Skärtorsdag år 2020

Jag tänkte skriva att påsken är min favorithögtid, men sedan insåg jag att jag ju faktiskt känner lika starkt för halloween och jul. Jaja, jag tycker väldigt mycket om påsken i alla fall och det har inget att göra med Jesus. Snarare att den är ett pastelligt löfte om vår. Plus att den är mindre stressig än julen, men fortfarande kommer med must.

Jag har dock inte varit jättepeppad på årets påsk eftersom att VIRUSET blir så påtagligt med alla vi inte kan träffa. Men Jesus och folket på hans tid tog inte hänsyn till en framtida pandemi så nu är den likförbannat här. Igår var det skärtorsdag och trots mild opepp, blev den väldigt fin!

Enligt den statliga traditionen jobbade jag halvdag, så efter en sovmorgon till kvart i åtta fällde jag upp hemmakontoret och satte igång. Vi förbereder en disputation i juni där disputanden sitter i karantän i Italien och handledaren intensivvårdas här hemma för covid-19. Det är ganska mycket pyssel med det där, men igår lyckades vi ändå färdigställa alla blanketter och underskrifter. Jag firade med att skicka ett litet meme på Karl Marx till handledaren samt att äta Rydbergs potatissallad direkt ur förpackningen.

Strax efter lunchtimmens början messade Kattis och undrade om det inte var läge för en lunchlive med poddinspelning av En förbannad podd. Det var det så klart. Alex och Isak som har påsklov skickades ut på fisketur och vi spelade in ett avsnitt som ni hittar här!

Efter podden tog spänningshuvudvärken över hela mitt väsen, så jag fick släpa mig till sängen för att göra… ansiktsyoga. Ja i tider av desperation, då ligger man tydligen och gör tysta primalskrin på sängen samtidigt som man stryker sig själv på bröstet. Det hjälpte lite förvånande bättre än Voltaren, men inte helt och hållet.

Jag hade tänkte sova efter mitt lilla yoga-pass, men förskolan messade och undrade om vi hade tänkt oss att hämta Karl den dagen. Det hade vi så klart. Klockan ett hade jag tydligen sagt till dem, men inte till Alex som skulle hämta. Starkt jobbat teflonhjärnan! Alex och Isak fick således sluta fiska och hämta Karl. Jag låg med känslor av uselt moderskap på sängen och hade mild ångest.

När ångestmyset på sängen var över tog jag ett bad följt av en långpromenad med telefonkonferens med en nära vän. Vi pratade lite om att lita på folk och att en bra tumregel med människor och nära vänskap ändå är att se hur deras tidigare relationer ser ut. Finns inga tidigare vänskaper kvar på grund av att personen i fråga känner sig kränkt av alla tidigare umgängen, då är det också ganska sannolikt att man själv blir föremål för drama eller skitsnack längre fram. Vad tänker ni om det? Under promenaden klättarde jag upp på ett berg, sedan hittade jag plommonblomster och sedan köpte jag sushi.

Vet ni vad som är så jävla irriterande? Det ska jag tala om för er. När man står i kö för att köpa sushi och föräldern framför vägrar beställa åt barnen för ”ni sade ju till mig vad ni vill ha, då får ni säga det här också”, men barnen vägrar beställa själv så kön och tiden liksom bara växer och när föräldern till slut ger upp efter en lång kamp, ja då tycker personen att det är läge att be om en ingående beskrivning av alla varmrätter på menyn. För helvete! Det finns en tid och en plats för allt, inklusive barnuppfostran och menyer och detta var inte den. Jag knöt näven i fickan och blängde. Mer vågade jag inte göra, för jag ändå ganska konflikt rädd av mig. Sedan var det min tur, och trots att jag glömde koden jag haft på mitt kort i snart tre år, kom jag framgångsrikt hem med sushi en stund senare.

Det blev kväll och vi samlade ihop oss framför vårt gamla playstation. Hela familjen spelade BurnOut, åt lösgodis och hade ett obeskrivligt mys. Jag tog ett återfall på Tradera och vann en klänning. Sedan drack jag cava och stickade på en gubbväst till Alex.

Idag är det Långfredag och då ska man enligt traditionen lida. Isak brukar bli kränkt och tro att vi ljuger för honom när vi säger att man förr i tiden bara kunde se gudstjänster på TV den här dagen och att allt var stängt. Ingent fick ha roligt och alla skulle tänka på att Jesus led för våra synder. Vi tänker hur som helst inte lida idag. Ikväll har jag till exempel bestämt att vi ska se Hellraiser, jag och Alex, och så ska jag dricka upp den sista cavan som just nu står och håller sig bubblig med en silversked i halsen. Internet har sagt att det funkar (återkommer med rapport om det senare). Vad har ni haft för er?

||||| 2 Gilla! |||||

You may also like

2 kommentarer

  1. Well, jag är ju en sådan person som inte har många vänskapsrelationer kvar av olika anledningar. Make of that, what you will. Men jag fixar faktiskt inte att ha kvar folk i mitt liv som suger all energi ur mig och bara ska ha en massa av mig när det passar. Vilket ju tyvärr verkar vara fallet med 95 procent av alla jag någonsin träffat. 🤷🏻‍♀️

    1. Har inte heller så många relationer. Har tänkt att jag är selektiv, men att det blir skitsnack och drama kanske helt enkelt är kopplat till mig egentligen. Det är väl en av de där sakerna jag kommer fram till när jag hittar den där ”tryggheten i mig själv” som ska komma mellan fyrtio och femtio. Eller så är vi HSP!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.