Vecka 21 har börjat!

Vad händer vecka 21 undrar ni? Ja, jag kapitulerar inför det faktum att detta är en pms-vecka. Inga stora planer, inga stora besvikelser. Ungefär det här tänker jag mig att jag gör:

Läser: är igång med ett flertal böcker, däribland Tistelhonung av Sara Paborn. Den är inte fantastisk, men den puttrar liksom på. En lite småfinurlig feelgood utan motstånd, vilket är precis det livet kräver av mig nu.

Lyssnar på: Jenny tipsade mig om Hästpojkarna av Johan Ehn. Slurp sade det, och så hade jag lyssnat färdigt på den i helgen. En berättelse som väver samman hästpojkar från trettiotalets Berlin med hästpojkar i Stockholm 2014. Inläst av Johan själv, och väl värd varje sekund du ägnar den. Nu känns det lite tomt, som det gör efter en bra berättelse, så jag tar inte upp något nytt. Det blir fortsatt lyssning av Årstafrun, som är lite för detaljerad för att jag ska orka ha full fokus – men som innehåller tillräckligt mycket död och misär för att jag ändå ska vilja fortsätta.

Tittar på: The good fight! Unna dig att göra det du med.

Tränar på: Känner mig så sjukt nöjd över att ha insett att pms-vecka är den sämsta veckan av alla att ägna sig åt prestation (det skulle gå ända till 41 innan jag kom dit tydligen). Det mesta får därför vara på paus. Jag ägnar mig åt promenader och min nya psykologläxa. Dvs att fråga mig ”hur bitter blir jag” innan jag överhjälper någon.

Odlar: Jag och Karl försådde under friskvabben förra veckan (han hade feber den sekunden de kollade tempen på honom i onsdags förmiddag, och fick således vara hemma resten av den veckan), men redan den här veckan ser vi groddar från gurka, vaxbönor och mistik-bönor komma upp! Tidigare år har allting dött på balkongen när vi varit på våra tvåveckorsresor till diverse föräldrar. Det gör det säkert i år med oavsett hur sommaren blir, men skam den som ger sig. Jag vågade, med risk för att förlora (eller bada i ett hav av gurkor).

Peppar för: att träffa mina föräldrar! Nu när restriktionerna har lättats något och man får resa en kortare tur med bil har vi bestämt att vi ska träffas mitt emellan våra bostäder. Om planeterna står rätt får vi alltså fika utomhus i Kungsör i helgen. Hade aldrig trott att jag skulle längta intensivt efter att fika i Kungsör, men ser SÅ mycket fram emot detta. Inget barn får bli sjukt. Ingen vuxen heller. Det är inte eoner av tid sedan vi sågs (februari), men det har blivit så otroligt påtagligt under den här sabla pandemin att vi inte ses just nu.

Om ni har något tips på tv-serie som passar sig för maratontittning, eller om ni har något som helst annat på hjärtat, är ni välkomna att gå loss i kommentarfältet!

||||| 3 Gilla! |||||
Continue Reading

Livets halvstora besvikelser och små nöjen

Bild helt orelaterad till inlägget, annat än att det är jag som skrivit inlägget som är på den..

Det är så mycket som ställs in nu att det känns vågat att se fram emot saker. Barnens kalas hann vi inte ens börja planera, avslutningar avbokas på löpande band (tack och lov säger jag om just det – tycker verkligen inte om att tvingas stå med ett migränleende bland föräldrar jag inte känner och inte fatta hur jag ska komma in i alla samtal om renoveringar). I juni skulle jag både se dragqueens på Cirkus och åka till Svalbard, i juli är tanken att vi bor på Gotland en vecka med Alex familj men som det ser ut nu vet vi inte ens om vi kan ses i Gnesta.

Det är vad det är. Jag har ju lite purken syn på det mesta och tror inte på att saker kommer hända förrän de verkligen händer, så mycket har jag kunnat hantera utan att känna allt för stor sorg. Mycket ställs ju inte heller in helt och hållet, utan skjuts bara lite på framtiden. De stora sakerna är liksom inte de största. Som Svalbard. Jag kommer dit i framtiden om jag vill. Jag har haft chansen innan men tackat nej (mycket pga att det då ingick en 25 mil lång vandring i Spetsbergen, och visst, att vandra i all ära, men att vara borta i sex veckor från familjen bara för att bli uppäten av en isbjörn på ett berg – det är faktiskt jättesvårt att motivera).

Klart man helst vill att alla ska få vara friska, men just att inte få träffa sina nära för att de är riskgrupp och inte heller veta när vi får lov att träffa dem är värst. Barnen gråter efter sina mor- och farföräldrar, men vi kan inte lova dem att det går över snart för det.

Jaja. Ingen unik spaning, det är ju så här för de flesta – bara lite tankar så här på kvällen. Avslutar med tre saker jag vågar se fram emot för att balansera upp detta:

  1. Att få sitta i soffan med Alex och glo efter att barnen har lagt sig. Helst på en film eller tv-serie, men ibland bara rätt ut i luften.
  2. Att fixa min naglar i ett så mörkblått nagellack att det nästan är svart. Kronans apotek sålde ut sina Depend-nagellack när jag hade en sväng förbi efter psykologen förra veckan. Blir alldeles prirrig när jag tänker på hur fint det är! Mitt nuvarande lack ska bara flagna först. Orkar inte mig på något innan det.
  3. Att få läsa ut Were the crawdogs sing. Herregud Sofia – hur många gånger kan du nämna samma bok? Skitmånga tydligen (ni kan ju ta det som ett tecken på att ni bör läsa den). Idag hade jag – hör och häpna – schemalagt läsning, precis som att jag har schemalagt min meditation och min yoga och min lyxfrukost och mitt kvällsvin, de kvällar jag inte har huvudvärk vilka är ganska få ärligt talat. Hur som helst. Körde med schemalagd lästid mycket innan jag började bryta ihop för två år sedan. Försöker hitta tillbaka till det. Schemaläggningen över lag. Är tydligen en sådan person som behöver sådant för att klara av livet.

Det var det hele! Livets små nöjen och så vidare. Vad ser ni fram emot?

||||| 3 Gilla! |||||
Continue Reading

Vecka 20 är igång

Veckorna rinner förbi. Jag är mer än halvvägs genom heltidssjukskrivningen och mår hyfsat bra, men vet inte om jag mår tillräckligt bra för att få godkänt av läkaren. Ett bevis på att jag faktiskt har varvat ner är i alla fall att jag har börjat använda tandtråd igen vilket jag bara gör när jag är tillräckligt avslappnad för att komma ihåg det. Var så god för rafflande inblick i mitt liv!

Veckan som kommer ägnar jag, förutom tandtråd, åt att:

Läsa: lite om dagen. Vilket är mitt läsmål just nu när jag fortfarande är ganska splittrad i huvudet. Har minskat från att läsa i snitt kring 100 sidor om dagen till kanske 10? Dels är det självvalt och dels är det för att jag inte fixar mer. Fortsätter alltså med din sista fjärdedelen av Where the crawdads sing av Delia Owens. Parallellt kör jag Samlade Verk av Lydia Sandgren i mobilen i väntan på att den kommer som ljudbok. Samlade Verk är en supersnackis i mitt flöde och jag läser den delvis pga att den verkar bra, men också för att jag är ett hopplöst offer för grupptryck.

Läser även igenom hela min blogg och tar bort en del. Mest sådant som har en trasig länk eller icke fungerande bild – försöker att stå för allt jag skrivit, även det som får mig att vilja krypa in under vår skogsgröna plyschsoffa och aldrig komma ut igen.

Titta på: We´re Here på HBO. Alltså, har ni inte sett den här så gör det, men köp kleenex först. Tre av mina favoritqueens åker till olika sydstatsstäder och möter människor och fördomar de har eller ha ställts inför. Allt avslutas med en dragshow. Både jag och Alex gråter till varje avsnitt.

Kommer även se klart Legenden – Mörkrets härskare, trots att jag är av den opopulära åsikten numera att den inte är särskilt bra. Den är rörig och hoppig plus, vilket stör mig mest: vilken oerhört osympatisk roll de har gett prinsessan Lili? Girig, lättlurad och ego. Tittar på den med Isak och han tycker om den så jag härdar ut ändå, men får lägga en del tid på att ifrågasätta karaktärerna.

Lyssna på: Årstafruns Dolda Dagböcker av Kristina Ekero Eriksson. Är du det minsta intresserad av svensk historia kan jag med värme rekommendera den här. Bra inläst om ett osannolikt liv som levdes bara en promenadsträcka från där vi bor.

Jobba med: ja förutom mig själv dårå, så närmar sig jobbet nu och även om jag inte ska jobba med det, så ska jag på möte med företagshälsovården och min chef på fredag. Känner mig rätt lugn inför detta faktiskt. Saknar oerhört att jobba och hoppas verkligen att jag kan få en sund start efter den tid som varit.

Pyssla med: Isaks rum! Han behöver en bättre plats för läxläsning än soffan i vardagsrummet. De stora chiliplantorna som dött på hans skrivbord ska få flytta på sig för några kaktusar jag köpt i överraskning idag, och de gamla pysselböckerna för mindre barn får ärvas av Karl nu, till förmån för lite mer storbarnspysselmaterial. Älskar att ha sådana här projekt samtidigt som jag lyssnar på ljudbok!

Unna mig: frukost hörrni! I vanliga fall, när det är jobbvecka, får jag inte i mig mer än en kopp kaffe på morgonen. Men nu när livet är lite mindre inrutat och inte fullt så stressigt äter jag helst tjocka skivor surdegsbröd efter lämning, med färskost, sådana där svindyra små kvisttomater och havssalt. Och till det dricker jag mängder med kaffe och färskpressad apelsinjuice. Detta gör att jag i regel inte orkar lunch, utan istället har ett blodsocker i fullt fall när Alex kommer hem med ungarna. Men det unnar jag dem med!

Vad ska DU pyssla med?

||||| 3 Gilla! |||||
Continue Reading

God natt Kristina

Kristina Lugn hittades död idag. Hon var inte en stor del av mitt liv, men som med så många andra som alltid funnits – och nu finns hon inte! – som plötsligt dör, så känns det att hon försvunnit. Hjärtat drar ihop sig på något vis av att veta att hon inte längre är här. Och man påminns om dödligheten. Sin egen och andras.

Pressbild

Det här är en av mina favoritdikter av henne. Jag tycker att den är extra fin idag.

Hundstunden

Nu sover jag

i en mycket vacker

mycket gammal stad.

Nu sover jag

för första gången

med knäppta händer.

Och någon som inte känner mig

har strukit bort håret

från mitt ansikte.

Nu är jag

ingens lilla flicka längre.

Så nu behöver jag aldrig

känna mig övergiven mer.

När man är död

är man sannerligen död

och skiter i hur ledsen man var

medan man gick omkring här på jorden

och såg dum ut.

||||| 4 Gilla! |||||
Continue Reading

Åtta bilder från sju dagar

Jag brukar verkligen aldrig hoppa på utmaningar på facebook, eftersom att jag helt enkelt inte är lagd åt det hållet. Men. Jag trodde inte att jag var lagd åt meditationshållet heller, och nu sitter jag ändå här – tio minuter om dagen – och försöker att släppa tanken fri. Kanske var det just den där tanken på vift som fick mig att falla till föga, för till slut tackade jag i alla fall ja till utmaningen om sju svartvita bilder utan förklaring, som folk sysslat med i några år.

Jag har fått en del önskemål om att ge en förklaring till varje bild, så jag tänkte göra det här. SKOJA! Ingen har bett om en förklaring, men jag vill skriva en ändå. Här har ni sju dagar av mitt liv, med början 29 april:

Den 29 april stickade jag på Alex väst. Det var senaste gången jag gjorde det. Nu är den i ett läge då jag måste mäta den för att veta hur jag ska gå vidare, och det är tydligen helt oöverstigligt jobbigt för mig. Alltså ligger den i en hög medan jag gör mitt bästa för att ignorera den. I bakgrunden syns ett avsnitt av Unorthodox. Är halvvägs in i boken nu. Läs den! Den är bra och ger en utförlig bakgrund till serien.

Den 1 maj var det ju så klart 1 maj! Och spöregn. Eftersom att demonstrationen uteblev i år (vi går med V), hängde vi upp en hemmapysslad flagga i rött på balkongen och en i vardagsrumsfönstret till tonerna av Avanti Popolo med Cornelis Vreeswijk. Karl var mycket förtjust i hela flaggprylen, men så klart helt ovetandes om bakgrunden till varför vi satte upp dem. Den tar vi när han blir äldre och så får han ta ställning då. Oavsett vilken politik mina barn kommer att följa, så får de i alla fall räkna med att 1 maj är en röd dag på alla sätt och vis i detta hem.

Den 2 maj var det sol! Massor av sol. Hela familjen åkte till godisbutiken med det spexiga namnet Kandiz och köpte lördagsgodis. Sedan tog vi en långpromenad till en park och efter det åkte vi via Systembolaget där jag köpte suröl som jag sedan drack i eftermiddagssolen hemma på balkongen medan jag läste bok. En av mina mesta favoritsysslor i hela världen.

Den 3 maj var det också sol. Och regn. Sedan sol igen. Och så lite mer regn på det. Jag och en vän lyckades i alla fall pricka in en promenad på armlängds avstånd medan solen sken, och under den promenaden gick jag förbi ett litet turkost ägg. Och tog en bild. En kvart senare sprutade det regn från himmeln igen, så jag tog bussen hem även fast jag bara var några kvarter bort.

Den 4 maj upptäckte jag RuPaul’s Secret Celebrity Drag Race och grät ner i min virkning. Dels pga otroligt rörande program, men också pga att virkningen gick åt helvete och nu ligger i en ful hög som jag knappt ens vill titta åt.

Den 5 maj orkade jag inte anstränga mig, så då blev det en bild på Isak från parkhänget på lördagen och en bild på Karl som jag haft i telefonen ett tag och som jag brukar ta fram och titta på när hjärtat behöver det.

Och så kom den sista dagen för utmaningen vilket råkade vara både den sjätte dagen i maj och dag sex i min yoga för Adriene. Bilden är tagen innan passet som gett mig så mycket träningsvärk att jag knappt kan sitta upp och andas samtidigt idag.

Ja det var väl det. Ganska kul grej trots allt och på det stora hela en fin vecka! Hade ni några highlights från veckan som gick?

||||| 4 Gilla! |||||
Continue Reading

Kanske ett dåligt beslut

Min nya kompis.

Nej för fan hörrni, nu börjar vi väl kunna det här med social distansering? Vet så klart att jag har det jättebra i jämförelse och nej jag kommer inte att börja tulla på avstånden, men i och med sjukskrivningen har en gigantisk bit av mitt sociala liv försvunnit och det börjar bli kännbart nu. Jag har levt ensam långa perioder av mitt liv tidigare, men då har det varit mer eller mindre självvalt (förutom perioden när jag som tjugosjuåring grät mig till sömns på kvällarna vid insikten att jag skulle kunna ligga död en hel helg utan att någon upptäckte mig – ska tänka på det nu och känna mig fylld av perspektiv).

Jag träffar i och för sig många av min vänner över chattar men jag har inte mitt vanliga, vardagliga gagg med kollegerna. Jag saknar liksom att PRATA med vuxna, tänkande människor som inte är Alex. Några av mina bästa favoritmänniskor finns på min arbetsplats och jag kan väl säkert hänga med på digitala afterworks och stickcaféer med dem nu också egentligen, men eftersom att vi ofrånkomligen kommer in på jobb någon gång under zoomen har jag bett om att inte bli inbjuden.

Hursomhelst har denna brist på social stimulans lett mig in på twitter igen. Säkert inte jättesmart, men bra mycket mindre stressande än Instagram just nu i alla fall. Följ mig gärna om ni vill, eller – för all del – släng in tips på hur ni klarar av dagarna med social distansering i kommentarfältet nedan, om ni liksom jag känner att det börjar krypa lite i kroppen nu.

||||| 2 Gilla! |||||
Continue Reading

Vecka 19 ska jag

Läsa: Fortsätter med Where the crawdads sing av Delia Owens. Har flera böcker igång, men vill lägga all min fokus på att läsa den här i veckan. Om jag läser ut den – vilket inte alls är säkert, jag läser mycket långsammare nu och eventuellt för all framtid – så väntar Sen for jag hem, sista delen i Karin Smirnoff-trilogin. Kan verkligen rekommendera att just läsa dessa böcker och inte lyssna på dem, eftersom att hela sättet de är skrivna på går förlorat vid uppläsning.

Titta på: Började på LA Confidential igår! Den är så bra! Pang pang och korrupta snutar i gamla Hollywood. Seriemässigt ska jag göra ett nytt försök med sista säsongen av Homeland. Tyckte ärligt talat att den var lite tråkig…

Lyssna på: Paisley Park med Prince så klart!

Annars: Unorthodox – The Scandalous Rejection of My Hasidic Roots varvat med Ödesmark av Stina Jackson. Poddar har jag helt tappat. Tar gärna emot tips. Gillar dock inte konceptet ”kändiskompisar pratar lite random” utan vill helst ha ett tema eller ämne för podden.

Besöka: Kontroversiell titel i dessa tider, men jag har tid både hos psykolog och fysioterapeut den här veckan, och på söndag är det utomhuskalas i en park för en handfull ungar inklusive Karl.

Öva på: Acceptans – smaka på det svulstiga ordet va! Men både i min meditationskurs och i yogan förväntas jag ha ett ledord och acceptans (för mig själv och mina svagheter, det jag tycker är svulstigt och människors beteende i sociala medier) känns som en rimlig början.

Pyssla med: mina växter! Funderar på om jag ska bjuda er på en liten följetong om mina favoriter här hemma? Har fortfarande inte gett upp tanken på en vlogg.

Ja men det räcker väl så? Er tur!

||||| 3 Gilla! |||||
Continue Reading

Tre av tre

Efter att ha misslyckats att joina tre olika livesändningar på Instagram ikväll, gör jag det enda rätta och listar tre saker om tre här i bloggen istället.

Tre böcker jag läser nu:

1 – Terapeuten av Helene Flood (som ljudbok). En okej spänningsroman. Nominerad till Årets bok. Handlar om en terapeut vars man försvinner och ju längre tiden går, desto mer inser hon att han dolde för henne. Den ska tydligen vara helt oförutsägbar – men med en fjärdedel kvar tillåter jag mig själv att tvivla.

2 – Where the Crawdogs Sing av Delia Owens. Död kropp i sydstatsträsk. SÅ bra (i alla fall de första hundra sidorna). LÄS!!

3 – En Gentleman i Moskva av Amor Towles. Om en man som sätts i husarrest under flera decennium i Moskva för en dikt han skrivit. Den här är det tveksamt om jag läser ut faktiskt. En riktig ”välj glädjen”-bok – så föga förvånande att den blivit en bestseller egentligen.

Tre saker jag sett på TV

1 – Deadpool 2 på Viaplay. Superhjältar, dålig humor och massor av cameos – vad kan gå fel? Svar: inget. SÅ jävla rolig. Eventuellt har jag blivit pandemigalen, men jag kunde verkligen inte sluta skratta åt den här. Fnissar bara jag skriver om den. Obs: gillar du inte superhjältar utan går mer åt ”djupa budskap”-hållet så… se den inte.

2 – The Goonies/Dödskallegänget via SF Anytime. Såg den med Isak, vilket höjde upplevelsen några snäpp. Väldigt amerikansk Spielberg från åttiotalet, om ett gäng ungar som följer en skattkarta med förrymda fångar i hälarna. Älskade den som barn, och älskar den bara därför nu. Hade filmen gjorts idag hade jag nog tänkt annorlunda. Men ändå. Att få se sina barndomsfavoriter tillsammans med barn (egna eller andras) är faktiskt ett obeskrivligt mys. Även filmer som inte åldrats med värdighet vinner på det.

3 – Unorthodox på Netflix. Verklighetsbaserat om en kvinna som flyr ett ultraortodoxt liv i New York. Jag tyckte att den var bra och gripande och mitt hat mot patriarkatet kändes mer glödande än på länge när jag såg den, men jag har läst en del kritik mot att serien är ytlig och har därför lagt in boken den bygger på i min TBR för att se vad som togs bort när berättelsen (helt logiskt) komprimerades till en miniserie.

Tre saker jag vill göra nu

1 – starta en tv-podd. Jag vill så gärna sitta och prata om saker att titta på och vilka chips som passar till att jag nog inte tror att jag vill något annat egentligen. Tyvärr poddar jag redan med alla jag känner som har poddkunskap och som är tänkbara offer till denna eminenta podd, så världen får inte uppleva detta slagskepp. Eller….?

2 – att den ganska tråkiga västen jag stickar till Alex ska bli klar, så att jag kan få sticka något mycket roligare till mig själv.

3 – äta lakrits (uttalas givetvis laaaakris, ja Jenny – jag tittar på dig). Och när jag äter detta lakrits, så vill jag sluta skrolla på facebook. Jag tycker inte ens att facebook är kul, ändå sitter jag där tills fingret värker varje kväll och skrollar. Kan jag inte bara sluta med det.

Var har ni för treor eller åsikter i bagaget?

||||| 2 Gilla! |||||
Continue Reading

Namaste amigos!

I förrgår skrev jag ett inlägg som jag sedan raderade. Det ligger kvar i några bloggläsare, men det får vara så. Det är inget större än att jag drabbades av sjukdomsinsikt egentligen, men jag skrev det i affekt och jag kände bara inte för att ha det helt öppet här. Balansen att inte bidra till att ytterligare förskeva bilden av ett rimligt liv genom att bara visa sin lyckade sida i sociala medier och att inte visa för mycket av sig själv är jättesvår tycker jag.

Hursomhelst. Apropå en lyckad bild i sociala medier så har jag börjat yoga med Adriene igen. Mot bättre vetande får jag väl lägga till. Jag är överrörlig, har noll balans, svårt att kunna tänka och andas samtidigt tydligen och känner på det stora hela en viss tveksamhet till all lullull som omger yoga. Jag vinglar, välter och svär.

Jag har inget bra svar på varför jag gör det här mot mig själv. Förutom att yoga inte är fantastiskt för en överrörlig, så triggar det all min dåliga självkänsla upp till max för jag fattar fan inte vad Adriene gör på skärmen och jag blir vansinnig på att det alltid är upplagt för ett ”inhale” – jättelång beskrivning av vad som kommer – ”exhale” – ”svag duns när jag svimmar”. Ändå var det som att min första avklarade meditationskurs tog mig i ena handen och yogan i andra och bara ”kom nu kompisar, så gör vi det här tillsammans”. Vem vet – snart kanske jag åker på sådana här konstiga tystnads-retreats också, innan jag går med i en sekt som bara får äta saker som benämns ”bowl” i ett rum utan elektrisk belysning.

Och ja såklart. Även om jag snarare välter i solnedgång än står i en stadig och stolt warrior 2, så känner jag att det om inte annat är bra för stressmusklerna i nacke och axlar. Någonstans inser jag också att min trötta och stressade hjärna behöver hjälp att landa i min kropp också. Trots att jag fjärtar så fort jag ställer mig i en Downward Facing Dog.

Vad har ni för fem cents om yoga?

||||| 3 Gilla! |||||
Continue Reading

Ny podd ute!

Eller ja – en helt ny podd är det ju inte, men ett avsnitt av En förbannad podd! På senaste har vi kört igång med liveinspelningar via Instagram, vilket är himla trevligt. Dels för att det alltid är lite raffel att vara i livesändning, men också för att lyssnarkommentarer trillar in medan vi spelar in. Häng på nästa gång om ni har lust! Det blir väl om cirka en eller två veckor, och vi brukar annonsera dem ungefär en dag innan vi spelar in för det är den framförhållningen vi har. Avsnittet på instagram är tillgängligt i 24 timmar, och avsnittet i lur hamnar som vanligt i vårt arkiv hos Acast och är lyssningsbart i alla rimliga poddappar tills internet inte finns mer. En gång råkade vi kalla detta lajv och ja, det ledde till missförstånd kopplat till en helt annan typ av av lajvverksamhet. Då kände jag mig lite gammal, men för att förtydliga: vi klär alltså inte ut oss i alvöron och slåss med svärd eller låtsas att vi spelar in från fjortonhundratalet.

Vi pratar om vad vi läst sedan sist (bland annat Kitty och Pesten), vad vi är förbannade på (vindspel och skammande) och så lite om Årets bok. Vi har inget uttalat samarbete med dem i år, men vi har så klart ändå åsikter om tolvan. Vi skulle ha varit med i en tidning som de ger ut, men det var ungefär samtidigt som jag sjukskrevs så det föll bort.

Utöver det har jag återhämtat mig från ett hysteriskt intensivt huvudvärksanfall, jag har funderat alldeles för mycket över vad jag vill med livet och så har jag lagt på tok för mycket pengar på tulpaner – men fortfarande inte i närheten av så mycket pengar som jag lade på öl i min ungdom.

||||| 2 Gilla! |||||
Continue Reading