Hurv

Men vad är det för obehagliga bluffsamtal där man hamnar hos en raspig inspelning av en kvinna i nöd som det varnas för nu? Jag har ju inte ringt själv – men hade jag gjort det mitt i denna Supernatural-hysteri hade jag förmodligen dött och omvandlats till en ilsken energi som hade hemsökt jorden för evigt.

Ringer folk verkligen upp missade samtal utan att kolla numret för övrig? Ja, uppenbarligen. Vi får väl hoppas att de slutar med det nu.

Continue Reading

I’ve been looking for freedom!

Men hörrni? Jag har ju glömt att säga en sak! Imorgon ska jag, Julia, Amanda och Annan träffas klockan tio på förmiddagen för att köra igång en hel dag av random acts of kindness. Vår random act kommer att vara att sticka så att fingrarna värker ända fram till klockan elva på kvällen, eller längre, och sedan skänka allt till Hjälpstickan. Fattar ni inte alls vad jag pratar om? Lugn. bara lugn – det finns en facebook-sida här där ni kan läsa mer om det. Förutom att sticka kommer vi att äta scones med portvinsmarmelad och lägga upp ett foto i timmen på Instagram. På frågan om vilken hashtag som var bäst svarade Julia precis: #efit #e4k #knitting #charity #myhandshurt #fuckthis – så ni kan ju med fördel söka på det i den ordningen imorgon om ni vill se hur det går.

Och vet ni vad mer? Jag glömde skriva om en blogg jag har skrivit i i mitt förra inlägg. Jag och Andrea var ju ekopoliser under en alldeles för kort period av våra liv för några år sedan och skrev bland annat om att rädda ålar och använda ekologiska duschprodukter.  Och vet ni vad ännu mer? Andrea hörde av sig till mig häromdagen och erbjöd sig att deala två kassar garn som någon slängt i hennes soprum till mig. Och vet ni hur mycket garn det var? HUR mycket som helst. Tittar bara på bilden! Nu ska delar av allt detta bli en mössa och kanske en halsduk till någon som saknar värme och hem i vinter. <3 Andrea för det!

IMG_4638[1]

 

Titeln på det här inlägget? Never mind. Är så peppad just nu att till och med jag själv börjar tycka att jag är obehaglig.

Continue Reading

Fantastiska nyheter!

Speak of the devil-skivan med Chris Isaak finns på Spotify igen! LÄGG AV vad jag har väntat på detta länge. Firar med att lyssna på repeat samt byta skrivbordsunderlägg på jobbdatan till Chrille (förlåt Isak men Chris föddes faktiskt först).

172359_1_f
Klicka på bilden. KLICKA PÅ BILDEN. Tacka mig sedan.

1353442948_a-152425-1350124475-2629 1353443044_a-152425-1350124048-8976

Continue Reading

Liten önskan

Det här: ”har du inget snällt att säga så var tyst” och ”varför vara otrevlig när man kan vara trevlig”. Det vore väl ändå lite roligare om fler kunde applicera det på vardagen? Att vara en dryg översittare eller bara butter av princip är så himla tråkiga intressen – kan inte folk ägna sig åt något annat? Som får till exempel. (obs inte på ett snuskigt sätt, jag är djurvän framför människovän)

Continue Reading

Tusen minuter av lidande

Teambuilding var det idag alltså. Föredrag på Oscarsteatern. Två timmar och en kvart med en psykolog, som i egenskap av en yrkesroll han lagt på hyllan först förklarade för oss att det finns skillnader mellan kvinnor och män ”och det finns det för att så är det bara”. Sedan drog han i äkta ”think inside the box”-anda lite billiga poänger på det. Helt utan djupare analys men däremot med en uppmaning om att vi inte skulle ”säga det utanför de här väggarna, för i Sverige får vi inte prata om skillnader”. Alla hummade muntert och medhållande utom jag och mina två jämnåriga kolleger som istället intog en muttrande hållning med armarna i kors och tveksam blick.

Sedan var det power point och laserpekare och i Afrika vet man inte vad mat är och i Östeuropa förstår man inte ordet ärlig och väldigt många ”hahaha, ja men visst håller ni meeeed?”. Och det gjorde ju tyvärr en hel del i lokalen. Helst hade jag velat ställa mig upp och kasta tre nävar okvädesord på karln och alla som uppmuntrade honom genom att skratta, men det gjorde jag inte. Jag fortsatte istället att lyssna på saker som att människor är rädda för höjder eftersom att vår inre grottmänniska vet sedan tidernas begynnelse att höjd är något vi ska akta oss för (eftersom att barn har en inbyggd känsla för höjder, ja just ja). Fart – det har däremot inte funnits lika länge som våra inre grottmänniskor så det har vi inte lärt oss konsekvenserna av. Allt detta pladder ackompanjerat av folk som företagsfnissade och nickade instämmande och ja, jag tänkte på mord och död och sedan på Bon Jovi för det kändes mycket mer givande än att lyssna på en generaliserande tölp. Har ni blivit erbjudna att gå på företagsevenemang på Osacrsteatern? Låt mig då få citera Waldo från Twin Peaks: don’t go there.

Efteråt gick vi i alla händelser till Wagamaga där en kollega utropade föredragshållaren till kung och vi andra intog muttrande hållning igen. Fram till det att maten kom in för OJ vilket ställe och OJ vilken mat! Gå dit! Förutom att det var asgott så kan man få te med blomma som inte smakar blomma, utan snarare hö. Även det asgott, om jag får säga vad jag tycker:

 

20131009-195759.jpg

 

 

Continue Reading

Höst – we love you!

Jag vet att det är lite livsbejakande, men alltså löv – så himla lövli (ehehehe)! Sparkade omkring i ett gäng på väg hem från förskolan idag, ända tills vi insåg att vi kanske, eventuellt var i någons trädgård. Då gick vi hem, för det får man göra på hösten. Hösten är nämligen inte sommar då det är uteplikt alla regnfria timmar. Blir så stressad av sommaren. Är för fan gammal goth. Vad har jag i solen att göra? Just det. Inget.

20131002-195500.jpg

Är dock inte riktigt lika förtjust i hösten prick nu, när jag ska ge mig ut i beckmörker och nästan minusgrader och springa. Eller ska jag det? Jag kanske ska dricka te och kolla på Sons of anarchy istället. Ja. Så får det bli.

Continue Reading

Gråt över spilld soppa

I morse vaknade jag förvirrad och lite arg efter att ha drömt en kärleksdröm om Simon Cowell (vad vill mitt undermedvetna mig egentligen?). Sedan kom jag hit till jobbet och attesterade reseräkningar utav bara hillvidde som man säger i Skåne, ända tills lugnet stördes av en ganska intensiv lukt av fakes linssoppa. Jo, men den hade så klart läckt ut i påsen jag virat in lådan i och från påsen ut i väskan och genom väskan ner i stoppningen på min ena besöksstol. Mon dieu. Svärandes och spottandes försökte jag fixa det här samtidigt som en kollega kom in och berättade långt och väldigt ointressant om sin cykellampa. Alltså – hämtar man inte papper först till en kollega i nöd innan man går in på tråkigheter? Nej, tydligen säger man ”det där ser inte kul ut” och börjar prata om cykelutrustning. Tack för inget.

Jag köpte hursomhelst ett par jeans igår (Alex frågade om märke, som om jag vore en annan åttiotalist… jo jo, jag fyller 35 om en månad, jag tänker inte på märke, jag tänker på komfort och pris – så Lindex) och en tubhalsduk och jag ville mest ha en anledning att lägga upp en bild på mig i den nu. Behold:

20131002-081725.jpgMitt Dean Martin-face. Blir ljuv bara av att tänka på karln!

Continue Reading