web analytics

Systerskapet… hashtag: inte alla kvinnor

Okej – låt mig först klargöra en sak. Jag går själv ofta med systerskapet i bakhuvudet. För mig innebär det att jag till exempel hellre uppmärksammar kvinnor än män (som ofta uppmärksammar sig själv så himla mycket ändå), att jag gärna stöder kvinnligt skapande, att jag gör en ansträngning att välja kvinnodominerad kultur där jag märker en obalans i mina val. Om du vill se en film med ett störigt sällskap, så välj mig. Jag kommenterar friskt och gärna om bristen på kvinnlig representation varje gång jag ställs inför den. Jag ser även till att alltid argumentera emot i de fall där någon per automatik ser ner på kvinnliga författare, skådespelare, chefer eller vad de nu är, enbart på grund av att det är kvinnor. Konstruktiv kritik är så klart konstruktiv kritik och den bör i det längsta bevaras. Men då vill jag gärna förstå det konstruktiva i kritiken också.

Däremot innebär inte systerskap för mig att jag per automatik älskar allt som kvinnor gör, och det betyder inte heller att jag älskar kvinnor bara för att de är kvinnor. Gör kvinnor saker jag inte tycker om så väljer jag bort det. Finns det ett värde i att kritisera det de gör, så kanske jag gör det. Eller så skiter jag i vilket. Kvinnor är människor och människor är as i olika stor utsträckning. Jag gillar inte as.

Jag har aldrig lyckats vara en del av ett feministiskt nätverk till exempel. Några gånger har jag gått ur själv eftersom att det i grupper av kvinnor, precis som i grupper av vem som helst, finns personer som vill dominera. Ofta en person som kanske inte är så himla trevlig, men som sätter sig själv över alla andra. Vilket medför att vissa bara vill slicka uppåt medan några av oss går ur eftersom att vi antingen inte vågar säga emot, eller helt enkelt bara tröttnar.

I andra grupper har jag varit helt ointressant som person. Att tro att det går att starta en grupp enbart på grund av att du är kvinna och sedan ska andra kvinnor komma in och så ska systerskapet helt magiskt göra så att vi alla ger varandra stöd, ja… det kanske den som redan har ett kapital i sociala medier kan göra. Men då får den personen samtidigt blunda för att halva gruppen innehåller personer som aldrig får eller gör sin röst hörd.

Att tro att systerskapet helt enkelt förenar oss som kvinnor känns bara så jävla naivt. För kvinnor röstar också på SD och kvinnor stödjer också patriarkatet till fullo och kvinnor är som sagt också, precis som vem som helst, egna och komplicerade individer med olika historia, diagnoser, uppfostran och liv. Och det skapar krockar. Och det är okej. Men jag kan liksom inte känna PRAISE när folk i mina kretsar helt blint hyllar systerskapet och får det att låta som om det är något för alla kvinnor. För det är det inte. Även ni som hyllar skulle välja bort kvinnor på grund av saker jag skrivit ovan, eller andra anledningar, så sluta låtsas. Ni gillar systrar, men bara ERA systrar. Jag kan liksom inte ta ytterligare en grupp av framgångsrika kvinnor i nystrukna blusar som hyllar systerskap på allvar. För utanför står det en mindre framgångsrik kvinna i sliten trikå som inte får komma in. Jag skulle kanske inte själv släppa in henne – även om jag tenderar att gå klädd i sliten trikå betydligt oftare än nystrukna blusar.

Och med detta vill jag säga att jag är så himla vilsen i min feminism just nu. Jag  vill så gärna organisera mig, men jag passar inte in någonstans. En elva år gammal bild på mig själv får representera det. Tack för visat intresse.

||||| 3 Gilla! |||||

7 kommentarer

  1. Känner också så! Och suckar över att nej, det känns helt omöjligt att hitta någon form av organiserat systerskap där jag kan känna att yes!

  2. Men måste vi organisera oss så medvetet för systerskapet? Har mer börjat luta åt att göra grejer som är mer direkta grejer, typ flyktinghjälp, rädda ett bibliotek osv. Är också vilsen i feministiska sammanhang men tänker att det får räcka med att jag allierar mig neråt och är noga att aldrig slå neråt eller åt sidan. Noga med att bekräfta mina kvinnliga kollegor och hålla deras rygg tex. Sånt där smått. Har slutat ägna tid åt vänskap med killar, låter hårt men har inte haft en enda fungerande vänskap med en kille där jag inte drivit på den och tagit allt ansvar för den.

    1. Jag vill gärna organisera mig, för jag tror på starkare krafter då, men jag tror inte på att göra det under flaggen ”systerskap”. Inte så som den används nu i alla fall – som massinkluderande, när den faktiskt inte är det. Jag var kanske lite otydlig med just det i inlägget! Däremot vill jag gärna ha ett sammanhang där jag kan existera, diskutera feminism och eventuellt starta enskilda riktade aktioner. Men jag tror inte att det sammanhanget finns heller. I alla fall inte för någon som är som jag. Så jag kör som du!

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.