web analytics

Lucka ett i julkalendern: första tipset – andras julkalendrar

1m1 Eftersom att jag för första gången i historien fuskade i år och slängde upp en julstjärna redan veckan innan advent, har jag känt mig hopplöst före samt inne i fel vecka när folk ba ”första advent är häääär” idag. Känns ju lite som den andra i det här hemmet om en säger. Därför känns det även som att jag är jättesen med att dra igång julkalendern (som egentligen inte skiljer sig så mycket från principen ”ett inlägg om dagen i 24 dagar”) fast jag är i precis rätt tid. Anyhoodles. Ett tips, en önskerubrik, en rubrik från Annikas kalender förra året, to infinity and the 24th. Det är så det blir.

Eftersom att det är den stora julkalenderstartardagen idag har jag sonderat terrängen bland nätets alla julkalendrar och hittat två som är extra bra. I det ena fallet behövde jag bara sondera till höger i bloggen faktiskt och gå in i länklistan, för där låg minsann Total Eclipse och glimmade med sin kalender. Ett julquiz! En fråga om dagen i tjugofyra dagar. Inga svar avslöjas förrän dopparedagen (kanske världens äckligaste namn på julafton). Den som är mest bäst får ett pris. Eftersom att jag är jättedålig på att lista ut saker funderar jag på att hota Amandas garn när vi ses på söndag för att få ur henne några ledtrådar så att jag kan vinna. Amanda är alltså en av skribenterna i bloggen och inte bara en helt random person. Ibland stickar vi saker i grupp.

Julkalendertips nummer två: Nilmas Bokhylla. En tävling och en vinst om dagen fram till jul. Den som vinner, vinner inte bara ära och eventuell berömmelse utan även en bok eller något annat bokrelaterat.

Tips jag själv vill ha: fler julkalendrar samt en instruktion på hur jag får bort den svarta ramen kring bilder, utan att för den sakens skull sabba placeringen. En av de stora anledningarna till att jag lämnade Blogspot var bildpubliceringen. Efter flera försök att få till bilderna i det här inlägget, känns det som om tiden har dragits tillbaka och jag har blivit ett offer i skräckfilmen ”Blogspot hela veckan”. Rädda mig. Samt: glad första advent!

total1 nilmas1

Morgonens hönan och ägget-dilemma

20131201-090712.jpg
Holländska barnprogram. Så sjukt knarkiga. Vi, som i jag och Isak, tittar just nu på en bild på en skabbig skunk medan en clown med drogögon mitt i ansiktet skriker ”Biiiiver? Katt? Schtinky?”. Barn i extas svarar ”Neeee! Neee! JAAAAAAA!”. Får mig att undra: Är det clownen Bumba Balu som driver folk till coffeeshops eller var det på en coffeeshop den föddes? Samt: vad utsätter jag mitt barn för bara för att jag ska få brygga kaffe ostört egentligen?

En evig röra – en evig ångest

Jag tycker att det här är assvårt. Vi har försökt med städdagar, städschema, städa tio minuter om dagen och nu är jag så trött på vår notoriska oreda att jag i smyg går omkring och funderar på att bidra lite extra till Älvsjös majbrasa nästa år. Utan saker – ingen röra?

Jag har märkt att människor som själva har ordning i blodet har extremt svårt att inse hur svårt det är hitta den där ordningen för den som inte är född med den. Vet faktiskt inte varför jag har misslyckats så grovt på det området. Ingen i det här hemmet blev curlad under uppväxten. Är dock mer beroende av ordning på det stora hela än Alex som kör mer på projekt (typ rengöra soffan). Jag vet inte varför skillnaden är så stor, när vår uppfostran är ganska lik. Kanske för att det ingår i paketet ”riktigt tjej” att vara ordningsam eller något, men jag orkar ändå inte leva efter det helt och hållet för då åker vi rakt in i nästa jämrans vardagsproblematik: hemmet blir mitt ansvar för att det är jag som blir mest förbannad av röran. Men jag vill ju inte att Alex ska städa för att jag säger till eller för att inte göra mig arg, utan jag vill ju att han (liksom jag) ska känna att det här är ett gemensamt hem där vi har ett gemensamt ansvar och där vi framförallt uppfostrar ett barn som förtjänar ordning. Samtidigt som barnet faktiskt verkar vara den som bryr sig allra minst.

Håhåjaja. Vi har blivit bättre, men det är fortfarande långt ifrån bra. Älskar förvisso att komma hem till folk som har en bohemisk röra omkring sig. Men ja. Hos oss är det mer av ett världskrig. Hur fixar ni era hem egentligen?

En prioriteringsfråga säger ni? Ja, men det är sjukt viktigt att ta bilder på sig själv också säger jag. Här från midsommar 2006. Att vara posör har alltid varit ett hårt slit.

 

Same procedure as last year

Varje år skickas en medarbetarundersökning ut på mitt jobb. Jag älskar den. Så fort jag får utskicket går jag in och fyller i den och skriver långa utförliga extrakommentarer i varje ledig ruta, sedan drömmer jag i hemlighet om att jag innehar rekordet i att fylla i undersökningen snabbast på vår myndighet. Alla är ju bra på något va, jag är sjukt snabb på medarbetarundersökningar.

Min chefchef brukar gå ut efter några dagar och uppmana oss att fylla i den där och då måste jag alltid gå in till honom och säga ”håhåhå jo jo, jag har redan fyllt i den där jag – det är så sällan någon är intresserad av mig så jag blir så himla glad när någon frågor något *tihiiiiitihiiii*” och så känner jag mig otroligt fyndig och rolig på riktigt.

Sedan går jag hem vid fem och inser att jag bara är ett skägg från att vakna som min far dagen efter och börja dra skämt som ”inte nog med att du är dålig, nu är du sjuk också” när folk har feber.

Varenda år. Jag borde skämmas, men tydligen biter inte skam på självgod humor. Märkte jag idag. *tihiiiiitihiiii*

 

Ps. Julkalender? Julkalender! Blandat tips, era önskerubriker och egna rubriker. Ja. Så får det bli.

Vardag

Ordna julfika för tentavakter, få kramar av pensionärer, stångas hela vägen hem, få kramar av Isak, sy upp en kjol, inse begränsningar, välja Supernatural framför joggingrunda, bara få lite dåligt samvete. Mycket, mycket nöjd. Samt: har glömt att berätta att mitt barn har hittat en glaskula och förvandlats till Gollum.

20131117-220507.jpg

 

För övrigt: vill ni ha en julkalender här? Och vill ni i sådana fall bestämma rubriker som jag svarar på en om dagen eller ska jag bara köra tjugofyra sjukt bra tips med början den första december? Eller skiter ni i vilket? För i sådana fall kanske jag kommer med lite tips. För att hålla igång mig. Känns ju inte som någon direkt värdig utmaning att komma på tjugofyra rubriker som jag vill veta om mig själv…

Men?

HUR blev klockan nästan tio igen? Är det verkligen helt omöjligt att hinna med allt jag vill göra på en kväll PLUS ett avsnitt av Supernatural utan att morgondagen blir lidande? Och varför bloggar jag om det istället för att åka direkt i säng utan att passera gå (herregudrun vad slitet uttryck, men jag är faktiskt trettiofem och behöver trygghet och rutin för att fungera)? Så många frågor. God natt.

Sluta ”tänk på barnen”

Det finns tydligen mycket som stör med barn. Att de ammas offentligt, att de åker buss, att de åker tåg, att de är med på fik, att de över huvud taget får vara med i sociala sammanhang. Jag gillar inte heller ouppfostrade barn, fast jag har svårare för ouppfostrade vuxna (kombinationen av de två är det värsta). Jag är helt för barnfria områden och jag tycker att det borde finnas fler lättillgängliga sådana, även om jag tycker att det i vissa fall kanske är bättre med ordningsregler än att straffa ut alla barn bara för att några föräldrar kör med slapp uppfostran.

Sådant här går sällan att diskutera. På varje sida sitter en inskränkt person som absolut inte kan leva sig in i hur andra har det och som måste hävda att de tänker på barnen. Det värsta argumentet jag vet är ”tänk på barnen”, för det är faktiskt det sista det handlar om. Det spelar ingen roll om det är den som vill få bort barnen eller den som vill ha med barnen som säger det, det handlar ändå bara om egenintressen. Jag kanske har fel, men jag har sett jag vet inte hur många sådana här diskussioner och jag har aldrig någonsin varit med om någon som på allvar bryr sig om barnen. De allra allra flesta bryr sig bara om sig själv här – och det är helt okej, så länge man inte ljuger och försöker få det att låta som något annat.

Jag har ganska många gånger hört olika personer säga att de minsann inte skulle ta med sina eventuella barn på café ”för hur kul är det egentligen för ett barn att sitta på café”. Föräldrar borde faktiskt hålla sig hemma och fokusera på sina barn istället för att skvallra över latte (eftersom att det tydligen är det absolut enda ändamålet för en fika). Nu skulle jag tycka att det vore en väldigt dålig idé att ta med just mitt barn på ett café som inte är barnvänligt, för han är för liten och för nyfiken för att förstå hur han ska föra sig i en sådan miljö. Men alltså jag vet en hel del andra barn som tycker att café är the shit of the year. Det finns jättemycket att titta på där för små barn och vissa barn älskar att just sitta och titta (och gör de inte det protesterar de och DÅ är det ju väldigt dumt om föräldern inte uppmärksammar det och går). Det är inget någon vet innan de testat. Barn råkar chockerande nog vara individer som även föräldrarna behöver lära känna. Jag förstår att somliga inte vill vara på caféer där det finns barn (jag känner ibland samma sak), men det går väl alldeles utmärkt att säga det då istället för att hitta på att man är någon slags ambassadör för alla barns väl och ve.

Sedan har vi de här personerna som absolut inte kan acceptera offentlig amning. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra ”och dessutom är det inte så himla schysst mot barnet” precis som att de bryr sig om det. Alltså jag lovar – barnet, som i det här fallet är hungrigt, lär nog tycka att det är väldigt schysst att få mat. För andra barn handlar det om trygghet och jag är relativt övertygad om att de barnen inte vill ha ”omtanken” att inte få den tryggheten. Och om någon mer säger ”ameen asså sätt en sjal över om du nu tvunget ska amma ute – för BARNETS skull” så måste jag nog slåss. Alternativt trycka en sjal över huvudet på vederbörande nästa gång den ska äta. Ja så får det bli, för jag vill inte hamna i finkan.

Det är bara så himla fånigt. Det handlar ju inte om att någon bryr sig om barnet. BARNET bryr sig ju för fan inte om något annat än att få sina behov tillgodosedda och tro mig, väldigt många föräldrar klarar av det riktigt bra för det mesta. Oavsett om du tror att du känner alla barn utifrån ditt eget eller om du är barnfri eller barnlös och tror att du har koll för att ditt huvud inte grumlats av föräldrarollen: ge dig. Jag fattar att vissa barn och föräldrar är jätteirriterande men på riktigt: GE DIG.

Jag vet några saker som är jättebra. Ödmjukhet är en. Den där muskeln i nacken som gör att du kan vända på huvudet och titta bort är en annan. Sluta ta ut saker som en eventuell individ har gjort på en hel grupp är typiskt annat som är typiskt bra. Att försöka att inte bete sig som en hel tråd på Familjeliv är ytterligare ett fantastiskt tips. Jag menar inte att det är förbjudet att störa sig på stör, för det tycker jag alla gånger att man ska göra. Men var ärlig med dina motiv och försök inte hitta på att du bryr dig om barn, när det är dig själv det handlar om. Det är vad jag menar.

Bil – att ha eller inte ha

Har ni bil? Bil är något jag har ågren över från och till. Jag tänker många gånger att mycket hade blivit lättare med bil. Vi har ju familjen ganska så utspridd över landet och ingen sådär jättebra kommunikation till och från storbutiker i området. Så jag tittar då och då på Blocket efter något begagnat, men ger alltid upp efter en stund. Jag får panik över vad bilar gör mot miljön och jag kan alldeles för lite för att kunna göra ett bra begagnat köp.

Jag kanske bara romantiserar allt, men vi var på väg att få låna en bil i minst ett år och nu sket det sig och jag känner mig så himla sur över det. Det känns som om så mycket hade blivit så mycket enklare. All jävla skit med SJ varje gång vi ska ner till Skåne – borta. All stress över barnhatare på tågresor – borta. Kunna handla det vi behöver utan att dela upp det på flera dagar i veckan för att det blir för tungt att bära hem. Kunna ta sig snabbt till sjukhus om det behövs. Vi hade inte ens fått en så överdrivet hög kostnad eller slitit sönder miljön helt eftersom att vi bara hade använt bilen på typ helger.

Åh, ett jävla lyxproblem, jag vet – men alltså. Bil. Det känns som lösningen på så himla mycket just nu. Förbannat att det inte finns någon bilpool i vårt område. Ingen som vill sälja en fullt fungerande och säker lite pärla för säg, 4000? Smiley -> 😀