web analytics

Hej väggen

Det har varit vansinnigt på jobbet ett bra tag nu. För många som drar i mig, för mycket att göra på för få timmar och nästan inga chanser till återhämtning. Och att få ihop det med hämtningar, lämningar, poddar, umgänge och övrigt liv har varit lite av en kamp. När jag började tappa ord för något år sedan – särskilt under stress – började jag ta bort saker. Jag försökte hålla söndagarna oplanerade. Slutade läsa bloggar som retade mig mer än de gav något av värde, gick ur grupper och bokcirklar, och så vidare. Men de förlorade orden har inte kommit tillbaka. Det har däremot spänningshuvudvärk och magkatarr gjort med tätare mellanrum. Så jag har försökt ta hand om mig mer, men det är svårt att orka när man redan är trött. Ja det är ju valår ovanpå livet också, dessutom.

Jag sover som en klubbad säl, men vaknar som någon som inte sovit en hel natt på ett år. Jag vet knappt hur jag ska ta mig ur sängen vissa dagar.

Sådant här kan man säga till folk, men folk fattar inte att det är allvar förrän det är allvar och då har det redan gått så jäkla långt.

Igår kom jag inte på koden när jag skulle in i huset. Och idag har jag brutit ihop tre gånger på jobbet. Jag hatar verkligen att gråta inför folk, men jag orkar inte ens bry mig. Jag är så jävla trött att jag inte fattar hur kroppen ens orkar producera den lågintensiva ångest som hela tiden ligger och lurar.

Inga råd tack. Inga ”du måste” vad jag nu måste. Så här ser det ut nu. Jag har hoppat av Rätt Avigt, pausat En förbannad podd, skjutit bort ansvar på jobbet. Det känns piss, för mycket av detta är saker jag verkligen älskar. Men jag orkar inte. Allt får inte plats och jag är inte oövervinnlig. Tydligen. Jag antar att det finns fler saker jag borde göra, men jag är för trött för att tänka på dem nu.

||||| 2 Gilla! |||||

10 kommentarer

  1. Åh, jag försöker verkligen att sitta på fingrarna och inte skriva alla råd jag vill ge.

    Men, jag kan tydligen inte låta bli. Kortversionen är
    1 Sov
    2 Ät
    3 Sov igen
    4 Ät
    Repetera.

    När man fått sova kan man lägga till nästa steg som är promenad trettio minuter, men sömnen är steg ett.

    Förlåt.

  2. Åh, det är en svår plats att vara på. Tre år senare för min del kan jag bara säga att jag inte längre minns de där sakerna jag fick avstå från. I eftrrrhand känns det inte längre som att jag avstod från ngt? Det är smärtsamt mitt i stormens öga, men jag är glad över att jag gick igenom stormen. På andra sidan är jag en delvis annan människa. Mjukare och skörare, men också klokare och snällare. I alla fall mot mig. Det kommer att bli bra och du kommer att hitta vägen.

  3. Fan vad starkt ändå att avstå från saker man egentligen gillar!
    Massa kramar från en som inte känner dig men tycker du verkar asbra <3

  4. Från en som var där i våras – så kan jag bara skriva under på det som Lisa skriver.

    När du orkar – för mig var det väldigt bra att söka hjälp (att ha en tredje person som säger åt en vad man ska prioritera är guld värt).

    Kram

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.