web analytics

Vad jag hoppas ska hända 2014

Kan jag skriva ett sådant här inlägg utan att dra in alla önskningar om en feministisk värld utan krig för alla? Nästan inte. Jag inleder med att skriva att det är det jag hoppas på mest, och så går jag raskt över till att bli lite mer egocentrerad.

Nyår 06/07. Hade tidigare på dagen packat mig ur lägenheten som jag delat med ett rövhål i ett år. Firade med sprit. Fem timmar senare bröt jag foten.
Nyår 06/07. Hade tidigare under dagen packat mig ur lägenheten som jag delat med ett rövhål i ett år. Firade med sprit. Fem timmar senare bröt jag foten.

År 2013 har varit ett väldigt bra år för mig personligen och jag har ganska bra vibbar inför 2014 med, men eftersom att jag trots min ateism är lite vidskeplig (eller bara bitter om ni så vill) så känns det orimligt att det kan komma två bra år på följd (allra minst tre, för 2012 var också ett bra år, nu när jag tänker efter). Hur som haver, om vi bortser från min känsla av att det inte går att ha det för bra för länge så hoppas jag på det här nästa år:

En ny regering. Jag kommer att avsky sossarna med, men inte lika mycket som jag hatar alliansen och det de gör mot människor. Om vi inte får en ny regering nästa år så vet jag inte vad jag gör. Jag vill inte uppfostra ett barn in i det här.

Jag hoppas väldigt mycket på vårt konsumtionsfria år. Hela beslutet i sig känns som en befrielse, trots att det även innebär köpstopp på garn och muggar.

Jag hoppas att vi alla kommer fortsätta vara friska.

Jag hoppas att jag lär mig städa, eller i alla fall lär mig skita i att jag inte kan det.

Jag hoppas på att den här bloggen fortsätter att frodas i ungefär samma takt som nu och att Move it mama växer ännu mer och blir ännu större.

Jag hoppas att jag får sova.

Jag hoppas inte att jag blir gravid. För er som undrar – ni verkar vara en del nämligen.

Jag hoppas att jag lär mig att jag inte alls kommer ihåg allt, utan att jag är så gammal att jag måste använda mig av en kalender numera.

Nyårsafton 12/13. Mycket bra kväll.

Avslutningsvis, en lista från Erika kan berika

EN sak som jag ska lära mig att tycka om (en ingrediens, dryck, maträtt eller krydda).
Svar: jag skulle kunna skriva färsk koriander här, men det finns inte en cell i mig som vill tycka om det. Skulle även kunna skriva thaimat, men det är samma sak som koriander in my humble opinion. Nej, jag får lära mig att tycka om kokosmjölk. Känns bra och fiffigt ur ett veganskt perspektiv.

TVÅ resor jag vill göra.
Svar 1: San Francisco (tvivlar på att det kommer hända dock)
Svar 2: En vecka i Malmö som jag bara ägnar åt vänner.

TRE saker som jag vill göra/prova/uppleva/uppnå under 2014.
Svar 1: Springa en mil
Svar 2: Lära mig andas, alltså sådär så att jag liksom stressar av lite. Är så stressad över allt jämt.
Svar 3: En sak som jag gick på en intervju för innan jul *tihi*

10536_1177521673
Nyår 05/06. Svarthårig och posör på en toalett.

Jag skulle kunna skriva en motfråga här. Vad ni vill och så vidare. Men mitt register av att få svar tillbaka på det jag har frågat på sista tiden är väldigt magert. Så jag tänker ägna mig åt självömkan istället. Same procedure as last year.

Gott nytt år!

205500_10150215465073488_8023427_n
Nyårsafton 09/10. Jag och en old fashioned. Inga ben brutna. Däremot fick Alex ett hack i huvudet.

 

Detta var en önskerubrik från Jenny!

 

Betapet älskar kön

Har börjat spela Betapet igen. Laddade ner appen, öppnade ett av mina sju konton och fastnade. Fast det var ju på håret att jag lade av redan innan jag började på grund av det här tramset:

20131228-222832.jpg

Ingen jävel ska välja mitt kön säger jag! Inte ens när det kommer till ordspel är det okej att vara odefinierad. VARFÖR är kön viktigt? Så löjligt. Inte bara tvingas jag ange vad jag betecknar mig som, jag får även välja vilket kön jag vill spela mot. Och vet ni vad som händer när spelsidor gör så här? Agerar dejtingsajt i mjugg? Då får den som anger att den är ”kvinna” jävligt många ovälkomna meddelanden i chatten från män. Som särskriver.

Så nu är jag man och gift på Betapet. Om ni undrar.

Vintertips

Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om mina tuttar och vad som hände med dem när jag gick upp respektive ner arton kilo, men jag ångrade mig. Det hade blivit ett för sorgligt inlägg. Jag tänker att jag tipsar om Fredrik Lindströms vinterprat i P1 istället.

Vi hade sådan tur att vi befann oss precis så pass i Småland att vår bil kunde ta in P1 under längre tid än tio minuter när programmet sändes igår (radion är lite godtycklig i sin mottagning har det visat sig). Hade vi inte gjort det hade jag förmodligen vänt bilen för att få lyssna klart. Å vad Fritte är bra! Om det hade funnits minsta tvivel i mig angående konsumtionsstoppet nästa år, så hade de sannerligen dött efter detta program. Gör er själva en tjänst och lyssna på karln. Fattar inte hur en människa kan ta ämnet ekonomi som religion och göra det till något så bra och roligt. Heja Fredrik.

Vinter i P1 med Fredrik Lindström 

Migrän

Igår skrev jag ett move it mama-inlägg om hur bra livet är. Idag vaknade jag illamående med synbortfall och känslan av att hela julens tomtearme borrar ett hål i min tinning. Otack är det positiva tänkandets lön!

Om ni ursäktar drar jag mig tillbaka till mitt mörka rum nu.

Skåne here we come!

Nu packar vi Bruno och drar! Fem dagar och sedan hem. Har ingen aning om vad planerna är annat än julafton, för till skillnad från alla andra år som jag pendlat ner över jular och semestrar så har jag inte hört av mig till folk två månader innan avfärd den här gången. Vill hemskt gärna träffa precis alla, men efter den här hösten känns det även extremt lockande att bara ligga på en soffa och växla mellan stickningen och att svulla brysselkål i fem dagar.

Och med detta inlägg hade jag egentligen velat säga något givande och intressant, men eh… ja. Stickning och girl power upp till kamp?

20131218-215548.jpg

Jamen jag hamnade väl lite efter då

A photo a day – drink.

20131217-215729.jpg

 

Bakom hipstamaticfiltret döljer sig ett halvt kilo körsbär, en sjuttis brännvin och en ansenlig mängd socker. I fyra månader har den stått där och göttat te se. Likören. Precis som på morfars tid.

Förstår ni att det enda jag behöver göra nu, är att ta upp bären och rulla dem i smält choklad, för att få ett halvt kilo körsbär i likör á la Aladdin? Glädjens tid!

Världens tråkigaste skämt

Isak kom på en tisdag. Någon gång under torsdagskvällen slog den så kallade baby bluesen till. Som jag grät. I en veckas tid grät jag. Över att lämna BB, över att Sabbat blev rädd för Isak, över att Sabbat accepterade Isak (efter att ha revirmarkerat precis allt i hela lägenheten – obs genom att stryka sig mot saker, inte genom att kissa obs), över utförsäkrade på tv, över en man som sjöng Here I go again on my own på tv 4 på fredagskvällen. En kväll, när det började gå upp för oss att Isak bara tänkte sova om han fick ligga på våra bröst och vi båda var trötta och frustrerade hade Alex ett skarpt röstläge mot mig. Då grät jag så mycket att hela näsan svullnade igen så pass att jag inte kunde andas genom den på nästan en timma.

Stackars Alex brukar folk säga när jag berättar om det här. Gud vad jobbigt för honom att jag var så känslig. Ja. Stackars Alex som slapp gå med foglossning i fem månader, krysta ut ett 4.8 kilo tungt barn och förlora 2.5 liter blod samtidigt och sedan bli överöst med fler hormoner än du hittar på ett högstadium. Alltså – jag underskattar inte Alex stöd under hela den här perioden, men seriöst. Det är inte ens ett lite roligt skämt att det var synd om honom här. Inga skämt som går ut på att reproducera bilden av kvinnor som så himla jobbiga, att det liksom inte spelar någon roll vad vi går igenom för vi är liksom bara så himla mycket KÄNSLOR utan grund, är roliga. Däremot hade det varit jättekul att få sparka alla som skämtar så hårt på knäskålarna, men det gör jag inte. För jag gillar inte att utföra våld. Jag gillar bara att tänka våld.