web analytics

Semesterläget!

Om vi bortser från att jag har varit mer eller mindre omgiven av människor sedan i jul och håller på att bli galen av att aldrig, aldrig, aldrig få vara ensam någonsin, är semestern år 2018 den bästa sedan vi fick barn. Det handlar absolut inte om värmen, den är bara läskig. Det handlar mer om att vi slipper den själsdödande tur och returen till Skåne i varm bil, att vi slipper Skåne helt faktiskt (trettio somrar där räckte för mig) och istället fick upptäcka värmländska slätter och delar av Bergslagen när vi besökte mina föräldrar.

En annan stor bonus för den här sommaren är att Alex föräldrar har byggt om en del av sin ladugård till en liten tvåvåningslägenhet, vilket innebär att vi kan bo för oss själva och inte behöver bo ovanpå dem. Ja och det faktum att Alex trots allt inte jobbade mer än till och med slutet av julis första vecka är ju en extremt stor bonus.

Annat som förhöjer den här sommaren:

  • Den hemliga historien av Donna Tartt, som min bror fyndade till mig på ett antikvariat i  Degerfors.
  • RuPaul’s Drag Race, valfri säsong
  • Att vi släpper ett kortisavsnitt av podden varje fredag! Senast om chick lit, och ganska snart om kroppsvätskor och annat som stör i litteratur.
  • Ja och ni vet, det gamla vanliga. Solnedgångar, klippbad, extra starkt kaffe och jävligt mycket luftkonditionering.
||||| 2 Gilla! |||||

BOX!!

Jag har väl nämnt några gånger innan att jag inte är så himla impulsiv alla gånger (tycker jag själv, det finns de som hävdar motsatsen). En av anledningarna är att jag är lite ängsligt lagd (ingen har någonsin hävdat motsatsen där inte). Jag behöver liksom tid på mig att förbereda min hjärna på alla katastrofer. Plus att jag tycker att många saker är projekt, och jag vill faktiskt inte ha projekt utanför jobbet.

Dock finns det en gräns när min ängslighet inte är något alternativ. Ett exempel var när jag år 2009 impulsköpte biljetter till Chris Isaak och bilade efter honom till Göteborg tillsammans med några lättövertalade vänner, två dagar efter att jag sett hans konsert i Stockholm. Jag kunde liksom inte leva med tanken på att inte få se honom igen. Ett annat exempel är när det dök upp ett inlägg från Åsa Sandell i mitt flöde i tisdags, om en ledig plats på onsdagens Kombox i Nora. Nora är 45 minuter från Karlskoga där jag befinner mig just nu. Vi hade inga planer för onsdagen och jag har saknat Åsa och hennes boxningsträning sedan hon flyttade den från Stockholm 2016. Kan jag få ett amen på att jag tog platsen? AMEN!

Åsa är, för den som inte vet, före detta elitboxare. Hon hyrde tidigare en lokal vid Odenplan i Stockholm, där hon tränade små grupper i boxningsteknik under namnet ”Kombox”. Jag har varit löjligt ledsen över att hon flyttat i två år. Förutom att Åsa är en fantastisk person, finns det verkligen ingen annan motionsform som har passat mig så bra. Och det finns tyvärr ingen annan kombox-liknande träning i Stockholm. I Stockholm finns bara fitnessboxning/boxercise och boxning med unga killar som boxar i en helt annan liga än vad jag, en tant på snart fyrtio år, gör.

Så. I onsdags knölade vi alltså in oss i en bil, mina brorsor, Isak, Alex och jag och drog iväg till Nora. Jag kom fram prick när passet satte igång. Himla synd. Missade tyvärr de första två minuterna av hopprep, eftersom att jag dels fick dra på mig lånade kläder av Åsa (hade ju inte packat för mitt äventyr när vi lämnade Stockholm) och dels var tvungen att linda mina händer. Verkligen jättesynd, jag som hatar hopprep… men samtidigt tur, för det var 27 grader varmt och jag kom nära döden nog under passet som det var. Var helt utlakad efter, men så jävla glad. Alltså jag älskar boxning. ÄLSKAR! Det finns inget som tvingar mig till fokus och gör mig så närvarande som det. Att få slå på en säck, eller en okänd man som jag fick igår, är fan carpe diem om något.

Bara lite röd i ansiktet efter

Efter passet hängde jag kvar några minuter med Åsa. Pratade lite, fick en bok signerad och visade Isak de tuffa säckarna vi slog på under träningen. Nu är jag tillbaka till verkligheten utan Kombox igen, och hade jag inte haft fullt fokus på den helt sjukliga träningsvärk detta gav, hade jag gått in i total depp över bristen på Kombox i Stockholm igen.

Ja hörrni. Om jag inte springer in med huvudet i väggen före i höst, när jag redan har en miljard grejer att hinna med, ska jag banne mig satsa på att vara mer impulsiv. Om impulsiv innebär att jag åker till Nora och boxas.

||||| 2 Gilla! |||||

Planen vs verkligheten

Detta skrev jag på facebook när jag packade inför en vecka i Karlskoga. Eller. Snarare när jag tänkte på att packa, för jag har under de senaste åren gått från att vara en listmänniska som ser till att allt är packat och avprickat senast kvällen innan avresa, till att fylla en väska med ovikta kläder någon timma innan avfärd. Bland annat för att slippa dras in i någon himla projektledarroll för familjen. Men ja. Fattas något känner jag så klart att det är hundra procent mitt fel om det inte var uttalat Alex grej att ta med. Jag lyckas bara halvvägs – eller 75% – med andra ord, men jag stressar i alla fall mindre innan.

Hur som helst. I fredags hade jag som synes höga ambitioner för min semesterläsning den här veckan. Sedan kom RuPaul’s Drag Race och påminde mig om sin existens, så nu tittar jag på det de få stunder av ensamhet som livet erbjuder. Är halvvägs in i Missne & Robin, men fler böcker än den kommer jag nog inte läsa ut.

Jaja. You win some, you lose some osv. Jag var i alla fall medveten om att jag satte ribban för högt i år med.

||||| 1 Gilla! |||||

Semester incoming!

Egentligen är detta ju fortfarande helgen som tillhör arbetsveckan – första semesterdagen är officiellt imorgon – men jag har redan gått in i totalt semestermode. Jobbet känns helt sjukt avlägset. Som om det var två veckor och inte två dagar sedan jag loggade ut från jobbmejlen. Både på jobbet OCH i mobilen. Minns inte sist min jobbmejl var borta från min privata mobil ens, men nu är den det.

Jag kommer att vara tvungen att göra några utskick kring höstens filmfestival nästa vecka, men i övrigt är jag helt off från jobbet i tre veckor och sedan lite på halvjour i nästan tre veckor till. HURRA!! Behöver den här semestern så mycket!

Planerna? De här:

Just nu är jag och kidsen i Karlskoga hos mina föräldrar. Imorgon kommer Alex, och på lördag åker vi hem. Här badar vi i Möckeln, åker på dressin-utflykt, tar några dagsutflykter runt om i Bergslagen och äter kilovis med chips. Och kollar serier med mina bröder. Är redan halvvägs in i andra säsongen av Glow och ska strax påbörja avsnitt fem av RuPaul’s Drag Race säsong åtta.

Mina föräldrar flyttade från Skåne efter trettio år i höstas, om ni minns? Trodde att det skulle vara nostalgiskt att inte åka ner nu – första sommaren på 31 år som jag inte är där alls – men det är faktiskt bara skönt. Resan är jobbig och pusslet som ska läggas mellan familj och vänner omöjligt.

Isak vid Möckelns strand tidigare idag

Nästa vecka är Gnesta-vecka. Då byter vi min familj mot Alex, och Bergslagen mot Sörmland. Chansar på loppisar, grillkvällar, slottsfikor och sjöbad då.

Sedan följer några dagar i Stockholm och häng med kompisar innan vi åker upp till norra Värmland. Och detta är min mest geniala plan (om den går igenom). Vi har inga pengar att åka utomlands för. Det ger mig viss ångest, eftersom att vi bor i en rik stadsdel och Isak redan upplevt utanförskap kopplat till detta. Men den lilla summan vi har sparat kan fan inte gå till en Mallis-resa bara för att rika människor inte kan lära sina ungar att deras liv inte är norm. Så nu är planen så här:

Branäs i tre dagar med stopp i Karlstad på vägen hem. I Karlstad åker Alex och Karl tåg till Stockholm, medan jag och Isak tar in på hotell med utomhuspool!!!!!!! Två nätter blir det där, och en dagstur till norska kusten. Då har jag tagit hänsyn till ekonomi, att Isak vill komma utomlands, att jag vill se mer svenska städer, att vi båda älskar hotellfrukost och att Isak vill bada i en utomhuspool. Jag har parerat Isaks båträdsla, bilsträckor som är längre än tre timmar från start till mål och flyg, som är dyrt, dåligt och allmänt krångligt. Älskar dessutom att få hitta på saker med bara Isak. High five!!

Försökte få ihop en resa med hela familjen, men ruttnade på att vi drog åt olika håll, och att Alex inte alls har samma puls som jag här. Jag vill styra upp nu, han tar det som det kommer och då riskerar min puls att jag blir projektledare vilket jag inte vill. Alltså för Isak och mig kan jag ju vara det, men inte hela familjen.

Och det blev bara jobb på slottet i juni och halva juli för Alex. Imorgon kommer han hit!

Ja och i planen ingår att jag ska hinna läsa ca tolv böcker. Det kommer nog inte hända den här sommaren heller. Men det blir bra ändå. Den här sommaren blir ta mig fan bra ändå!

||||| 1 Gilla! |||||

Tips på sommarläsning, hela året runt: Moxie av Jennfier Mathieu

Hälften av ungdomsboksläsarna är vuxna, läste jag någonstans alldeles nyligen. Vet inte om det stämmer, men jag är i alla fall en av de vuxna som läser ungdomsböcker oavsett hur många vi är. Jag älskar ta mig fan en välskriven ungdomsbok nästan mer än en bok som riktar sig till en mer vuxen publik (dock är det himla luddigt med de här ålderskategorierna på böcker – minst lika många unga läser ju ”vuxet” som tvärtom). En bok som jag läste ganska nyligen var Moxie av Jennifer Mathieu. Den här lilla rackaren recenserade jag förvisso i avsnitt 74 men jag tror att jag måste skriva om den här med.

Jag läste den egentligen av en slump när jag fick hem den som recensionsex och inte kunde släppa den – men jag funderar faktiskt på att beställa hem den på engelska och läsa om den. Moxie är nämligen en bok som lyckas få igång alla känslor hos mig. Boken fångar, med ett ganska enkelt språk, frustrationen i att växa upp i ett samhälle som tystar tjejer och lyfter pojkar, samtidigt som en lite introvert tjej får vara den som tar plats.

Just att introverta, eller blyga, tjejer (ja faktiskt killar med) får ta plats i litteratur som är åt det feministiska hållet vurmar jag verkligen för. Jag är så himla trött på trenden att tjejer tvångsmässigt ska visas som tuffa, platstagande och framåt både i litteratur och i sociala medier så till den grad att även riktigt rövigt beteende hyllas. Ja jag förstår varifrån det kommer. Jag fattar att man vill göra motstånd mot föreställningen att flickor i grunden är blyga och väna varelser genom att visa på motsatsen. Till viss del håller jag med om att det ska göras. Men när bara motsatsen visas osynliggörs den tysta, blyga tjejen IGEN. Jag är så trött på att samhället hela tiden ska gå mot att den som hörs mest vinner, oavsett om det är feminister eller bara folk som älskar mäns framfart i samhället som skriker. Fan lägg av. Lyft fram de blyga. Våga lämna plats åt dem som inte hörs. Slut bre er bara för att ni vågar! Så. Nu var det sagt. Åter till boken.

Moxie handlar om Vivian som fått nog av sexismen i hålan där hon bor. Men Vivian är inte tjejen som är van vid att ta plats, eller som ens vågar höras. Inspirerad av sin mammas forna Riot Grrrl-dagar skapar hon ett feministisk fanzine där hon uppmanar till kamp mot det sexistiska skitsamhället. Det är en bok som sjuder av kamp, och om du är som jag och verkligen uppskattar lite aktivism i vardagen – då vågar jag säga att du kommer tycka om boken. Jag skrattade, jag grät och jag ville stundom skrika i frustration när jag läste. Även om den tappar lite på slutet, och även om jag kanske hade önskat att författaren hade vågat ta sig lite mer språkliga utmaningar (kan dock vara översättargrej) så kan jag inte släppa boken. Alltså det sjuder fortfarande i mig av kamplust så fort jag tänker på den.

Har ni inte redan fixat bokhögen för sommaren: se till att skaffa den här. Har ni fixat bokhögen? Se till att lägga den här överst. Den är så värd att läsas! Jag hoppas verkligen att den bli obligatorisk litteratur för alla som går första året på gymnasiet. För att citera mig själv från blurben jag precis hittade hos Gilla böcker (blir så himla fnissig varje gång jag ser en sådan):

”Jag tyckte verkligen, verkligen, verkligen om den här boken … jag grät av kamplusta … jag älskade den!” Sofia, En förbannad podd

||||| 0 Gilla! |||||

Skamlös spridning av mig själv

Att få prata om böcker och skriva om skönhet – och dessutom att få göra båda grejerna med sin BFF: det är nog fan den bästa kombon hittills. För min del blev det ju aldrig något frilansande liv som skribent, utan en fast tjänst inom staten. Nu älskar jag förvisso denna tjänst och jag har aldrig velat frilansa, men jag vill fortfarande hänge mig åt mina intressen. Det vill säga att skriva, att läsa, att podda och från och med ganska nyligen: att smörja in ansiktet med dyra krämer. Med detta sagt så har jag skrivit ett nytt inlägg på Bjooti idag och igår släpptes vårt första mini-avsnitt av En förbannad podd.  Den här gången om sommarläsning!

Ibland känner jag mig lite tjatig med vår podd. Men vet ni vad? Dels så älskar jag den, och dels så gör vi gör allting själv. Poddar, klipper, redigerar, sprider och står i. Mycket helt utan annan ersättning än uppskattning. Så all uppskattning vi får, betyder så klart väldigt mycket. Vill du stödja podd eller blogg eller både och? Följ oss i ditt favoritforum (både blogg och podd finns på instagram till exempel)! Dela våra inlägg och avsnitt, berätta för era vänner som gillar böcker, skönhet eller bara bra snack att vi finns (om jag får säga det själv, så är vi ju himla bra på just bra snack). Vill ni dessutom ge podden bra betyg i iTunes så ökar möjligheten att vi når ut till fler. Ett hjärta på det: <3

 

||||| 0 Gilla! |||||

En typ av feelgood som inte går hem

Vet ni vad jag inte klarar att läsa tydligen? Generell feelgood. Där handlingen kretsar kring en kvinna som på grund av livet flyttar från storstadens brus till en småstad eller ut på landet. Det är tänkt att det ska vara något tillfälligt, men gissa? Hon förälskar sig i den nya platsen, där livet liksom bara faller på plats! Storstaden är dålig, stökig och kall. Småstaden är härligt pitoresk med mysiga personligheter – men man lär så klart inte känna dem utan ett par missförstånd på vägen, tihi!

I småstaden träffar kvinnan en man som är sammanbiten och tyst, men som alltid ställer upp eftersom att han är så himla händig. Antingen med får eller med att bygga hus, eller som i boken jag läser nu: med bin. Kvinnan blir lite intresserad, men mannen säger något som får henne att tro att han är en riktig kvinnokarl. Oj oj oj, vad typiskt, men hon var ju inte ute efter något ändå intalar hon sig. Hon säger i sin tur något om sitt förflutna som kan tolkas som nutid, och han blir om möjligt mer introvert än innan. Sedan händer en del saker som alla leder till en, för läsaren, rätt jobbig sexscen (vi har inte kommit dit än i den här boken, men jag gissar att det är dit vi är på väg). På slutet är alla glada. Utom läsaren, som i bästa fall återhämtar sig från chocken.

Ofta finns lite mossigt moraliserande ingömt i texten. Jag har precis fått veta att en ammande kvinna absolut inte får dricka vin till exempel. Lägg till lite ”tjockångest för kvinnor att känna igen sig i”, krystat finurlig dialog ”med värme” och ja. Där har ni en bok som jag inte vill läsa igen. Låter det som att jag pratar om Jenny Colgan? Det skulle jag ha kunnat gjort, men nu pratar jag om Gröna fingrar sökes av Annika Estassy. En bok som jag tyvärr inte kan rekommendera. Jag kan förvisso inte rekommendera Jenny Colgan heller. Har läst en bok av henne (Den lilla bokhandeln runt hörnet), och den tilltalade mig precis lika lite som den jag läser nu. Och den hade ungefär samma handling (Kattis pratar om Jenny Colgans sätt att skriva här). Dock ska tilläggas att jag har sjuttio sidor kvar här, så vem vet. Det kanske vänder på slutet?

Med all respekt för att vissa älskar den här typen av berättelser, men för mig blir det för platt och puttrigt. Jag står inte ut. Den här typen av feelgood är faktiskt inget för mig. Däremot älskar jag chicklit, som jag faktiskt tycker förtjänar att stå för sig själv och inte ska blandas in i generell feelgood. Chicklit är oftare smart och feministisk och även om den kan spela på feelgood-strängar, känns den liksom lite vassare. Eller vad säger ni?

||||| 0 Gilla! |||||

In och vinn!

Just nu pågår det en tävling på vår instagram, i samarbete med Årets bok! Genom att rösta på din favoritbok och gå in på vår insta och motivera ditt val, så har du chansen att kamma hem alla tolv böcker som är nominerade i år. Till på lördag har du på dig! Och när du har röstat kan du för all del gå in och lyssna på vårt senaste avsnitt. Ett himla bra avsnitt om jag får säga det själv.

||||| 0 Gilla! |||||

Saker att ägna midsommardagen åt

Igår åkte vi en sväng över till Kattis med familj och grillade korv. Jag är vanligen inte så tjurig som jag vill göra gällande, jag är oftast rätt glad. Men att skratta så att det kniper i magen och ögonen tåras, det gör jag faktiskt nästan aldrig. Ett av undantagen var igår, med efterföljande träningsvärk i magmusklerna idag.

Idag är det midsommardagen. När jag levde ett liv utan barn, brukade jag alltid ägna denna dag åt att kolla hela säsonger av serier. Detta liv är faktiskt inte så långt bort som man kan tro årets midsommardag, ity jag har en lista på sjuttio filmer där tio ska väljas ut till filmfestivalen i november. Alex har fått ta ut ungarna på galej, och jag ligger med begynnande nackspärr i gästsängen och plöjer. Film efter film om företag som vill förstöra samisk mark med sina gruvor, människor vars liv ruinerats av miljöförstöring och andra trevliga ämnen som klimatkris och jordens pågående undergång. Ögonen tåras och magen kniper av helt andra orsaker idag än igår. Jag är en tredjedel in i listan nu, men behöver en paus. Det finns en gräns för hur mycket verklighet jag klarar av att ta in i ett svep (inser hur vidrigt det låter från någon som bara behöver se detta på film, och precis har kunnat trycka på paus-knappen).

Hur som helst. Vad ägnar ni er åt idag?

||||| 0 Gilla! |||||

Hurra! Mens! Jag kan läsa böcker! Jag är feminist!

Det allra vidrigaste med min PCOS nu för tiden, är när mensen drar ut på tiden. För varje dag som mensen ”går över” förstärks min pms (har ju ingen regelbundenhet i och med mitt tillstånd, men har en ungefärlig cykel på 28-33 dagar, och när 33 dagar har gått blir livet för jävligt om mensen inte kommit än). När min pms förstärks sover jag mindre och ligger ofta vaken flera timmar varje natt. Sömnbristen triggar i sin tur min dödsångest och min dåliga självkänsla vilket i sin tur triggar ännu mer sömnbrist. På nätterna ligger jag gärna vaken och filosoferar över min egen värdelöshet alternativt känner skräck inför döden och gråter när jag tänker på nära familjemedlemmars begravningar.

Jag blir ledsen, ängslig och letar efter tecken på att folk egentligen inte tycker om mig. Jag drar förhastade slutsatser, stressar och känner mig på det stora hela som en stor jäkla bluff. Därtill blir allt och alla (inklusive jag själv) en trigger. Ja detta är ju faktiskt inget unikt egentligen – svårt att inte bli triggad av det mesta, i dessa tider.

I alla fall. Den senaste tiden har jag känt att jag borde läsa intressantare böcker och lära mig prata om dem. Kanske borde jag egentligen sluta läsa och podda om böcker helt pga ändå sämst på allt jag gör? Borde även sluta blogga för VEM BRYR SIG EGENTLIGEN. Jag borde vara tyst oftare pga har ändå inget vettigt att säga. Jag borde ta bättre hand om min familj. Nej vänta. Jag borde inte känna att jag ska ta bättre hand om min familj pga ofeministisk känsla. Borde jag ens kalla mig feminist när jag är så himla dålig på att vara det? Och så vidare. To infinity and beyond.

Men! Ni kan alla andas ut nu. MENSEN ÄR HÄR. Känslorna är borta. Jag kommer att fortsätta podda, blogga, vara feminist och dela på min familj tillsammans med Alex. Och jag kommer att pladdra på lika ivrigt som jag alltid gör i alla sällskap jag känner mig bekväm i pga nobody put’s Fia in a corner! Hörde jag ”skål”?

||||| 0 Gilla! |||||