web analytics

BOX!!

Jag har väl nämnt några gånger innan att jag inte är så himla impulsiv alla gånger (tycker jag själv, det finns de som hävdar motsatsen). En av anledningarna är att jag är lite ängsligt lagd (ingen har någonsin hävdat motsatsen där inte). Jag behöver liksom tid på mig att förbereda min hjärna på alla katastrofer. Plus att jag tycker att många saker är projekt, och jag vill faktiskt inte ha projekt utanför jobbet.

Dock finns det en gräns när min ängslighet inte är något alternativ. Ett exempel var när jag år 2009 impulsköpte biljetter till Chris Isaak och bilade efter honom till Göteborg tillsammans med några lättövertalade vänner, två dagar efter att jag sett hans konsert i Stockholm. Jag kunde liksom inte leva med tanken på att inte få se honom igen. Ett annat exempel är när det dök upp ett inlägg från Åsa Sandell i mitt flöde i tisdags, om en ledig plats på onsdagens Kombox i Nora. Nora är 45 minuter från Karlskoga där jag befinner mig just nu. Vi hade inga planer för onsdagen och jag har saknat Åsa och hennes boxningsträning sedan hon flyttade den från Stockholm 2016. Kan jag få ett amen på att jag tog platsen? AMEN!

Åsa är, för den som inte vet, före detta elitboxare. Hon hyrde tidigare en lokal vid Odenplan i Stockholm, där hon tränade små grupper i boxningsteknik under namnet ”Kombox”. Jag har varit löjligt ledsen över att hon flyttat i två år. Förutom att Åsa är en fantastisk person, finns det verkligen ingen annan motionsform som har passat mig så bra. Och det finns tyvärr ingen annan kombox-liknande träning i Stockholm. I Stockholm finns bara fitnessboxning/boxercise och boxning med unga killar som boxar i en helt annan liga än vad jag, en tant på snart fyrtio år, gör.

Så. I onsdags knölade vi alltså in oss i en bil, mina brorsor, Isak, Alex och jag och drog iväg till Nora. Jag kom fram prick när passet satte igång. Himla synd. Missade tyvärr de första två minuterna av hopprep, eftersom att jag dels fick dra på mig lånade kläder av Åsa (hade ju inte packat för mitt äventyr när vi lämnade Stockholm) och dels var tvungen att linda mina händer. Verkligen jättesynd, jag som hatar hopprep… men samtidigt tur, för det var 27 grader varmt och jag kom nära döden nog under passet som det var. Var helt utlakad efter, men så jävla glad. Alltså jag älskar boxning. ÄLSKAR! Det finns inget som tvingar mig till fokus och gör mig så närvarande som det. Att få slå på en säck, eller en okänd man som jag fick igår, är fan carpe diem om något.

Bara lite röd i ansiktet efter

Efter passet hängde jag kvar några minuter med Åsa. Pratade lite, fick en bok signerad och visade Isak de tuffa säckarna vi slog på under träningen. Nu är jag tillbaka till verkligheten utan Kombox igen, och hade jag inte haft fullt fokus på den helt sjukliga träningsvärk detta gav, hade jag gått in i total depp över bristen på Kombox i Stockholm igen.

Ja hörrni. Om jag inte springer in med huvudet i väggen före i höst, när jag redan har en miljard grejer att hinna med, ska jag banne mig satsa på att vara mer impulsiv. Om impulsiv innebär att jag åker till Nora och boxas.

||||| 2 Gilla! |||||

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.