Förbereder för en fattigare höst

Kokar bönor, planerar klädförsäljning och pekar om den här lilla bloggen till en gratis wordpress-sida istället för att ha den på webbhotell för 1500 kronor per år. Känns ju som ett rätt dyrt projekt när jag inte har hela min själ i det. Jag köper inte så himla mycket grejer till mig själv, och köper jag något är det i regel på loppis, men jag tänker att jag kanske borde skita i att gå på garnmässan den här hösten – för tydligen kan jag inte låta bli att köpa fem kilo garn som jag inte stickar upp, när jag går dit. På grund av ett intensivt odlingsintresse hos Alex är vi nu också självförsörjande vad gäller chili. Så himla synd att jag har den mest skandinaviska mun denna värld har skådat och börjar svettas bara av att titta på chili, men vi behöver ju i alla fall inte lägga några pengar på Alex konsumtion på ett tag. Kommande projekt är att gå igenom kyl, frys och skafferi och mixtra ihop rätter av det vi har. Jo. Och så ska jag göra ett jävligt snyggt excelark över vår ekonomi. Jag vet att många har haft sådana i tusen år, men vi har varit lite mer familjen som kör på och tänker att den andra har någon slags känsla för det som det borde finnas en känsla för och sedan förenas vi i ångest mot månadens slut. Nu tänker jag att vi kan inleda varje månad med den ångesten genom att fylla i ett kalkylblad istället. Bra va?
Vad har ni för oumbärliga spartips att dela med er av?

20140315-071209.jpg Alex chili och förra senhösten, eller om det var i vintras. Livet flyter ihop.

Continue Reading

Jamen framtiden då? Bleuurgh.

Efter att jag läste ett blogginlägg om en delägare i en advokatbyrå som blev utbränd och utförsäkrad efter ett hennes son fick cancer har jag haft mild panik. Dels på grund av att barn kan få cancer över huvud taget, men också för att man aldrig vet vad som händer. Verkligen aldrig. Det är ju lätt att tänka att någon som är jurist och delägare i en advokatbyrå är ekonomiskt tryggad för resten av sitt liv, men uppenbart är det inte så i dessa dagar. Och då är det ju lite upp till en själv att försöka fixa den där tryggheten med de medel som finns.

Så. Efter två år av fondångest har jag nu i alla fall startat ett sparkonto till Isak. Ett vanligt jävla sparkonto. Hatar verkligen fonder intensivt och inte blev jag gladare av att behöva läsa om dem igen. Varför kan inget vara enkelt? För att allt bara handlar om att tjäna pengar på allt. Galen blir jag. GALEN.

Pensionskontot jag hade tänkt öppna har däremot förblivit oöppnat efter ett samtal till banken och en väldigt energisk fondförespråkare som tvunget skulle ha in mig på samtal på ett kontor. ”Det handlar faktiskt om dina pengar, de måste växa, du måste ta dig tid, det är din framtid, kom hit, prata med oss, come – JOIN US”. Jag sade att jag skulle återkomma, men jag vet faktiskt inte om jag tänker göra det. Jag orkar inte. Jag orkar inte med det här systemet. Kan jag bara få köra en månadsinbetalning resten av mina, förhoppningsvis, trettio år som arbetsför och anställd UTAN att någon kommer med skräckhistorier om hur lite pengarna växer och hur dålig jag är som inte vill fondspara? ”Tänk på dina efterlevande”. Jo tjenare. ”Tänk på att vi vill leka med dina pengar” är väl snarare det allt handlar om. Å vredes vrede!

Känslan jag vill få av mitt pensionssparande.

Jag vill inte spekulera i mina pengar. Jag är inte jätteintresserad av att tjäna massor på det jag sätter in. Jag är nöjd med lite ränta och tryggheten i att veta att jag får ut minst värdet av det jag har lagt undan, men det får du visst inte säga i det här landet längre för då innebär det autmatiskt att du vill att dina barn ska leva på gatan. Jaha. Men tänk om den där jättefantastiska fonden ni försöker lura in mig i inte alls jäser över utan blir döbakt?

Så. Istället för att öppna ett enkelt pensionssparande sitter jag nu med dåligt samvete och framtidskräck utan att spara något till pensionen. Ska verkligen aldrig mer ringa en bank och be om råd. När det här traumat är över går jag in och öppnar ett enkelt sparkonto även fast det betyder att jag hatar min familj och livet.

Hur pensionssparar ni egentligen?  Gör ni ens det?

Continue Reading