Vad jag läste i april

Jag trodde att jag hade en riktig lässvacka i april, men det var nog bara under en arbetsvecka där allt jag påbörjade förblev oavslutat. Böcker jag verkligen hade trott på, som Gruppen av Mary McCarthy till exempel. Den har jag i och för sig försökt läsa en gång innan och misslyckats med, men jag trodde väl att femton år skulle göra att jag var mer mottaglig nu. Det var jag inte. Halvvägs in lade jag ner den. Tog istället upp Before I go av Colleen Oakly, men även den lade jag ner halvvägs. Problemet med båda böckerna var att de var för pladdriga. Dessutom försökte jag läsa dem direkt efter Humlesäcken, när den fortfarande satt kvar i mig – och det var väl kanske inte att ge någon av dem en ärlig chans. Vi får se om jag plockar upp Gruppen igen.

Hur som helst. Lässvacka till trots, så blev det en hel del utlästa verk. 21% av dem var skrivna av män, 71% lästes på originalspråk. 7% var noveller, 7% var serieböcker, 7% var faktaböcker, 14% var kapitelböcker för barn och övriga 65% var hederlig skönlitteratur. De här tyckte jag om allra bäst (samtliga hittar ni på min Goodreads-profil, ni får hemskt gärna lägga till mig om ni vill):

Nej och åter nej

Nej och åter nej av Nina Lykke

Nominerad till Årets bok 2018. Älskade den och kommer att prata om den i podden framöver. Välskriven, träffande och sarkastiskt om de äkta makarna Ingrid och Jan och den femton år yngre Hanne som Jan drömmer om.

Lilla Berlin - Cute Overload (Lilla Berlin #4)

Lilla Berlin – Cute overload av Ellen Ekman

Ellen är ta mig fan alltid spot on. Det här seriealbumet är inget undantag. Läs!

Humlesäcken

Humlesäcken av Lina Brustad

Det var den här boken som gjorde att jag hamnade i en svacka. Det är en av de böcker som egentligen kräver en veckas läspaus efter utläsning. Var helt fast i den och har fortfarande inte släppt den helt. Självbiografiskt om när Linas man får en hjärntumör och de kommande sju åren av deras liv.

Comedy Queen

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld

Om ni ligger på en kudden och läser den här rekommenderar jag vattentätt örngott. Huj vilken rörande bok. Om tolvåriga Sasha som försöker hitta tillbaka efter mammans självmord. Både jag och Kattis pratar om den i avsnitt 71!

En droppe midnatt

En droppen midnatt av Jason Timbuktu Diakté

Självbiografi och historielektion. Den här lyssnade jag på när Jason själv läser in den, men jag har förstått att de som läst den har haft problem med kvaliteten på språket. Detta märkte jag ju då inte av. Tyckte väldigt mycket om den här! Pratar om den i avsnitt 70.

Doktor Glas

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Hallå?! Vilken bok! Språket, berättelsen, Doktor Glas – allt! Älskade den här, även om den var lite seg mitt i. Att en manlig författare år 1905, skriver om en annan man som bland annat ifrågasätter varför äktenskapets plikt för en kvinna är att tillfredsställa sin man… det räcker väl? Läs den. Pratar om den här i avsnitt 71!

Nina och snöleoparden (Nina #1)Nina börjar skolan (Nina #2)Nina och snöleoparden och Nina börjar skolan av Emi Gunér.

Nina och snöleoparden fick jag som recensionsex precis när den kom häromåret, men har inte kommit mig för att läsa den. Och på sätt och vis var de bra, för även om Nina-böckerna är roliga för vuxna också, så är det helt perfekta för Isak som är prick lika gammal som Nina är nu. Böckerna tar upp rätt mycket av det som rör sig i barnhjärnor, utan att förhärliga något.

Continue Reading

I had the time of my life!

För ett tag sedan frågade Kattis vad jag hade för planer den 29 april. Vet ni vad som är himla trevligt nu, jämför med när jag bodde i t.ex. Malmö? Att jag kan svara ärligt på frågan och säga att jag inte har några planer, om jag inte har det. Förr i tiden tolkades nämligen alldeles för ofta svaret ”inga planer” som att jag automatiskt var tillgänglig till att utföra tjänster åt andra. Typ flyttar, hundpassningar, städningar och allt möjligt annat relativt jobbigt som folk inte ville göra själv. Svarade jag ”inga planer” svarade jag också ”ja” till att lägga min tid i andras händer. Trots att ”inga planer” kan vara en plan i sig. Ja. Jag blir fortfarande väldigt sur när jag tänker på en del människor som passerat mitt snart fyrtioåriga liv, och så lär det nog fortsätta ett par år till. Men nu skulle det inte handla om folk som gör mig sur här. Nu ska det handla om en av dem som gör mig väldigt glad.

Så. Jag svarade ärligt att jag inte hade några planer den 29 april och i och med det fick jag en fantastisk plan! Kattis hade nämligen kastat sig över bokningen av två biljetter till en Dirty Dancing quote and sing along på Bio Rio så fort de släpptes! Och den första hon tänkte på att ta med var mig! Alltså! HUR fin vän är inte den som gör så? Går inte ens att beskriva.

Igår var det den 29 april och jag firade detta med extra mycket smink och en klänning i Dirty Dancing-anda som jag alltför sällan får anledning att använda. Dessvärre ej på bild i sin helhet, eftersom att jag aldrig kommer ihåg att ägna mig åt ootd-bilder. Efter en förpärla hos mig med bubbel och banoffee (paket till Kattis eftersom att jag fortfarande inte gett henne födelsedagspresenterna hon skulle ha fått i december) gav vi oss av till Hornstull och Bio Rio och hade ta mig fan the time of our lives. Dirty Dancing var precis lika bra som den är varje gång jag ser den, om inte ännu lite bättre eftersom att vi nu kunde sjunga med ohämmat i alla låtar och även skrika ut våra bästa repliker i en biosalong. Hemma gör jag ju detta varje gång jag ser filmen.

Publiken var lite seg. Jag gissar att det är mer drag i detta en lördag eller söndag. Men vem fan bryr sig. Dirty Dancing är en film med så många lager. Feminism, klassproblematik, nya traditioner som krockar med gamla och mitt i allt detta: Patrick Swayze, Jennifer Grey och Cynthia Rohdes i tidernas bästa casting. Och soundtracket! Och miljöerna! Och Lisa! Vad finns det att inte älska med den här filmen? Obs: kommer ni på något får ni inte svara. Jag är inte öppen för analys i det här fallet.

Allt som allt: den 29 april var en väldigt bra dag att inte ha några planer på.

Slumpmässigt matchade överdelar.
Continue Reading

Kulturrapport från mars och april

Här kommer lite best off kultur från mars och april!

Böcker: Jag har läst rätt mycket på sistone. Dessutom har vi precis gått in i ett samarbete med Bonniers bokklubbar och Årets bok, så mer lär det bli framöver. Är mycket mer peppad på årets tolva än förra årets. Det ska även bli kul att få brottas med lite fördomar och läsa Malou von Sivers (hoppas jag, om fördomarna stämmer kommer det ju inte bli så kul). Hur som helst. Av det jag läst närmst i tiden har jag fångats mest av de här tre böckerna (alla tre skulle jag till och med kunna tänka mig att läsa om):

Humlesäcken av Lina Brustad – om när Linas partner fick en hjärntumör och deras liv med den under sju år. Lina skriver bättre än någon jag läst på länge. Fan vad jag greps av den här boken.

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld – om Sasha som går igenom sorgen efter mammans sjävlmord. Kudden var helt blöt efter denna. Läsvärd för alla åldrar, även om den riktar sig mot tolvåringar och åldrarna däromkring. Vi pratar om den i avsnitt 71!

Nej och åter nej av Nina Lykke – en av de nominerade till Årets bok. Tror inte att den här vinner eftersom att den tävlar mot Stanna hos mig av Ayobami Adebayo (vi pratar om den här), men det betyder inte att Nej och åter nej är sämre. Bara smalare, tror jag. I vilket fall: läs den! Handlar om en fru, en man och en älskarinna. Men också om ett manligt ego, invanda könsroller och att slå sig fri (med risk för att skriva en floskel)

Humlesäcken

Comedy Queen Nej och åter nej

 

 

 

 

 

Film och serier: Jag och Isak gick på bio och såg Sherlock Gnomes. Så nu behöver ni inte göra det, för den var faktiskt inte särskilt bra. Inte heller var Split någon vidare rulle. Däremot finns The Blue Planet II med svensk berättarröst på SVT Play nu! Den har vi tittat på massor. Jag har alltid älskat naturfilm, och tacksamt nog gör även Isak det.

Bildresultat för split

Musik: Alltså har ni hört den här låten? HAR NI HÖRT DEN? Så himla bra! Jag har en vag känsla av att den skulle kunna vara med i Grey’s Anatomy, eftersom att den sabla skitserien gärna förstör bra låtar av den här typen. Men jag tittar inte på Grey’s och kan därför inte vara säker.

Debatter: Svårt att undvika turerna i Svenska Akademin. Vi pratar om det i podden, här! På jobbet har vi diskuterat White Saviour Complex en del, så just nu letar jag artiklar om det. Här är en ganska bra kortfilm som förklara fenomenet och ger tips på hur det kan undvikas:

Bonusinfo: Den utvalda bilden till det här inlägget är den haj jag skickar till folk på jobbet när jag känner mig riktigt tacksam. Måste dock hitta en ny haj eftersom att en person inte förstod bilden (vadå? är hajen glad? som om det inte syns tydligt) och en annan tog det som en förolämpning och skickade en bild på en rabiessmittad hund tillbaka.

Continue Reading

Nu vänder vi blad!

Orkar inte ha ett gnälligt inlägg som det senaste jag skrev i bloggen. Obs att jag är helt för att det får vara gnälligt och jobbigt och så, men jag kommer tillbaka till känslan av hela gnällsituationen så fort jag läser det där och det orkar jag faktiskt inte.

Om jag får lov att fokusera på något trevligt, och det får jag för det är min blogg och jag bestämmer, så väljer jag väl ändå att säga att ett sprillans nytt avsnitt av podden finns ute nu. Vi har pratat om:

Jag ger dig himlen av Jandy Nelson

När reglerna slutat gälla av Ariel Levy

En droppe midnatt av Jason Timbuktu Diakité

Dessutom siar vi lite om Årets bok, som vi har äran att samarbeta med i år igen! Vill ni stödja podden utan att betala pengar så kan ni göra det så himla lätt. Följ oss i Acast (appen finns både till android och iphone), ge oss ett snällt betyg i Itunes/Podcaster, följ oss på Instagram och gilla vår sida på Facebook! Vi blir så glada för varje positiv uppmärksamhet vi får. Tack <3

Continue Reading

Läsrapport mars!

Ja gud vad tiden går hörrni! Mars var både en ganska läsfylld månad och en ganska läströg månad. Nu sista tio dagarna har jag lidit svårt att av tidsbrist i kombination av startitis, så den lilla tid jag har haft att läsa på har jag bara påbörjat sådant jag inte kommit in i. Hoppade dessutom ur hyllvärmarutmaningen för att, åter igen, ingen ska säga till mig vad jag ska göra – inte ens jag själv. Jag gillar verkligen inte att planera min läsning tydligen. Däremot älskar jag noveller. Så därför har jag läst en del sådana.

17% var män, 17% var noveller, 17% var barnböcker, 41% var ljudböcker och 82% var skrivna på originalspråk!

Eventuellt hinner jag klämma the Hate you give och En droppe midnatt innan 1 april, men släkthelg med social plikt kallar, så gissningsvis inte.

To All the Boys I’ve Loved Before (To All the Boys I’ve Loved Before, #1) 
P.S. I Still Love You (To All the Boys I’ve Loved Before, #2)
Han, Jenny

To All the Boys I've Loved Before (To All the Boys I've Loved Before, #1)De här böckerna pratar vi om i senaste avsnittet av podden! Jag älskar dem. Lavender Lit ger ut dem svenska, men jag kunde inte hålla mig utan lyssnade färdigt på dem i engelsk inläsning. Handlar om Lara Jean Song som skriver kärleksbrev till alla killa hon älskat. Hemliga kärleksbrev. Som råkar läggas på lådan. Inte så fruktansvärt jobbigt som det låter, men tillräckligt spännande för att bli en medryckande berättelse. Bäst är de olika karaktärerna, sämst är att de politiska aspekterna hade kunnat dras ett varv till. Även om det finns en problematisering av t.ex. slutshaming tycker jag att den är lite otydlig. Men på hela taget: två mycket trevliga böcker.

Lily and Dunkin
Gephart, Donna

Lily and DunkinBoken handlar om vardagen för, och till viss del vänskapen mellan, Lily, som fötts i en pojkkropp och Dunkin, som brottas med en psykisk diagnos.  Boken har en hel del problem, tyvärr, för det är ju viktiga ämnen att ta upp. Men dels är Lily och Dunkins vänskap helt orealistisk. Dunkin är ett jävla rövhål, men det ges ingen plats åt varför Lily bara accepterar det. Dels vill boken så himla mycket. Jag tror att den här berättelsen hade vunnit på om den inte hade haft två huvudkaraktärer. Annan kritik som boken fått är att författaren skriver om trans ur ett cis-perspektiv.

Lilla Berlin – Leva life (Lilla Berlin #3)
Ekman, Ellen

Älskar Lilla Berlin. ÄLSKAR Ellen Ekman. Läs!

Bödeln
Lagerkvist, Pär

BödelnDen här boken var svår, delvis på grund av att språket är så förlegat på vissa ställen. Jag gillar berättelsen om Bödeln som aldrig har fått vila från uppgiften att verkställa den verkliga ondskan. Jag gillar berättelserna om människorna som stött på honom. Jag gillar kritiken mot nazismen, som är oerhört tydlig. Men. En scen där n-ordet används frekvent och där svarta jämförs med djungeldjur lämnar en oerhört besk eftersmak, för att uttrycka det milt. Jag inser att boken är skriven i en helt annan tid och att det inte går att ändra hur mycket som helst i efterhand, utan att göra övergrepp på författarens text. Boken blir ju på sätt och vis också ett historiskt dokument genom att bevaras som den från början skrevs. Men ja. Jag vet inte jag. Jag hade svårt för detta.

Ljuset vi inte ser
by Anthony Doerr

Inser att detta inte är vad som ska skrivas om den här boken som ALLA älskar, men… helt okej berättelse. Jag blev inte överväldigad, men tyckte om att lyssna på den. Handlar om Marie-Laure, en blind flicka i Frankrike, och Werner, en barnhemspojke i Tyskland, under krigstiden. Berättelsen är uppdelad på tre böcker, och jag har fortfarande inte bestämt om jag ska fortsätta att lyssna eller låta det hela bero.

En piga bland pigor
Nordström, Ester Blenda

Efter att ha läst Ett jävla solsken, var det ju faktiskt helt otänkbart att inte läsa En piga bland pigor som var en så stor del av Blendas karriär. Jag blev förvånad över hur lättläst boken var. Tyckte oerhört mycket om att läsa den faktiskt. Men fattar att folk kände sig kränkta av hennes skildring. Även om det finns kärlek i hennes ord, är hon väldigt ärlig och jag vet i fan hur glad jag hade varit om en kollega i hemlighet skrivit en ocensurerad berättelse om mig. Hur som helst: väl värd att läsa!

Fyra noveller från Novellix:

OlleÅtråBlommanRösten

 

 

Fick en box noveller som recensionsex av Novellix. Boxen innehöll Olle av Kerstin Thorvall, Åtrå av Bodil Malmsten, Blomman av Suzanne Brøgger och Rösten av Birgitta Stenberg. Illustrationer av nakna män, som en mot-objektifiering av den standardavbildade nakna kvinnan i alla sammanhang. Fantastiskt efterord! Fastnade mest för Bodils novell av det som var skrivet, men som koncept blev jag helt såld. Är numera prenumerant på Novellix boxar som kommer en gång i kvartalet!

They Both Die at the End
Silvera, Adam

They Both Die at the EndEn pladdrig historia om Mateo och Rufus, två personer som inte alls känner varandra men som båda har fått ett samtal från en byrå om att de kommer att dö inom 24 timmar. Samhället kan alltså förutse vem som ska dö det kommande dygnet, och nu finns en tjänst (”tjänst”) där detta förmedlas. Stundom rätt bra, men herregud så mycket pladder. Alldeles för lång bok.

Jag ger dig solen
Nelson, Jandy

Pressen att älska den här boken var ju inte nådig. Vad jag tyckte får ni veta i podden framöver.

För att kunna leva: en nordkoreansk flickas resa till frihet
Park, Yeonmi

Lyssnade på den här, och sedan skrev jag om den här!

Barnböcker

Frallan är bäst (Frallan, #1)
Ohlsson, Sara

Rar kapitel-bok om Frallan, som getts ut av Lilla Piratförlaget. Isak älskade den, så vi har läst om den en gång.

Fantastiska fakta om djur
Säfström, Maja

Ett av mina bokrea-köp! ÄLSKADE denna. Kommer köpa hennes andra också. Tips för alla, faktiskt. Vem visste ens att ugglor inte kan röra på ögonen?

Kalle och Elsa rymmer
Verona, Jenny Westin

Fin och lite stereotyp-utmanande bok om ett syskonpar som rymmer ut i trädgården.

 

Continue Reading

The Hate U Give – läs den

På Adlibris engelska bokrea kan du just nu köpa The Hate U Give för femtionio spänn. Gör det. Jag brukar sällan tipsa om böcker innan jag läst ut dem, men det här är ett undantag. Att en ung tjej kom fram och petade mig på axeln, när jag läste den här på pendeln, bara för att berätta att den hade betytt så mycket för henne säger liksom allt. Lite senare samma dag kom jag till jobbet och såg nyheten om att ytterligare en svart, obeväpnad man skjutits till döds av polis i USA.

Den här boken behöver läsas av så många. Och det behöver hända så himla mycket med världen nu. Hur kan vi fortfarande stå kvar här och trampa? Efter all skit som har hänt och hela tiden händer? Jag fattar verkligen inte det.

Continue Reading

För att kunna leva

Ok. Jag tycker att det är OERHÖRT mycket svårare att skriva om böcker än att prata om dem, men jag och Katta får inte till någon inspelning just nu och när vi väl kommer att få det har jag redan två böcker på kö att prata om. Och den här, den här måste jag bara få ur mig på en gång.

Jag brukar vara ödmjuk inför hur lite jag vet om världen. Det går faktiskt inte att ha koll på allt. Men när jag häromdagen lyssnade färdigt på För att kunna leva: en nordkoreansk flickas resa till frihet av Yeonmi Park och insåg att jag har haft så här dålig koll på situationen i Nordkorea, då kändes det faktiskt pinsamt.

Det är ju inte så att jag har trott att Nordkorea är som vilket land som helst, fast med en osympatisk och korkad ledare som tar farliga beslut – typ Trump – medan den stora massan kan röra sig fritt (än så länge). Jag har vetat att många varit livegna, att information har begränsats och att i alla fall de tre senaste diktatorerna som styrt varit livsfarliga män som stängt gränserna om sitt land för omvärlden. Ingen in, ingen ut. Men hur människorna har haft det utöver det, det har jag faktiskt inte vetat mycket om.

Yeonmi berättar om ett fruktansvärt förtryck. Hur en hel släkt kan förlora all sin respekt av samhället, för något en familjemedlem kanske inte ens har gjort, och sedan bespottas på gatan. Skickas ut obygden. Förlorar alla möjligheter till ett fungerande liv. Hon berättar om dagar utan mat, vatten och el eftersom att staten stänger av den. Kalla vintrar utan hus som går att värma upp. En verklighet av svält som är så stor att riskorn måste ransoneras. Hon berättar om hur människors avföring plötsligt blir en handelsvara, när regeringen börjar använda det som gödsel och hur de får hålla sig långa dagar, för att inte slösa bort något när de är i skolan. Hur hennes mamma är så hjärntvättad att hon bryter ihop när Kim Il-sung dör på nittiotalet. Hur hennes pappa misstänks för brottslighet och hamnar på ett av landets värsta fängelser. Att hennes mamma försöker tjäna ihop pengar för att kunna rädda honom, och tvingas lämna Yeonmi och hennes syster ensamma i flera månader trots att de är barn. Utan vare sig mat eller pengar. Vi får följa en berättelse om hur ett folk kan hjärntvättas, och om hur det till slut brister för henne och hennes familj.

När Yeonmi och hennes mamma lyckas fly hamnar de i händerna på människosmugglare i Kina och blir offer för trafficking. Då är året 2007 och Yeonmi är tretton år gammal.

Jag tycker att ni alla ska läsa den här boken.

Continue Reading

Bibliotekslöver

Inläggsbild tagen av Anna Åberg/@mandalaya

Fan vad jag älskar bibliotek hörrni! Ett av mina mål förra året var att besöka bibliotek oftare. Det gjorde jag. Fast inte lika ofta som jag gör nu, när vi bor granne med ett. Om jag fick välja hade jag gått dit minst en gång om dagen för att få sniffa på böckerna. Men nu får jag inte det.

Förra året tyckte Isak fortfarande att bibliotek var så spännande att han också kunde tänka sig att hänga där i timmar och lyssna på böcker. Nu är han lite mer rastlös. Han gillar att gå dit och han tycker att det är sjukt lyxigt att kunna välja nästan hur många böcker som helst som han får ta hem. Men nuförtiden vill han läsa max en bok på plats. I lördags när vi var där ville han ännu hellre fånga pokémons först. Och vem är väl jag att säga nej till det? Det finns hur många pokémons som helst på vårt bibliotek!

När pokémonsen var fångade läste vi Kalle och Elsa rymmer. Så himla fin! Både i hur den är skriven (subtilt utmanande av könsroller) och ritad. Kan å de varmaste rekommendera den:

Vårt bibliotek är verkligen bäst. Förutom alla fantastiska tips personalen kommer med (och alla pokémons), så satsar de stenhårt på att väcka läslust hos unga. Och så har de aktiviteter för både småbarnsföräldrar, nyanlända och gemene man. OCH så har de en recycle bin för gamla böcker, där vem som helst får ta och lämna böcker. TITTA vilken nostalgitripp jag plockade upp därifrån i lördags:

Enda nackdelen med bibliotek är att det är för lätt att låna på sig en miljard böcker, och för svårt att hinna läsa dem. Men i övrigt finns det faktiskt inget dåligt alls. Nu ska jag lägga mig i badet och läsa The hate you give av Angie Thomas. Även det, en lånebok.

 

Ps. Om ni kollar in Läsusten (Stockholms stadsbiblioteks ungdomsbokskonto) nästa vecka, så är det jag och Katta som gästar då! Massor av boktips för unga vuxna och gamla vuxna som läser unga vuxna utlovas!

Continue Reading

Kulturrapport från vecka 9, 2018

Tre dagar i en stuga tillsammans med sina föräldrar – då jävlar hinner man läsa en hel del. Men så mycket mer kultur än så blev det inte för mig den här veckan.

Läste: bland annat Gäst hos verkligeheten av Pär Lagerkvist. Omöjlig att betygsätta. Den var liksom långtråkig, fast hjärtknipande. Hade svårt att behålla fokus, men kan inte glömma historien om lilla Anders och hans ångest så här i efterhand. Stundom briljant, stundom sömnpiller. Vågar mig ändå på att säga att ni ska läsa den. Detta var en del av min årsutmaning att läsa en hyllvärmare per månad.

11039414

 

Lyssnade: på To All the Boys I’ve Loved Before av Jenny Han. Gillade verkligen den! Den har precis kommit på svenska hos Lavender Lit, men jag orkade inte vänta på att komma ur bilen för att kunna sätta mig ner och läsa den. Så jag tog den som ljudbok. Bra inläst, himla gullig historia. Tror att jag kommer fortsätta med de övriga delarna faktiskt.

15749186

Tittade: på början av Jack Reacher. Såg den på bio när den kom eftersom att jag har en svaghet för Tom Cruise-filmer. Tyvärr klarade jag inte av att se färdigt den nu, eftersom att den började visas klockan tio och med alla reklampauser tv4 kör skulle den inte vara slut förrän klockan ett. Och klockan ett är ju som vi alla vet en okristlig tid (vilket i och för  sig all tid är för en ateist, men ni fattar).

Image result for jack reacher

Spelade: Tekken!! Tekken har kommit till iPhone! HURRA! Älskar slagsmålsspel. Så mycket att jag överansträngde en muskel i helgen.

Stickade: kroppen och en halv ärm på det som ska bli Karls stickiga tröja. Så glad han ska bli!

Bonus: Nytt avsnitt av En förbannad podd ute!

Continue Reading