andra önskerubriken – drömyrke

5

Så här är det. Jag har bara läst strökurser på universitet och aldrig fått till en examen. Det ger mig ibland komplex, vilket är fånigt för jag gillar det jag gör just nu och jag har trots allt tagit mig hit genom mycket slit och många tråkiga arbetsuppgifter. Dessutom tycker jag att den akademiska hetsen i Sverige kan bli rätt fjompig.

Hur som helst. Jag är utbildningsadministratör och personalredogörare på en myndighet. Jag gillar kontor. Jag gillar att styra upp saker. Jag gillar att vara en stor del till att mycket funkar. Det som däremot inte är jättekul med att arbeta administrativt är att oavsett vad du gör inom administration så kommer somliga (oftast män), så länge du är kvinna, att se dig som en sekreterare och tro att det är din uppgift och hemliga dröm att städa undan deras skit. För min del är ändå det mesta bra och att det finns saker att gnälla över är ju lite av en bonus för en närking. Det som är jobbigt med yrket har inte så mycket med min specifika arbetsplats att göra, utan snarare med själva rollen.  Dock har ju inte detta varit min största dröm hela livet, utan mer något jag har glidit in på och trivts med. Och när någon kommer och frågar mig menande varför det inte har gjorts något åt alla matlådor som folk har glömt kvar på diskbänken i köket, ja då önskar jag ju lite att jag gjorde något annat så klart.

360_39043458487_1001_n
Jag på ett kontor för länge sedan. Saknar mitt svarta hår.

Min mest seriösa och långlivade dröm är att en dag bli språkkonsult. Tyvärr känner jag varken att jag har energi, tid eller ekonomi till att plugga det här just nu. Dessutom är chansen att bli en av de tjugo som kommer in på utbildningen var tredje år eller hur det ser ut nu för tiden, ganska liten. Men ja. Det finns ju en ärlig förhoppning om att det är detta  jag sadlar om till en dag.

Min mindre seriösa dröm är att utbilda mig till marinbiolog, bosätta mig på Hawaii och forska på vithajar. Det hade varit himla trevlig faktiskt. Hajar liksom. Havets härskare I tell you!

Sedan finns ju alltid den där önskan om att jag orkade mer politiskt och kanske jobbade med något som var av lite större medmänskligt eller miljömässigt värde än att utbilda civilingenjörer och ta hand om professorer. Jag vill hinna hjälpa till på kvinnojourer, jag vill vara en större del av Naturskyddsföreningen. Men jag tänker att det är något som kommer när barnet blivit äldre och min lön har blivit högre så att jag kan deltida.

Om jag ska välja en bloggare som jag skulle vilja vara rent karriärmässigt så är det helt klart Annika som skriver i Colombialiv. Eller Sanna som skriver i Cinderalley. Delvis på grund av vad de gör, men också för att de verkar vara personer som helt ärligt och fullt ut följer sina hjärtan utan att fega. Läser ni inte deras bloggar så tycker jag att ni ska börja med det.

Jahapp. Då ska jag hitta en bild till som matchar det hära inlägget dårå. Va? En haj säger ni? Don’t mind if I do!

 

Det här var en önskerubrik från någon som vill vara anonym.

Continue Reading