web analytics

Lite mer information om min kropp som ni kanske inte vill ha

Jag har ett eksem. Nej inte DÄR. Inte där heller. Det sitter vid ögat som en kliande torr fläck. Om jag använder Elisabeth Ardens eight hour cream håller det sig borta, men så fort jag glömmer av smörjsmörjet någon dag dyker det upp igen. Jag är sämst på nya rutiner så jag glömmer så klart det där ganska ofta.

Varför skriver jag det här? För att vårdcentralen typ  hånskrattar när jag ber om hjälp och jag håller på att bli galen av att det aldrig försvinner. Eller jo, en gång försvann det och var borta ett år och det var när jag tog handsprit på det några gånger. Det sved utav bara hilvidde, men eksemet försvann. På ytan i alla fall, kliet var kvar. Den här gången hjälper inte handsprit och inte någon hokuspokustvål med naturkrafter. Jag har testat mjällmedel och svampsalvor, men det hjälper inte heller. När inte ens google har några svar måste jag vända mig till er (dessutom – vet ni vad man får upp för bilder när man googlar eksem? Never again!). Ni är typ hundra personer som trillar in här om dagen – NÅGON av er måste ju ha haft någon som helst erfarenhet av eksem precis mellan ögonbrynet och ögonlocken? Hjälp mig!

||||| 0 Gilla! |||||

Allt blev PMS

En låt till mig själv:

Jag sov dåligt, jag blev lilla gummad på jobbet, jag misslyckades med stickningen, jag förlorade på alfapet. Jag tycker inte att det är rättvist. Är så sur att om jag sover kommer jag att göra det hyttandes med näven, det är ett som är säkert.

||||| 0 Gilla! |||||

Throw back thursday

Igår kom en av tentavakterna jag anlitar fram till mig och sade att hon blev så glad varje gång jag ringde och sade att hon skulle få vakta för mig, för hon blev änka för fem år sedan och det här var ju hennes små glädjestunder i livet. Det blev så ensamt sedan han försvann sade hon. Hon hade tänkt sluta vakta på tentor eftersom att de nästan var åttio båda två och hon ville att de skulle få så mycket tid tillsammans som möjligt på slutet. Så dog han och nu, fem år senare, vaktar hon fortfarande tentor. För sällskapets skull. Hon är åttiotre och världens raraste.

Åh mitt hjärta brister lite. För fina, fina tentavakten och för mormor, som hade åtta friska år efter att morfar dog innan hon föll in i demensen och försvann. Lilla, lilla mormor som inte alltid lyckades vara snäll. Vad ensamt det måste ha blivit för henne när morfar inte längre fanns. Vad glad jag är att jag inte vet vad som väntar.

016
Mormor och morfar 1958, i Örebro.
||||| 0 Gilla! |||||

Tur att det inte blev jag

Jag sökte en chefstjänst och jag fick den inte, men vet ni vad? Det känns bara så himla skönt. Jag har liksom gått och nosat på den där tjänsten i flera år, men när den väl blev sökbar så kändes det ändå inte helt rätt. Det var något som skavde. Vet inte exakt vad. Kanske att jag vet att alla mina relationer på arbetsplatsen hade ändrats om jag blivit mina kollegers chef. Kanske att jag såg bitarna av personalansvaret som jag vet inte är fixbara och som jag vet kommer att gå ut över mitt privatliv. Kanske att jag redan jobbar övertid och har svårt att hinna med som det är. Hur ska jag hinna jobba ännu mer och samtidigt få tid över till familjen, träningen och kanske framförallt: Supernatural säsong åtta och nio?  När jag sedan träffade personen som var min sista konkurrent igår och hon gav ett alldeles fantastiskt intryck så kändes det helt definitivt som att jag inte ens skulle tacka ja till tjänsten om hon så tackade nej.

Nu har jag dock lite ångest över att jag pladdrade på om alla fördelar att slippa personalansvar över ett visst område här, när jag väl fick beskedet om att tjänsten gick till den andra personen. Så typiskt mig. Varför är jag så pladdrig? Men ja. Om inte annat blev det väl ännu mera tydligt att jag inte var rätt person efter det.

Hur som helst. Win, trots allt. Skönt att beslutet är taget.

||||| 0 Gilla! |||||

Hur det går med konsumtionsstoppet?

Ganska bra, tackar som frågar, minus det faktum att jag lade en timma på att matplanera efter alla extrapriser i lördags och sedan kom ut till en bil som inte startade när vi väl skulle åka och handla allt det där planerade. Vi kan kalla det för ett antiklimax. Jag har genom insikt fått lägga till några saker på första listan över hur våra konsumtionsbefriade liv ska se ut för övrigt. Tänkte att jag skulle skriva till det och sedan lägga in alltihop som en egen sida här sedan, men jag hindras just nu av två saker:
1) Överenergisk tjugotvåmånaders som tydligen vill leva sitt liv på mig. Roterandes. Helst med en armbåge i mitt lår och en tå intryckt under min haka.
2) Tröttman efter att ha försökt korrigera sömnproblem med preparat som egentligen är allergimedicin med bieffekt (kändes liksom inte bra med stilnoct hemma med överenergisk unge som når allt). Trist bara att den där bieffekten är dygnet runt-trötthet. Vad är pest och vad är kolera här: trött jämt pga tre till fem timmars sömn per natt eller trött jämt pga preparat?

Bonusinformation: kolera ska vara lite bättre än pest, så länge du har tillgång till rent vatten.
Bonusbild: Jag som trött.

20140113-200810.jpg

||||| 0 Gilla! |||||

Min tappade tro

Min mamma lät mig gå med i kyrkans barntimmar efter att jag hade tjatat det till mig när jag var sju. Min bästis Sara gick där, så det kunde ju inte vara annat än ett hippt ställe tänkte jag. Där fick jag sedan läsa bibeln, sjunga psalmer och ägna mig åt kristet pyssel. Jag var ju ganska liten, så min uppfattning var väl att Gud fanns och att det var en han för det sade kyrkans barntimmar och bibeln. Ibland bad jag på kvällarna för att det kändes som att det var bäst att vara på den säkra sidan.

I Örebro hade vi skolavslutning i kyrkan. Det var så det var. När vi sedan flyttade till Skåne och metropolen Hofterup fanns det förvisso en kyrka där i krokarna, men jag kan inte minnas att vi någonsin besökte den. Och jag kände ingen hipp person som gick på kyrkans barntimmar så jag tappade lite suget. Jag skulle fylla nio och kristendomen började så sakteligen tappa sitt tafatta grepp om mig.

Jag gick från att följa strömmen som kristen till att bli en av alla miljoner som ”inte tror på Gud, men på något”. Mest för att jag ville tro på något, för det är faktiskt ganska skönt att göra det. Så skönt att jag i desperata försök försökte överrösta mina tvivel med att se tecken i de mest löjliga situationer (typ: å strömavbrott, morfar försöker kontakta oss. Å en dröm om någon som dött, vi fick kontakt). Jag startade till och med en hemsida om änglar 1999 (och från och med NU pratar vi aldrig mer om den). Sedan dog Josefine och då blev jag först övertroende för att sedan bara lägga av. Från den ena sekunden till den andra.

2013-08-23 014

Jag har tappat min tro på ”något” i två omgångar. Ett halvår efter att Josefine dog, någon gång i början av 2001 försvann min tro på ett liv efter detta över en natt. Det gav mig så mycket ångest att jag skrek till min dåvarande sambo att han skulle köra mig till akuten för att jag minst höll på att dö där och då. Klockan var tre på natten och jag var nykter och min sambo trodde alldeles säkert att jag blivit galen.

För fem år sedan försvann tron på medium, tarotkort och energier som jag behållit av ren vilja, för det vore så himla skönt om det liksom funkade. Att någon bara kunde SE saker. Det skedde hur som helst helt smärtfritt genom ett kallt konstaterande. Klockan var inte tre på natten, men jag var nykter även vid detta tillfälle. Trots den tappade tron var jag ändå tvungen att kalla mig agnostiker under en period. Svårt att motivera varför. Feghet kanske.

Men så kom en dag, för något år sedan när jag satt på jobbet och vi diskuterade tro och jag bara… kom ut som ateist. Det kändes så jäkla skönt att bara säga det och liksom inse att nej, jag TROR verkligen inte på någonting övernaturligt (förutom Svarta madam, ALDRIG att jag säger det fem gånger i en spegel i mörkt rum).

2013-07-16 240

Idag är jag med andra ord övertygad ateist, men skulle aldrig någonsin kalla mig skeptiker eftersom att jag anser att många skeptiker är precis lika irriterande som religiösa fanatiker. Ibland har jag förstått att somliga tycker synd om oss som inte tror för att vi tydligen lever så tomma och innehållslösa liv, men jag kan inte alls identifiera mig med det. Den tiden som andra lägger på att tro på sin gud, andar, energier, troll och tomtar på loftet fyller jag med annat. Så enkelt är det. En del blir jätteprovocerade av det och det kan de väl få bli om de vill. Själv tycker jag att cirka alla religioner (även de inom new age) är obehagliga på ett eller annat sätt (ja – även buddhism och rastafari), men jag har full förståelse för att folk tror och tänker att det kan de väl få fortsätta med, så länge det inte skadar någon annan.

Typ så. Någon som har något att tillägga?

||||| 0 Gilla! |||||

SKITDAG

Inkassokrav för att Puls och Träning tydligen ljög när de sade att allt var okej med min betalning och att påminnelsen skickats ut av misstag, snorkigt brev från inkassotant som tydligen inte alls är medveten om att företag också gör fel, katt som kissar i sängen, bilbatteri som har laddat ur och känslan av alla irriterande människors skadeglädje ”mmmm jooo men vi sade ju att det kostar att bil”. ÅÅÅÅ. Skjut världen.

||||| 0 Gilla! |||||

Fredag i förorten – hashtag 30+

Varva ner sig lite med körsbärsbourbon och apelsinjuice för att sedan hotta upp stämningen med vegetarisk flygande Jacob? Det kan ni fethaja att vi gjorde. Så syndigt gott att vi snudd på kände hur lågorna från skärselden tallade oss på armarna. Ett klassiskt yolo moment, med andra ord. Jojo.

IMG_4902[1]IMG_4900[1]

Mini-fail på att jag glömde På spåret däremot.

||||| 0 Gilla! |||||

Behå-fråga och lite information om mina tuttar som ni kanske inte vill ha

Jag har bytt behå-storlek och har av denna givna anledning fått köpa nya behåar (har jag bestämt att det heter för behåer låter som bigaråer och behås låter som Gekås). Som den bekväma människa jag är gjorde jag the big no-no och beställde från Ellos. Och ja jag vet att brösthållare är en seriös konstform som inte ska utföras av klåpare på nätet utan proffs i butik, men alltså palla gå dit när livet är fullt av annat.

Idag kom så paketet från nätet och med det kom även en blast from the past. I två av fyra behåar låg nämligen utfyllnadskuddar. De här lite ellipsformade varianterna. De som låg över hela min lägenhet i Malmö eftersom att jag alltid, alltid, alltid plockade ur dem i vredesmod när jag köpte en ny behå på den tiden. Sedan ökade jag ungefär tre storlekar och då köpte jag förvisso en ny behå-garderob i butik, så som det är tänkt att bröstmänniskor ska göra från början (och ja, jag hade fram till dess gått och töjt på samma C-kupade HM-behå i typ tre år och ja, det gjorde butiksbiträdet både äcklat och bestört). Efter det har jag köpt några behåar till över nätet, men jag har inga som helst minnen av att jag någonsin har hittat utfyllnadskuddar i storlekar över D.

Så till min fråga. Har kuddarna någon särskilt syfte som gynnar alla boobs, men som jag bara har råkat missa när jag hade en större storlek eller skickas de med som en ”snäll” gest för oss som tydligen borde vilja ha större tuttar? Vill ärligt veta för jag tycker inte att det är särskilt snällt att skicka med dem i sådana fall (eller miljövänligt, de borde väl vara ett tillval om de nu ska finnas?). Kuddarna i den ena behån är liksom så stora att det blir push-up-effekt till den grad att det nästan ser ut som jag har ett tuttskägg. Och då är det inte ens en push-up från början. Seriöst ogilla, som det heter på facebook. Jag är väldigt nöjd med det jag har tack så mycket.  Det har jag varit från C till F och tillbaka till knappt C (ursäkta för tmi men skinnmässigt är de nog på C, det är bara det att det utfyllnadsmässigt saknas lite för att nå ända fram så de ser ut lite som sådana där tyngder som hängs i dukar för att de inte ska blåsa bort på sommaren).

Tacksam för svar.

Ps. Hatar verkligen Arga snickaren som av någon oförklarlig men osannolikt dum anledning står på i bakgrunden.

||||| 0 Gilla! |||||