Hepp!

Jag på hemmakontoret

Jaha. Nu är vi mitt i en pandemi och jag skriver här igen. Fast. Jag har skrivit en hel del opublicerade inlägg senaste året. Kring ungefär den här dagen varje månad sedan jag slutade skriva, har jag ett påbörjat inlägg. Det för januari i år är riktigt långt till och med. Då hade jag fått ett himla gulligt mejl rörande den här anspråkslösa ligga bloggen och dess vila. Sedan fick jag en kommentar här också, som värmde mig och min lust att skriva, men kanska allra mest mitt ego. Jag har aldrig haft målet att bli en storbloggare, men jag gillar ju att bli omtyckt – faktiskt.

Vet inte vad detta leder till, men jag har övervägt länge att skriva lite här då och då och nu är väl ett tillfälle gott som något. En utsträckt hand i cyberrymden tillsammans med andra slumrande bloggar som plötsligt vaknar igen nu.

Problemet med mitt skrivande, och sociala medier i stort, är att det ger mig så mycket prestationsångest. Dessutom har jag svåra problem med texter som inte flyter, och kan redigera sönder ett inlägg tills innhållet helt tappat sitt ursprungliga värde. Jag ska försöka komma över det och skriva enligt devisen ”don’t look back” nu.

Men. Först ett ”HEJ” och en liten uppdatering om vad som hänt sedan sist:

  • Mina tänder är hela! Och finns kvar, i alla fall de flesta av dem! Det får man väl ändå säga vara en framgång efter år 2018 då jag fick operera ut två visdomständer samt dra en kindtand som spruckit.
  • Jag är helt läkt efter operationen av cellförändringar.
  • Jag har klippt mitt hår i en längd som går ovanför käklinjen, även fast en frisör en gång sade till mig att den längden skulle besvära mig pga ”för kantigt och brett käkparti”. Obs: är inte besvärad. Är mycket nöjd. Se inläggsbild för info.
  • Isak kommer jag inte skriva mycket om, mer än att det är mycket bättre och att även jag insåg att föräldern som mejlade mig hysteriska och väldigt långa mejl om mitt barn var dum i huvudet. Hon är blockad i alla medier och skolan är informerad om att hon besvärade mig. De delade för övrigt inte hennes bild om mitt barn.
  • Det är pandemitider. Mer om det i ett annat inlägg.

Om någon fortfarande läser här, kan ni väl trycka like eller lämna en kommentar? Känns så ensamt att prata ut i en tyst cyberrymd.

Tjingelingen

Sofia

Ps. Ni har väl inte missat att Kattis börjat igen?

||||| 40 Gilla! |||||

You may also like

10 kommentarer

  1. Hej hej!!
    Eftersom jag inte har något vidare minne så blev jag påmind nu när jag läste att jag ju saknat att du inte bloggat, ändå positivt med dåligt minne att glömma bort det tills du faktiskt bloggar, hehe.
    Har alltid tyckt om hur du uttrycker dig, nästan oavsett om vad du skriver om. Fint.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.