Konsten att måla Fan på väggen

Sakta kryper jag ur den senaste perioden av sömnlöshet och in i vad som känns som en helt ny era. Våren är tillfälligt på besök, jag orkar plötsligt träna och morgnarna med barnen har gått från kaos till ganska härliga stunder ändå. Ja och så säger vi väl jinx på det då?

Jag vet inte om jag någonsin uppdaterade er om detta, men jag var ju lite nervös där i början av året efter att ha fått både en utställning och färdigställandet av en rapport i knäet om ni minns? Vi hade invigning av utställningen i början av april och det gick faktiskt helt fantastiskt bra. Och rapporten var bara delvis min att färdigställa visade det sig, så det gick också bra. Visst vore det trevlig om jag nu till nästa gång inser att det mesta löser sig? Ja. Nej. Det kommer aldrig hända. Jag kommer att drabbas av högmod igen och sedan kommer jag att ägna mycket av min tid åt att invänta ett stenhårt fall. Helt utan att någonsin ha fallit egentligen. Men men. Alla är vi bra på något och jag är tydligen skitbra på att försöka förutse katastrofer.

Apropå högmod så har jag sökt till högskolan igen. Någon timma innan deadline skrev jag upp mig som intresserad av diverse påbyggnadsutbildningar i projektledning, samt några mindre webbkurser. Ja för en annan sak jag inte är bra på är att lära mig av mina misstag. När jag gick grundkursen i projektledning grät jag av prestationsångest vid varje inlämning. Jag var helt säker på att allt skulle gå åt helvete, men det gick ju faktiskt ganska bra. Eftersom att det gick ganska bra i slutändan drabbas jag så klart av högmod vid varje ansökningsperiod. Blir jag antagen kommer jag givetvis att ägna all vaken tid åt att förbereda mig på ytterligare ett imaginärt fall. Något annat vore otänkbart. Sedan kommer det säkert gå ganska bra och så är vi tillbaka på högmodets tröskel igen. Som min alldeles egen circle of life. Hör gärna av er om ni vill ha tips på hur jag gör!

 

Continue Reading

Om jobb, afte och podd

Tillbaka till jobbet efter två dagars hemmavarande. Inledde med att smita förbi apoteket och köpa Oralmedic, för vid mina gudar – aften som slog till under sjukan var så enorm att jag inte ens kunde dricka morgonkaffe. Och så kan faktiskt en statlig tjänsteman inte ha det. Om du inte vet vad afte är så säger jag: grattis. Jag önskar att jag vore du. Tyvärr är jag inte det, utan jag tillhör de tio procent som vet allt för väl vad afte är. Jag råkar nämligen vara en av de människor här i världen som får stora sår i munnen vid stress, hormontoppar, sjukdom och, för all del, om ett chips råkar rispa upp en liten, fesig del av insidan av munnen. Då kan man fan lita på att aften dyker upp som ett brev på posten (dock ej brev skickat med Postnord). Det kan eventuellt framkallas av sol också, men som en som inte gillar att vistas i solen särskilt mycket kan jag inte svara helt säkert på det.

Hur som helst. Inget föll på sin plats under jobbdagens början eftersom att det tydligen blivit stopp i avloppet i huset så att hela entré och trapphus luktade ruttet… ja. Det räcker kanske med att veta att jag höll på att kräkas när jag skulle ta hissen?

Efter lunch kom jag in i ett jäkligt bra tempo, men det fick sig ett abrupt slut när Alex messade om att han tappat sina nycklar. Förbannat. Men ändå: välsignat. Även om jag mycket väl hade behövt en skön kväll av överarbete på plats, räddade detta mig från att skriva ett mötesprotokoll på engelska. Något som jag med hjärta och innerlighet hatar. Så himla trist att min kollega fick ta den biten nu…

Åkte i alla fall hem vid fyra. Lagade djurfri mat på rester och instagrammade detta, min vana trogen. Nattade barnen. Nej. Alex nattade barnen. Vad gjorde jag? Just ja. Jobbade. Med att försöka få ut något vettigt ur jobbets nya hemsidestruktur. Spoiler: det går inte.

Låter det som en rolig dag? Njae. Jag hade tänkte skriva något oerhört genomtänkt om feminism, men under omständigheterna förstår ni säkert varför jag inte gjorde det. Känn ingen sorg för det dock, ity här har ni ett nytt avsnitt av En förbannad podd att lyssna på istället! Om tågputtar, författarfavoriter och alla de här böckerna:

Vi kommer snart hem igen – Jessica Bab Bonde & Bergting

Främlingar på ett tåg – Patricia Highsmith

We are ok – Nina LaCour

Wishful Drinking – Carrie Fisher

Den sommaren – Jillian Tamaki & Mariko Tamaki

Var så god!

Continue Reading

Allt blev PMS

En låt till mig själv:

Jag sov dåligt, jag blev lilla gummad på jobbet, jag misslyckades med stickningen, jag förlorade på alfapet. Jag tycker inte att det är rättvist. Är så sur att om jag sover kommer jag att göra det hyttandes med näven, det är ett som är säkert.

Continue Reading