Några datum värda att notera sedan pausen

Den 9 december

Samma dag som jag bestämde mig för att ta en paus hade jag varit på ett så kallat aurorasamtal, som erbjuds förlossningsrädda personer. Jag är inte jätteförlossningsrädd, men jag känner instinktivt att jag inte vill föda nära fem kilo barn på igångsättning igen och mina barnmorska (som är bra) tyckte att det bästa ändå var att jag gick och pratade med någon om detta. För att jag skulle slippa lägga energi på oro i onödan. Och ja, det hjälpte ju till viss del, för aurorabarnmorskan var en sådan idiot att jag lägger betydligt mer tid på att vara arg än att oroa mig över eventuell igångsättning nu.

Hennes enda mål med vårt samtal var att övertyga mig om att snitt är det sämsta som finns. Som övertalningsteknik använde hon samma tonfall som många har när de berömmer hundar och hänvisade hela tiden till min förra förlossning som fantastisk. Att jag själv inte var jättepeppad på att smärtstillande inte hade hjälpt, att det gjorde så ont att jag inte ens kunde flytta mig lite åt vänster när barnmorskan bad mig och att jag förlorade 2,4 liter blod och således inte kunde lyfta mitt barn själv på två dagar för att jag var för yr – ja det var ju bara MIN upplevelse av det. Förlossningen var objektivt sett fantastisk. Och där trodde jag att vi hade samtalet just på grund av MIN upplevelse av första förlossningen. Little did I know. Kände mig som världens mest bortskämda person, som hade råkat få lite ont under första förlossningen och nu ville föda helt smärtfritt.

I min journal fanns fullt av felaktigheter. Den mest irriterande var att jag svarade bra på lustgasen. Jag hatade lustgasen. HATADE. Den näst mest irriterande var att jag svarade bra på epiduralen som fick sättas om. Det kunde ändå denna sorgliga uppenbarelse till samtalsperson hålla med om, att det var lite konstigt att de hade skrivit att jag svarade bra på något som fick göras om. Så hon lovade att lägga till i min journal att jag behöver högre doser av smärtstillande, eftersom att hon trodde att det var det som var problemet. När jag sedan kom till min ordinarie barnmorska stod det inget alls om högre doser i min journal. Tack? Bästa barnmorskan kunde i alla fall lägga till det i efterhand. Dessutom fick jag tid för tillväxtultraljud i vecka 37, så att de då kan göra en bedömning om detta barn också blir gigantiskt. Vi får se vad som händer efter det. Förmodligen något fantastiskt för att jag är en sådan DUKTIG HUND.

Den 14 december

Efter flera nätter av dålig sömn, en triljard deadlines på jobbet och en julmiddag som jag arrangerade fick jag en blödning på kvällen. Prick fem över tio märkte jag den. Vårdguiden slussade mig vidare till Förlossningen i Huddinge och där tyckte de att jag skulle åka in på direkten. Inte för att det lät farligt, utan för att jag skulle slippa oroa mig. Några minuter senare lyckades jag beställa taxin till fel adress och fick jogga en halv kilometer. Det gick ändå bra. De var fantastiska på Förlossningen och undersökte mig länge och väl, innan de konstaterade att min moderkaka eventuellt ligger för långt ner och att jag borde gå ner i arbetstid för att jag jobbar på tok för mycket i förhållande till min sömnbrist och pågående graviditet. Jag har fått ett ultraljud den 14 januari för att kolla moderkakan. Samma dag ska jag på samtal för eventuell sjukskrivning på X antal procent. Bra med detta var att mina aversioner mot Huddinge som jag fick efter aurorasamtalet försvann helt, tack vare helt otroligt fin och bra personal på Förlossningen.

IMG_0905
Bild på frostiga blad som jag tog på vägen hem från julmiddagen – helt ovetande om att jag samtidigt blödde.

Den 18 december

Träffade min barnmorska och fick svar från glykosbelastningen jag gjorde tre veckor tidigare. Vet ni? Jag har inte graviditetsdiabetes. Inte alls. Jag har däremot en helt fantastisk förmåga att bryta ner socker! Vilket så klart måste betyda att det är extra bra för mig att äta massor av socker, om jag nu är så fiffig med att bryta ner det. Varför ha en sådan superkraft i onödan liksom?

Den 28 december

Lemmy dog. Det var inte så oväntat, men likväl mycket tråkigt. Så nej, jag fick aldrig se Motörhead.

 

Continue Reading

Stoppa mig. 

Jag börjar få för mig att jag ska söka en distanskurs på högskola i vår. ”Ja men jag är ju ändå hemma!”

Detta får inte hända! 2013 gick jag en distanskurs i projektledning samtidigt som jag jobbade halvtid och var föräldraledig halvtid och det var döden så jobbigt. Mitt psyke var som schablonbilden av gråtande barn på tavlor. Eller kanske mer som ett helvetesgap. Vill minnas att jag skällde ut Alex när han frågade hur det gick för mig. Men jag bet i alla fall inte sönder kurslitteraturen som jag gjorde när jag hade hemtenta på Staten av Platon! Vet ni att han inte kommer fram till ett skit i den boken?

Hur som helst. Nu kommer jag ju inte börja jobba deltid förrän efter sommaren – men alltså… Vara hemma med barn efter asstressigt år, läka ihop efter förlossning, hinna blogga och stickpodda och läsa och träna och göra kravlösa saker för en gångs skull och då samtidigt försöka plugga? När jag får sådan prestationsångest att jag gråter av inlämningsuppgifter och svär åt barn? Nej. Jag ska nog hia mig lite (ursäkta skånskt uttryck, men ibland är det bara det som funkar). 
Jo och så ska ju jag och Katta dra igång ett poddprojekt. Och det skulle ju vara trist om skolböcker stod vägen för vår briljans… Eller hur?

PS. Rutinultraljudet var idag. Allt såg bra ut. Vi fortsätter att hålla Isak förvirrad. 

Continue Reading

Ett sommartips för er som har bil!

Nu har jag inte skrivit på ett tag och det beror dels på att jag är utlämnad till mobilbloggande när jag är på landet och dels på att jag och Alex fick en natt på Nynäs slott i födelsedagspresent till Alex av hans familj. Eller ja, vi bodde ju inte på slottet utan på vandrarhemmet som var en gammal brännarstuga förr i tin’!

Vi var på Nynäs förra året också, men då sov vi inte där utan stannade bara under dagen. Det var typ fyrtio grader varmt då (eller kanske 29) och vi orkade inte vara där särskilt många timmar. Nu var det sannerligen ingen värmebölja, termometern klarade sig med nöd och näppe upp till tjugo grader. Och moln på det. Perfekt!

Förra året gick vi en visning av slottet. Jag hade glömt allt till i år eftersom att jag tydligen peakade minnesmässigt som elvaåring och sedan dess bara blir sämre och sämre på att lära mig saker, men vi lät ändå bli den visningen i år. Den är hur som helst väldigt bra och väldigt skön när det är värmebölja, för slottet är ganska svalt på sina ställen. Så tips!

I år gick vi på tre utställningar istället. En vid namn ”Friherrinnan hade inga bananer” som handlar om hur de lagade och tog tillvara på mat på slottet förr och hur det ser ut jämfört med hur vi gör idag. Deppigt. Särskilt att läsa om potatisar som idag kanske odlas precis bredvid oss, men som ändå ska åka över halva landet på tvätt innan den slutligen skickas tillbaka till den lokala butiken. Även lite störigt moraliserande. ”Friherrinnan hade inga E-nummer”. Nej det hade hon inte, möjligheten till att konservera såg helt annorlunda ut då mot nu. Dessutom hade hon ett helt jäkla kocklag som kunde hjälpa henne. Och alla E-nummer är inte dåliga för i helvete!!! Men mest bra utställning. Framförallt tänkvärd. Usch vad vi slösar och håller på! Man kunde få en gratis visning också, men det passade oss inte tidsmässigt.

Den andra utställningen var om kärlek och bröllop över tiden. Den var fin. Föga anade vi att vi enligt tidigt artonhundratals synsätt redan var gifta! Det räckte ju banne mig med att lova varandra evig trohet och hoppa i säng på den tiden. Sedan kom kyrkan och blandade sig i och ja, det är visst inte så lätt idag.

Sista utställningen heter ”Älskas… ätas” och handlar om vårt förhållande till djur. Hur vissa förslavas och äts och hur andra blir gulliga husdjur. Den utställningen är även gjord som en litet lekland för barn.

För övrigt ligger Nynäs mitt i ett naturreservat och bortom täckning på mobiltelefoner. Det är verkligen helt fantastiskt vackert område. Och så finns ett orangeri, en glasblåsarstuga, ett café och lite djur.

Vi hade dessutom fått biljetter till en teatervisning i en av ladorna: Romeo och Julia. En uppsättning där Julia kommer från en romsk familj och Romeo från ett överklasshem. Mycket bra.

Nynäs ligger mellan Trosa och Nyköping, cirka en timmas bilfärd från Stockholm. Jag tror att det går bussresor dit, men säkert inte så ofta. Det mesta har fritt inträde, men visningen av slottet kostar lite liksom teatern. Himla värt alltihop. Stort tack för det Sörmland!

Continue Reading

Söndagen den 26 april 2015

Vi hade barnvakt.

Jag sprang åtta kilometer.

Jag VANN.

Jag tittade på ett avsnitt av Mad Men och tre avsnitt av the Good Wife.

Jag beställde en prenumeration på Arbetaren. Bland annat tack vare den här krönikan.

Igår gjorde hittade jag på en burgare som såg ut så här.  
Den innehöll blan annat sötpotatis, bönor, ingefära, chili, vitlök och koriander. I ett bröd med limeyoghurt, tomater, babyspenat och inlagd rödlök. Ja ni förstår så klart varför Alex tände ljus till denna SYMFONI för smaklökarna. Samtidigt som jag gjorde burgaren lyssnade jag för övrigt på Everything dies med Type O Negative, så att ingen skulle få för sig att jag är en hippie. Staying true!

Nästa vecka blir det maj. Kändes som att det var 2014 nyss, men ändå ser året gammal ut i skrift på något vis. Som så många andra minnen.

Continue Reading

For me!

Hade tänkt skriva om människors reaktioner på förra årets beslut att dra ner på konsumtionen, men tji fick ni för det fanns visst ett nytt avsnitt av the Good wife ute. Och jag som trodde att det skulle dröja ända till den 11 mars? Lyckornas glädje, vilken fantastisk överraskning detta var! En annan lyckans glädje är att jag efter en lång, inre dialog till slut bestämde mig för att beställa det finaste halsband som gjorts sedan jag vet inte…. någon gjorde något åt någon väldigt kunglig person antar jag. De brukar ju få fina grejer. Hur som helst, jag beställde ÄNTLIGEN Ta plats-halsbandet av Karins konstgrepp:

Har velat ha det sedan det kom ut (säger man så om smycken), men har inte kunnat motivera det av någon jävligt märklig anledning. Jag menar titta på det då? Tänk om Karin hade hunnit sluta tillverka dem, innan jag fick ett? Ni hör ju orimligheten i det. Så. Nu har jag ett halsband jag kommer använda, nu behöver jag inga fler. Nu behöver jag bara sova. God natt!

Continue Reading

Klädbytardagen

För så länge sedan att jag inte ens orkar söka i hennes blogg, lade Mirijam upp ett inlägg om en klädbytardag som hon och hennes vänner har som tradition. Svag som jag är för återvinning, byten och icke-konsumtion (och fika och bra umgänge) reagerade jag som varje vettig människa skulle ha gjort. Jag blev avundsjuk. Sedan pratade jag med Katta om något helt annat och sedan kläckte någon av oss idén om att göra en Mirijam och ha en klädbytardag själv. Detta var för snart ett år sedan. Vi planerade in en ganska så snabbt, men samma dag som den skulle hållas folk blev sjuka och någon ställde in och allt sket sig och efter en tid skänkte jag det jag hade tänkt byta till Stadsmissionen och ja, vi trodde väl inte riktigt att det skulle bli någon klädbytardag alls efter det. Men tji fick vi! För plötsligt styrde Katta och jag upp en igen ändå och idag hände den! Hurra!

Vi var väl en åtta vuxna och ett gäng ungar som sågs i en samfällighetslokal i Skogås över enorma mängder fika, lagom starkt kaffe och högar av kläder och prylar som inte använts på alldeles för länge. Jag hade till och med lyckats övertala mig själv till att ta med de där grejerna som jag knappt unnar andra, för att jag egentligen vill ha dem även fast jag aldrig använder dem. Kände mig oerhört givmild som gjorde det, faktiskt. Och så hamnade sodastreamern som jag vann för ett år sedan hos någon som förhoppningsvis använder den mer, och den nästan orörda bärabarnryggsäcken hos Nova som letat efter en sådan länge och jag fick en ny vårjacka och en klänning och träningsbyxor och Isak fick en huvtröja han inte ville ha och ja. Bra byten blev det och ingen av oss behövde köpa någonting mer än lite fika. Up yours kapitalismen!

Det blev en hel del över. En svart sopsäck, fyra ICA-kassar och två papperskassar fulla med kläder. Jag erbjöd mig att ta allt till Stadsmissionen, eftersom att mängden grejer jag hade med mig från början ändå hade tvingat mig att vara bilburen idag. Men så hade någon koll på ett asylboende i Farsta och det var inte särskilt svårt för oss att inse att det var dit vi skulle skänka allt. Så jag tog bilen dit istället.

Alla borde faktiskt ha bytardagar och alla borde skänka det som var tänkt att bytas bort, men som av olika anledningar inte blev det, till bättre behövande. Jag blir galen av alla grejer som vi bara har, utan att de används. Nu kan jag vara lite mindre galen över det. Ett tag.

Continue Reading

Länk till lördagen

Igår var jag på ett Loppi-event på Sats med Isak. Det kan ni läsa om på Move it Mama. Om ni inte vill läsa om det, utom om något annat här, får ni vänta, ity jag har ägnat all ledig tid den här helgen åt att sticka på en tröja till Isak framför Ink Master säsong 4, och det finns inte så himla mycket att säga om det alls faktiskt. Dock: nästan ingen huvudvärk! Win! God natt!

Continue Reading

2014 – listan

Ja, 2014 går väl knappast till historien som ett fantastiskt år, trots mycket bra, men nu har jag gjort den här listan sedan 2011 och då kan jag ju inte bara ge upp mitt i alltihopa! Så, här har ni det, mitt 2014:

 1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag poddade. Det hade jag faktiskt aldrig gjort innan. Och jag började lyssna på poddar, främst den jag själv är med i och P1:s olika program, men ändå. Jag hade aldrig i mitt liv lyssnat på en podd innan maj 2014.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Fanns inga att hålla eftersom att jag tycker att det är fånigt att lova saker bara för att det är nyårsafton. Men jag lovade mig själv i september 2013 att vara extremt konsumtionsbegränsad och det var jag hela 2014 ut. Och jag tänker fortsätta med det 2015, fast köra mer på principen en in, en ut.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Inte så många faktiskt (tre), men 2015 lär babybooma med tanke på alla graviditeter som tillkännagavs under 2014.

4. Dog någon som stod dig nära?

Sabbat lämnade oss i outhärdlig saknad och sorg.

10583921_10152924373958488_5433937330806546635_n

5. Vilka länder besökte du?

Amsterdam20140608-212125-76885618.jpg

 

6. Är det något du saknar år 2014 som du vill ha år 2015?

Som vanligt: sömn. Och mer tid. Och jag saknade att vara stabil. Har känt mig nere, ängslig och inte alls särskilt peppad alldeles för stor del av året som gick.

7. Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?

Den 10 juni sade jag upp mig från en ganska trälig arbetssituation och den 11 augusti började jag på en alldeles, alldeles underbar arbetsplats. Det är en bra sak jag minns. Camp StickaVinaBada, när vi åkte till Blekinge och hade stughäng i några dagar var ju också himla trevligt, men jag minns faktiskt inte vilket datum det var. Någon gång i början av augusti kanske?

IMG_0495

 

Och så kommer jag tyvärr alltid att minnas kvällen den 26 augusti, när Alex ringde mig från veterinären och sade att det inte fanns något mer att göra.

8. Vad var din största framgång 2014?
Att jag insåg att min arbetssituation utvecklades till något som inte var bra och att jag tog tag i den situationen och sökte mig därifrån, istället för att hasa omkring i korridorerna i trettio år till, som en förbittrad skugga av mitt forna jag.

9. Största misstaget?
Känner inte riktigt att jag begått något fatalt misstag. Har inte lagt så mycket tid på idioter som jag brukar.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Fick spänningshuvudvärk så till den grad att jag trodde att jag hade en hjärnhinneinflammation och åkte in akut. Det var väl kanske inte det roligaste jag varit med om. Och så avslutade jag året med en vansinnig förkylning. Alltså jag trodde faktiskt inte att det var möjligt att må så dåligt av att vara förkyld. Huvaliven.

11. Bästa köpet?
Har varit konsumtionsbegränsad och köpt extremt lite saker, men jag har gjort följande tre, helt nödvändiga fynd, på diverse second hand-shoppar i år:

20140615-213058-77458721.jpg
Sex djupa tallrikar från Höganäs för tjugo spänn in alles!

Sju Arabia Ruska för tjugo kronor styck på Stadsmissionen.
Sju Arabia Ruska för tjugo kronor styck på Stadsmissionen.
Fyra nya stolar, för 600 spänn allt som allt.
Fyra nya stolar, för 600 spänn allt som allt.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Blöjor och CSN, precis som förra året, och en ny kamrem till bilen.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Rätt Avigt. Isak. Alex. Lördagen på Crossfit Solid.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2014?

Hail Hail med Shovels and Ropes.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Ledsnare.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Tatuerat mig, stickat och tränat.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Stressat över det jag inte kan påverka.

18. Hur tillbringade du julen 2014?

Hos Alex syster i ett nybyggt hus ute på landet. Jag åt helvegetariskt och drack julöl och stickade. Det var fint.

IMG_4051.JPG

19. Blev du kär i år?

Jag är alltid mer eller mindre kär.

20. Favoritprogram på TV?

Damages, the Killing, Historieätarna, the Good Wife, Supernatural. Vad jag minns just nu.

21. Bästa boken du läst i år?

Jag läste Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Huvudpersonerna var oerhört påfrestande, men den var bra.

22. Största musikaliska upptäckten?

Shovels and Ropes.

23. Något du önskade dig och fick?

Ett nytt jobb och stickmojo.

24. Något du önskade dig men inte fick?

En bättre riksdagskombination

25. Vad gjorde du på din födelsedag 2014?

Jag var på Tekniska museet med familj och vänner. Jag åt en bakelse och en delicatoboll och eventuellt drack jag bubbel, men jag minns inte riktigt.

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Mer seretonin. Mer tid. Fler vänsterpartister i riksdagen och rent allmänt, färre rasister överallt.

27. Vad fick dig att må bra?

Rätt Avigt, Move it Mamas, familjen, tv-serierna, nya jobbet och stickningen. Har inte så höga krav längre, som ni märker.

28. Vilken kändis var du mest sugen på?

Jennifer Lawrence. Fan vad bra hon är i allt hon gör.

29. De bästa nya människorna du träffade?

Mirijam! Märta! Och mina nya kolleger. Ja herregud vad jag tjatar, men jag har aldrig upplevt en sådan glädje av ett jobb innan.

30. Vad har du för nyårslöften inför 2015?
Inga. Men målet är att vara gladare än 2014.

IMG_3897-0.JPG

Continue Reading