web analytics

Vardag

Ordna julfika för tentavakter, få kramar av pensionärer, stångas hela vägen hem, få kramar av Isak, sy upp en kjol, inse begränsningar, välja Supernatural framför joggingrunda, bara få lite dåligt samvete. Mycket, mycket nöjd. Samt: har glömt att berätta att mitt barn har hittat en glaskula och förvandlats till Gollum.

20131117-220507.jpg

 

För övrigt: vill ni ha en julkalender här? Och vill ni i sådana fall bestämma rubriker som jag svarar på en om dagen eller ska jag bara köra tjugofyra sjukt bra tips med början den första december? Eller skiter ni i vilket? För i sådana fall kanske jag kommer med lite tips. För att hålla igång mig. Känns ju inte som någon direkt värdig utmaning att komma på tjugofyra rubriker som jag vill veta om mig själv…

||||| 0 Gilla! |||||

Men?

HUR blev klockan nästan tio igen? Är det verkligen helt omöjligt att hinna med allt jag vill göra på en kväll PLUS ett avsnitt av Supernatural utan att morgondagen blir lidande? Och varför bloggar jag om det istället för att åka direkt i säng utan att passera gå (herregudrun vad slitet uttryck, men jag är faktiskt trettiofem och behöver trygghet och rutin för att fungera)? Så många frågor. God natt.

||||| 0 Gilla! |||||

Sluta ”tänk på barnen”

Det finns tydligen mycket som stör med barn. Att de ammas offentligt, att de åker buss, att de åker tåg, att de är med på fik, att de över huvud taget får vara med i sociala sammanhang. Jag gillar inte heller ouppfostrade barn, fast jag har svårare för ouppfostrade vuxna (kombinationen av de två är det värsta). Jag är helt för barnfria områden och jag tycker att det borde finnas fler lättillgängliga sådana, även om jag tycker att det i vissa fall kanske är bättre med ordningsregler än att straffa ut alla barn bara för att några föräldrar kör med slapp uppfostran.

Sådant här går sällan att diskutera. På varje sida sitter en inskränkt person som absolut inte kan leva sig in i hur andra har det och som måste hävda att de tänker på barnen. Det värsta argumentet jag vet är ”tänk på barnen”, för det är faktiskt det sista det handlar om. Det spelar ingen roll om det är den som vill få bort barnen eller den som vill ha med barnen som säger det, det handlar ändå bara om egenintressen. Jag kanske har fel, men jag har sett jag vet inte hur många sådana här diskussioner och jag har aldrig någonsin varit med om någon som på allvar bryr sig om barnen. De allra allra flesta bryr sig bara om sig själv här – och det är helt okej, så länge man inte ljuger och försöker få det att låta som något annat.

Jag har ganska många gånger hört olika personer säga att de minsann inte skulle ta med sina eventuella barn på café ”för hur kul är det egentligen för ett barn att sitta på café”. Föräldrar borde faktiskt hålla sig hemma och fokusera på sina barn istället för att skvallra över latte (eftersom att det tydligen är det absolut enda ändamålet för en fika). Nu skulle jag tycka att det vore en väldigt dålig idé att ta med just mitt barn på ett café som inte är barnvänligt, för han är för liten och för nyfiken för att förstå hur han ska föra sig i en sådan miljö. Men alltså jag vet en hel del andra barn som tycker att café är the shit of the year. Det finns jättemycket att titta på där för små barn och vissa barn älskar att just sitta och titta (och gör de inte det protesterar de och DÅ är det ju väldigt dumt om föräldern inte uppmärksammar det och går). Det är inget någon vet innan de testat. Barn råkar chockerande nog vara individer som även föräldrarna behöver lära känna. Jag förstår att somliga inte vill vara på caféer där det finns barn (jag känner ibland samma sak), men det går väl alldeles utmärkt att säga det då istället för att hitta på att man är någon slags ambassadör för alla barns väl och ve.

Sedan har vi de här personerna som absolut inte kan acceptera offentlig amning. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra ”och dessutom är det inte så himla schysst mot barnet” precis som att de bryr sig om det. Alltså jag lovar – barnet, som i det här fallet är hungrigt, lär nog tycka att det är väldigt schysst att få mat. För andra barn handlar det om trygghet och jag är relativt övertygad om att de barnen inte vill ha ”omtanken” att inte få den tryggheten. Och om någon mer säger ”ameen asså sätt en sjal över om du nu tvunget ska amma ute – för BARNETS skull” så måste jag nog slåss. Alternativt trycka en sjal över huvudet på vederbörande nästa gång den ska äta. Ja så får det bli, för jag vill inte hamna i finkan.

Det är bara så himla fånigt. Det handlar ju inte om att någon bryr sig om barnet. BARNET bryr sig ju för fan inte om något annat än att få sina behov tillgodosedda och tro mig, väldigt många föräldrar klarar av det riktigt bra för det mesta. Oavsett om du tror att du känner alla barn utifrån ditt eget eller om du är barnfri eller barnlös och tror att du har koll för att ditt huvud inte grumlats av föräldrarollen: ge dig. Jag fattar att vissa barn och föräldrar är jätteirriterande men på riktigt: GE DIG.

Jag vet några saker som är jättebra. Ödmjukhet är en. Den där muskeln i nacken som gör att du kan vända på huvudet och titta bort är en annan. Sluta ta ut saker som en eventuell individ har gjort på en hel grupp är typiskt annat som är typiskt bra. Att försöka att inte bete sig som en hel tråd på Familjeliv är ytterligare ett fantastiskt tips. Jag menar inte att det är förbjudet att störa sig på stör, för det tycker jag alla gånger att man ska göra. Men var ärlig med dina motiv och försök inte hitta på att du bryr dig om barn, när det är dig själv det handlar om. Det är vad jag menar.

||||| 0 Gilla! |||||

Bil – att ha eller inte ha

Har ni bil? Bil är något jag har ågren över från och till. Jag tänker många gånger att mycket hade blivit lättare med bil. Vi har ju familjen ganska så utspridd över landet och ingen sådär jättebra kommunikation till och från storbutiker i området. Så jag tittar då och då på Blocket efter något begagnat, men ger alltid upp efter en stund. Jag får panik över vad bilar gör mot miljön och jag kan alldeles för lite för att kunna göra ett bra begagnat köp.

Jag kanske bara romantiserar allt, men vi var på väg att få låna en bil i minst ett år och nu sket det sig och jag känner mig så himla sur över det. Det känns som om så mycket hade blivit så mycket enklare. All jävla skit med SJ varje gång vi ska ner till Skåne – borta. All stress över barnhatare på tågresor – borta. Kunna handla det vi behöver utan att dela upp det på flera dagar i veckan för att det blir för tungt att bära hem. Kunna ta sig snabbt till sjukhus om det behövs. Vi hade inte ens fått en så överdrivet hög kostnad eller slitit sönder miljön helt eftersom att vi bara hade använt bilen på typ helger.

Åh, ett jävla lyxproblem, jag vet – men alltså. Bil. Det känns som lösningen på så himla mycket just nu. Förbannat att det inte finns någon bilpool i vårt område. Ingen som vill sälja en fullt fungerande och säker lite pärla för säg, 4000? Smiley -> 😀

||||| 0 Gilla! |||||

Flashback friday

Har precis gått igenom min gamla bilddagbok. MERCY! Nästan lika jobbigt nostalgiskt som att lukta på gammal parfym (som är ungefär det jobbigaste jag vet). Hittade en gammal utmaning från februari 2008. Herregud vad butter och dramatisk jag var, men ja det var ju en ganska jobbig period där i början av året. Måste svara på allt idag igen bara för det. Då i svart, nu i rosa.

SÅ FORT DU LÄST DETTA HAR DU BLIVIT UTMANAD! Regler: Du måste svara på alla frågor och sen utmana alla som läser detta / Alltså, nej ni måste ingenting – ni gör precis som ni vill.

ÅTTA SAKER OM DIG SJÄLV

1. Är du singel? – ja / Nej

2. Är du lycklig? – inte just nu / För det mesta

3. Är du uttråkad? – mer sällan än innan  / Väldigt sällan faktiskt.

4. Är du ledsen? – ja / Ibland, men på det hela taget: nej.

5. Är du italienare? – nej / Inte vad jag vet.

6. Är du cooling? – fuck yeah / Eh… har precis köpt ergonomiska inneskor så nej.

7. Är du från irland? – nej. / I wish!

8. Är dina föräldrar fortfarande gifta? – ja / ja

ÅTTA SAKER OM DITT KÄRLEKSLIV

1. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? – ja. / det är ju i och för sig en definitionsfråga, men om vi säger så här: förälskelse vi första ögonkast = ja, genuin kärlek = nej.

2. Har du någon gång blivit sårad? – ja. / ja – fast börjar bli sämre på att minnas gångerna, tack och lov.

3. Har du någonsin tänkt på samma tjej/kille flera gånger under samma natt? – nej så fort jag slutar tänka på någon glömmer jag bort den.. dum jävla fråga. / Fortfarande dum jävla fråga.

4. Har du gillat en tjej/kille utan att berätta det för henne/honom? – ja. / Fortfarande ja, men inte sedan förra gången.

5. Har du kysst någon under de två senaste veckorna? – nej. / Ja.

6. Har du haft en hemlig beundrare? – ja. / Ingen ny sedan sist, vad jag vet, men för ungefär tio år sedan fick jag en anonym ros på alla hjärtans dag. Vet fortfarande inte vem det var som skickade.

7. Är du kär? – nej. / Ja.

8. Vill du gifta dig? – inte med någon av dem jag har träffat. / Ja. Jag vill ha en privat cermoni med Alex och Isak och sedan fira med klezmer, fulsprit och alla våra vänner i en källarlokal i dagarna tre.

10 ALTERNATIV

1. Blond eller brunett? – svart. / Totalt ointressant.

2. Hår eller ögon? – hår. / Helst både och?

3. Katter eller hundar? – en av varje. / fortfarande båda

4. Några få bästa vänner eller jättemånga ”vanliga” vänner? – några få / Samma.

5. Tv eller internet? – internet / Internet. Herregudrun, internet ÄGER ju tv.

6. Coca-Cola eller Pepsi? – cola. / Cola.

7. Utekväll eller romantisk hemmakväll? – ute. / Romantisk utekväll.

8. Pengar eller lycka? – lycka. / Gudars så fånig fråga.

9. Dag eller natt? – natt. / Sovmorgon.

10. Msn eller mobil? – mobil / Mobil.

TIO ”HAR DU NÅNSIN…”

1. Blivit påtagen när du försökte smita hemifrån? – ja när jag var fem. / ”Påtagen” – heter det verkligen så?

2. Brutit ett ben? – nej, men en fot. / Fortfarande bara en fot och jag har inte för avsikt att bryta något mer.

3. Gjort nåt du ångrar? – alldeles för mycket  / Ångrar mer det jag inte sade än det jag har sagt, i övrigt inte så mycket ånger längre.

4. Hoppat Bungee Jump? – låter osunt / Aldrig i livet.

5. Ljugit för någon du tycker om? – ja. / Ja, fast det var väldigt länge sedan nu. Har för dåligt minne för att orka hålla på med lögner.

6. Ätit en hel tårta? – nej och det är inte något jag planerar heller / Fortfarande nej.

7. Gjort bort dig offentligt? – 1)Karaoke, Youth gone wild Skid Row, i Göteborg -04. 2) Karaoke, Poison Alice Cooper, i Malmö -05 3) Karaoke, Kärleken är evig Lena Philipsson, i Malmö -07. Välj själv. / Har inte lyckats toppa någon av dessa kvällar.

8. Viljat bli tillsammans med ditt ex igen? – ja och det blev jag den gången och det funkade inte. / Inte sedan förra gången.

9. Gråtit när ett husdjur dog? – så att jag gick sönder. / Åh. Ja.

10. Velat försvinna? – tillfälligt men inte för alltid / När jag fick i uppdrag att fylla i planen för systematiskt personal- och arbetsmiljöarbete ville jag väl inte försvinna, men i alla fall gå från jobbet en stund.

SENASTE

1. Telefonsamtalet du gjorde? – kusin. / Kammarkollegiet.

2. Telefonsamtalet du fick? – Sara. / En leverantör som blev tillmötesgående efter mitt samtal till Kammarkollegiet.

3. Personen du var med? – mamma och bror. /Förutsätter att ”var” inte är ett annat ord för ”ligga” här, för det var definitivt inte så jag tolkade det för sex år sedan.

4. Roligaste grejen som hänt? – delade minnen av Christian efter begravningen. / Över huvud taget eller i veckan? På lunchen igår berättade jag iallefall om när mitt ex fick nakenmassage i Budapest och massören envisades med att hälla massageolja i skåran så många gånger att mitt ex nästan började gråta när han berättade det. Skrattade så jag grät när det hände, skrattade så att jag grät när jag berättade det. Fortfarande en klassiker efter tolv år.

5. Personen du smsade? – Tomas. / Min bror.

7. Du skrev till på myspace? – Mathias. / Har lagt ner Myspace.

8. Du kommenterade? – Juliana på Facebook. / En kollega.

9. Du tillbringade natten med? – mig själv. / Alex, och Isak som sover i samma rum – JA – samma rum! Tänk vad jobbigt det kommer bli när han är tonåring!

10. Du kramade? – min bror. / Min bror och Isak

Orkade någon verkligen läsa allt det här? High five i sådana fall!

||||| 0 Gilla! |||||

Kronofogden och jag

En gång om året får jag ett brev från Kronofogden. En gång om året passerar alla räkningar jag har ett minne av i revy framför mina ögon – sedan blir jag i regel lite svag och måste sätta mig och ta mig lite för hjärtat en stund innan jag vågar öppna det där sabla brevet som kommer EN GÅNG OM ÅRET. En gång om året. Fem år tillbaka i tiden. Hur många år ska det gå innan jag lär mig att det är jag, JAG, som har lagt in ett ärende hos dem och att det inte är de som försöker kasta en snara runt halsen på mig?

Sommaren 2008 bodde jag i en lägenhet som var inbyggd i en privatägd villa. Jag ville inte bo där. Det var dyrt och unket och jag hade fått tag på ett billigare boende en station därifrån. Det tog lite tid att hitta någon som ville flytta in och som även villaägaren kunde tänka sig att godkänna. När jag väl hittade en ny hyresgäst hade jag redan betalat hyra för en månad jag inte skulle bo där (uppsägningstid osv.). Den glada ynglingen som tog över lägenheten lovade glatt att han skulle överföra pengar till mig vid månadsskiftet – just nu hade han bara hälften av det han blev skyldig, men de pengarna åkte han genast och tog ut. För ja, kunde han få ta över lite gamla möbler och så kunde han absolut tänka sig att lägga på en slant för det. Done deal. Han flyttade in den tredje, fick utemöbler, dammsugare, hyllor, köksprylar and what not för hela hyran plus femhundra kronor.

Sedan hände det här: juni passerade och jag fick inga pengar trots försiktig påminnelse. Juli passerade och jag fick inga pengar trots lite argare påminnelse. Augusti passerade utan att ynglingen gick att få tag på alls. September kom och jag lämnade ett kort meddelande om att jag var på väg till Kronofogden. Ynglingen ringde upp, bad om ursäkt, lovade att sätta in pengarna och slutade sedan att höra av sig igen. Så kom oktober och Kronofogden ville veta hur jag tänkte göra med ärendet jag hade påbörjat hos dem i september och jag tänkte att ”är det verkligen värt det”. Efter ett samtal med villaägaren bestämde jag att jo, det var det. Med anledning av saker som rör andra inblandade och som jag därför inte skriver här.

Så nu får jag ett brev från Kronofogden per år, där de frågar om de ska fortsätta driva ärendet för i sådana fall måste jag betala en årsavgift som läggs på skulden och varje år blir jag först panikslagen för att sedan känna att en ljuv tillfredsställelse över att jag gör det jag är skyldiga att göra in the name of karma. Varje år ringer jag även upp Kronofogden för att se hur allt ligger till. Det ser inte så bra ut faktiskt. Han har fem ärenden på sig där och nästan hundratusen i skuld. Jag kommer kanske aldrig se mina pengar, men det handlar inte bara om dem. Det handlar om principen att det är fel att utnyttja andra och att jag är så sjukt trött på att jag alltid lägger mig platt och ger upp. Inte den här gången.

||||| 0 Gilla! |||||

Hört från badrummet

”Nej. Titta på mig. Du får inte slå mig i huvudet. Du får inte slå mamma i huvudet. Du får inte slå någon i huvudet.”

Tystnad.

Barnfnitter befriat från respekt för vuxna.

Ridå.

 

 

Är medveten om att det här är sådant som oftast inte uppfattas som särskilt roligt för den som inte är med (eller för den som blir slagen i huvudet), men när mitt barn blir pacifist precis som alla andras barn tydligen redan är kan det ju vara bra att ha något att gå tillbaka och minnas till. Eller något.

||||| 0 Gilla! |||||

Hurv

Men vad är det för obehagliga bluffsamtal där man hamnar hos en raspig inspelning av en kvinna i nöd som det varnas för nu? Jag har ju inte ringt själv – men hade jag gjort det mitt i denna Supernatural-hysteri hade jag förmodligen dött och omvandlats till en ilsken energi som hade hemsökt jorden för evigt.

Ringer folk verkligen upp missade samtal utan att kolla numret för övrig? Ja, uppenbarligen. Vi får väl hoppas att de slutar med det nu.

||||| 0 Gilla! |||||