web analytics

Få vet, men de flesta har ändå bestämt sig

För några år sedan såg det ut som om en vän till mig hade tagit sitt liv. Diverse undersökningar kom senare fram till att det mest troligt var en olyckshändelse. Min vän hade dragits med missbruksproblem under större delen av sitt vuxna liv, så domen bland dem som inte stod familjen nära var och är självklar. Det måste ha varit självmord.

Min väns mamma sade en gång till mig att det var så oerhört frustrerande med den här ryktesspridningen. Att hon hela tiden kände det som att hon utåt måste framstå som en förälder i total förnekelse över vad hennes barn gick igenom, när det egentligen var så att ingen av dem som flämtade SJÄLVMORD hade en jävla aning om vad som hänt. De drog slutsatser som hon fortfarande måste bemöta. Tio år senare.

Jag tycker att det är bra att vi pratar om självmord. Jag tycker att det är bra att vi pratar om den ohållbara mansrollen. Jag önskar att det inte behövde bero på förhastade slutsatser om en person få av oss känner. Jag önskar att fler tänker på att det finns en familj som går igenom en förlust. Jag önskar definitivt att en ung människas liv inte behövde bli ett klickbete. Och jag tror att det kan vara bra för många nu att stanna upp och tänka efter för vem och varför de skriver, och vem det i slutändan riskerar att gå ut över.

1 kommentar

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *