45 days in captivity

Eller nu ljög jag i titeln. Jag är inte riktigt i fångenskap, men jag har blivit sjukskriven i 45 dagar, med risk för förlängning. Sedan blir det arbetsträning på låg procent i några veckor och ja, sedan är det väl sommarsemester. Tror inte att jag är tillbaka på heltid förrän i augusti igen.

Läkaren på företagshälsovården blev helt förstummad när jag rabblade de två senaste åren för henne, och ja, jag kunde väl hålla med om det varit en del. Ändå var jag i total förnekelse när hon sade ”sjukskrivning 4-6 veckor, nej vi säger 6 på en gång” och tänkte att hon menade dagar. Försökte lite hoppfullt med ett ”jaha, tills huvudvärken gått över? Dagar menar du va? Sex dagar?” Men det gjorde hon inte.

Hur som helst. Jag har det ganska bra trots allt. Jag kan fortfarande läsa, jag kan träna, jag kan sticka och jag är ganska glad.

Förstår att ni undrar vad jag hade på mig hos läkaren. Det här! Allt är loppat utom underkläderna (pga ÖRK om de vore det, där går en viktig gräns för mig) och sjalen (pga har stickat den med mina egna händer). Jackan är en favorit som jag fyndade för 45 spänn, byxorna är supervida men ligger lite konstigt här. Jag har med framgång sytt in dem själv. Håret är mitt favorithår alla kategorier. Gud vad jag älskar min frisyr nu.

Jag kan INTE vara vaken en hel dag. Vid ett eller två tillfällen stänger min hjärna ner och då är det vidrigt att inte få lägga sig. Karl skulle absolut se ”monstermaskiner” idag när hjärnan var på nedgång. Hela mitt system skrek i ångest över att behöva stå upp och försöka stava rätt på fjärren till tv:n för att få upp det där sabla programmet. Det gick så klart inte alls att hitta. Till slut visade det sig att det han ville se var ”Stora maskiner” och att SVT (de jävlarna) tagit bort det från Play. Är det ens lagligt för dem att göra så? En stilla undran bara. Vi hittade det i alla fall på YouTube, men då hade jag redan fått ledvärk av ansträngningen.

Jag kan inte heller minnas saker. När jag skulle äta min lunch tog jag med salladen till soffan för att samtidigt avnjuta ett avsnitt av RuPaul. I soffan insåg jag att jag hade glömt min gaffel. Så jag gick och hämtade den och satte mig i soffan utan att hitta salladen. Den hade jag visst tagit med till köket. Gick för att hämta salladen och kom tillbaka till soffan och insåg att jag glömt pappret. Gick för att hämta pappret, kom tillbaka till soffan och kunde inte hitta gaffeln. Den hade jag visst tagit med och lagt där pappret brukar stå. Så är det med nästan allt.

Jag kan absolut inte se folks prestationer på instagram utan att drabbas av självhat. Men så har det ju varit ganska länge faktiskt.

Sedan händer en massa andra saker, men de tänker jag inte skriva om här. Däremot kan ni få veta att jag faktiskt spelade in en vlog till min blog idag! Blev så inspirerad av Sannas inlägg där hon filmade sitt hem, och tänkte att det vore väl trevligt med lite video-inlägg här nu och då? Så jag gjorde ett om mina plantor, och jag hatade inte ens att se mig själv på videon efter! Tyvärr blev filen för stor, och jag orkade inte komprimera och hålla på så precis som så många bra idéer före denna sket det sig.

Ja. Det var väl de. Hur har ni det?

||||| 4 Gilla! |||||

You may also like

8 kommentarer

  1. Fy sjutton vad bra av läkaren. Minns när jag var ”där”. Läkaren: hur ser du på en sjukskrivning? Jag: Det hinner jag inte. Läkaren: Så då sjukskriver jag dig nu alltså.
    I alla fall. Vi är många som varit där. Det blir bättre. Det blir tom bra igen. Sedan. Vissa dagar går det upp andra ned. Men det blir bättre. Jag tycker att ett av de bästa råden jag fått var att de dagar då man har mkt energi gäller det att lagra den, inte göra av med den. Det gäller att fylla på igen i förrådet som man tömt ut.

    1. Tack! Ja jag försöker hitta någon rimlig balans i att lägga fokus på det jag tycker om och som får mig att må bra. Sticka framför film t.ex. och läsa så klart, men även träna – vilket jag känner mig väldigt lycklig över att jag fortfarande kan. Nu när sjukskrivningen är här känns det så klart jätterimligt. Blir lite fnissig när jag tänker på allt som jag på allvar trott varit tidiga tecken på medelålder 🙂

  2. Bra med sjukskrivning bra med vettig läkare! Jag hoppas och tror att det blir bättre snart. Jag drattade omkull hösten 2018, tycker att livet blivit så mkt bättre efter än åren före. Det var nästan skönt när jag insåg att gamla sättet (gasa på lite till) inte går längre, att jag inte får eller kan välja det. Måste dock fortfarande påminna mig om det.
    Hörde det här tipset någonstans: sov när hjärnan sover. Mkt bättre uppmaning än den där vidriga ”sov när barnet sover”, eller hur?

    1. Tack! Ja jag tänker att detta ändå kommer leda till något positivt det här. Jag har ju tur på så sätt att jag än så länge inte har blivit deprimerad och fortfarande har lite ork att göra saker som jag tycker om.

      Skönt att du blivit bättre!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.