web analytics

I can call you Betty, and Betty when you call me you can call me Cheesy

Detta: helg med Döden i grytan, Tiki Room med vänner i fredags, sovmorgon, Necronomicon på Elverket och allmänt slapphäng i sängen framför några avsnitt av Supernatural igår kväll var så sjukt värt som kidsen säger. Nu ska jag baka scones, sedan vill jag faktiskt ha hem mitt barn – för hur påfrestande det än kan bli att han vaknar sjungandes som en Lasse Berghagen i miniformat klockan fem varje morgon, är det så konstigt tomt när han inte är här.  Och ja. Vi är tydligen föräldrarna som sitter och tittar på bilder på honom, när han sover borta och vi har så kallad egentid.
26-10-2013

 

 

God morgon

Jaha. Så det gick kanske lite över styr när vi hade barnvakt då. Det kan eventuellt ha varit så att någon drack ett glas vin för mycket, snubblade över tröskeln till badrummet när vi kom hem och tappade sin telefon i toaletten så att den kortslöts. Jag säger inte att denna någon är jag – men skulle ni försöka ringa mig nu så skulle det inte gå. Så mycket kan jag säga.

Att lämna bort sitt barn över en helg

Jomen. Den fantastiska känslan av att jag och Alex har en hel helg för oss själva dog ju samma sekund som Isak såg sin farmor och farfars bil och insåg att vi skulle lämna bort honom kan jag säga. Hu. Förtvivlan och maktlösheten i mitt barns ögon när jag spände fast honom i barnstolen. Det hjälper inte att farmor skickade ett sms efter två minuter och berättade att han satt och fnissade och pratade med saker utanför bilrutan. Känner mig ändå som någon som typ sätter eld på barns kaniner på födelsedagskalas. Alltså det var ju så mycket lättare när han var mindre och inte förstod vad som hände de gånger vi lämnade bort honom. Var han tvungen att bli klipsk så fort? Eller snarare: om han nu skulle bli klipsk nog att förstå när vi lämnar bort honom – kunde han inte samtidigt få minne nog att veta att han åker till ett ställe han älskar att vara på? Känns liksom inte logiskt att de där två utvecklingsmomenten inte går hand i hand.

2013-09-28 040

Skruttkropp

Hej. Min kropp säger ifrån, så jag är full av citodon (och försöker mig tydligen på en tveksam rappkarriär med rim?). Jag vet inte riktigt vad kroppen protesterar mot men troligen något av detta: 1) förskolebaciller 2) för mycket stress 3) för lite sömn 4) för mycket kaffe 5) all of the above. Skit är vad det är, för jag vill springa, hänga med Isak utan huvudvärk och bara allmänt vara utomhus och igång och helst inte behöva vara dimmig och simmig och skev. Jag vill ha anledning att uppdatera i Move it mama-bloggen och så vill jag orka tänka igen. Känns som att någon har fisit mig i hjärnan ärligt talat. Bu.

 

2142879440_0_answer_5_xlarge

 

En dag av magsjuka går till historien

Det är ju kul att Isak tar med sig saker hem från förskolan och så, men jag hade föredragit en teckning framför magbaciller. Det blev inte så mycket jobba och ägna kvällen åt att springa idag alltså, som att ligga hemma med svårt illamående och titta på säsong ett av Supernatural (hur har jag inte kunnat titta på den serien innan?!). Alex fick glädjen att ta jouren på förskolan istället för mig och spenderade således eftermiddagen med att få pruttpopcorn kastade på sig av fyraåringar. Isak hade i sin tur glädjen att få komma hem till salong Estelle-Jonsson och få en redig mopp klippt på huvudet igen (håret på detta barn alltså, tror att vi har klippt hans kroppsvikt tre gånger om redan). Man skulle kunna kalla moppen lite av hans signaturfrisyr. På bilden ses han obrytt dunka sin stridskossa i golvet. I övrigt inte så mycket nytt på vår front. Har försökt bota mitt illamående med en delicatoboll, men började bara må ännu sämre. Vilket måste vara det yttersta beviset för att jag faktiskt är sjuk på riktigt. Hur kan man annars må dåligt av det bästa som livet har skapat?

20131022-210109.jpg

Låt mig vara

I fredags drack jag två öl med en vän, i lördags vaknade jag bakfull trots att den ena ölen inte ens var stark. Trots att jag hade gått hem från Bröderna Olsson redan halv tio, när musiken höjdes. Vet ni vad jag är vansinnigt trött på? Förutom oförtjänta bakfyllor och för hög volym. Män i grupp som inte bara kan låta en passera. Som bara måste anmärka på något när man kommer ensam. Att man har bråttom, att man lyssnar på musik, att man ser hård ut, att man är klädd i svart, att man har glasögon, att man inte stannar och fnissar och gör deras ovälkomna uppmärksamhet till lags. ”Men hallå, värst vad du var sur, vi vill ju bara prata lite för faaan”. Alltid någon oönskad kommentar. Inte nödvändigtvis sexuella anspelningar, men fortfarande män i grupp som inte bara kan låta mig passera. Och jag blir så vansinnigt, vansinnigt trött och ganska ofta blir jag även lite, lite rädd. För vad gör jag den dagen de hindrar mig med sina kroppar istället för med sina ord? De här helt vanliga männen, som tvunget måste bröla i grupp. Jag vill inte vara med om det. Jag vill bara få passera i fred. Utan att behöva vara på min vakt.

Fantastiska nyheter!

Speak of the devil-skivan med Chris Isaak finns på Spotify igen! LÄGG AV vad jag har väntat på detta länge. Firar med att lyssna på repeat samt byta skrivbordsunderlägg på jobbdatan till Chrille (förlåt Isak men Chris föddes faktiskt först).

172359_1_f
Klicka på bilden. KLICKA PÅ BILDEN. Tacka mig sedan.

1353442948_a-152425-1350124475-2629 1353443044_a-152425-1350124048-8976

Liten önskan

Det här: ”har du inget snällt att säga så var tyst” och ”varför vara otrevlig när man kan vara trevlig”. Det vore väl ändå lite roligare om fler kunde applicera det på vardagen? Att vara en dryg översittare eller bara butter av princip är så himla tråkiga intressen – kan inte folk ägna sig åt något annat? Som får till exempel. (obs inte på ett snuskigt sätt, jag är djurvän framför människovän)

De bästa morgnarna

Alltså det allra, allra bästa vore ju om Isak inte vaknade fem utan typ sju så att alla kunde vakna utvilade och få gå upp tillsammans och köra långfrukostar utan dess like – men nu är ju livet som det är. Så utifrån situationen vi lever i är det här de bästa morgnarna, de som är som idag. Det är helg, Alex jobbar inte, Isak vaknar (och har lärt sig klättra ur spjälsängen som en tyst ninja? Tveksamt om det ingår i en bra morgon), jag får första delen av sovmorgonen, Alex får andra, jag och Isak hänger tills han blir så trött att han måste sova middag, Alex fortsätter att sova som en tonåring, jag får kolla ostört på senaste avsnittet av Americas Next Top Model och sticka en stund, dricka kaffe och blogga lite och sedan ge mig ut och springa facking 4.52 km på 31 minuter!! WIN!

20131020-135630.jpg