web analytics

Konsumtionsfria 2014, nu är vi igång

Första månaden utan konsumtion är över! Eller ja, helt konsumtionslös har den ju inte varit. Vi måste ju fortfarande äta t.ex. Och tjänster som frisör och terapi och liknande ingår inte i dealen. Inte fika på stan heller. Vi gör inte de grejerna så ofta att de känns som problem och eftersom att det här initiativet handlar mer ett spara på miljö (och tålamod) än att spara pengar så… ingen ko på isen, eller hur nu det där jättefula uttrycket är. Hur som helst. Har gjort en egen sida om konsumtionsfria 2014, där jag kommer uppdatera månad för månad.

Största bonusen med köpstoppet hittills är i alla fall lugnet som infunnit sig. Jag har alltid trott att jag mår bra av att belöna mig själv med massa prylar jag inte behöver, men det har visst inte varit så. Jag har blivit ganska stressad av att shoppa faktiskt. Nu slipper jag lägga tid på att tråna och leta efter saker och så slipper jag ångest när jag överhandlat. PLUS att jag inte slösar en massa pengar på att ”passa på” att köpa skit jag bara tror jag kommer använda. Har så många högklackade skor jag inte kan gå i att hälften vore för många.

Samt: så himla skönt att inte vara en del av köphysterin och bara säga fuck off till det här sabla ”tillväxt”-tänket som bara står i vägen för mänskliga rättigheter och minskade utsläpp och gudarna vet allt.

Någon annan som kör på samma sätt?

||||| 0 Gilla! |||||

Om Date-reklam och vänner

På nittiotalet gick en reklam för Date-parfym på tv4. Ett gäng glada tjejer sprallade omkring i underkläder och gjorde tokiga miner innan de sjönk ner under vattnet i badkaret och så trängdes de framför en spegel med mascaror i händerna, för att mot slutet av reklamen åka iväg på en vespa i solnedgången. Allt till tonerna av I’m so excited med Pointer Sisters (eller om det var en cover). Flirtade de lite med snubbar där på vespan också? Jag tror faktiskt det.

Jag var väl typ fjorton när den reklamen kom. SOM jag ville vara med i det där gänget, eller i alla fall få ha ett eget gäng att toka och sminka mig i grupp med. Faktiskt drömde jag om detta så mycket att jag inte alls märkte att jag fanns mitt i ett gäng. Ett gäng som träffades och kollade på Reality Bites och Singles och snodde två deciliter billig martini, från någons förälder, som vi trodde att vi blev fulla på fast vi var fem som delade på det. Och så drack vi te och körde anden i glaset och lyssnade på Bon Jovi-ballader och ja, höll på med en massa saker som jag definitivt, oavsett vad jag fick för mig, uppskattade mer än att trängas framför en spegel till popmusik. Det tänkte jag inte på. Jag tänkte bara på Date-gänget. Lovligt byte för reklam som jag var på den tiden (ja jag använde Date-parfym dagligdags också).

Jag är lite sådär fortfarande i perioder (möjligen relaterade till PMS). Tror att jag är så himla ensam och utan vänner. Att alla har sitt gäng som de hänger och har så himla kul med och att alla har känt varandra jämt utom jag, för jag har flyttat så himla mycket (alternativt: för jag är så himla udda). Mon dieu. Det där stämmer ju inte alls. Jag har förvisso flyttat mycket, men jag har även väldigt många fina och bra vänner som jag hinner träffa: alldeles för sällan. Så himla mycket tid jag lägger på att känna trams ärligt talat. Bortskämda jag. Allt är Date-reklamens fel.

dateJag var team Felicia. Vilket team var du?

 

||||| 0 Gilla! |||||

Den stora förändringen med att få barn

Plötsligt vill jag åka till Gran Canaria och sippa på paraplydrinkar under ett parasoll. Ensam. Jag vet att det är fullt med andra på chareteresor men jag kan använda öronproppar och extra mörka solglasögon mot dem. Vill bara inte bli pratad med på en vecka. Eller väckt. Egentligen undviker jag helst att tänka på charter för jag tycker att det är ganska obehagligt. Men nu. NU. Längtar intensivt. Tänker att en veckas charter är precis vad jag behöver för att klara ytterligare ett halvår med en miniperson som ska upp fem varje morgon för att ge världen slängkyssar. Efter det är det sommar och semester och ja ni vet, lite lättare liv rent allmänt, så då behövs ingen resa.

Det här blir bra, tack.

Med vänlig hälsning,

Sleepless in Älvsjö -78

||||| 0 Gilla! |||||

20 fakta om mig

Nej. Nu har jag försökt skriva femton inlägg idag, men det blir fan inte bra någonstans så nu får ni tjugo fakta om mig.

2013-11-09 020

1) Jag bodde bara nio år i Örebro men känner mig ändå mycket mer hemma med Örebro än jag någonsin gjort med Skåne där jag bodde i nitton år. Kanske för att folk var så roliga att de var tvungna att reta mig för min dialekt jämt.

2) Apropå dialekt så började jag gråta när pappa sade till mig att det bara skulle ta en månad innan jag började prata skånska efter flytten. Jag började aldrig prata skånska, men jag hade seriösa problem med diftongerna ett tag i de tidiga tonåren.

3) Jag saknar fortfarande vår gamla hund Charlie så mycket att jag vägrar städa under en låda i vår skänk sedan jag hittade hans gamla hår där. Jag har även sparat ett av hans morrhår i en bok. Han dog 1997.

4) Trots att det är femton år sedan jag slutade vara tonåring känner jag mig ofta missförstådd och udda och bara hopplöst… inte som alla andra. Fast egentligen är jag nog rätt vanlig.

5) Älskar i tanken att bada badkar, men i praktiken blir jag panikuttråkad efter fem minuter.

6) När en av mina vänner dog för fjorton år sedan började ifrågasätta vem som har rätt att ta andras liv. Kom inte fram till någon så jag slutade äta kött.

7) Jag har PCO-S och har fått höra att jag inte skulle kunna bli gravid utan behandling. Men det kunde jag. Helt oplanerat.

8) Första gången jag försökte ersätta ”man” med ”en” var för tolv år sedan. Jag tyckte inte att det funkade då och jag tycker inte att det funkar nu heller. Så jag försöker att ta bort ”man” istället. Det funkar när jag orkar.

9) Jag har aldrig bowlat.

10) En gång bodde jag med en svårt borderlinestörd person i arton månader. Det var inte särskilt kul, men i gengäld har jag blivit väldigt bra på att känna av destruktiva personlighetsdrag hos folk snabbt.

11) Jag vågar inte gå in till grannen och klaga om det är för hög musik någon kväll eftersom att det känns som typiska famous last words innan någon råkar putta en ner för trappen så att nacken knäcks. Tycker att lite dunkadunk genom väggen är en väldigt dålig anledning att bli lam eller dö för.

12) Mitt största komplex är att jag inte läser böcker, mitt näst största komplex är att jag inte har en universitetsexamen, efter det har jag inte så många komplex annat än för mina fötter.

13) Tror att alla är socialister tills motsatsen är bevisad. Det har gjort mig väldigt besviken många gånger.

14) Blev hurtig och började träna när jag var trettiofyra, fast jag blir fortfarande mer sugen på chips än rörelse när någon försöker sälja in träning som något jag ska göra för att ”se snygg ut naken”. Ärligt – kan folk sluta förstöra motion med den typen av citat already?

15) Önskar ofta och intensivt att jag kunde få bli nersänkt i en bur i ett stim av hajar.

16) Bästa känslan efter sovmorgon och starkt kaffe: på filuren efter en öl i skuggan en sommardag och valfri Bon Jovi-låt som spelades in före 1991 på så hög volym att det inte hörs att jag sjunger med.

17) Blir misstänksam och störd och inte alls glad av att umgås med fler än två personer som plötsligt skrattar åt samma skämt. Mvh The odd one out since 1978

18) Fattar inte hur jag kan förlägga nycklarna så ofta när jag hatar det så intensivt.

19) En gång var jag så kär i Michael Jackson att jag började gråta när jag insåg att jag aldrig skulle få träffa på honom. Denna insikt kom till mig på Märkesmagasinet i Löddeköpinge och jag var elva år. Idag är jag inte riktigt lika ledsen över att vi aldrig sågs.

20) I varje fantastisk svordom ingår minst en röv.

Ja. Lite så är jag.

||||| 0 Gilla! |||||

Jag har hittat ett band!

Fan ta mig om inte djävulen blir religiös när hen är gammal (heter det så?) för häromveckan trillade jag in på Shovels & ropes via ett gammalt tips jag fick för länge sedan men glömt bort. Och helt plötsligt finns ett alldeles nytt band som jag tycker om! När hände det sist? Jag vet inte, för jag är ganska fast i övertygelsen att det var bättre förr. Oftast stämmer ju också det. Behöver vi ens gå in på vad som har hänt med Axl Rose? Nej jag tänkte väl det. Det här är i alla fall inte alls som något Axl Rose gjort och det behöver verkligen inte ses som negativt. Ett ”äkta” par gör amerikansk folkmusik. Inget jätteoriginellt, men sjukt bra ändå. Nu tittar jag själv nästan aldrig på musikvideos i bloggar, men bry er inte om hur jag är. Ta en titt på det här istället:

Ps. Fick hem maten från Mathem idag och är så lycklig att jag snudd på skulle kunna bli deras ambassadör. Allt var perfekt. ALLT. Till och med avokadon. Som någon annan plockat ut. Trodde inte ens att det var möjligt!

||||| 0 Gilla! |||||

Partajmorsan

Igår körde jag en klassisk ”bara en öl efter jobbet” och sedan bara en till och bara en till och plötsligt var klockan ett och då hade jag druckit ganska många ”bara en öl”. Rumlade hem, fastnade med en uppfriskande dubbel samarin framför Grooveshark och AC/DC-hits. Och så lite Bon Jovi och så Alice Cooper anno -73 eller så och sedan var klockan tydligen halv tre? Förbannat. Isak vaknade sin nya vana trogen vid sex (betydligt bättre vana än den förra där han vaknade vid fem, give or take en kvart). Dock var det Alex som tog  upp honom och sedan kom Alex föräldrar och hämtade honom. Det var lite den vetskapen jag motiverade ”bara en till” på hela kvällen igår. Barnvakt hela helgen. Dumt att inte passa på liksom. Var ändå bakissentimental idag och ville gråta en skvätt när Isak pussade mig hej då och trippade iväg på förväntansfulla ben mot bilen och sin farmor och farfar.

Som vanligt har jag haft cirka en miljard planer för mina barnfria dagar. Fler planer än vad en normalbegåvad människa skulle klara av på dubbla tiden. Röja i förrådet, lägga ut saker på tradera, städa köket, fixa Isaks rum, åka till tippen, handla färg, måla en byrå, sticka färdigt min tröja, springa, göra yoga och se minst en säsong av någon tv-serie. Ligger ganska bra till på sista punkten där. Har precis sett färdigt säsong ett av the Killing  – men det är ju också det enda jag har gjort. Jaja glad för det lilla hörrni! Nu ska jag i alla fall göra yoga, sedan en favorit i repris: vegetarisk flygande Jacob och efter det kanske jag kan komma halvvägs med den där tröjan i alla fall? Resten gör jag imorgon. Innan klockan fem. Tror jag.

20140125-164208.jpg
Bild tagen av mitt fantastiska sällskap Lina, på Bröderna Ohlsson.

Ps. Full ung man tog mig smekandes, med dubbel handfattning om midjan igår. Samtidigt sträckte han sig fram och sade typ ”olalala”. Jag puttade bort honom, sade ”DU har ingen rätt att ta på mig” och fick till svar ”amen du har inte rätt att ta på mig”. Hade helt glömt den typen av värdelös comeback från patetiska krogtallare. Har fått den ganska många gånger genom åren, men blev ändå lite ställd. Försökte ge honom ett lagom förtäckt hot genom att hänvisa till dubbarna på mina icebugs innan jag gick därifrån (dock inte för snabbt, för dubbar inomhus är jättehalt och jag kände inte för att tillföra kvällen någon som helst slapstick). Hoppas att han fick gå hem ensam och att han vaknade kräkbakis idag. Hatar män som ba ”dig vill jag ta på så då gör jag det” precis som om man vore något jävla gosedjur för sexsvultna. Tvi.

||||| 0 Gilla! |||||

Handla mat på nätet

För eller emot? Lättare eller krångligare? Billigare eller dyrare? Mer eller mindre svinn? Bättre eller sämre för miljön? What you say?

Jag vill inte ha en förutbestämd matkasse, men jag tänker mig lite mer inre frid av att kunna välja varor på nätet istället för att självscanna mig genom Willys eller Coop och sedan fastna i någon jäkla kontroll hos ett bittert butiksbiträde som antyder att jag är tjuv bara för att jag missade att blippa en lime trots att jag dubbelblippade quornfiléerna (sann historia). Samtidigt: hur stor risk för medelklassusch? Fas treare som sliter ut sig själv för att packa mat till oss, bara för att jag hellre vill sticka på min tröja än att åka och storhandla? Det är ju inte heller bra. Om det ser ut så. Hur ser det ut? Hur handlar ni er mat ejentlien? Upplys mig!

||||| 0 Gilla! |||||

Tack för inget, Skatteverket

*ringer Skatteverket*

– Välkommen till Skatteverket. Här beskriver du kort ditt ärende så blir du kopplad vidare. Beskriv nu ditt ärende.

– Fråga om skatt för utländsk medborgare.

– Ursäkta. Jag uppfattade inte riktigt. Kan du ge lite mer information?

– Ska utländsk medborgare som bor i Sverige betala skatt för utländska uppdrag?

– Vill du söka upp en person ur folkbokföringsregistret?

– NEJ.

– Okej! Dröj kvar, du kopplas vidare till folkbokföringen.

Men lägg AV. Varför finns det inte knappval längre? Jag är för gammal för det här.

||||| 0 Gilla! |||||

Glöm… eh… nycklarna

20140123-203937.jpg

Idag hade jag hämtdag. Himla tidigt var jag på förskolan, tidspessimist som jag är. Tror nämligen alltid att allt ligger minst en timma från mitt jobb, men förskolan ligger faktiskt bara fyrtio minuter bort om SL vill. Och de ville de idag och jag var alltså framme tjugo över tre och inte klockan fyra som var tanken.

Det är ju inte direkt så att pedagogerna blir ledsna av att man hämtar sitt barn tidigare, så jag klädde på Isak och tog med honom på en halvtimmes omväg hem, istället för att vänta med att hämta upp honom. Glada i hågen var vi hela tiden trots att någon inte sovit middag som hen skulle. Kanske för att vi hade så stora planer. Åh vilken fest det skulle få bli att komma hem och dricka varm choklad efter de här hurtigheterna.

Nu följer ju mitt liv något irriterande mönster där jag, tyvärr, är ytterst ansvarig för tillfället. Innan jul tappade jag telefonen så att skärmen sprack, efter jul tappade jag mitt busskort och idag – idag hade jag helt enkelt skitit i att ta med nycklarna hemifrån. Och Alex var givetvis på kvällskurs. Merde!

Dock. När man är så här sanslöst förvirrad är det ju rätt bra att ha uppstyrda vänner i närheten. Och det har vi. Passande nog vänner med ett barn som är åtta dagar yngre än Isak. Att glömma nyckeln blev därför ett stort win i en villa med kvällsmat och två barn som underhöll varandra (typ) med att bara vilja leka med samma sak precis hela tiden. Nästan så att jag funderar på att göra det här till en torsdagsrutin.

||||| 0 Gilla! |||||

Jamen framtiden då? Bleuurgh.

Efter att jag läste ett blogginlägg om en delägare i en advokatbyrå som blev utbränd och utförsäkrad efter ett hennes son fick cancer har jag haft mild panik. Dels på grund av att barn kan få cancer över huvud taget, men också för att man aldrig vet vad som händer. Verkligen aldrig. Det är ju lätt att tänka att någon som är jurist och delägare i en advokatbyrå är ekonomiskt tryggad för resten av sitt liv, men uppenbart är det inte så i dessa dagar. Och då är det ju lite upp till en själv att försöka fixa den där tryggheten med de medel som finns.

Så. Efter två år av fondångest har jag nu i alla fall startat ett sparkonto till Isak. Ett vanligt jävla sparkonto. Hatar verkligen fonder intensivt och inte blev jag gladare av att behöva läsa om dem igen. Varför kan inget vara enkelt? För att allt bara handlar om att tjäna pengar på allt. Galen blir jag. GALEN.

Pensionskontot jag hade tänkt öppna har däremot förblivit oöppnat efter ett samtal till banken och en väldigt energisk fondförespråkare som tvunget skulle ha in mig på samtal på ett kontor. ”Det handlar faktiskt om dina pengar, de måste växa, du måste ta dig tid, det är din framtid, kom hit, prata med oss, come – JOIN US”. Jag sade att jag skulle återkomma, men jag vet faktiskt inte om jag tänker göra det. Jag orkar inte. Jag orkar inte med det här systemet. Kan jag bara få köra en månadsinbetalning resten av mina, förhoppningsvis, trettio år som arbetsför och anställd UTAN att någon kommer med skräckhistorier om hur lite pengarna växer och hur dålig jag är som inte vill fondspara? ”Tänk på dina efterlevande”. Jo tjenare. ”Tänk på att vi vill leka med dina pengar” är väl snarare det allt handlar om. Å vredes vrede!

Känslan jag vill få av mitt pensionssparande.

Jag vill inte spekulera i mina pengar. Jag är inte jätteintresserad av att tjäna massor på det jag sätter in. Jag är nöjd med lite ränta och tryggheten i att veta att jag får ut minst värdet av det jag har lagt undan, men det får du visst inte säga i det här landet längre för då innebär det autmatiskt att du vill att dina barn ska leva på gatan. Jaha. Men tänk om den där jättefantastiska fonden ni försöker lura in mig i inte alls jäser över utan blir döbakt?

Så. Istället för att öppna ett enkelt pensionssparande sitter jag nu med dåligt samvete och framtidskräck utan att spara något till pensionen. Ska verkligen aldrig mer ringa en bank och be om råd. När det här traumat är över går jag in och öppnar ett enkelt sparkonto även fast det betyder att jag hatar min familj och livet.

Hur pensionssparar ni egentligen?  Gör ni ens det?

||||| 0 Gilla! |||||