web analytics

Denna förmiddag, ett liv

Fördelen med att gå upp innan sju, som jag ibland tvingas göra pga morgonpigga barn, är att dagen blir himla lång. Nackdelen är att det blir en himla lång dag att tillbringa som zombie, men ändock: lång dag. Och vem är väl jag att inte nyttja dessa extra, sömnlösa timmar till att börja rensa i barnens garderober? För precis som barn gärna gör, så har mina vuxit typ en meter var den här sommaren. Eller i alla fall ett par centimeter.

Utrensning är ganska trivsamt tycker jag. Visst, jag är sämst på att slänga, men bortsett från det så är sådana här små projekt perfekta för ljudbok och det är ju himla trevligt. Just nu: Havsboken av Morten A. Ströksnes. Kan varmt rekommendera den. Handlar i huvudsak om jakten på en håkäring, men även om nordligt havsliv i största allmänhet.

I alla fall. Utrensning. Jag rensade och rensade och rensade och plötsligt var klockan tio och då insåg jag att shit, jag har inte ätit! Kaffet jag drack när jag gick upp hade gjort sitt och jag var på väg att falla handlöst in i ett blodsocker fall. Blodsockerfall avhjälps som vi vet bäst med något jäkligt snabbfixat. Jag hällde således upp en skål dyr müsli från Paulun. Egentligen är jag inte jätteförtjust i dyr müsli, men periodvis får jag för mig att jag ska börja äta nyttigare frukostar (eller ja, äta frukostar öht utöver en kopp kaffe) och då brukar det hamna olika sorters müsli och gröt i skåpen lite beroende på vad som är på extrapris för tillfället. 

I alla fall. Jag trodde att det bara var Isak som hunnit smaka på den här müslin, men jag hade fel. Ut på tallriken, med alla nötter och fröer och dadlar och allt vad det nu var, for tre små, men likväl sjukt vidriga, djur. Åh jag är så känslig för sådant här. Fan vad det kliar överallt så fort jag tänker på det. Så klart kommer inte tre små vidriga djur ensamma heller. Efter några lyft på diverse varor och tittar ner i olika kartonger visade det sig att vi hade en hel koloni av dem i skafferiet. Mest i gamla förpackningar (det vi använder ofta har vi i tättslutande burkar GUD SKE PRIS), men ändå. Jag vill fortfarande klia mig ur mitt skinn.

Istället för att fixa mitt blodsockerfall fick jag alltså tömma, sanera och städa ur skafferiet. Ivrigt påhejad av Karls allra gnälligaste ”Mammaaaaa! Titta Bassseeeee” även medan han tittade på Bamse och Isaks sjutusen frågor om veckodagar och månader. ”Men mamma hur lång ÄR en månad? NEJ inte som augusti, som april. NEJ JAG MENAR INTE SÅ. Hur lång ÄR EN MÅNAD?!”

Vad Alex gjorde? Ja alltså samtidigt som jag hittade djuren, lyckades han slå till ena kupolen till badrumslamporna med skaftet till skurborsten så att den for i golvet. Så han hade ett kul jobb med att försöka befria oss från en miljard små glasbitar.

Så. Kan det bli måndag nu?

||||| 0 Gilla! |||||

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.