web analytics

Det sjuka och orättvisa

Mamma kommer in med kaffe. Bredvid mig sitter pappa ovetandes om att han ska få extra stark ölkorv på fars dag. Nyheterna står på i bakgrunden. På Filippinerna har tiotusen människor dött i en tyfon. Tar upp mobilen och skickar ”akut Filippinerna” till 72900 flera gånger. Sträcker mig efter kaffet.

Den tursamma slumpen som placerade oss i Sverige. Tacksam så att jag skäms.

Tiotusen liv. Ofattbart.

||||| 0 Gilla! |||||

Jag har gjort er en tjänst!

Jag har sett the Hobbit så att ni slipper. Och har ni redan hunnit se den (vilket ju vore fullt möjligt eftersom att den har funnits i typ ett år) vill jag beklaga samt fråga om det finns någon stödgrupp för oss som gått igenom det här? Jag blev ju varnad innan, det blev jag. Å andra sidan blev jag det för Men in black III också och till den hulkgrät jag ogenerat och inlevelsefullt (samt skällde på Alex för att han inte gjorde samma sak). Inte så himla lätt att veta vad som väntar bakom ett varnande finger faktiskt.

För övrigt? Imorgon åker jag hem från Örebro och så här ser min favoritklänning ut:

20131109-205250.jpg

God natt!

||||| 0 Gilla! |||||

The big three… eh… five

Bäst med året som gått: jag har blivit så mycket gladare eftersom att jag gjort så många bättre val. Vad gäller allt. Vänner, fighter, motion, kaffesort. På det sättet älskar jag att åldras. Det blir så mycket lättare att se vad som är bra (observera att det har krävts en del terapi i mitt fall).

Sämst med året som gått: att jag aldrig kommer bort från känslan att desto längre tiden går, desto fler kommer den att ta ifrån mig. På det sättet hatar jag att åldras. Inte ens terapi verkar bita på det.

Bäst idag: Isak lyriska dans och handklapp till Chris Isaak. Vi låtsas inte om att Pugh Rogerfeldt gav samma reaktion (obs, obs det var pappa som drog igång honom och inte jag – Pugh finns inte i min tankevärld om inte någon annan har den tveksamma smaken att placera honom där).

Sämst idag: Stefan Löfvén (orkar inte ens…) och resan från Isak och Alex, eftersom att det inte gick att lösa logistiken kring att åka till Örebro allihop. Det känns så himla cheesy, men alltså det blir ju jobbigare och jobbigare att åka ifrån de där två. Vad hände med att fokusera på sovmorgon och möjligheten att jazza omkring i pyjamas, simmig på två centiliter rom (nej, mer behövs inte) hos äldsta brorsan? Hjärtknipen tog över. Bah.

20131108-180022.jpg

||||| 0 Gilla! |||||

Meh

Gudars skymning vad trött jag är på mina ängsliga perioder. Fyller trettiofem imorgon och analyserar människors uteblivna svar som om det vore första veckan på högstadiet ikväll. Tvåtusen-nu får faktiskt vara året jag fixar den här tråkiga lasten. Jag har ju inget att noja över egentligen. Ju.

||||| 0 Gilla! |||||

Min mage

Igår, när jag gjorde plankan (som jag egentligen inte ska göra eftersom att jag tydligen fick diastas av att vara gravid, vilket jag råkade glömma en stund) kikade jag på magen bara för att se hur den höll ihop. Inte särskilt mycket visade det sig. Alltså när jag ligger i plankläge så hänger min mage ner som en död mans pung. På riktigt. Detta gjorde mig så fnissig att jag var tvungen att ropa in Alex så att han också fick se. Sedan fnissade vi tillsammans.

Det här syns ju inte alls när jag befinner mig i en normal position så att säga och vanlig planka är inget jag gör särskilt ofta, så det hela kom lite som en överraskning. Absolut inte en dålig överraskning, för jag tyckte att det var ganska fint ändå (okej, nu låter ju det där jättesjukt eftersom att jag jämförde magen med en död mans pung nyss, men ni får bortse från den liknelsen en stund).

Det som hängde där är ju trots allt påsen som Isak vilade i, i nio månader.

Min fina lilla påse som bar mitt fina lilla barn. Dig vill jag ha kvar.

||||| 0 Gilla! |||||

Mvh Dryg feminist -78

Okej. Jag vet att jag ofta brukar hylla ödmjukhet i diskussioner, men idag, när en kollega ville diskutera kvotering med mig svarade jag i alla fall: ”Har du fakta eller bara åsikter? För är det det senare alternativet orkar jag faktiskt inte ha en diskussion med dig”. Ja, och hen hade ju så klart bara åsikter visade det sig efter att jag även fått tillägga ”men alltså – har du läst ?” så trevligt jag kunde efter att ha fått svaret ”jag vet, vad jag vet”.

Och vet ni vad? Jag känner att jag är väldigt nöjd över att jag log, reste mig och gick. Och leendet var verkligen genuint, för är det något jag är glad att jag går ifrån är det ytterligare en dödfödd diskussion med någons åsikter. Så faktiskt: high five på mig där.

 

||||| 0 Gilla! |||||

Färdig!

20131102-221427.jpg

Herreminje, nio timmar stickning har tant klarat av idag. Det gick så snabbt! Är jättetrött och fingrarna värker som om jag vore en fiskargumma som lappat nät hela mitt liv. Jag var ändå inte alls sugen på att detta skulle ta slut så fort, trots att allt jag stickade egentligen blev fel (mitt projekt utvecklades från mössa till magvärmare och slutade som en mycket klädsam tubsjal, om jag får säga det själv).

Är ärligt talat ungefär lika nöjd med att kvällen är över som Isak varit med livet i allmänhet de senaste dagarna. Jag tänker gå och lägga mig nu, men jag tänker INTE vara glad över det. God natt.

20131102-221554.jpg

||||| 0 Gilla! |||||

I’ve been looking for freedom!

Men hörrni? Jag har ju glömt att säga en sak! Imorgon ska jag, Julia, Amanda och Annan träffas klockan tio på förmiddagen för att köra igång en hel dag av random acts of kindness. Vår random act kommer att vara att sticka så att fingrarna värker ända fram till klockan elva på kvällen, eller längre, och sedan skänka allt till Hjälpstickan. Fattar ni inte alls vad jag pratar om? Lugn. bara lugn – det finns en facebook-sida här där ni kan läsa mer om det. Förutom att sticka kommer vi att äta scones med portvinsmarmelad och lägga upp ett foto i timmen på Instagram. På frågan om vilken hashtag som var bäst svarade Julia precis: #efit #e4k #knitting #charity #myhandshurt #fuckthis – så ni kan ju med fördel söka på det i den ordningen imorgon om ni vill se hur det går.

Och vet ni vad mer? Jag glömde skriva om en blogg jag har skrivit i i mitt förra inlägg. Jag och Andrea var ju ekopoliser under en alldeles för kort period av våra liv för några år sedan och skrev bland annat om att rädda ålar och använda ekologiska duschprodukter.  Och vet ni vad ännu mer? Andrea hörde av sig till mig häromdagen och erbjöd sig att deala två kassar garn som någon slängt i hennes soprum till mig. Och vet ni hur mycket garn det var? HUR mycket som helst. Tittar bara på bilden! Nu ska delar av allt detta bli en mössa och kanske en halsduk till någon som saknar värme och hem i vinter. <3 Andrea för det!

IMG_4638[1]

 

Titeln på det här inlägget? Never mind. Är så peppad just nu att till och med jag själv börjar tycka att jag är obehaglig.

||||| 0 Gilla! |||||