web analytics

Flashback friday

Har precis gått igenom min gamla bilddagbok. MERCY! Nästan lika jobbigt nostalgiskt som att lukta på gammal parfym (som är ungefär det jobbigaste jag vet). Hittade en gammal utmaning från februari 2008. Herregud vad butter och dramatisk jag var (bilden liksom?!), men ja det var ju en ganska jobbig period där i början av året. Måste svara på allt idag igen bara för det. Då i svart, nu i rosa.

SA_FORT_DU_LAST_DETTA_HAR_DU_BLIVIT_UTMANAD_Regler_Du_maste_svara_pa_alla_fragor_och_sen_utmana

SÅ FORT DU LÄST DETTA HAR DU BLIVIT UTMANAD! Regler: Du måste svara på alla frågor och sen utmana alla som läser detta / Alltså, nej ni måste ingenting – ni gör precis som ni vill.

ÅTTA SAKER OM DIG SJÄLV

1. Är du singel? – ja / Nej

2. Är du lycklig? – inte just nu / För det mesta

3. Är du uttråkad? – mer sällan än innan  / Väldigt sällan faktiskt.

4. Är du ledsen? – ja / Ibland, men på det hela taget: nej.

5. Är du italienare? – nej / Inte vad jag vet.

6. Är du cooling? – fuck yeah / Eh… har precis köpt ergonomiska inneskor så nej.

7. Är du från irland? – nej. / I wish!

8. Är dina föräldrar fortfarande gifta? – ja / ja

ÅTTA SAKER OM DITT KÄRLEKSLIV

1. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? – ja. / det är ju i och för sig en definitionsfråga, men om vi säger så här: förälskelse vi första ögonkast = ja, genuin kärlek = nej.

2. Har du någon gång blivit sårad? – ja. / ja – fast börjar bli sämre på att minnas gångerna, tack och lov.

3. Har du någonsin tänkt på samma tjej/kille flera gånger under samma natt? – nej så fort jag slutar tänka på någon glömmer jag bort den.. dum jävla fråga. / Fortfarande dum jävla fråga.

4. Har du gillat en tjej/kille utan att berätta det för henne/honom? – ja. / Fortfarande ja, men inte sedan förra gången.

5. Har du kysst någon under de två senaste veckorna? – nej. / Ja.

6. Har du haft en hemlig beundrare? – ja. / Ingen ny sedan sist, vad jag vet, men för ungefär tio år sedan fick jag en anonym ros på alla hjärtans dag. Vet fortfarande inte vem det var som skickade.

7. Är du kär? – nej. / Ja.

8. Vill du gifta dig? – inte med någon av dem jag har träffat. / Ja. Jag vill ha en privat cermoni med Alex och Isak och sedan fira med klezmer, fulsprit och alla våra vänner i en källarlokal i dagarna tre.

10 ALTERNATIV

1. Blond eller brunett? – svart. / Totalt ointressant.

2. Hår eller ögon? – hår. / Helst både och?

3. Katter eller hundar? – en av varje. / fortfarande båda

4. Några få bästa vänner eller jättemånga ”vanliga” vänner? – några få / Samma.

5. Tv eller internet? – internet / Internet. Herregudrun, internet ÄGER ju tv.

6. Coca-Cola eller Pepsi? – cola. / Cola.

7. Utekväll eller romantisk hemmakväll? – ute. / Romantisk utekväll.

8. Pengar eller lycka? – lycka. / Gudars så fånig fråga.

9. Dag eller natt? – natt. / Sovmorgon.

10. Msn eller mobil? – mobil / Mobil.

TIO ”HAR DU NÅNSIN…”

1. Blivit påtagen när du försökte smita hemifrån? – ja när jag var fem. / ”Påtagen” – heter det verkligen så?

2. Brutit ett ben? – nej, men en fot. / Fortfarande bara en fot och jag har inte för avsikt att bryta något mer.

3. Gjort nåt du ångrar? – alldeles för mycket  / Ångrar mer det jag inte sade än det jag har sagt, i övrigt inte så mycket ånger längre.

4. Hoppat Bungee Jump? – låter osunt / Aldrig i livet.

5. Ljugit för någon du tycker om? – ja. / Ja, fast det var väldigt länge sedan nu. Har för dåligt minne för att orka hålla på med lögner.

6. Ätit en hel tårta? – nej och det är inte något jag planerar heller / Fortfarande nej.

7. Gjort bort dig offentligt? – 1)Karaoke, Youth gone wild Skid Row, i Göteborg -04. 2) Karaoke, Poison Alice Cooper, i Malmö -05 3) Karaoke, Kärleken är evig Lena Philipsson, i Malmö -07. Välj själv. / Har inte lyckats toppa någon av dessa kvällar.

8. Viljat bli tillsammans med ditt ex igen? – ja och det blev jag den gången och det funkade inte. / Inte sedan förra gången.

9. Gråtit när ett husdjur dog? – så att jag gick sönder. / Åh. Ja.

10. Velat försvinna? – tillfälligt men inte för alltid / När jag fick i uppdrag att fylla i planen för systematiskt personal- och arbetsmiljöarbete ville jag väl inte försvinna, men i alla fall gå från jobbet en stund.

SENASTE

1. Telefonsamtalet du gjorde? – kusin. / Kammarkollegiet.

2. Telefonsamtalet du fick? – Sara. / En leverantör som blev tillmötesgående efter mitt samtal till Kammarkollegiet.

3. Personen du var med? – mamma och bror. /Förutsätter att ”var” inte är ett annat ord för ”ligga” här, för det var definitivt inte så jag tolkade det för sex år sedan.

4. Roligaste grejen som hänt? – delade minnen av Christian efter begravningen. / Över huvud taget eller i veckan? På lunchen igår berättade jag iallefall om när mitt ex fick nakenmassage i Budapest och massören envisades med att hälla massageolja i skåran så många gånger att mitt ex nästan började gråta när han berättade det. Skrattade så jag grät när det hände, skrattade så att jag grät när jag berättade det. Fortfarande en klassiker efter tolv år.

5. Personen du smsade? – Tomas. / Min bror.

7. Du skrev till på myspace? – Mathias. / Har lagt ner Myspace.

8. Du kommenterade? – Juliana på Facebook. / En kollega.

9. Du tillbringade natten med? – mig själv. / Alex, och Isak som sover i samma rum – JA – samma rum! Tänk vad jobbigt det kommer bli när han är tonåring!

10. Du kramade? – min bror. / Min bror och Isak

Orkade någon verkligen läsa allt det här? High five i sådana fall!

Kronofogden och jag

En gång om året får jag ett brev från Kronofogden. En gång om året passerar alla räkningar jag har ett minne av i revy framför mina ögon – sedan blir jag i regel lite svag och måste sätta mig och ta mig lite för hjärtat en stund innan jag vågar öppna det där sabla brevet som kommer EN GÅNG OM ÅRET. En gång om året. Fem år tillbaka i tiden. Hur många år ska det gå innan jag lär mig att det är jag, JAG, som har lagt in ett ärende hos dem och att det inte är de som försöker kasta en snara runt halsen på mig?

Sommaren 2008 bodde jag i en lägenhet som var inbyggd i en privatägd villa. Jag ville inte bo där. Det var dyrt och unket och jag hade fått tag på ett billigare boende en station därifrån. Det tog lite tid att hitta någon som ville flytta in och som även villaägaren kunde tänka sig att godkänna. När jag väl hittade en ny hyresgäst hade jag redan betalat hyra för en månad jag inte skulle bo där (uppsägningstid osv.). Den glada ynglingen som tog över lägenheten lovade glatt att han skulle överföra pengar till mig vid månadsskiftet – just nu hade han bara hälften av det han blev skyldig, men de pengarna åkte han genast och tog ut. För ja, kunde han få ta över lite gamla möbler och så kunde han absolut tänka sig att lägga på en slant för det. Done deal. Han flyttade in den tredje, fick utemöbler, dammsugare, hyllor, köksprylar and what not för hela hyran plus femhundra kronor.

Sedan hände det här: juni passerade och jag fick inga pengar trots försiktig påminnelse. Juli passerade och jag fick inga pengar trots lite argare påminnelse. Augusti passerade utan att ynglingen gick att få tag på alls. September kom och jag lämnade ett kort meddelande om att jag var på väg till Kronofogden. Ynglingen ringde upp, bad om ursäkt, lovade att sätta in pengarna och slutade sedan att höra av sig igen. Så kom oktober och Kronofogden ville veta hur jag tänkte göra med ärendet jag hade påbörjat hos dem i september och jag tänkte att ”kan jag verkligen förstöra en tjugoårings liv genom att skuldsätta honom på detta vis”. Efter ett samtal med villaägaren bestämde jag att jo, det kunde jag. Förutom att denna satans påg låg efter med hyror hade han misshandlat sin flickvän tills villaägaren ringt polisen så att de fick komma in och avbryta. Dagen efter kastade han ut flickvännen. Jag kommer aldrig känna dåligt samvete över att jag driver ett skuldärende mot en sådan person.

Så nu får jag ett brev från Kronofogden per år, där de frågar om de ska fortsätta driva ärendet för i sådana fall måste jag betala en årsavgift som läggs på skulden och varje år blir jag först panikslagen för att sedan känna att en ljuv tillfredsställelse över att jag gör det jag är skyldiga att göra in the name of karma. Varje år ringer jag även upp Kronofogden för att se hur allt ligger till. Det ser inte så bra ut faktiskt. Han har fem ärenden på sig där och nästan hundratusen i skuld. Jag kommer förmodligen aldrig se mina pengar, men det handlar ändå inte om dem. Det handlar om principen att det är fel att utnyttja andra och den principen gör jag aldrig i mitt liv avkall på för en värdelös kvinnomisshandlare. Oavsett om det kostar mig 452 kronor per år.

Dåligt planerad julgardin

Okej. Jag vet att man får så himla mycket för pengarna, men aj vad det svider att betala kvartalsavgiften på nästan fyratusen till förskolan. Kändes ju verkligen som ett friggin övertydligt budskap från ovan när vinnarmejlet från en traderaauktion landade i inboxen typ sekunden efter fakturan – men ja ja. Vi får väl svepa in oss i de här julgardinerna från 1967 och använda dem som filt, när elen inte blir betald i december. Synd att de är i extra tunn bomull…

Dock WIN för miljövänlig återvinning av jul. Som dessutom var rätt billig.

Hört från badrummet

”Nej. Titta på mig. Du får inte slå mig i huvudet. Du får inte slå mamma i huvudet. Du får inte slå någon i huvudet.”

Tystnad.

Barnfnitter befriat från respekt för vuxna.

Ridå.

 

 

Är medveten om att det här är sådant som oftast inte uppfattas som särskilt roligt för den som inte är med (eller för den som blir slagen i huvudet), men när mitt barn blir pacifist precis som alla andras barn tydligen redan är kan det ju vara bra att ha något att gå tillbaka och minnas till. Eller något.

Hurv

Men vad är det för obehagliga bluffsamtal där man hamnar hos en raspig inspelning av en kvinna i nöd som det varnas för nu? Jag har ju inte ringt själv – men hade jag gjort det mitt i denna Supernatural-hysteri hade jag förmodligen dött och omvandlats till en ilsken energi som hade hemsökt jorden för evigt.

Ringer folk verkligen upp missade samtal utan att kolla numret för övrig? Ja, uppenbarligen. Vi får väl hoppas att de slutar med det nu.

FF!

Frallan är på obskyr konsert. Fisen sover. Jag har massor av avsnitt av Supernatural. Jag har ett virkningsprojekt som jag kan sysselsätta mig med när det blir för läskigt. Jag har chips. Jag har dipp, eller dippa som skåningar säger (men de säger ju ett choklad också så ja, vi låter dem hållas).

Precis när jag hade insett möjligheterna med allt det här och var på väg upp i soffhörnet för att göra en Leonardo och skrika ”jiiihoooo I’m the king of the woooorld” avbröts hela friden av ett valliknande läte som visade sig vara jag själv som gäspade. Tre högljudda valar senare har jag insett att det enda jag kommer att orka göra ikväll är att gå och lägga mig. Så är det. När jag tänker på att människor är ute och dricker öl nu vill jag bara gråta. Inte för att jag är avundsjuk, utan för att det verkar så himla jobbigt. Ungefär så trött är jag.

Jaja. Vad är en chipsflottig hand i soffan, mot en kväll med sig själv under täcket höll jag på att skriva – men jag har inte för avsikt att göra något annat än att sova. HÖR NI DET!!

Mina nya bröder

Är alldeles för upptagen av Sam och Dean Winchester för att blogga just nu. Har snart sett färdigt säsong två av Supernatural och vill gråta en skvätt över att det inte finns fler säsonger än nio. Kan inte minnas sist jag blev så kär i en serie. HUR ska jag någonsin kunna överleva om de inte fortsätter efter den pågående säsongen?

Varva ner sig lite

Har gått ner tio procent i arbetstid för att kunna hämta denna person två dagar i veckan. Ungefär det bästa jag har gjort sedan jag fick för mig att jag fixade heltid, övertid, två timmars pendling om dagen samt familjeliv, löparkarriär, vänner och övriga intressen utan att känna mig stressad eller missa hälften av Isaks uppväxt. Ja ni hör ju själv. Som stereotypen av en gammal karl har jag varit – och till vems vinning? Inte min egen i alla fall. Himla nöjd över detta beslut faktiskt. Isak med verkar det som.

20131112-213135.jpg

Utmaning med köpstopp

Apropå det här konsumtionsfria året som vi ska inleda snart, har jag redan börjat fuskinleda det för ärligt talat: jag äger shitloads av grejer och jag behöver inte mer saker. Jag behöver mer tid och vet ni vad som stjäler tid förutom arbetsveckan (vad hände med sex timmars arbetsdag LO?)? Shitloads av grejer som måste städas undan hela tiden. Kort sagt: jag handlar bara om något går sönder eller tar slut.

I och med min tjuvstart har jag insett att jag kommer att stå inför en gigantisk utmaning under nästa år. En utmaning som stavas strumpbyxor. Jag går ju helst inte i brallor utan sportar (det är så kidsen säger va?) kjol och klänning för det mesta. Och till kjol och klänning har jag alltid strumpbyxor eftersom att det 1) blir kallt vissa årstider, 2) nakenlår klibbar ihop andra årstider. Problemt är inte att jag inte äger strumpbyxor, för precis som med garn och svarta kontorsklänningar är det här något jag tror att jag måste köpa varje gång jag går in i en butik. Problemet är att alldeles för många av de strumpbyxor jag har köpt har jag plockat under påverkan av lågt blodsocker ur tvivelaktiga reakorgar. Det finns ju ofta en god anledning till att saker är nedsatta (dvs: ingen annan vill köpa dem) och tyvärr är jag väldigt blind för just goda anledningar när jag har lågt blodsocker. Om jag ska bli en god konsument, miljövän och samhällsvälgörare samt inte svika mig själv måste jag alltså gå igenom hela strumpbyxelådan till sista spräckta söm innan jag köper något nytt.

Utmaningen? Låt oss bara konstatera att jag kommer att spendera alldeles för stora delar av 2014 med att se ut som en gymnast på LSD.

Det sjuka och orättvisa

Mamma kommer in med kaffe. Bredvid mig sitter pappa ovetandes om att han ska få extra stark ölkorv på fars dag. Nyheterna står på i bakgrunden. På Filippinerna har tiotusen människor dött i en tyfon. Tar upp mobilen och skickar ”akut Filippinerna” till 72900 flera gånger. Sträcker mig efter kaffet.

Den tursamma slumpen som placerade oss i Sverige. Tacksam så att jag skäms.

Tiotusen liv. Ofattbart.