Vet ni vad jag gjorde igår?

Sprang min första halvmil!! Glöm allt jag har sagt om att inte jaga kilometrar, ty jag har gjort det i smyg ändå.

Det har tagit benhinneinflammationer, järnbrist, ryggskott och eoner av tid men till slut sprang jag över mitt eget målsnöre till tonerna av Bonnie Tyler och Holding out for a hero (okej telefonen ville få detta till heroinist?). Fy. Fan. Vad jag är bra! Det var jobbigt och smärtsamt och alldeles alldeles underbart. Hurra för mig! Jag som inte ens kunde gå i rask takt till bussen utan att få håll innan jag blev gravid. Och nu! Gasellen i Älvsjö! Jojo.

20131006-184853.jpg

Continue Reading

Nästan konsumtionsfritt år

Fick ett halleluja-moment av Johannas inlägg om Underbara barn-mässan. Vi köper så himla mycket hela tiden. Vi i det här hemmet (okej, minus Isak då) och alla andra. För vår del är det väldigt, väldigt dumt eftersom att vi bor väldigt, väldigt litet och vi har kanske inte väldigt, väldigt lite pengar men de växer ju inte riktigt på trän här va. Så idag har jag och Alex bestämt att från och med första januari kör vi ett nästan konsumtionsfritt år. Alltså vi måste lägga in brasklappen nästan eftersom att det är svårt med ett helt konsumtionsfritt år när det finns ett växande barn. Men typ så här kör vi:

1) Saker får bara köpas om de tar slut eller går sönder och vi inte har något att ersätta med hemma.

2) Jag får inte köpa några glas eller koppar. Känner mig tvungen att infoga en ledsen smiley här: :(. Glas och koppar är lite av mitt signum nämligen. Jag ÄLSKAR att köpa glas och koppar. Men. Vi behöver inte fler, det gör vi inte.

3) Allt som köps till Isak ska i första hand köpas begagnat. Det gör vi i och för sig nästan helt redan.

4) Alex måste använda upp sitt hårklet innan han köper nytt och jag måste sticka upp allt garn innan jag köper nytt. Fy fan vad svårt detta kommer bli. Att köpa garn är lite som att köpa godis för mig. Det innebär att det finns garn i hela hemmet – och det är ju trots allt rätt onödigt om det inte blir något av det.

5) Jag får säga upp min Glossybox. Ingen förlust i och för sig. De gav mig fotkräm istället för parfym i förra boxen och med tanke på mitt, sedan barnsben, välodlade hat mot just fötter kunde jag inte se detta som något annat än ett hån.

Kort sagt: inget i onödan. Fy fan vad vi är bra! Kanske ska vänta med att hurra innan 2014 är slut i och för sig…

Hur som helst: vi kommer att hjälpa miljön (herregudrun vad miljön får lida för konsumtionshetsen, ledsen smiley igen: :(), vi kommer att kunna hjälpa vår ekonomi, vi kommer att hjälpa vårt hem och på ett senare plan kanske vi lär oss att minska våra ekonomiska behov så mycket att vi kan gå ner i arbetstid även fast ingen av oss är civilingenjör eller jurist eller något annat som ger en flådig lön. Och så kanske vi lär oss en gång för alla hur lurade vi är till köphets.

Avslutningsvis: lite sjukt att känna att vi ändå är så privilegierade att vi kan välja att inte göra av med pengar, men trots allt glad smiley för att vi ändå gör ett val som är bra: :). 2014 alltså! The year of the year.

Continue Reading

Ps. Jag sprang!!!

Igår, när jag sade att jag skulle kolla på Sons of anarchy och dricka te så ljög jag! Jag sprang istället! Svinkallt var det och mörkt och isande så att halsen värkte och benet kändes stumt och en lågmäld trettionågonting kvinna hejdade mig för att säga att jag inte syntes när jag sprang mitt under en lampa, med reflexer, på trottoaren (mycket irriterande). Men! Jag sprang.

Jag fick överlista mig själv för att komma ut, förbannat sugen på te som jag var. Tog till det gamla knepet att byta om i smyg, hela tiden med fokus på att iskallt beckmörker är en fullgod ursäkt för att fortsätta vara inne. Sedan när jag var ombytt kändes det ju sjukt fånigt att sitta i soffan med springkläder och glo, och fånig vill jag inte vara, så jag sprang. Jag stod bara ut tre och en halv kilometer, men ändå! Så otroligt nöjd över mig själv. Tyvärr tog jag ingen bild, så ni får hålla till godo med en som jag råkade ta när jag kom hem efter förra turen. Så här ser jag ut snett underifrån när jag tar av en sko och berättar om hur snabb jag är:

20131003-152329.jpg

 

Continue Reading

Ett dåligt exempel på feminism

Men alltså varför fråga en man du inte håller med i en diskussion om han inte ska ut och förtrycka kvinnor någon annanstans, om det inte är dags att han utnyttjar sin position som vit man och mansplainar sig fram i en ny diskussion och om det inte är på tiden att han inser sina privilegier och bara håller käft? Det kan ju bara vara för att driva på en idé om att feminism ska vara en separatistisk ideologi för manshat. Alltså så som idioter och folk som känner sig hotade av den fått för sig att den är.  

Bara för att en man inte håller med dig så betyder det knappast att han mansplainar. Sedan när blev det mansplaining per automatik när en man öppnar munnen? Varför beter man sig som att man vill att män ska vara fienden jämt? Jag har inte hängt med i svängarna märker jag. Eller så börjar jag bli gammal och slapp.

Det är sådana här människor som gör att jag inte deltar i feministiska debatter på nätet längre. De finns överallt och deras efterblivna diskussionssätt leder knappast till att fler vill gå feminismens ärenden. Tvärtom.

Det finns bra dålig stämning och så finns det dålig dålig stämning – den som inte är konstruktiv. Det är den de skapar.

Jävla mobbare, ärligt talat.

Continue Reading

Höst – we love you!

Jag vet att det är lite livsbejakande, men alltså löv – så himla lövli (ehehehe)! Sparkade omkring i ett gäng på väg hem från förskolan idag, ända tills vi insåg att vi kanske, eventuellt var i någons trädgård. Då gick vi hem, för det får man göra på hösten. Hösten är nämligen inte sommar då det är uteplikt alla regnfria timmar. Blir så stressad av sommaren. Är för fan gammal goth. Vad har jag i solen att göra? Just det. Inget.

20131002-195500.jpg

Är dock inte riktigt lika förtjust i hösten prick nu, när jag ska ge mig ut i beckmörker och nästan minusgrader och springa. Eller ska jag det? Jag kanske ska dricka te och kolla på Sons of anarchy istället. Ja. Så får det bli.

Continue Reading

Gråt över spilld soppa

I morse vaknade jag förvirrad och lite arg efter att ha drömt en kärleksdröm om Simon Cowell (vad vill mitt undermedvetna mig egentligen?). Sedan kom jag hit till jobbet och attesterade reseräkningar utav bara hillvidde som man säger i Skåne, ända tills lugnet stördes av en ganska intensiv lukt av fakes linssoppa. Jo, men den hade så klart läckt ut i påsen jag virat in lådan i och från påsen ut i väskan och genom väskan ner i stoppningen på min ena besöksstol. Mon dieu. Svärandes och spottandes försökte jag fixa det här samtidigt som en kollega kom in och berättade långt och väldigt ointressant om sin cykellampa. Alltså – hämtar man inte papper först till en kollega i nöd innan man går in på tråkigheter? Nej, tydligen säger man ”det där ser inte kul ut” och börjar prata om cykelutrustning. Tack för inget.

Jag köpte hursomhelst ett par jeans igår (Alex frågade om märke, som om jag vore en annan åttiotalist… jo jo, jag fyller 35 om en månad, jag tänker inte på märke, jag tänker på komfort och pris – så Lindex) och en tubhalsduk och jag ville mest ha en anledning att lägga upp en bild på mig i den nu. Behold:

20131002-081725.jpgMitt Dean Martin-face. Blir ljuv bara av att tänka på karln!

Continue Reading

Måndag – nu sätter vi punkt för dig

bild017

Denna dagen – två liv! Minst. Hade tänkt skriva ett privat inlägg om vad terapin inte har gjort för mig på 16 månader (den har alltså gjort jättejättemycket men det är mest jag som inte fattar hur jag ska fixa bort Luther, Herr Ågren och alla andra karlar som satt sig på mina axlar), men efter att ha misslyckats massivt med allt jag tagit mig för sedan jag åkte hem från jobbet är jag är helt matt av självömkan.

Droppen för kvällen kom när jag lyckades göra en beställning av fotokopior på digitala bilder till Isaks fotopärm på förskolan, utan att ta med hela Alex familj. Jag glömde även att rensa bort dubbletterna på min egen. Smakfull och subtil som jag är! Känns som bäddat för släktfejd detta. Och innan jag åkte hem från jobbet stressade jag iväg ett mejl och råkade skriva ”härliga hälsningar” IGEN till någon okänd professor. Så nu sitter två människor ute i detta land och tror att jag är en doftljustyp som gillar healing eller något. Blir jättetrött på mig själv faktiskt. Så god natt. Efter att jag har tittat färdigt på när katten hostar upp en hårboll på Alex går jag och lägger mig.

 

Continue Reading

Varför är det så svårt att göra det som är bra?

Detta får mig att må bra: motion, ett städat hem, struktur och godis i rimlig mängd. Det här vet jag – ändå satt jag under Isaks två timmar långa middagsvila utan att motionera eller städa eller packa väskan inför den stundande utflykten på eftermiddagen. Jag åt i och för sig inget godis, men det var enkom för att det inte fanns något inom räckhåll. Isak sov som sagt i  två timmar. TVÅ TIMMAR. Och vad gjorde jag? Jag fixade en blogglista och styrde upp en kodning som blivit fel så att sidan låg nere en stund. Förvisso sjukt effektiva saker – men kanske inte det som fokus borde legat på. Hur mår jag över detta nu? Anus. Jag visste ju det, jag mår ju alltid så här när jag inte är uppstyrd – så varför är det då så jäkla svårt? Varför springer jag inte när jag vet att jag mår bra av det? Varför packar jag inte väskan på kvällen? Varför lägger jag mig inte i tid? Varför är det så svårt att vara vuxen?

Periodvis funkar det och då tänker jag att så här MÅSTE jag fortsätta, för mitt skrala psykes skull och barnets skull – tänk på barnen, tänk på barnen – och sen faller allt på en dag. Soon to be trettiofem år gammal råkar jag trilla över ett blogginlägg om att när man har barn så måste man faktiskt se till att lägga en effektiv stund på städning varje kväll. Och jag vill bara böla och ba ”veeeet inte hur man göööör” och så slutar jag göra och sitter och känner mig usel istället.

Så mycket tid jag lägger på att inte leva som jag borde och sedan ha ångest över det.

Mvh

Skrev precis ett blogginlägg istället för att städa en kvart

Continue Reading