web analytics

FF!

Frallan är på obskyr konsert. Fisen sover. Jag har massor av avsnitt av Supernatural. Jag har ett virkningsprojekt som jag kan sysselsätta mig med när det blir för läskigt. Jag har chips. Jag har dipp, eller dippa som skåningar säger (men de säger ju ett choklad också så ja, vi låter dem hållas).

Precis när jag hade insett möjligheterna med allt det här och var på väg upp i soffhörnet för att göra en Leonardo och skrika ”jiiihoooo I’m the king of the woooorld” avbröts hela friden av ett valliknande läte som visade sig vara jag själv som gäspade. Tre högljudda valar senare har jag insett att det enda jag kommer att orka göra ikväll är att gå och lägga mig. Så är det. När jag tänker på att människor är ute och dricker öl nu vill jag bara gråta. Inte för att jag är avundsjuk, utan för att det verkar så himla jobbigt. Ungefär så trött är jag.

Jaja. Vad är en chipsflottig hand i soffan, mot en kväll med sig själv under täcket höll jag på att skriva – men jag har inte för avsikt att göra något annat än att sova. HÖR NI DET!!

||||| 0 Gilla! |||||

Mina nya bröder

Är alldeles för upptagen av Sam och Dean Winchester för att blogga just nu. Har snart sett färdigt säsong två av Supernatural och vill gråta en skvätt över att det inte finns fler säsonger än nio. Kan inte minnas sist jag blev så kär i en serie. HUR ska jag någonsin kunna överleva om de inte fortsätter efter den pågående säsongen?

||||| 0 Gilla! |||||

Varva ner sig lite

Har gått ner tio procent i arbetstid för att kunna hämta denna person två dagar i veckan. Ungefär det bästa jag har gjort sedan jag fick för mig att jag fixade heltid, övertid, två timmars pendling om dagen samt familjeliv, löparkarriär, vänner och övriga intressen utan att känna mig stressad eller missa hälften av Isaks uppväxt. Ja ni hör ju själv. Som stereotypen av en gammal karl har jag varit – och till vems vinning? Inte min egen i alla fall. Himla nöjd över detta beslut faktiskt. Isak med verkar det som.

20131112-213135.jpg

||||| 0 Gilla! |||||

Utmaning med köpstopp

Apropå det här konsumtionsfria året som vi ska inleda snart, har jag redan börjat fuskinleda det för ärligt talat: jag äger shitloads av grejer och jag behöver inte mer saker. Jag behöver mer tid och vet ni vad som stjäler tid förutom arbetsveckan (vad hände med sex timmars arbetsdag LO?)? Shitloads av grejer som måste städas undan hela tiden. Kort sagt: jag handlar bara om något går sönder eller tar slut.

I och med min tjuvstart har jag insett att jag kommer att stå inför en gigantisk utmaning under nästa år. En utmaning som stavas strumpbyxor. Jag går ju helst inte i brallor utan sportar (det är så kidsen säger va?) kjol och klänning för det mesta. Och till kjol och klänning har jag alltid strumpbyxor eftersom att det 1) blir kallt vissa årstider, 2) nakenlår klibbar ihop andra årstider. Problemt är inte att jag inte äger strumpbyxor, för precis som med garn och svarta kontorsklänningar är det här något jag tror att jag måste köpa varje gång jag går in i en butik. Problemet är att alldeles för många av de strumpbyxor jag har köpt har jag plockat under påverkan av lågt blodsocker ur tvivelaktiga reakorgar. Det finns ju ofta en god anledning till att saker är nedsatta (dvs: ingen annan vill köpa dem) och tyvärr är jag väldigt blind för just goda anledningar när jag har lågt blodsocker. Om jag ska bli en god konsument, miljövän och samhällsvälgörare samt inte svika mig själv måste jag alltså gå igenom hela strumpbyxelådan till sista spräckta söm innan jag köper något nytt.

Utmaningen? Låt oss bara konstatera att jag kommer att spendera alldeles för stora delar av 2014 med att se ut som en gymnast på LSD.

||||| 0 Gilla! |||||

Det sjuka och orättvisa

Mamma kommer in med kaffe. Bredvid mig sitter pappa ovetandes om att han ska få extra stark ölkorv på fars dag. Nyheterna står på i bakgrunden. På Filippinerna har tiotusen människor dött i en tyfon. Tar upp mobilen och skickar ”akut Filippinerna” till 72900 flera gånger. Sträcker mig efter kaffet.

Den tursamma slumpen som placerade oss i Sverige. Tacksam så att jag skäms.

Tiotusen liv. Ofattbart.

||||| 0 Gilla! |||||

Jag har gjort er en tjänst!

Jag har sett the Hobbit så att ni slipper. Och har ni redan hunnit se den (vilket ju vore fullt möjligt eftersom att den har funnits i typ ett år) vill jag beklaga samt fråga om det finns någon stödgrupp för oss som gått igenom det här? Jag blev ju varnad innan, det blev jag. Å andra sidan blev jag det för Men in black III också och till den hulkgrät jag ogenerat och inlevelsefullt (samt skällde på Alex för att han inte gjorde samma sak). Inte så himla lätt att veta vad som väntar bakom ett varnande finger faktiskt.

För övrigt? Imorgon åker jag hem från Örebro och så här ser min favoritklänning ut:

20131109-205250.jpg

God natt!

||||| 0 Gilla! |||||

The big three… eh… five

Bäst med året som gått: jag har blivit så mycket gladare eftersom att jag gjort så många bättre val. Vad gäller allt. Vänner, fighter, motion, kaffesort. På det sättet älskar jag att åldras. Det blir så mycket lättare att se vad som är bra (observera att det har krävts en del terapi i mitt fall).

Sämst med året som gått: att jag aldrig kommer bort från känslan att desto längre tiden går, desto fler kommer den att ta ifrån mig. På det sättet hatar jag att åldras. Inte ens terapi verkar bita på det.

Bäst idag: Isak lyriska dans och handklapp till Chris Isaak. Vi låtsas inte om att Pugh Rogerfeldt gav samma reaktion (obs, obs det var pappa som drog igång honom och inte jag – Pugh finns inte i min tankevärld om inte någon annan har den tveksamma smaken att placera honom där).

Sämst idag: Stefan Löfvén (orkar inte ens…) och resan från Isak och Alex, eftersom att det inte gick att lösa logistiken kring att åka till Örebro allihop. Det känns så himla cheesy, men alltså det blir ju jobbigare och jobbigare att åka ifrån de där två. Vad hände med att fokusera på sovmorgon och möjligheten att jazza omkring i pyjamas, simmig på två centiliter rom (nej, mer behövs inte) hos äldsta brorsan? Hjärtknipen tog över. Bah.

20131108-180022.jpg

||||| 0 Gilla! |||||

Meh

Gudars skymning vad trött jag är på mina ängsliga perioder. Fyller trettiofem imorgon och analyserar människors uteblivna svar som om det vore första veckan på högstadiet ikväll. Tvåtusen-nu får faktiskt vara året jag fixar den här tråkiga lasten. Jag har ju inget att noja över egentligen. Ju.

||||| 0 Gilla! |||||

Min mage

Igår, när jag gjorde plankan (som jag egentligen inte ska göra eftersom att jag tydligen fick diastas av att vara gravid, vilket jag råkade glömma en stund) kikade jag på magen bara för att se hur den höll ihop. Inte särskilt mycket visade det sig. Alltså när jag ligger i plankläge så hänger min mage ner som en död mans pung. På riktigt. Detta gjorde mig så fnissig att jag var tvungen att ropa in Alex så att han också fick se. Sedan fnissade vi tillsammans.

Det här syns ju inte alls när jag befinner mig i en normal position så att säga och vanlig planka är inget jag gör särskilt ofta, så det hela kom lite som en överraskning. Absolut inte en dålig överraskning, för jag tyckte att det var ganska fint ändå (okej, nu låter ju det där jättesjukt eftersom att jag jämförde magen med en död mans pung nyss, men ni får bortse från den liknelsen en stund).

Det som hängde där är ju trots allt påsen som Isak vilade i, i nio månader.

Min fina lilla påse som bar mitt fina lilla barn. Dig vill jag ha kvar.

||||| 0 Gilla! |||||