Vet ni vad jag gjorde igår?

Sprang min första halvmil!! Glöm allt jag har sagt om att inte jaga kilometrar, ty jag har gjort det i smyg ändå.

Det har tagit benhinneinflammationer, järnbrist, ryggskott och eoner av tid men till slut sprang jag över mitt eget målsnöre till tonerna av Bonnie Tyler och Holding out for a hero (okej telefonen ville få detta till heroinist?). Fy. Fan. Vad jag är bra! Det var jobbigt och smärtsamt och alldeles alldeles underbart. Hurra för mig! Jag som inte ens kunde gå i rask takt till bussen utan att få håll innan jag blev gravid. Och nu! Gasellen i Älvsjö! Jojo.

20131006-184853.jpg

Continue Reading

Ps. Jag sprang!!!

Igår, när jag sade att jag skulle kolla på Sons of anarchy och dricka te så ljög jag! Jag sprang istället! Svinkallt var det och mörkt och isande så att halsen värkte och benet kändes stumt och en lågmäld trettionågonting kvinna hejdade mig för att säga att jag inte syntes när jag sprang mitt under en lampa, med reflexer, på trottoaren (mycket irriterande). Men! Jag sprang.

Jag fick överlista mig själv för att komma ut, förbannat sugen på te som jag var. Tog till det gamla knepet att byta om i smyg, hela tiden med fokus på att iskallt beckmörker är en fullgod ursäkt för att fortsätta vara inne. Sedan när jag var ombytt kändes det ju sjukt fånigt att sitta i soffan med springkläder och glo, och fånig vill jag inte vara, så jag sprang. Jag stod bara ut tre och en halv kilometer, men ändå! Så otroligt nöjd över mig själv. Tyvärr tog jag ingen bild, så ni får hålla till godo med en som jag råkade ta när jag kom hem efter förra turen. Så här ser jag ut snett underifrån när jag tar av en sko och berättar om hur snabb jag är:

20131003-152329.jpg

 

Continue Reading

Måndag – nu sätter vi punkt för dig

bild017

Denna dagen – två liv! Minst. Hade tänkt skriva ett privat inlägg om vad terapin inte har gjort för mig på 16 månader (den har alltså gjort jättejättemycket men det är mest jag som inte fattar hur jag ska fixa bort Luther, Herr Ågren och alla andra karlar som satt sig på mina axlar), men efter att ha misslyckats massivt med allt jag tagit mig för sedan jag åkte hem från jobbet är jag är helt matt av självömkan.

Droppen för kvällen kom när jag lyckades göra en beställning av fotokopior på digitala bilder till Isaks fotopärm på förskolan, utan att ta med hela Alex familj. Jag glömde även att rensa bort dubbletterna på min egen. Smakfull och subtil som jag är! Känns som bäddat för släktfejd detta. Och innan jag åkte hem från jobbet stressade jag iväg ett mejl och råkade skriva ”härliga hälsningar” IGEN till någon okänd professor. Så nu sitter två människor ute i detta land och tror att jag är en doftljustyp som gillar healing eller något. Blir jättetrött på mig själv faktiskt. Så god natt. Efter att jag har tittat färdigt på när katten hostar upp en hårboll på Alex går jag och lägger mig.

 

Continue Reading

Varför är det så svårt att göra det som är bra?

Detta får mig att må bra: motion, ett städat hem, struktur och godis i rimlig mängd. Det här vet jag – ändå satt jag under Isaks två timmar långa middagsvila utan att motionera eller städa eller packa väskan inför den stundande utflykten på eftermiddagen. Jag åt i och för sig inget godis, men det var enkom för att det inte fanns något inom räckhåll. Isak sov som sagt i  två timmar. TVÅ TIMMAR. Och vad gjorde jag? Jag fixade en blogglista och styrde upp en kodning som blivit fel så att sidan låg nere en stund. Förvisso sjukt effektiva saker – men kanske inte det som fokus borde legat på. Hur mår jag över detta nu? Anus. Jag visste ju det, jag mår ju alltid så här när jag inte är uppstyrd – så varför är det då så jäkla svårt? Varför springer jag inte när jag vet att jag mår bra av det? Varför packar jag inte väskan på kvällen? Varför lägger jag mig inte i tid? Varför är det så svårt att vara vuxen?

Periodvis funkar det och då tänker jag att så här MÅSTE jag fortsätta, för mitt skrala psykes skull och barnets skull – tänk på barnen, tänk på barnen – och sen faller allt på en dag. Soon to be trettiofem år gammal råkar jag trilla över ett blogginlägg om att när man har barn så måste man faktiskt se till att lägga en effektiv stund på städning varje kväll. Och jag vill bara böla och ba ”veeeet inte hur man göööör” och så slutar jag göra och sitter och känner mig usel istället.

Så mycket tid jag lägger på att inte leva som jag borde och sedan ha ångest över det.

Mvh

Skrev precis ett blogginlägg istället för att städa en kvart

Continue Reading