Framtidsutsikter

Efter pandemi, distans, sjukskrivning och deltid känner jag att semestern börjar krypa i mig nu när tredje veckan går mot sitt slut. Jag är så jäkla redo för nystart på alla fronter. Vill inte råka sova till efter nio och vakna mosig och seg mer. Vill inte ha ansvar för att fylla dagarna med aktiviteter. Vill inte känna mig kass som inte tar till vara på ledigheten. Vill inte bo i resväska mera. Vill inte se folks semesterflöden från migränhörnet av sängen.

En vecka kvar. Sedan börjar jag jobba halvtid igen. Jag kommer gå en livs- och karriärplanering hos min arbetsgivare. Jag har tecknat ett medlemsskap i Friday lab och jag planerar att bli bättre på att planera.

Här försvinner allt gammalt snart. Bloggen riktas om och jag kommer att skriva ungefär en gång i veckan om böcker, serier och politik. Kanske lite om utmattning och hur jag tar mig ur den – svårt att låta bli när den är så nära. Kanske lite om träning utan att redovisa egna resultat. Filar fortfarande på vad jag vill. Men generella inlägg om min vardag, min familj och min ångest slutar jag med. Definitivt. Att allt personligt är politiskt, ja… det blir en senare fråga helt enkelt.

Namaste!

Continue Reading

Det här händer

Det var lite för blödigt att lägga ner bloggen helt, men jag har i alla fall börjat flytta över till ett billigare webbhotell och har en liten plan för hur jag ska fortsätta. Förhoppningsvis blir det inga buggar för er som fortfarande läser här. Jag behåller mitt domännamn, så jag tror inte ens att de av er som har mig i listor behöver göra något alls. Last famous words…

För övrigt består livet mest av migrän och en extremt ihärdig fyraåring just nu, och jag är ganska trött.

Continue Reading

Bananbröd!

Så vet ni vad som är en jättedålig idé när man har problem med minnet? Att sätta en surdeg som måste gullas med varje dag. Min hade fått hår när jag kom på att den fanns igen i fredags. Örk. Får se om jag testar att göra om det ärligt talat, kanske blir man frälst av att lyckas men jag upplevde ingen charm i något av stegen.

Jag vaskade den håriga degstarten i alla fall, men en sak jag inte vaskade var våra gamla bananer! Vi köper inte bananer så ofta längre, just för att de glöms bort och ligger och stinker tills någon orkar slänga dem. Jag har försökt frysa in och göra bananglass några gånger, men jag tycker bara att det smakar intensivt av övermogen banan och det är en smak som ger mig kväljningar. Alltså gamla bananer över lag är lite av en trigger för mig.

I alla händelser. Internet pyr av bananbröd just nu, så de fanns liksom redan i huvudet på mig när jag kände den stickande lukten av lite övermogen banan i köket i lördags. Googlade runt på internet och hittade ganska snabbt ett recept som jag fastnade för. Kämpade mig genom processen av att mosa de stinkande bananerna, men i övrigt ett ganska lätt fikabröd att göra. Tar sin tid i ugn, så jag hann springa en runda medan Alex och barnen fick vara vakt. Kom hem till ett ljummet och ljuvligt bröd som vi åt istället för kvällsmat pga åt så himla sen lunch ändå (precis som om det skulle behövas en anledning). Man känner så klart smaken av banan, men inte den stickande övermogna smaken.

Alltså testa det själv för all del! Ät det med glass, det missade vi att göra men vi har en snutt kvar så än finns hopp. Här finns receptet! Jag lagar oftast från amerikanska recept, så även denna gång. Använde mörkt muscovadosocker och creme fraiche. Hade tänkt slänga i hackad blockchoklad men glömde. Det gick ju bra ändå, tydligen. Har ni andra tips på bra recept på övermoget vadsomhelst – dela gärna med er i kommentarerna. Jag går ut i solen så länge!

Continue Reading

Hur mår jag egentligen?

Som några av er kanske minns höll jag på att gå i väggen 2018. Det var minnesförlust, tappat språk, tårar, allmäna utbrott och skit. Ständigt stresspåslag och en värld som inte slutade snurra i dubbel hastighet. Jag jobbade konstant. På jobbet, hemma, vid vab, under helg. Hela semestern hade jag bevakning på mejlen. Skolstarten var pest och pina för Isak. Filmfestivalen jag höll i tog nästan livet av mig. Poddar, bloggar och instagram att jämföra liv på. Därtill pendling med folk i kollektivtrafik varje dag. Samt den utbredda skaran män med stora egon man tvingas möta en vanlig dag i livet. Hurv! Det var rätt pissigt alltihop.

Efter nästan-väggen har livet haltat vidare. Jag tappar fortfarande ord, glömmer vad jag har gjort och vem jag pratade med för fem minuter sedan och går ofta omkring med någon slags lågaffektiv ångest. Jag gråter inte så mycket, men jag är desto argare. Jag har haft dagar när jag inte har kunnat ta mig ur sängen, men jag har också haft dagar som har varit fantastiska.

Jag har upplevt mig själv rätt ensam i det här. Inte många axlar att luta sig mot och inte många utsträckta händer att lägga livet i. Men en bieffekt av allt har också varit cirka noll självkänsla samt en enorm bitterhet. Kanske har jag på grund av detta helt enkelt inte sett vad människor har gjort?

Hursomhelst. Vi spolar fram till dagen som är idag. Dagen som är idag mår jag bättre än jag gjort på månader. Det är, konstigt nog, en bieffekt av pandemin. Mitt i allt kaos kan jag mycket tydligare se allt jag har, allt jag är och mer av det som är viktigt. Jag kämpar fortfarande med prestationsångest och tillit till människor och mig själv, men alltså på det stora hela mår jag faktiskt nästan så bra som jag gjorde innan jag började må dåligt. Och det får faktiskt räcka så. Rom byggdes inte på en dag, ej heller mitt psyke.

Continue Reading

Hepp!

Jag på hemmakontoret

Jaha. Nu är vi mitt i en pandemi och jag skriver här igen. Fast. Jag har skrivit en hel del opublicerade inlägg senaste året. Kring ungefär den här dagen varje månad sedan jag slutade skriva, har jag ett påbörjat inlägg. Det för januari i år är riktigt långt till och med. Då hade jag fått ett himla gulligt mejl rörande den här anspråkslösa ligga bloggen och dess vila. Sedan fick jag en kommentar här också, som värmde mig och min lust att skriva, men kanska allra mest mitt ego. Jag har aldrig haft målet att bli en storbloggare, men jag gillar ju att bli omtyckt – faktiskt.

Vet inte vad detta leder till, men jag har övervägt länge att skriva lite här då och då och nu är väl ett tillfälle gott som något. En utsträckt hand i cyberrymden tillsammans med andra slumrande bloggar som plötsligt vaknar igen nu.

Problemet med mitt skrivande, och sociala medier i stort, är att det ger mig så mycket prestationsångest. Dessutom har jag svåra problem med texter som inte flyter, och kan redigera sönder ett inlägg tills innhållet helt tappat sitt ursprungliga värde. Jag ska försöka komma över det och skriva enligt devisen ”don’t look back” nu.

Men. Först ett ”HEJ” och en liten uppdatering om vad som hänt sedan sist:

  • Mina tänder är hela! Och finns kvar, i alla fall de flesta av dem! Det får man väl ändå säga vara en framgång efter år 2018 då jag fick operera ut två visdomständer samt dra en kindtand som spruckit.
  • Jag är helt läkt efter operationen av cellförändringar.
  • Jag har klippt mitt hår i en längd som går ovanför käklinjen, även fast en frisör en gång sade till mig att den längden skulle besvära mig pga ”för kantigt och brett käkparti”. Obs: är inte besvärad. Är mycket nöjd. Se inläggsbild för info.
  • Isak kommer jag inte skriva mycket om, mer än att det är mycket bättre och att även jag insåg att föräldern som mejlade mig hysteriska och väldigt långa mejl om mitt barn var dum i huvudet. Hon är blockad i alla medier och skolan är informerad om att hon besvärade mig. De delade för övrigt inte hennes bild om mitt barn.
  • Det är pandemitider. Mer om det i ett annat inlägg.

Om någon fortfarande läser här, kan ni väl trycka like eller lämna en kommentar? Känns så ensamt att prata ut i en tyst cyberrymd.

Tjingelingen

Sofia

Ps. Ni har väl inte missat att Kattis börjat igen?

Continue Reading

En klassiker

Medan jag igen klurar på om och vad jag ska ha den här bloggen till , får ni läsa den årliga listan. En klassiker vid det här laget, om ni frågar mig!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Njae. Jag höll i och för sig i en filmfestival och besökte ett spahotell i Varberg, men mest var det same ol’ same ol’.

2. Vilka länder besökte du?

Inga. Jag är nöjd med resor runt om i Sverige, men under kommande år hoppas jag att vi tar oss ut i Europa med tåg. Svårt att känna sug efter länder som kräver flyg i dessa tider, även om jag vet att HM och krigsindustrin alltid kommer att orsaka dubbelt så mycket skit för klimatet som personers privatresor. Kan liksom inte förstå att folk fortfarande reser så sjukt mycket med flyg överallt, och jag vill inte vara en del av det. Men vad vet jag. 2019 är kanske året jag ger upp, börjar flyga till varmare länder och skryter om olika typer av dyrt kött i flödet?

3. Är det något du saknar år 2018 som du vill ha år 2019?

Det gamla vanliga. Tid, lugn och ro, träning. En lugg som inte kräver underhåll pga bångstyrig virvel. Bonus om jag även passar i den luggen…

4. Vilka händelser från år 2018 kommer du alltid att minnas?

1 – Dressinturen utanför Degerfors med Alex och Isak.

2 – Den läskiga värmen.

3 – Min och Isaks miniweekend i Karlstad. Faktiskt det bästa jag gjort på hela året.

4 – Filmfestivalen

5 – RuPaul’s dragrace. Såg om samtliga säsonger över sommaren och avslutade året med att se Christmas Queens på Göta Lejon tillsammans med en vän.

Jag och Isak vid Klarälven i Karlstad.

5. Vad var din största framgång 2018?

Att jag inte gick in i väggen måste ju fan ha varit en framgång? Det ska bli spännande att se om jag lyckas undvika det med lika stor bravur under detta år!

6. Största misstaget?

Prick samma som förra året faktiskt: Att inte söka hjälp för mina pms-besvär och att inte träna eftersom att jag nu får spänningshuvudvärk istället. Försökte bota det senare med att ha en träningsdejt med en vän igår. Sjukt kul sätt att umgås på faktiskt.

7. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Jag var förkyld i fyra veckor under hösten, det var ganska jobbigt faktiskt. Fick även tandvärk på grund av ”benförlust i överkäken”. Drog en visdomstand som tydligen hade lämnat mer skada efter sig än vad vi först trodde. Utöver det upptäcktes en förlossningsskada och cellförändringar på livmodertappen. Och hela buketten av stressrelaterat blomster ovanpå det. 2018 får underkänt av kroppen faktiskt.

8. Bästa köpet?

Började samla på växter – det var faktiskt sjukt trevligt. Annars var nog Bon Jovi-biljetten jag köpte till Kattis i födelsedagspresent en jäkla hit faktiskt. Eller ja. Det vet vi ju faktiskt inte förrän i juni, egentligen.

Isaks senaste val av kruka och planta till hans rum.

9. Vad spenderade du mest pengar på?

Inget överdrivet rafflande. Bilen som bara står och rostar sönder, hyra, barn.

10. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att jag återfann lusten i att sticka under julen, mina blommor som överlevde hösten, kvinnorna jag fick kontakt med under filmfestivalen. Livet i den nya lägenheten. De flesta böcker jag läste. Och mitt jobb. Fast det gjorde mig även riktigt ledsen och riktigt arg.

11. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2018?

Mina mest spelade artister enligt Spotify var RuPaul, Patti Smith, Frank Sinatra och Chris Isaak. Mest spelade låtar-listan innehöll mest vänsterpolitisk musik. Och låtarna jag själv tror kommer att föra mig direkt tillbaka till 2018 är:

12. Största musikaliska upptäckten?

Jag gjorde något jag aldrig trodde att jag skulle börja göra, jag började lyssna på Roxy Music det här året. Kanske ingen stor musikaliskt upptäckt, men den mest oväntade för mig.

13. Bästa serien?

Haunting of the hill house, RuPaul’s Drag Race och Sabrina.

Årets bästa kulturupplevelse var för övrigt att se Christmas Queens på Göta Lejon:

14. Bästa filmen?

First Reformed. Se den.

15. Bästa boken du läst i år?

Bästa barnbok: Draugen – sista delen i Pax-serien

Bästa YA: Moxie

Bästa vuxen: Den hemliga historien av Donna Tartt.

16. Sämsta kulturupplevelsen?

Turerna kring akademin.

Bubblare: Att det blev så lite kultur utanför hemmet. Jag hade verkligen önskat att jag kommit iväg på fler evenemang, men alltså orken. Fanns ej.

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Ledsnare känns det som, men jag ser ändå tillbaka på året som ett bra år. Det var bara så himla… tungt. Mellan varven.

18. Vad önskar du att du gjort mer?

Sagt ifrån. Är så otroligt trött på att jag får black out i jobbiga situationer, och det enda jag hittar i mitt medvetande är självtvivel.

19. Vad önskar du att du gjort mindre?

Suttit med mobilen faktiskt. Mobilen i alla ära, men jag har verkligen suttit ihop med den. Mycket är så klart för att jag varit stressad och trött och tappat förmågan att stimulera mitt intellekt, men ändå. Någon jävla måtta osv.

20. Hur tillbringade du julen 2018?

Med nära familj, stickning och böcker. Precis som jag ville.

21. Hur tillbringade du nyår 2018?

Genom svår uttråkning. Egentligen gjorde jag mycket jag gillar, typ stickade, tittade på film och läste bok. Men engagemanget från övriga i hushållet var ungefär noll och alla satt liksom på varsitt håll och gjorde sitt. Det blev ingen Bon Jovi vid tolv, det blev ingen obligatorisk familjebild. Ingen mer än jag klädde upp sig. Maten blev misslyckad. Barnen var inte superroliga att ha att göra med. Det var liksom bara ett enda stort blööörgh. Gick och lade mig kvart i tolv, eftersom att jag inte såg någon som helst mening med att vara vaken längre. Sedan vaknade Karl, så då gick jag ändå upp och kollade fyrverkerier med honom.

Men tja… halv tolv satt vi så här:

22. Något du önskade dig och fick?

En lyckad filmfestival och växter som överlevde i fönstret.

23. Något du önskade dig men inte fick?

En röd+röd regering. Inte för att jag trodde på den önskan, men jag kan väl få drömma?

 24. Vad gjorde du på din födelsedag?

Köpte mina favoritsnacks och bjöd på dem på jobbet. Chips, delicatobollar och bubbel. Träffade familjen på Texas Longhorn och åt vegbrugare och drack öl. Gled hem, pratade i telefon tills öronen blödde och halsen sved och sedan lade jag mig i rimlig tid. Mycket bra dag!

 25. Vad har du för förhoppningar på 2019?

Mer struktur, stabilare skolgång för Isak, mycket mer vila. Och vad gäller bloggen, så får vi faktiskt se.

Continue Reading

Positiva listan

Har så svårt att motivera mig att skriva något som inte är missnöje. Hösten har varit så jäkla tuff, och även om jag (tvärtemot vad många tror) inte har för vana att ständigt gå omkring och tjura, har det varit svårt att låta bli. Jobbet har varit hektiskt, skolstarten har varit svinjobbig, Karl har sugit åt sig alla baciller han kunnat och även min kropp har förfallit (cellförändringar, förlossningsskada, trasig tand som fick dras ut). MEN nu ska jag inte skriva om det säger jag ju. Några positiva saker har hänt och de är följande:

    Jag fyllde fyrtio. Helt utan nojor över att åldras, men med en viss sval hållning gentemot trenden att embrejsa sina rynkor och att åldern gör en så mycket visare. Det har liksom inte hänt här, men det var ändå kul att fylla år. På min födelsedag firade jag på jobbet med mina favoritsnacks: bubbel, chips och delicatobollar. Några nyanlända doktorander från Maputo sjöng en portugisisk födelsedagssång och allt var på det hela taget så himla fint. Det räckte så. Ingen överdådig fest med hattema, lösmustasch på pinne och fri bar i flödet från mig, med andra ord.
    Alex fixade en överraskningsresa. Jag är ganska stabil med överraskningar. Jag tycker inte om tanken på en överraskningsfest, men att göra som Alex gjorde, eller att få en present eller spontanöl eller liknande älskar jag. Jag är däremot inte särskilt nyfiken på överraskningar. Delvis på grund av att jag har en ganska deppig inställning till tid. Dvs att den går så himla fort och snart är ändå överraskningen redan över – vill med andra ord befinna mig innan den så länge som det går. Mina kolleger var dock helt till sig i trasorna över Alex subtila mess, som var i stil med: ”Vi tar tåget 9.30 på fredag” och ”Packa baddräkt och något du känner dig fin i”. Detta gjorde jag. Tåget gick dock inte alls 9.30 utan 9.28 vilket är en signifikant skillnad i tid för en tidspessimist som mig. Vi hann med det ändå. Första klass till Göteborg, Öresundståg till Varberg och sedan två nätter på Havanna Hotell. En vistelse som inte hade kunnat komma mer lägligt.
Vid Varbergs strand
    Jag hjälpte till att styra upp en filmfestival och det gick så jävla bra. Veckan innan hade vi nästan inga bokade biljetter, men när helgen kom körde vi två kvällar med över hundra personer i publiken. Jag träffade SÅ många fantastiska människor. Kände för första gången på flera år att ”systerskap” inte bara är en sliten titel för media-kvinnor i strukna blusar, utan något som kan vara en verklighet. Och jag klarade av så sjuka mängder ansvar den här helgen att jag inte ens vet om jag kommer att kunna tvivla på mina förmågor igen. Eller jo. Det kommer jag ju. Men kanske inte på resten av det här året. Vad har vi… tre veckor kvar?
Jag efter första dagens slut.
    Jag insåg att mitt liv är min familj, mina kolleger och en väldigt liten skara vänner till. Det kanske låter deppigt, men herregud så skönt ändå. Jag kan våga vägra ansvar för SÅ MÅNGA nu. Alla sket liksom i filmfestivalen. Ingen av mina vänner dök upp och väldigt få spred den. Och jag är ingen galen festivalgeneral som kräver närvaro och engagemang av alla. Tvärtom – jag fattar att man inte kan närvara på allt. Men jag har alltid känt sådant enormt ansvar att själv prestera i relationer på olika sätt, och även om jag inte lyckats visa det alla gånger (särskilt sedan jag fick barn) så har jag jagats av så många dåliga samveten för allt jag inte gjort och nu… nu kan jag faktiskt skita i det. Och det är helt okej. Jag tror inte att folk inte engagerade sig för att de inte bryr sig, utan för att det är för mycket annat. Men vet ni vad? Det är det ju för mig med. Tänk vad skönt att jag äntligen kan få lov att luta mig tillbaka i den vetskapen utan att känna mig usel. Någon dag kanske jag utvecklar detta, så att det inte låter som att jag egentligen är bitter. Tills denna någon dag dyker upp, får ni ta mig på orden: jag är inte bitter – bara lättad.

Ja. Och det var väl det som var bra. Förutom att Isak lärde sig läsa och att Karl är glad, trots att han omges av oss. 

Continue Reading

Förbannat.

Så. Ikväll var det ett mingel för 100 personer och jag hade beställt chirre och grejer till det. Faaaaast, jag hade visst skrivit 26 november i bokningen. Fick ett stressat mess från Teaterbaren i Kulturhuset strax efter nio. De hade löst det – stackars, stackars människor som kom till jobbet idag och fick detta som uppgift – men ändå. Mild ångest.

Jag fick bekräftelsen per mejl i förra veckan och jag tänkte att jag skulle dubbelkolla den, men så har jag fem pågående antagningsärenden på jobbet, och tre nyanställningar. Plus intervjuer för en ny kollega, introduktion av ny personal, myndighetskontakter för en kollega som har problem med föräldraledigheten, förteckning av två års forskningsprojekt, projektplan för en årsrapport och det vanliga, vardagliga som bara ska hinnas med. Plus filmfestivalen samtidigt. Jag skriver inte detta för att skryta om mitt viktiga jobb, utan snarare för att jag själv ska se att det är rimligt att det blir en miss här och där. Och faktiskt. Jag tycker att det kanske var lite förlåtligt att jag råkade skriva november istället för september under omständigheterna. November är liksom dessutom MÅNADEN. Filmfestival och min fyrtioårsdag. Den ligger naturligt längst fram i huvudet.

Med detta sagt. Imorgon är det jag som åker upp efter lunchen och lämnar en blomma till de anställda på Teaterbaren. Så fantastiskt bra personal som fixade detta på plats. Usch vad jag skäms ändå.

Continue Reading

Sommarens bästa snodda lista

Min semester är inte helt över än. Jag har en dag kvar den här veckan och två nästa. Men någon slags känsla av att sommaren går mot sitt slut har ändå infunnit sig – kanske främst för att jag började jobba spridda dagar förra veckan. Men är det inte lite höstkänsla ute nu ändå? Eller så är det bara jag som längtar. I vilket fall rundar jag av min semester i förtid med en liten lista snodd från Eller kanske inte:

Sommarens bästa:

Bästa maten: Mon dieu, jag minns alla mina maträtter och hur jag åt dem – eller nej, det gör jag ju inte. Men den här minns jag i alla fall och jävlar vad god den var. Kan varmt rekommendera alla som har vägarna förbi den i övrigt helt charmlösa (och lätt skön snubbe-skadade) gallerian i Hornstull ett besök på Akki, och väl där: välj deras tempeh. MERCY!

Bästa boken: Utan tvekan the Penguine lessons av Tom Michell. Om en akademiker som räddar en pingvin i Urugay och tar med sig den till Argentina. Jag kände feelgood, jag kände feelbad och jag kände all them feels! Mina varmaste rekommendationer till alla. 

Bästa badet: Jämnt skägg mellan kvällsbaden i Lockvattnet när vi var i Björnlunda och doppen i Klarälven när vi var i Branäs. Lockvattnet innebär helt magiskt bad från stenhällar och klippor i Sörmland. Klarälven är å andra sidan kristallklar och frisk i Norra Värmland. Slängde mig fram och tillbaka som en ivrig lax när vi badade där. Flöt omkring som en livsnjutare när jag var i Lockvattnet. Kan faktiskt inte bestämma vad jag gillar bäst, men så här ser vattnen ut:

Klarälven
Lockvattnet

Bästa dejten: Boxning med Åsa i Nora. Gud vad jag älskar boxning. Och Åsa. Bästa kombinationen faktiskt. 

Bästa upptäckten: Har upptäckt så himla mycket den här sommaren. Det får bli de bästa upptäckterna här, för jag kan inte bara välja en:

  • Dressinbanan mellan Karlskoga och Degerfors. Kommer lätt bli standard varje sommar från och med nu.
  • Sveafallen/Domedagsdalen i Degerfors. Magisk natur, för den som gillar sånt.
  • Skillingeudds badplats i Kungsör. Vi mellanlandade där med käk från Burger King på vägen till Karlskoga och tog ett bad. Egentligen inget sådär jättemagiskt ställe (och absolut ingen jättemagisk matsäck), men det var en så himla fin stund. Och sjukt bra val av rastplats för resa med barn som inte har världens bästa biltålamod.

Bästa låt: Okej, nu lägger jag till några punkter för att jag måste! Har inte lyssnat jättemycket på musik i sommar, men när jag har lyssnat har jag lyssnat jättemycket på den här. Tycker att den har varit lämpligt soundtrack till ganska mycket. Hettan, känslan inför valet, etc etc:

Bäst på skärm: Förutom att jag dragit igenom samtliga säsonger av RuPaul’s Drag Race snart, så har jag kollat på säsong två av Glow (så bra!), säsong två av Handmaid´s tale (så bra!) och säsong två av Marcella (så sjukt dåligt sista avsnitt – se alla avsnitt utom det om du ska kolla).

Bästa drickan: Kallbryggt kaffe. Egentligen smakar det prick likadant som den frappé jag har gjort i alla år, men det känns ändå lite vuxnare med kallbryggt. Obs: be mig inte motivera varför.

Kaffe och novell.

Ja det var väl det. Hur många inlägg om min fantastiska sommar orkar ni med egentligen? Det räcker nu va? Lovar att jag blir bitter snart igen. 

Continue Reading

Saker att ägna midsommardagen åt

Igår åkte vi en sväng över till Kattis med familj och grillade korv. Jag är vanligen inte så tjurig som jag vill göra gällande, jag är oftast rätt glad. Men att skratta så att det kniper i magen och ögonen tåras, det gör jag faktiskt nästan aldrig. Ett av undantagen var igår, med efterföljande träningsvärk i magmusklerna idag.

Idag är det midsommardagen. När jag levde ett liv utan barn, brukade jag alltid ägna denna dag åt att kolla hela säsonger av serier. Detta liv är faktiskt inte så långt bort som man kan tro årets midsommardag, ity jag har en lista på sjuttio filmer där tio ska väljas ut till filmfestivalen i november. Alex har fått ta ut ungarna på galej, och jag ligger med begynnande nackspärr i gästsängen och plöjer. Film efter film om företag som vill förstöra samisk mark med sina gruvor, människor vars liv ruinerats av miljöförstöring och andra trevliga ämnen som klimatkris och jordens pågående undergång. Ögonen tåras och magen kniper av helt andra orsaker idag än igår. Jag är en tredjedel in i listan nu, men behöver en paus. Det finns en gräns för hur mycket verklighet jag klarar av att ta in i ett svep (inser hur vidrigt det låter från någon som bara behöver se detta på film, och precis har kunnat trycka på paus-knappen).

Hur som helst. Vad ägnar ni er åt idag?

Continue Reading
1 2 3 10