Avdelningen var besvärlig, tag plats och så vidare

Detta gjorde jag i kollektivtrafiken häromdagen:

  • jag flyttade inte på mitt ben när en man bildligt och bokstavligt klev över mig för att komma före in i tunnelbanevagnen. Han snubblade till och såg kränkt ut. Det hade han kunnat slippa om han 1) hade sett sig för och 2) inte trängt sig från början.
  • jag föste undan en viktigt klädd kvinna som trodde att hon bara kunde trippa förbi mig in i pendeltågsvagnen, trots att det var mycket tydligt vilka av oss som stod i kö där. Detta resulterade i att jag rättvist kom före henne och dessutom knep den sista sittplatsen. Hon fick stå. HA!
  • jag vresade hela vägen hem med bussen från pendeltåget, när mannen som satte sig bredvid mig gjorde samma sak. Tyvärr är det så självklart för vissa män att ta upp ett och ett halvt säte med sina särade ben att han inte ens reagerade över att han mötte motstånd. Plus: hur jobbigt är det att sitta med särade ben för den ovane? SJUKT jobbigt. Men ändå. Fuck off vresare.

I vilket fall som helst. Ja. Jag har pms och mitt tålamod med folk som beter sig illa är generellt på en låg nivå, men jag ska fanimig fortsätta med det här även när den värsta pms:en lämnar kroppen. För USCH vad jag är trött på att hela. tiden. behöva. backa. flytta mig. gå ut sidan. gömmas i skuggor. ”Ursäkta” räcker inte.

 

Häng på! Det blir kul.

 

Continue Reading

Idiotfarsan som ”hela nätet” älskar

Den här pappa, som Aftonbladet skriver helt oproblematiskt om:

 

Ärligt talat? Vilken jävla idiot. För det första är det helt orimligt att som förälder gå ut och håna sitt barn i sociala medier oavsett om ungen är med på det eller inte. Hon kanske blir förtjust i all uppmärksamhet, men han, som vuxen, borde ta ett ansvar för att inte sätta henne i en så angripbar situation. Fattar han hur utsatt hon blir? Hur många som skrattar ÅT henne på grund av det HAN gör? För att hon är så hiiiimla löjlig, men han bara är rolig? Det här handlar inte om ett gemensamt prank, det handlar om en pappa som gör sig lustig på sin dotters bekostnad . Jag kan verkligen inte se vad som är roligt med det. Varför kan inte vissa föräldrar bara låta sina ungar vara i sociala medier? Ja finns där som skydd, men inte för att piska upp hån.

För det andra:  ja, SJÄLVKLART blir det en succé bland folk, för tydligen är det skitkul att håna unga tjejer som försöker anpassa sig till skitsamhället. Särskilt när det handlar om utseende. Selfies är ett ytligt meningslöst tramsfördriv av tid när tjejer gör det. Men snubbar och män som använder sig av det för att håna tjejer – ääääeee, fy fan vad sköööönt! Skjut mig. Nej skjut inte mig, skjut skitnormen.

Känner att jag hade kunnat skriva en mil text om allt detta, men har ett barn som behöver ammas – så jag lämnar er med en best of från mitt och Kattas selfiegame på Moderna museet igår.

 

Continue Reading

När tiga är guld

Häromveckan var det ett år sedan Sabbat dog. Jag saknar honom fortfarande så att jag gråter ibland på kvällarna när jag har gått och lagt mig. Aldrig mer kommer han att komma efter mig när jag lägger mig i sängen och nysta in sig under mina knän. Aldrig mer kommer han en stund senare att kravla upp och växla mellan att ligga sked och använda mitt huvud som kudde.

Det är så tomt där han fanns.

När han dog grät jag på jobbet. Jag hade tagit en dag ledigt för att vara hemma och ändå grät jag när jag kom tillbaka. Det var två veckor in på min nya tjänst, men jag kunde inte hålla tillbaka tårarna för det.

En kollega på en annan avdelning fnös häromveckan över det och sade något om att ”inte fan vill man böla över en katt” och jag blev så jävla arg. Jag fattar väl att folk som inte har haft katt eller som har utekatter som aldrig vill gosa eller vad fan det nu är – jag fattar väl att alla inte har samma relation till katter som jag har till Sabbat. Det är inte så att jag öppnar mig genom att säga att jag grät, det är bara ett faktum. Jag skiter i vad folk tycker om det, jag kräver inte att någon ska förstå – men jag hatar, hatar, hatar när folk ”bara är ärliga” eller ”rationella” eller ”hårda men rättvisa” när de lika gärna hade kunnat hålla käften och gå därifrån.

Continue Reading

Lyssnar jag inte på P3 dokumentär längre?

Jo men visst gör jag väl det! Senast ett avsnitt om en brand på Sankt Sigfrids (rättspsykiatriska) Sjukhus, där unga kvinnor med självskadebeteende av okänd anledning var intagna tillsammans med bland annat en annan ung kvinna som var pyroman. Natten när det brann var det ingen ordinarie personal på plats, bara timvikarier som inte hade koll på att den här unga kvinnan var pyroman. De hade inte heller koll på riktigt vad som skulle göras vid brand, och brandlarmet hade lite för sen utlösning i och med att det fanns pyromaner bland de intagna. Man ville inte ha kostsamma utryckningar i onödan. Det slutade med att två personer dog, två unga kvinnor. Igen dömdes. Ingen var ansvarig. Ingen av dem som ställdes till svars för bristande arbetsmiljö och bristande planering, inga av de högt uppsatta cheferna som bara hade delegerat och delegerat utan att följa upp, hade gjort något fel visade det sig.

Efter den dokumentären lyssnade jag på programmet om Nätpiraterna och Pirate Bay och hur domarna föll i ett jävigt och ministerstyrt mål, där man utan problem hittade ansvarig personer. Och jag fick åter igen den sjuka insikten i hur stor skillnad det är i värdet om du är en psykiskt nedbruten kvinna jämfört med en satans, jävla skivbolagsdirektörer i den här världen.

Usch.

Continue Reading

En smart människa är tyst

Nu ska ni få lära er en sak av mig barn: bara för att det är fult att ljuga, betyder det inte att det är bra att tala sanning jämt.

I februari någon gång kände jag att det var dags att utnyttja min arbetsplats gruppförsäkring hos Skandia. För även om jag varit lyckligt lottad i mycket, vet ju ingen vad som händer i framtiden. Jag ansökte om att bli försäkrad vid sjukdom och olycksfall och lade till livförsäkring och trygghetskapitalförsäkring.

Första försäkringen som blev beviljad var den för olycksfall. Det gick ganska snabbt. Sedan tog det väldigt lång tid plötsligt.

Efter nästan två månader ringde jag för att se vad som hade hänt. Det visste ingen. Att ringa till Skandias kundtjänst för att prata om sina försäkringar visade sig nämligen vara ungefär lika givande som att ringa till sin granne och prata om sina försäkringar i Skandia (oavsett om grannen jobbar på Skandia eller inte). Fråga mig inte varför de har en kundtjänst, för jag vet inte. De kunde se i en dator att jag hade fått ett avslag, men inte på vad och inte när, och vilka försäkringar jag hade kunde de inte heller se, men det där avslaget behövde jag inte alls bry mig om, det kunde de säga. Det är tydligen väldigt ovanligt med avslag, så det var säkert bara ett missförstånd.

Så. Idag kom avslaget med posten och det var inget missförstånd. ”Den sjuk- resp trygghetskapitalsförsäkring du har sökt kan inte beviljas. Orsaken till beslutet är att vi bedömt att risken för försäkringsfall ökar på grund av att du är under pågående behandling för ångest, sömnstörning och stress”.

När jag har varit symtomfri i tre år är jag välkommen att söka om försäkring igen. Innan dess är jag välkommen att kontakta kundtjänst (som inte vet något) med frågor. Vill jag överklaga ska jag däremot gå raka vägen till en domstol.

Alltså. Jag har fortsatt att gå till min terapeut sedan två år tillbaka ungefär en gång var femte vecka eller så. Om ens det. Bland annat för att jag ibland får ångest, har en del sömnproblem och periodvis känner mig stressad. Ni vet – så som ganska stor del av befolkningen gör utan att söka hjälp för det. Jag tänkte, när jag fyllde i den där sabla hälsoblanketten, att det väl är BRA att jag visar att jag försöker hitta lösningar på mitt lidande istället för att ta ut det på andra. Men det är det så klart inte. För nu kanske alla de där problemen orsakar en hjärtinfarkt och då vill inte Skandia hjälpa till. Och förmodligen inget annat försäkringsbolag heller. Och det värsta här att jag nog inte ens är lite förvånad när jag tänker efter. För det är precis så här som det borgerliga skitsamhället ser ut. Och ja, jag kommer att skrika jävligt högt när jag demonstrerar på första maj i Malmö i år. Och nej jag orkar inte ens skriva hur dumt jag tycker att allt det här är egentligen.

Och så var det med det. En smart människa är tyst, som sagt.

Continue Reading

Good feeling gone

Ni vet i Hitta Nemo, när Marlin och Dory simmar ner mot ett förtrollande ljus som visar sig vara en djuphavsfisk som bara lurar dem och Marlin säger ”Good feeling gone” när han inser det? Det var ungefär så det kändes när jag åkte hem efter en bra för själen-fika med en vän efter jobbet och en medelålders man i pälsjacka började flirtblinka mot mig på tåget ända tills han tyckte att jag var tillräckligt besvärad. Då hånlog han istället.

Han satt på ett säte som var vänt mot mig, några rader bort. Jag hade kunnat byta plats till sätet mitt emot och vänt honom ryggen. Men vet ni vad? Jag tyckte faktiskt inte alls att jag skulle behöva flytta mig för att han är ett äckel. Så jag satt kvar. Arg och besvärad. Vilket kanske inte var så mycket bättre egentligen, men det var mitt enda sätt att protestera just då eftersom att det spontant kändes som en dålig idé att försöka slå honom.

Continue Reading

Partajmorsan

Igår körde jag en klassisk ”bara en öl efter jobbet” och sedan bara en till och bara en till och plötsligt var klockan ett och då hade jag druckit ganska många ”bara en öl”. Rumlade hem, fastnade med en uppfriskande dubbel samarin framför Grooveshark och AC/DC-hits. Och så lite Bon Jovi och så Alice Cooper anno -73 eller så och sedan var klockan tydligen halv tre? Förbannat. Isak vaknade sin nya vana trogen vid sex (betydligt bättre vana än den förra där han vaknade vid fem, give or take en kvart). Dock var det Alex som tog  upp honom och sedan kom Alex föräldrar och hämtade honom. Det var lite den vetskapen jag motiverade ”bara en till” på hela kvällen igår. Barnvakt hela helgen. Dumt att inte passa på liksom. Var ändå bakissentimental idag och ville gråta en skvätt när Isak pussade mig hej då och trippade iväg på förväntansfulla ben mot bilen och sin farmor och farfar.

Som vanligt har jag haft cirka en miljard planer för mina barnfria dagar. Fler planer än vad en normalbegåvad människa skulle klara av på dubbla tiden. Röja i förrådet, lägga ut saker på tradera, städa köket, fixa Isaks rum, åka till tippen, handla färg, måla en byrå, sticka färdigt min tröja, springa, göra yoga och se minst en säsong av någon tv-serie. Ligger ganska bra till på sista punkten där. Har precis sett färdigt säsong ett av the Killing  – men det är ju också det enda jag har gjort. Jaja glad för det lilla hörrni! Nu ska jag i alla fall göra yoga, sedan en favorit i repris: vegetarisk flygande Jacob och efter det kanske jag kan komma halvvägs med den där tröjan i alla fall? Resten gör jag imorgon. Innan klockan fem. Tror jag.

20140125-164208.jpg
Bild tagen av mitt fantastiska sällskap Lina, på Bröderna Ohlsson.

Ps. Full ung man tog mig smekandes, med dubbel handfattning om midjan igår. Samtidigt sträckte han sig fram och sade typ ”olalala”. Jag puttade bort honom, sade ”DU har ingen rätt att ta på mig” och fick till svar ”amen du har inte rätt att ta på mig”. Hade helt glömt den typen av värdelös comeback från patetiska krogtallare. Har fått den ganska många gånger genom åren, men blev ändå lite ställd. Försökte ge honom ett lagom förtäckt hot genom att hänvisa till dubbarna på mina icebugs innan jag gick därifrån (dock inte för snabbt, för dubbar inomhus är jättehalt och jag kände inte för att tillföra kvällen någon som helst slapstick). Hoppas att han fick gå hem ensam och att han vaknade kräkbakis idag. Hatar män som ba ”dig vill jag ta på så då gör jag det” precis som om man vore något jävla gosedjur för sexsvultna. Tvi.

Continue Reading

”Nu börjar livet”

Varning, varning! Det florerar en del felaktiga påståenden på internet och ute i verkligheten. Folk säger till personer som precis har fått barn att ”nu börjar livet för er”. Jag vill bara påpeka att även om det är en definitionsfråga lite beroende på religionstillhörighet och var folk står i abort osv om när livet verkligen börjar, så är det definitivt tidigare än när ett barn kommer till en familj. Om vi hårdrar allt så skulle jag säga att livet för föräldrarna börjar med att deras föräldrar befruktade ägget, såvida vi inte säger att det börjar i samband med lämnandet av moderskeppet aka förlossningen.

Hur som helst. Jag har en ansenlig mängd vänner utan barn som går omkring och är helt och hållet levande. Jag lovar. De är inte zombies. Så tro inte på dem som skriver att ”livet” börjar när någon får barn. De har uppenbarligen underkänt i biologi och socialt vett.

Continue Reading

Betapet älskar kön

Har börjat spela Betapet igen. Laddade ner appen, öppnade ett av mina sju konton och fastnade. Fast det var ju på håret att jag lade av redan innan jag började på grund av det här tramset:

20131228-222832.jpg

Ingen jävel ska välja mitt kön säger jag! Inte ens när det kommer till ordspel är det okej att vara odefinierad. VARFÖR är kön viktigt? Så löjligt. Inte bara tvingas jag ange vad jag betecknar mig som, jag får även välja vilket kön jag vill spela mot. Och vet ni vad som händer när spelsidor gör så här? Agerar dejtingsajt i mjugg? Då får den som anger att den är ”kvinna” jävligt många ovälkomna meddelanden i chatten från män. Som särskriver.

Så nu är jag man och gift på Betapet. Om ni undrar.

Continue Reading