web analytics

Fylla fyrtio

Om tre månader fyller jag fyrtio. Helt utan ångest, men även hyfsat utan all den där balansen och tryggheten och ”förmågan att skita i det som inte är viktigt” som tydligen kommer med åldern. Jag embrejsar inte heller alla mina rynkor. Vissa av dem – ja. Men det där som händer på halsen just nu, som om skinnet blivit tre storlekar för stort, det har jag faktiskt väldigt svårt att omfamna. Och det måste väl få vara okej? Så trött på pressen att vi alltid förväntas älska oss själv till den grad att de som inte gör det skammas.

Min ursprungliga plan var att inte göra så stor grej av det här. Kanske ordna en middag för närmaste familjen. Sedan utökades den planen till att ta ut dem på restaurang. Och nu börjar jag fundera på en himla finlandsfärja, för vilken rimlig restaurang funkar med tre barn mellan två och sex år, som inte har tålamod att sitta genom en hel middag? Inte så sugen på att fira fyrtio på Donken liksom.

Vi får se vad det blir. Vem vet, kanske blir det en av de där tio sakerna jag kommer ångra på dödsbädden om jag inte tar tillfället i akt att tömma sparkontot nu? Kanske borde jag satsa på någon påkostad jättefest med tema och fri bar och liveband där jag bjuder alla jag känner? Det verkar vara grejen för dem som fyller jämnt nuförtin. Framför allt kommer jag kanske ångra mig om jag inte passar på att springa in i väggen i november när jag ändå har möjligheten, eftersom att jag ändå är med och organiserar en filmfestival då. 

Jaja. Om trettio var en ålder då jag obrytt bjöd alla jag kände i Stockholm till min lilla lägenhet för förfest och utgång (dock inte dit vi tänkte oss eftersom att vakten ansåg att jag var för full på Rocks – vilket jag tio år senare fortfarande hävdar att jag inte var), så lutar fyrtio ändå mer åt någon slags känsla av… jag vet inte. Trötthet kanske. Jobbet tar mer på kraften, sömnbristen är större och barnen fler. Det får bli vad det blir. Jag orkar inte riktigt bry mig. Än. Mest är jag nog förundrad över att jag är så här gammal nu. Min bild av folk som är fyrtio är mycket mer vuxen, än den person jag är. Vad nu vuxen är egentligen. Jag betalar mina räkningar i tid, men jag kan inte tänka mig något tråkigare än diskutera inredning och renovering med folk.

Hur har ni firat födelsedagar på sistone? 

||||| 4 Gilla! |||||

2 kommentarer

  1. Fyller 30 om två veckor, ska åka bort då pga känns främst jobbigt med en större fest. Massor att fixa, dyrt, samt hatar att vara i centrum så nja, inte min grej så. Har haft lite småfiranden/parkhäng istället så det får duga! Men visst, kanske vore det kul att ställa till med något större någon gång i livet i alla fall? Samtidigt är det ju deppigt om det tar mer än det ger… Har två kompisar som fyllt 40 senaste åren, en reste bort och den andra höll det typ hemligt. Ändå befriande på något vis. Visst är ju 30 på inget vis gammalt, och känner ingen större press över det, men ja. Är också singel och barnfri så ”lever loppan” hyfsat väl som det är i vanliga fall så har inte heller något direkt behov av att lägga världens vikt på det s a s.

    1. Jag är inte jätteförtjust i fixet, och känner mg besvärad över att det är mitt ansvar att alla får en bra kväll. Jag vet ju att det egentligen inte är så, men jag känner ändå för mycket ansvar över allt och alla för att det ska vara kul.

      Är ganska sugen på att bara ta in på spa också. Slippa folk utöver den som ger mg massage. Blir väl ändå billigare än att ordna fest!

      Grattis i förskott btw 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.