web analytics

En typ av feelgood som inte går hem

Vet ni vad jag inte klarar att läsa tydligen? Generell feelgood. Där handlingen kretsar kring en kvinna som på grund av livet flyttar från storstadens brus till en småstad eller ut på landet. Det är tänkt att det ska vara något tillfälligt, men gissa? Hon förälskar sig i den nya platsen, där livet liksom bara faller på plats! Storstaden är dålig, stökig och kall. Småstaden är härligt pitoresk med mysiga personligheter – men man lär så klart inte känna dem utan ett par missförstånd på vägen, tihi!

I småstaden träffar kvinnan en man som är sammanbiten och tyst, men som alltid ställer upp eftersom att han är så himla händig. Antingen med får eller med att bygga hus, eller som i boken jag läser nu: med bin. Kvinnan blir lite intresserad, men mannen säger något som får henne att tro att han är en riktig kvinnokarl. Oj oj oj, vad typiskt, men hon var ju inte ute efter något ändå intalar hon sig. Hon säger i sin tur något om sitt förflutna som kan tolkas som nutid, och han blir om möjligt mer introvert än innan. Sedan händer en del saker som alla leder till en, för läsaren, rätt jobbig sexscen (vi har inte kommit dit än i den här boken, men jag gissar att det är dit vi är på väg). På slutet är alla glada. Utom läsaren, som i bästa fall återhämtar sig från chocken.

Ofta finns lite mossigt moraliserande ingömt i texten. Jag har precis fått veta att en ammande kvinna absolut inte får dricka vin till exempel. Lägg till lite ”tjockångest för kvinnor att känna igen sig i”, krystat finurlig dialog ”med värme” och ja. Där har ni en bok som jag inte vill läsa igen. Låter det som att jag pratar om Jenny Colgan? Det skulle jag ha kunnat gjort, men nu pratar jag om Gröna fingrar sökes av Annika Estassy. En bok som jag tyvärr inte kan rekommendera. Jag kan förvisso inte rekommendera Jenny Colgan heller. Har läst en bok av henne (Den lilla bokhandeln runt hörnet), och den tilltalade mig precis lika lite som den jag läser nu. Och den hade ungefär samma handling (Kattis pratar om Jenny Colgans sätt att skriva här). Dock ska tilläggas att jag har sjuttio sidor kvar här, så vem vet. Det kanske vänder på slutet?

Med all respekt för att vissa älskar den här typen av berättelser, men för mig blir det för platt och puttrigt. Jag står inte ut. Den här typen av feelgood är faktiskt inget för mig. Däremot älskar jag chicklit, som jag faktiskt tycker förtjänar att stå för sig själv och inte ska blandas in i generell feelgood. Chicklit är oftare smart och feministisk och även om den kan spela på feelgood-strängar, känns den liksom lite vassare. Eller vad säger ni?

||||| 0 Gilla! |||||

8 kommentarer

  1. Jag har precis läst ut bageriet på strandpromenaden. Enda anledningen till att jag läste den var för att du och Katta (och några till) har skällt så på Jenny Colgan. Jag vet att jag pillade på boken för ett år sen eller så, men la ifrån mig den igen för att den lät för förutsägbar. Och så tänkte jag nu när Colgan ändå är med bland de nominerade till årets bok att hur dåligt kan det vara?!? Och tja…. Jag läste hela. Det händer ändå ganska ofta att jag slutar läsa efter 50 sidor eller så eftersom livet är för kort för att slösa på böcker som inte ger något. Så jag har läst sämre grejer… Men ja, jag tycker att den var förutsägbar, platt dialog, språkligt ointressant, smått irriterande karaktärer… Det var väl fågeln som gav lite behållning. 🙂 nej, jag kommer inte att läsa fler av Colgans böcker, och jag instämmer i kritiken.

    1. Haha, det är ändå en himla bra anledning att börja läsa en bok kan jag tycka! Kommer inte heller läsa mer av Colgan 🙂

  2. Haha åh vilken träffsäker beskrivningen av handlingen i typ alla feelgood-böcker någonsin.

    De är tråkiga och intetsägande och går ej att ens komma ihåg i efterhand, men jag tycker de Jan funka för att komma ur en lässvacka, just för att de är så himla lättlästa. Eller när jag behöver pausa efter att ha läst en riktigt tung bok, då funkar lättviktigheten som motpol. Men stor litteratur eller minnesvärd läsning är det verkligen inte.

    1. Ja många av dem funkar ju faktiskt så! Chicklit gillar jag som sagt massor, men den känns alltid lite skarpare liksom? Annars kör jag mycket spänningsromaner när jag är i svackor. Inte regelrätta deckare där man får följa en trasig polis, utan mer thrillers.

      Och allt kan ju verkligen inte vara nobelprislitteratur. Inte för mig. Jag behöver bredden!

  3. ”På slutet är alla glada. Utom läsaren, som i bästa fall återhämtar sig från chocken.”
    Precis så!

    Vill också gärna se en lista över dina favoriter inom chick lit!

    1. Vad kul! Har några chic lit på lager att skriva om, så det kommer över sommaren. Men kanske som enskilda inlägg och inte en lista. Vi får se 🙂

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.