Detta är min kväll

20140412-220203.jpg

I en timma. Tvångsuppdatering av datorn. Alex är på galej och jag tänkte se ett avsnitt av Orphan Black när jag ändå hade lite så kallad ”egentid”, men detta är vad jag fick. Irritationsmoment femtusen i mitt liv med Dell. Påminn mig om att aldrig köpa en dator från dem igen.

Continue Reading

Dagens klimat

Vi kvinnor ska tänka på hur mycket vi dricker om vi inte vill bli våldtagna och män ska inte jobba på förskolor för det finns risk att de är pedofiler. Nej men visst hörrni, det går framåt nu! Snart kanske vi till och med kan diskutera om kvinnor verkligen är lämpliga bilförare! Va? Gjordes det redan på femtiotalet? Ja, men dit kanske ovanstående diskussioner också borde flytta, ärligt talat.

Samtiden, pardon my French, men skit dig i näven. Nu.

Continue Reading

Töntiga män

Kollade på något program om hitlåtens historia på SVT igår. Jag gillar inte den typen av program, men ibland handlar det om något jag tycker om och då lurar jag mig ändå att titta fast jag bara blir arg. Vet ni vad jag tycker är skittöntigt? Män som sitter och är så jävla viktiga om musik (nej det fanns inga kvinnor med – troligen för att kvinnor inte kan det här med musik på riktigt, de förstår inte själen och tekniken liksom, dessutom vill ju kvinnor inte vara på tv, det vet alla, så… bara män alltså). Finns det något som känns mer oinspirerande?

”När jag hörde den här låten, då visste jag – före alla andra – att den var en hit. JÄVLAR tänkte jag. Här har bandet inte fattat vad de har gjort, men det har jag. Det var nästan som en andlig upplevelse. Lyssna här – här hör ni en gitarr och här, här hör ni någon som sjunger och så en kör på det.”

*göra viktig min*

*säga självklarheter*

*mumla något om andra män med instrument*

*ratta ratta på mixerbord*

Alltid detta mixerbord som de ska sitta vid. Vill fan sluta lyssna på musik när jag ser den här typen av program.

Däremot var låten bra, även om vissa män verkar tro att den spelades in enbart för att de skulle få sitta och vara viktiga om den tjugo år senare.

Continue Reading

Sluta ”tänk på barnen”

Det finns tydligen mycket som stör med barn. Att de ammas offentligt, att de åker buss, att de åker tåg, att de är med på fik, att de över huvud taget får vara med i sociala sammanhang. Jag gillar inte heller ouppfostrade barn, fast jag har svårare för ouppfostrade vuxna (kombinationen av de två är det värsta). Jag är helt för barnfria områden och jag tycker att det borde finnas fler lättillgängliga sådana, även om jag tycker att det i vissa fall kanske är bättre med ordningsregler än att straffa ut alla barn bara för att några föräldrar kör med slapp uppfostran.

Sådant här går sällan att diskutera. På varje sida sitter en inskränkt person som absolut inte kan leva sig in i hur andra har det och som måste hävda att de tänker på barnen. Det värsta argumentet jag vet är ”tänk på barnen”, för det är faktiskt det sista det handlar om. Det spelar ingen roll om det är den som vill få bort barnen eller den som vill ha med barnen som säger det, det handlar ändå bara om egenintressen. Jag kanske har fel, men jag har sett jag vet inte hur många sådana här diskussioner och jag har aldrig någonsin varit med om någon som på allvar bryr sig om barnen. De allra allra flesta bryr sig bara om sig själv här – och det är helt okej, så länge man inte ljuger och försöker få det att låta som något annat.

Jag har ganska många gånger hört olika personer säga att de minsann inte skulle ta med sina eventuella barn på café ”för hur kul är det egentligen för ett barn att sitta på café”. Föräldrar borde faktiskt hålla sig hemma och fokusera på sina barn istället för att skvallra över latte (eftersom att det tydligen är det absolut enda ändamålet för en fika). Nu skulle jag tycka att det vore en väldigt dålig idé att ta med just mitt barn på ett café som inte är barnvänligt, för han är för liten och för nyfiken för att förstå hur han ska föra sig i en sådan miljö. Men alltså jag vet en hel del andra barn som tycker att café är the shit of the year. Det finns jättemycket att titta på där för små barn och vissa barn älskar att just sitta och titta (och gör de inte det protesterar de och DÅ är det ju väldigt dumt om föräldern inte uppmärksammar det och går). Det är inget någon vet innan de testat. Barn råkar chockerande nog vara individer som även föräldrarna behöver lära känna. Jag förstår att somliga inte vill vara på caféer där det finns barn (jag känner ibland samma sak), men det går väl alldeles utmärkt att säga det då istället för att hitta på att man är någon slags ambassadör för alla barns väl och ve.

Sedan har vi de här personerna som absolut inte kan acceptera offentlig amning. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra ”och dessutom är det inte så himla schysst mot barnet” precis som att de bryr sig om det. Alltså jag lovar – barnet, som i det här fallet är hungrigt, lär nog tycka att det är väldigt schysst att få mat. För andra barn handlar det om trygghet och jag är relativt övertygad om att de barnen inte vill ha ”omtanken” att inte få den tryggheten. Och om någon mer säger ”ameen asså sätt en sjal över om du nu tvunget ska amma ute – för BARNETS skull” så måste jag nog slåss. Alternativt trycka en sjal över huvudet på vederbörande nästa gång den ska äta. Ja så får det bli, för jag vill inte hamna i finkan.

Det är bara så himla fånigt. Det handlar ju inte om att någon bryr sig om barnet. BARNET bryr sig ju för fan inte om något annat än att få sina behov tillgodosedda och tro mig, väldigt många föräldrar klarar av det riktigt bra för det mesta. Oavsett om du tror att du känner alla barn utifrån ditt eget eller om du är barnfri eller barnlös och tror att du har koll för att ditt huvud inte grumlats av föräldrarollen: ge dig. Jag fattar att vissa barn och föräldrar är jätteirriterande men på riktigt: GE DIG.

Jag vet några saker som är jättebra. Ödmjukhet är en. Den där muskeln i nacken som gör att du kan vända på huvudet och titta bort är en annan. Sluta ta ut saker som en eventuell individ har gjort på en hel grupp är typiskt annat som är typiskt bra. Att försöka att inte bete sig som en hel tråd på Familjeliv är ytterligare ett fantastiskt tips. Jag menar inte att det är förbjudet att störa sig på stör, för det tycker jag alla gånger att man ska göra. Men var ärlig med dina motiv och försök inte hitta på att du bryr dig om barn, när det är dig själv det handlar om. Det är vad jag menar.

Continue Reading

Så mycket kläder, så lite tid

Nämen vi säger väl konsumtionsbegränsat år då, eftersom att det är så mycket viktigare för somliga att anmärka på innebörden av ändelsen fritt i konsumtionsfritt än att se innebörden i det vi gör. ”Fritt? Men alltså hur ska ni köpa mat då”? BAH! Folk alltså.

Gick för övrigt igenom vårt förråd igår. Alltså mängden kläder jag har köpt genom åren. MÄNGDEN. Förbannat vare mormors hamsterarv (mormor = kvinnan som inte ens slängde sina använda bussbiljetter). Inte ens nu när jag stod inför kläder tillräckligt för en skolklass modell större kunde jag rensa ut så mycket som jag borde. Allt på grund av den inre och sjukt påträngande hamstern som hela tiden försökte övertala mig till varför jag borde spara saker. Tydligen är argumentet ”jag kanske behöver det senare” helt omöjligt för mig att slå hål på liksom ”men jag tyckte ju så mycket om den här när jag köpte den”. Till slut kunde jag i alla fall konstatera att kläder som sticks, det använder jag faktiskt inte och svarta kläder i material som suger åt sig så mycket katthår att Sabbat blir skallig bara han går förbi – dem kunde jag också göra mig av med. Och eftersom att det fruktansvärda jag misstänkt sedan länge, nu genom en mätning har blivit ett faktum, var det liksom ingen idé att spara på skor i storlek 37. Nej. Eftersom att en jobbig graviditet följt av en jobbig förlossning inte är ett tillräckligt högt pris i det här landet, har så klart mina fötter ökat på en storlek sedan innan graviditeten och hamnat precis där 38:an slutar och 39:an börjar, så att det är komplett omöjligt att hitta en sko som passar. Som om det inte vore nog med fot på denna kropp redan! Mon dieu!

En flyttlåda full med kläder och skor blev det till slut i alla fall. Hade en ljuv idé om att ordna en klädbytardag, men insåg att jag inte besitter den typen av ork just nu så jag skänker allt till bättre behövande istället.

IMG_2773
Isak på väg hem från BB i klädesplagg avdelning ”vi kanske behöver det här igen”. Vi som inte planerar några fler barn – kan jag ju tillägga för att undvika ovälkomna spekulationer.

 

Continue Reading

Tusen minuter av lidande

Teambuilding var det idag alltså. Föredrag på Oscarsteatern. Två timmar och en kvart med en psykolog, som i egenskap av en yrkesroll han lagt på hyllan först förklarade för oss att det finns skillnader mellan kvinnor och män ”och det finns det för att så är det bara”. Sedan drog han i äkta ”think inside the box”-anda lite billiga poänger på det. Helt utan djupare analys men däremot med en uppmaning om att vi inte skulle ”säga det utanför de här väggarna, för i Sverige får vi inte prata om skillnader”. Alla hummade muntert och medhållande utom jag och mina två jämnåriga kolleger som istället intog en muttrande hållning med armarna i kors och tveksam blick.

Sedan var det power point och laserpekare och i Afrika vet man inte vad mat är och i Östeuropa förstår man inte ordet ärlig och väldigt många ”hahaha, ja men visst håller ni meeeed?”. Och det gjorde ju tyvärr en hel del i lokalen. Helst hade jag velat ställa mig upp och kasta tre nävar okvädesord på karln och alla som uppmuntrade honom genom att skratta, men det gjorde jag inte. Jag fortsatte istället att lyssna på saker som att människor är rädda för höjder eftersom att vår inre grottmänniska vet sedan tidernas begynnelse att höjd är något vi ska akta oss för (eftersom att barn har en inbyggd känsla för höjder, ja just ja). Fart – det har däremot inte funnits lika länge som våra inre grottmänniskor så det har vi inte lärt oss konsekvenserna av. Allt detta pladder ackompanjerat av folk som företagsfnissade och nickade instämmande och ja, jag tänkte på mord och död och sedan på Bon Jovi för det kändes mycket mer givande än att lyssna på en generaliserande tölp. Har ni blivit erbjudna att gå på företagsevenemang på Osacrsteatern? Låt mig då få citera Waldo från Twin Peaks: don’t go there.

Efteråt gick vi i alla händelser till Wagamaga där en kollega utropade föredragshållaren till kung och vi andra intog muttrande hållning igen. Fram till det att maten kom in för OJ vilket ställe och OJ vilken mat! Gå dit! Förutom att det var asgott så kan man få te med blomma som inte smakar blomma, utan snarare hö. Även det asgott, om jag får säga vad jag tycker:

 

20131009-195759.jpg

 

 

Continue Reading

Sak som har stört mig i veckor

Pappa som inte tagit ut egen föräldraledighet går ut och säger att föräldrar som lämnar bort sina barn på förskola gör det för att de inte vill vara med barnen. Alltså ursäkta – men vad gjorde DU när du fick ”välja själv” och valde att jobba istället för att ta ut tid tillsammans med de barn som du valde att sätta till denna jord?

Går bananas när jag tänker på att detta är ganska vanliga åsikter ändå. Går ännu mer bananas när jag tänker på att många förväxlar en pappa med starka åsikter om uppfostran med en engagerad pappa. Och vad som händer med mig när jag tänker på pappor som säger att de skulle ha kastat ut modern till deras gemensamma barn om hon inte ammade? MERCY!

Så. Denna lilla stund framför datorn då jag skrev detta var min så kallade egentid ikväll. Fram tills nu har jag brottats med trotsande 18-månaders (alltså finns det någon andningspaus eller är hela uppväxten bara olika perioder av trots som går in i varandra?), tvättat madrass som katten kissat på, ätit en bränd sojakorv på stående fot medan barnet badade, satt ihop fotokalendrar till familjen (mon dieu vilken tid det tar) och förberett morgondagens lunch samt svarat på jobbmail som jag inte kommer att hinna svara på imorgon eftersom att eftermiddagen är bokad åt ”teambuildande verksamhet” (om ni ser någon stå och lalla hysteriskt kring centralen imorgon eftermiddag och samtidigt slå sig i huvudet så är det inte jag, ity jag sitter troligen redan inspärrad då). Jag hann inte motionera och jag hann inte sticka. Nu tänker jag däremot hinna sova. God natt.

095 (2)
Hittade en bild från en sekund i mars när Isak inte befann sig i trots. Däremot försökte han slicka på el direkt efter att det här fotot togs och bröt sedan ihop av kränkthet när jag sade att han inte fick.

Continue Reading

Ett dåligt exempel på feminism

Men alltså varför fråga en man du inte håller med i en diskussion om han inte ska ut och förtrycka kvinnor någon annanstans, om det inte är dags att han utnyttjar sin position som vit man och mansplainar sig fram i en ny diskussion och om det inte är på tiden att han inser sina privilegier och bara håller käft? Det kan ju bara vara för att driva på en idé om att feminism ska vara en separatistisk ideologi för manshat. Alltså så som idioter och folk som känner sig hotade av den fått för sig att den är.  

Bara för att en man inte håller med dig så betyder det knappast att han mansplainar. Sedan när blev det mansplaining per automatik när en man öppnar munnen? Varför beter man sig som att man vill att män ska vara fienden jämt? Jag har inte hängt med i svängarna märker jag. Eller så börjar jag bli gammal och slapp.

Det är sådana här människor som gör att jag inte deltar i feministiska debatter på nätet längre. De finns överallt och deras efterblivna diskussionssätt leder knappast till att fler vill gå feminismens ärenden. Tvärtom.

Det finns bra dålig stämning och så finns det dålig dålig stämning – den som inte är konstruktiv. Det är den de skapar.

Jävla mobbare, ärligt talat.

Continue Reading

Gråt över spilld soppa

I morse vaknade jag förvirrad och lite arg efter att ha drömt en kärleksdröm om Simon Cowell (vad vill mitt undermedvetna mig egentligen?). Sedan kom jag hit till jobbet och attesterade reseräkningar utav bara hillvidde som man säger i Skåne, ända tills lugnet stördes av en ganska intensiv lukt av fakes linssoppa. Jo, men den hade så klart läckt ut i påsen jag virat in lådan i och från påsen ut i väskan och genom väskan ner i stoppningen på min ena besöksstol. Mon dieu. Svärandes och spottandes försökte jag fixa det här samtidigt som en kollega kom in och berättade långt och väldigt ointressant om sin cykellampa. Alltså – hämtar man inte papper först till en kollega i nöd innan man går in på tråkigheter? Nej, tydligen säger man ”det där ser inte kul ut” och börjar prata om cykelutrustning. Tack för inget.

Jag köpte hursomhelst ett par jeans igår (Alex frågade om märke, som om jag vore en annan åttiotalist… jo jo, jag fyller 35 om en månad, jag tänker inte på märke, jag tänker på komfort och pris – så Lindex) och en tubhalsduk och jag ville mest ha en anledning att lägga upp en bild på mig i den nu. Behold:

20131002-081725.jpgMitt Dean Martin-face. Blir ljuv bara av att tänka på karln!

Continue Reading