web analytics

Att lämna bort sitt barn över en helg

Jomen. Den fantastiska känslan av att jag och Alex har en hel helg för oss själva dog ju samma sekund som Isak såg sin farmor och farfars bil och insåg att vi skulle lämna bort honom kan jag säga. Hu. Förtvivlan och maktlösheten i mitt barns ögon när jag spände fast honom i barnstolen. Det hjälper inte att farmor skickade ett sms efter två minuter och berättade att han satt och fnissade och pratade med saker utanför bilrutan. Känner mig ändå som någon som typ sätter eld på barns kaniner på födelsedagskalas. Alltså det var ju så mycket lättare när han var mindre och inte förstod vad som hände de gånger vi lämnade bort honom. Var han tvungen att bli klipsk så fort? Eller snarare: om han nu skulle bli klipsk nog att förstå när vi lämnar bort honom – kunde han inte samtidigt få minne nog att veta att han åker till ett ställe han älskar att vara på? Känns liksom inte logiskt att de där två utvecklingsmomenten inte går hand i hand.

2013-09-28 040

Skruttkropp

Hej. Min kropp säger ifrån, så jag är full av citodon (och försöker mig tydligen på en tveksam rappkarriär med rim?). Jag vet inte riktigt vad kroppen protesterar mot men troligen något av detta: 1) förskolebaciller 2) för mycket stress 3) för lite sömn 4) för mycket kaffe 5) all of the above. Skit är vad det är, för jag vill springa, hänga med Isak utan huvudvärk och bara allmänt vara utomhus och igång och helst inte behöva vara dimmig och simmig och skev. Jag vill ha anledning att uppdatera i Move it mama-bloggen och så vill jag orka tänka igen. Känns som att någon har fisit mig i hjärnan ärligt talat. Bu.

 

2142879440_0_answer_5_xlarge

 

En dag av magsjuka går till historien

Det är ju kul att Isak tar med sig saker hem från förskolan och så, men jag hade föredragit en teckning framför magbaciller. Det blev inte så mycket jobba och ägna kvällen åt att springa idag alltså, som att ligga hemma med svårt illamående och titta på säsong ett av Supernatural (hur har jag inte kunnat titta på den serien innan?!). Alex fick glädjen att ta jouren på förskolan istället för mig och spenderade således eftermiddagen med att få pruttpopcorn kastade på sig av fyraåringar. Isak hade i sin tur glädjen att få komma hem till salong Estelle-Jonsson och få en redig mopp klippt på huvudet igen (håret på detta barn alltså, tror att vi har klippt hans kroppsvikt tre gånger om redan). Man skulle kunna kalla moppen lite av hans signaturfrisyr. På bilden ses han obrytt dunka sin stridskossa i golvet. I övrigt inte så mycket nytt på vår front. Har försökt bota mitt illamående med en delicatoboll, men började bara må ännu sämre. Vilket måste vara det yttersta beviset för att jag faktiskt är sjuk på riktigt. Hur kan man annars må dåligt av det bästa som livet har skapat?

20131022-210109.jpg

Låt mig vara

I fredags drack jag två öl med en vän, i lördags vaknade jag bakfull trots att den ena ölen inte ens var stark. Trots att jag hade gått hem från Bröderna Olsson redan halv tio, när musiken höjdes. Vet ni vad jag är vansinnigt trött på? Förutom oförtjänta bakfyllor och för hög volym. Män i grupp som inte bara kan låta en passera. Som bara måste anmärka på något när man kommer ensam. Att man har bråttom, att man lyssnar på musik, att man ser hård ut, att man är klädd i svart, att man har glasögon, att man inte stannar och fnissar och gör deras ovälkomna uppmärksamhet till lags. ”Men hallå, värst vad du var sur, vi vill ju bara prata lite för faaan”. Alltid någon oönskad kommentar. Inte nödvändigtvis sexuella anspelningar, men fortfarande män i grupp som inte bara kan låta mig passera. Och jag blir så vansinnigt, vansinnigt trött och ganska ofta blir jag även lite, lite rädd. För vad gör jag den dagen de hindrar mig med sina kroppar istället för med sina ord? De här helt vanliga männen, som tvunget måste bröla i grupp. Jag vill inte vara med om det. Jag vill bara få passera i fred. Utan att behöva vara på min vakt.

Fantastiska nyheter!

Speak of the devil-skivan med Chris Isaak finns på Spotify igen! LÄGG AV vad jag har väntat på detta länge. Firar med att lyssna på repeat samt byta skrivbordsunderlägg på jobbdatan till Chrille (förlåt Isak men Chris föddes faktiskt först).

172359_1_f
Klicka på bilden. KLICKA PÅ BILDEN. Tacka mig sedan.

1353442948_a-152425-1350124475-2629 1353443044_a-152425-1350124048-8976

Liten önskan

Det här: ”har du inget snällt att säga så var tyst” och ”varför vara otrevlig när man kan vara trevlig”. Det vore väl ändå lite roligare om fler kunde applicera det på vardagen? Att vara en dryg översittare eller bara butter av princip är så himla tråkiga intressen – kan inte folk ägna sig åt något annat? Som får till exempel. (obs inte på ett snuskigt sätt, jag är djurvän framför människovän)

De bästa morgnarna

Alltså det allra, allra bästa vore ju om Isak inte vaknade fem utan typ sju så att alla kunde vakna utvilade och få gå upp tillsammans och köra långfrukostar utan dess like – men nu är ju livet som det är. Så utifrån situationen vi lever i är det här de bästa morgnarna, de som är som idag. Det är helg, Alex jobbar inte, Isak vaknar (och har lärt sig klättra ur spjälsängen som en tyst ninja? Tveksamt om det ingår i en bra morgon), jag får första delen av sovmorgonen, Alex får andra, jag och Isak hänger tills han blir så trött att han måste sova middag, Alex fortsätter att sova som en tonåring, jag får kolla ostört på senaste avsnittet av Americas Next Top Model och sticka en stund, dricka kaffe och blogga lite och sedan ge mig ut och springa facking 4.52 km på 31 minuter!! WIN!

20131020-135630.jpg

Lördag och strumpstickning vol. 2

Eftersom att jag tydligen aldrig lär mig hur uttråkad jag blir av machoaction föreslog jag att vi skulle se Pacific Rim ikväll. Om vi säger så här: jag har sett den nu så att ni slipper – ni kan tacka mig sedan. Eller jag såg ju inte hela eftersom att en svår uttråkning slog till när jag insåg att det bara fanns en kvinna med och att hon var tvungen att kompensera sina slagsmålsskills med en skör personlighet. Samt: väldigt trött på att se film som helt och hållet spelats in framför blåskärm (eller grönskärm eller vad nu datan kräver för skärm för att göra om allt till effekter). Så för att inte flimmer och irritation skulle utlösa ett epileptiskt anfall tog jag upp strumpstickningen igen. För den gör ju inte mig irriterad… Hur som helst – hittade gammalt fint garn i gömmorna och ett mönster som går att följa – så nu kanske Isak kan få sina raggsockar trots allt. Skulle ju vara himla skönt faktiskt – så att han slipper bli en sådan där barfotahippie.

20131019-221508.jpg

Ursäkta om jag dansar en stund

Alltså försiktigt hurra här borta. Har svurit över klockans omställning nästa vecka ända sedan jag insåg att det där med att ”få en extra timme” bara gäller för dem som inte har ett barn som vaknar fem. Vi kommer ju förlora en timme eftersom att han kommer att vakna fyra istället. Men plötsligt ba: MINNS ÖFVERENSKOMMELSE MED ALEX FÖRÄLDRAR. Han ska ju sova hos dem nästa helg! Och ja han kommer säkert vara astrött på kvällen när han kommer hem – men vi kommer ha sovmorgon på dagen! SOVMORGON MED EN EXTRA TIMMES SOV PGA VINTERTID! Åh jag känner i Caps Lock!! Fucking A, eller vad det nu är engelsmännen säger. Fucking A hörrni!