Migrän

Igår skrev jag ett move it mama-inlägg om hur bra livet är. Idag vaknade jag illamående med synbortfall och känslan av att hela julens tomtearme borrar ett hål i min tinning. Otack är det positiva tänkandets lön!

Om ni ursäktar drar jag mig tillbaka till mitt mörka rum nu.

Continue Reading

A photo a day – shopping

Det jag har köpt mest av på senaste tiden är julblommor och vet ni vad, just idag slog den första knoppen på amaryllisen ut helt!

20131211-213237.jpg

För övrig när det gäller shopping: hej hopp köpstopp. Så har det i och för sig varit ett tag, men nu är det om möjligt ännu mera så. Häromveckan inledde jag en ny gren i mitt liv. Jag började lägga fram hela veckans arbetskläder på söndagskvällen. Därför är det cirka två veckor sedan jag gick in i min garderob, för jag har tydligen så mycket kläder att jag kan bära fjorton olika outfits på lika många dagar och bara låta dem cirkulera mellan tvättkorgen och herrbetjänten under tiden. Och för övrigt så är hela lägenheten fylld med garn, schampo, dvd-filmer och nagellack förutom allt det andra livsnödvändiga. Så nej. Jag shoppar inte alls just nu, mer än det jag behöver. Och dit hörde visst en bil, men från och med det köpet så blir det inget mer än julklappar till närmaste familjen det här året och typ nästa år. Typ som i att jag har en tatuering inplanerad, men utöver det: inga kläder, inget garn, inga glas, inga koppar, inget smink. Utom när ett verkligt behov uppstår och då ska det där behovet banne mig vara ärvt, begagnat eller ekologiskt.

Continue Reading

Med bil

Sex timmar och lika många bilhandlare, sedan hittade vi den. Nu får den fan hålla för detta vill jag inte göra om.

Mamma hörde av sig och frågade om jag ville få ett bidrag till bilen ”men då blir det inga julklappar”. Alltså… Har sagt i flera år att jag inte vill ha julklappar. Tackade dock ja till bidraget. Utan att skämmas.

Så as of next week har vi bil och jag är lika delar lättad och fylld av dåligt miljösamvete, men jag får väl se till att inte okynnesköra så att jag inte behöver ha lika stor anledning att känna av samvetet då. Mon dieu. Kan man aldrig få sabba planeten utan att må dåligt över det?

20131207-183402.jpg

Continue Reading

Lucka 5: andra önskerubriken – drömyrke

5

Så här är det. Jag har bara läst strökurser på universitet och aldrig fått till en examen. Det ger mig ibland komplex, vilket är fånigt för jag gillar det jag gör just nu och jag har trots allt tagit mig hit genom mycket slit och många tråkiga arbetsuppgifter. Dessutom tycker jag att den akademiska hetsen i Sverige kan bli rätt fjompig.

Hur som helst. Jag är utbildningsadministratör och personalredogörare på en myndighet. Jag gillar kontor. Jag gillar att styra upp saker. Jag gillar att vara en stor del till att mycket funkar. Det som däremot inte är jättekul med att arbeta administrativt är att oavsett vad du gör inom administration så kommer somliga (oftast män), så länge du är kvinna, att se dig som en sekreterare och tro att det är din uppgift och hemliga dröm att städa undan deras skit. För min del är ändå det mesta bra och att det finns saker att gnälla över är ju lite av en bonus för en närking. Det som är jobbigt med yrket har inte så mycket med min specifika arbetsplats att göra, utan snarare med själva rollen.  Dock har ju inte detta varit min största dröm hela livet, utan mer något jag har glidit in på och trivts med. Och när någon kommer och frågar mig menande varför det inte har gjorts något åt alla matlådor som folk har glömt kvar på diskbänken i köket, ja då önskar jag ju lite att jag gjorde något annat så klart.

360_39043458487_1001_n
Jag på ett kontor för länge sedan. Saknar mitt svarta hår.

Min mest seriösa och långlivade dröm är att en dag bli språkkonsult. Tyvärr känner jag varken att jag har energi, tid eller ekonomi till att plugga det här just nu. Dessutom är chansen att bli en av de tjugo som kommer in på utbildningen var tredje år eller hur det ser ut nu för tiden, ganska liten. Men ja. Det finns ju en ärlig förhoppning om att det är detta  jag sadlar om till en dag.

Min mindre seriösa dröm är att utbilda mig till marinbiolog, bosätta mig på Hawaii och forska på vithajar. Det hade varit himla trevlig faktiskt. Hajar liksom. Havets härskare I tell you!

Sedan finns ju alltid den där önskan om att jag orkade mer politiskt och kanske jobbade med något som var av lite större medmänskligt eller miljömässigt värde än att utbilda civilingenjörer och ta hand om professorer. Jag vill hinna hjälpa till på kvinnojourer, jag vill vara en större del av Naturskyddsföreningen. Men jag tänker att det är något som kommer när barnet blivit äldre och min lön har blivit högre så att jag kan deltida.

Om jag ska välja en bloggare som jag skulle vilja vara rent karriärmässigt så är det helt klart Annika som skriver i Colombialiv. Eller Sanna som skriver i Cinderalley. Delvis på grund av vad de gör, men också för att de verkar vara personer som helt ärligt och fullt ut följer sina hjärtan utan att fega. Läser ni inte deras bloggar så tycker jag att ni ska börja med det.

Jahapp. Då ska jag hitta en bild till som matchar det hära inlägget dårå. Va? En haj säger ni? Don’t mind if I do!

 

Det här var en önskerubrik från någon som vill vara anonym.

Continue Reading

Lucka två: första önskerubriken – brev till mitt fjortonåriga jag

2m2 Hej mitt fjortonåriga jag. Jag vet att livet inte är så lätt och just därför önskar jag verkligen att du kunde fatta lite tidigare att feminism är så himla bra, för det hade gett dig så mycket. Särskilt nu. Jag vet att du har lite koll på läget, men du tror fortfarande att Kurt Cobain är homosexuell eftersom att han är man och feminist och även om du inte lägger någon värdering i det, så är det faktiskt ett jättekonstigt likhetstecken att dra. Hur tänker du där egentligen? Det är något jag så här tjugoen år senare faktiskt inte kan förstå.

Hej mitt fjortonåriga jag. Du tror fortfarande att du kommer få barn när du är ”en arton, tjugo eller så” – men jag kan tala om för dig att det dröjer ända till du är trettiotre och nej, det är inte för ingen ville ha dig tidigare. Du kommer helt enkelt inte vilja förrän du träffar någon som är LÅNGHÅRIG OCH TATUERAD OCH LYSSNAR PÅ HÅRDROCK *iiiiiih* (och med vilja menar jag ”bli oplanerat gravid efter tre år tillsammans”). Han klipper håret sedan, men du tycker om honom ändå för det kommer faktiskt en tid där du skiter i vilket när det kommer till längden på håret, tro det eller ej.  Men du. Du hade kanske kunnat passa på att resa lite mer när tid fanns?Apropå barn alltså. Jag vet att du är helt ointresserad av att ge dig iväg nu, men du kan väl tänka över det i alla fall. Ditt trettiofemåriga jag är väldigt sugen på att ha minnen från Japan nämligen.

Hej mitt fjortonåriga jag. Den där fjuniga killen som precis var på Grönland hela sjuan och som har börjat i åtta E nu? Han som är typ lika snygg som Sebastian Bach? Honom blir du ihop med. Två gånger. Första gången går det inte så bra, men andra gången håller det flera år. Du kommer att få din första kyss av honom i september. Till Patience av Guns n’ Roses. Det är ett av mina finaste minnen så sjukt bra jobbat där måste jag säga! Smooth!

Hej mitt fjortonåriga jag. Jag vet att det är svårt att tycka om sig själv när det känns som om hela skolan skriker hora efter en – men vet du, de här människorna som skriker efter dig, de kommer att spela så liten roll i resten av ditt liv. Du kommer att gå ut högstadiet och gymnasiet och sedan kommer du se någon av dem högst en gång om året när du hälsar på dina föräldrar och tar en sväng till Center Syd. För vet du? Ingen av dem lyckas flytta från Löddeköpinge och det känns helt okej att vara lite skadeglad över det, hur omoget det än må vara i vuxen ålder. Apropå Center Syd förresten, jag vet att du älskar att hänga gäng där men jag vill bara påpeka att just det där köpcenterhängandet är ett ganska bra ställe att ta tid ifrån som du kan lägga på feminismen istället. Göra lite kvalitetstid av allt liksom. Just saying!

48274_1183711540
Jag och bror anno 1992. Ja. Beverly Hills 90210 var stort det året.

Jag ska gå och lägga mig nu. Ja, sjukt tidigt jag vet – men kroppen funkar liksom inte på samma sätt vid trettiofem som vid fjorton (eller är det det den gör? Är inte du väldigt trött av dig?). Speaking of, med risk för att låta som din morsa (vilket jag mycket väl hade kunnat vara vid den här åldern vill jag tillägga), rör lite  mer på dig. Jag vet att du hatar skolgympa, men alltså seriöst du kommer ångra dig så mycket sedan. Vi har gjort ett dåligt jobb med att bygga upp ryggen du och jag och det straffar sig vid graviditeten. Och så måste du faktiskt inte börja röka nu och om du ändå inte kan låta blir så kan du väl för fasen lägga av lite tidigare än vid tjugoåtta? Tänk så många fina minnen du hade kunnat skapa åt mig i Japan om det inte vore för att du slösade så mycket pengar på cigg!

Jo. Det finns sak till jag måste säga. Du längtar så mycket efter att andra ska tycka om dig att du glömmer bort att tycka om dig själv. Det är synd för du är en himla bra person. Jag vet att det är svårt att inte jämföra sig med de andra tjejerna, särskilt när alla snubbar gör en grej av det hela tiden, men vet du, du behöver ingen jävla snubbe för att du ska förstå att du är bra som du är. Du kommer att förstå det själv om lite för många år, jag önskar att du kunde förstå det redan nu. Lär dig att krama dig själv. Och krama Josefine med. Massor. Du kommer att sakna henne så himla mycket en dag.

Kram!

Ditt trettiofemåriga jag

Ps. Du kommer fortfarande lyssna på Guns n’ Roses när du är trettiofem, men du kommer ha ett mycket mer komplicerat förhållande till Axl Rose.

Ps igen. SLÄNG INTE SKID ROW-TRÖJAN FÖR I HELVETE!

 

Det här var en önskerubrik från Jenny. Säg till om du också har en på lager.

Continue Reading

Gnööööl

Fy fan vad tråkigt det här att jobba över (alltså älskar mitt jobb, men inte ända till halv sju på kvällen när jag varit där från kvart i åtta) och sedan komma hem som en blöt fläck och bara flyta in i sovrummet med datorn under armen, mumlandes att ”jag behöver bara få sitta ner och sitta”. Få en snorig puss av barnet innan han somnar, men fösa över läggningen på sambon som har gjort allt annat med honom idag för att jag är så trött att kroppen gråter. MEN, jag när inte den som är den. Så fort jag har ätit upp min fattoush ska jag producera lucka två i julkalendern. Jag var bara tvungen att få framföra lite självömkan först. För att få styrka till att orka fortsätta, så att säga.

jag

Continue Reading

Same procedure as last year

Varje år skickas en medarbetarundersökning ut på mitt jobb. Jag älskar den. Så fort jag får utskicket går jag in och fyller i den och skriver långa utförliga extrakommentarer i varje ledig ruta, sedan drömmer jag i hemlighet om att jag innehar rekordet i att fylla i undersökningen snabbast på vår myndighet. Alla är ju bra på något va, jag är sjukt snabb på medarbetarundersökningar.

Min chefchef brukar gå ut efter några dagar och uppmana oss att fylla i den där och då måste jag alltid gå in till honom och säga ”håhåhå jo jo, jag har redan fyllt i den där jag – det är så sällan någon är intresserad av mig så jag blir så himla glad när någon frågor något *tihiiiiitihiiii*” och så känner jag mig otroligt fyndig och rolig på riktigt.

Sedan går jag hem vid fem och inser att jag bara är ett skägg från att vakna som min far dagen efter och börja dra skämt som ”inte nog med att du är dålig, nu är du sjuk också” när folk har feber.

Varenda år. Jag borde skämmas, men tydligen biter inte skam på självgod humor. Märkte jag idag. *tihiiiiitihiiii*

 

Ps. Julkalender? Julkalender! Blandat tips, era önskerubriker och egna rubriker. Ja. Så får det bli.

Continue Reading

Men?

HUR blev klockan nästan tio igen? Är det verkligen helt omöjligt att hinna med allt jag vill göra på en kväll PLUS ett avsnitt av Supernatural utan att morgondagen blir lidande? Och varför bloggar jag om det istället för att åka direkt i säng utan att passera gå (herregudrun vad slitet uttryck, men jag är faktiskt trettiofem och behöver trygghet och rutin för att fungera)? Så många frågor. God natt.

Continue Reading

Det sjuka och orättvisa

Mamma kommer in med kaffe. Bredvid mig sitter pappa ovetandes om att han ska få extra stark ölkorv på fars dag. Nyheterna står på i bakgrunden. På Filippinerna har tiotusen människor dött i en tyfon. Tar upp mobilen och skickar ”akut Filippinerna” till 72900 flera gånger. Sträcker mig efter kaffet.

Den tursamma slumpen som placerade oss i Sverige. Tacksam så att jag skäms.

Tiotusen liv. Ofattbart.

Continue Reading